Namnsdagsfirande och Viktors gryta

Idag firade vi Fredrik, som ju har namnsdag. Det blev ett väldigt modest firande, som mest var att huvudpersonen själv fick vara uppe på vinden och borra diverse hål i huset. Det var nämligen äntligen dags att få alla rör kopplade till köksfläkten så vi kan använda den. Efter en hel del krypande på den stekheta vinden, svärande, bankande och lite extraarbete så verkar det faktiskt som om det finns en fungerande fläkt i köket. Själva utearbetet är dock inte klart, det ska tätas runt ett rör som går genom taket och byggas någon stötta och så. Men det går att använda fläkten nu.

Hantverkaren tyckte tydligen att det var lite varmt på vinden.

Så antagligen fortsätter firandet imorgon med att med en rejäl invigning i form av ägg- och bäjkonfrukost. Även om hon som har namnsdag imorgon kanske skulle valt något annat om hon hade fått välja fritt. Nåja. Det är ju inte det värsta ödet.

Min dag har mest bestått av att hindra diverse barn från att klättra upp på stegar eller från att bli galna av tristess. Bland annat pussel, Uno och Ticket to Ride har använts i dessa båda sysslor.

För att överraska namnsdagsbarnet så smygjorde jag chokladbollar till fikat, och det gick hem hos hela familjen. Även om vissa (ja, jag pratar om dig nu, Tvåan!) hade väldigt svårt att hålla det hela hemligt eftersom de gick runt och tjatade om ”bollar” när de stod i kylen för att stelna.

När hela dagen gick åt till hantverkeri så fick jag byta middagsplanen eftersom den ordinarie skulle krävt ett besök på mataffären. Istället tog jag sånt som fanns hemma och gjorde vad som i den här familjen kallas Viktors gryta, eftersom vi fick receptet från en Viktor. Det är en kålpudding, fast i grytform istället. Oväntat nog blev det en omedelbar favorit hos de tre herrarna första gången jag gjorde den. Så varje gång jag lagar Viktors gryta blir det jubel och alla äter upp såsen med sked. Och det är ju tacksamt. Både gott och enkelt, plus att alla äter av det. Jag förvånas varje gång över lovorden, och tänker för mig själv ”att de är så förtjusta i kålpudding!?”. Fast det är klart, det är ju jag också. Och det är ju gott!

Lämna ett svar