Mitt i stöket

Såhär ser det ut i mitt kök just precis nu. Det som inte framgår av bilden är att det alldeles strax kommer att låta en massa från en bilningshammare. Förhoppningsvis sover barnen vidare trots det. Ikväll ska vattenrören (de svarta i bilden) fästas och gjutas in i en massa betong i väggen.

Ögonblicksbild. Eller om det är ”No filter”.

De senaste dagarna har vi ägnat åt att bila bort kakel, göra hål i väggar för el och vatten, och bila bort en betongsockel och istället gjuta ett jämnt golv. Eller ja, vi och vi. Mest Fredrik. Jag har renoverat genom att ägna mig åt barnen, se till så att vi får mat och bada i poolen. Vilket ju är jobbigt på ett annat vis. Nu är vi på sluttampen med förberedelserna, och kan istället fokusera på att skruva ihop och montera det nya köket. Hoppas jag i alla fall.

Såhär kan man också bila bort en betongsockel.

För jag ska villigt erkänna att jag inte är jättebra på att vara mitt i förändring. Jag tycker att det är jättejobbigt att diska i duschen, och äta alla måltider utomhus. Trots att vi bara har gjort det i ett par dagar, och att det inte alls är speciellt långt kvar tills allt det nya är på plats. Själva monteringen av köket kommer ju gå fort, bara alla förberedelserna är klara.

Frukost ute i morgonsolen.

Barnen verkar tycka att det går ganska bra, trots att utrymmet att röra sig på är väldigt begränsat. Tvåan tycker att det är fantastiskt att få äta ute hela tiden, medan Ettan blir frustrerad med jämna mellanrum. Fast det beror nog mest på att han inte känner att han kan hjälpa till så mycket som han skulle vilja. Mellan utbrotten bygger han ihop skåpstommar.

Han kan bila, Ettan. Fast det är jobbigt.