Häckar i överflöd

Fredrik har stört sig på att våra Tuja-häckar har växt sig stora och yviga sedan vi flyttade in. Vi har Tuja-häckar både som tomtgräns runt den nedre delen och som avskiljare runt poolen, och de var relativt välklippta när vi flyttade in, men sen har ju tiden gått. Och som många vet är Tuja snabbväxande, vilket är både bra och dåligt. En sak vi lämnade i Sverige när vi flyttade var häcksaxen, så vi behövde alltså köpa en ny. Och då uppstod ju förstås frågan om hur långt svärd vi skulle ha. Jag och Fredrik är olika långa, och det resulterade i att det blev en häcksax med kort svärd för att jag ska kunna hantera den också.

Givetvis uppstod också frågan om vi skulle ha en elektrisk eller en batteridriven häcksax. Jag hävdade att vi ska ha en elektrisk, med sladd, eftersom det annars bara kommer att bli avbrott i klippande på grund av urladdat batteri. Fredrik menade att det kommer resultera i avklippt sladd, fast jag tycker att jag har vant mig efter åren i Glommen och slutat klippa av sladdar. Det blev till slut en elektrisk, och häromdagen satte Fredrik igång att klippa fram poolen ur grönskan. Det finns en del att ta av, som synes. Behovet av ett längre svärd blev också tydligt när ovandelen skulle klippas. Fast tanken är att vi ska sänka häcken en del, så då kanske det löser sig av sig själv, förstås.

Ettan är mycket förtjust i att klippa häckar, så givetvis skulle han hjälpa till med klippningen. Han upptäckte snart att saxen är ganska stor och tung att och att det inte är så lätt att använda den som han hade tänkt sig. Men envis som han är fortsatte han. I alla fall tills han kom in och berättade att han hade klippt av sladden… Så den klarade sig nästan en hel dag.

För min del konstaterar jag mest att det ligger högar av häckklipp på ett par olika ställe, och de försvinner tydligen inte av sig själv. Men jag ser det som bra tålamodsträning, och försöker anamma det som mamma Mu säger: ”Men Kråkan, du ser ju bara det jag inte har gjort, inte det jag har gjort”.