Eller ja, jag vet inte egentligen. Fast jo, det är nog bra att det är måndag. Idag väcktes vi klockan 05.30 av flyglarmet. Det ljuder varje år som en påminnelse om turkarnas invasion av Cypern, som startade i gryningen den 20 juli 1974. Fredrik, som inte var hemma när larmet ljöd i onsdags (då som en påminnelse om den grekiska juntans kupp) konstaterade idag vid frukosten att vi lär vakna om kriget kommer.
På eftermiddagen när Ettan hade kommit hem från skolan blev det bad. Tvåan har fått nya badkläder, och de verkar han nöjd med. Den långärmade tröjan från HM höll ungefär en månad innan den var helt utsliten, så den här gången testar vi badkläder från en sportaffär.
Eftersom jag och Fredrik inte verkar ha synkat ihop oss om matinköp så blev dagens middag pannkakor. Ingredienser till det finns nästan alltid hemma, och alla gillar det. Tvåan satte nytt rekord genom att äta fyra pannkakor, varav den första så fort att vi undrade vad som hände. Jag gillar också att äta pannkakor, men eftersom det är jag som steker dem så blir min pannkaksmiddag ofta lite knasig. Jag steker färdigt alla pannkakorna, och sen sätter jag mig och äter. Då brukar jag vara både hungrig och uppe i varv, så jag kastar i mig maten och njuter inte alls så mycket som jag borde.
En bonus med att steka pannkakor är förstås att Ettans matlåda till skolan imorgon är fixad redan. När skolan stängde i våras kom jag av mig lite med lunchlåde-experimenten, så nu på sommarskolan har det varit mycket smörgåsar. Men idag när Tvåan sov förmiddag (och jag hade vaknat från min lur) passade jag på att leta lite inspiration. Och jag tror nog att det kan bli en ganska varierad kosthållning till hösten, även för Ettan i skolan. Kanske löser jag dessutom lunchfrågan för resten av familjen samtidigt. Vi får se.
Jag har haft tråkigt idag. Delvis beror det antagligen på att jag umgås med Tvåan ungefär 20 timmar per dygn, och hur mysigt det än är med en tvååring så är det inte riktigt som att umgås med en vuxen människa. Men sen är det så att det faktiskt inte händer så mycket just nu. Det var en av sakerna jag önskade mig från 2020, att det skulle bli ett år när vi skulle kunna landa och skapa rutiner. Och det är kanske lite tråkigt. Men ur tristess kommer både kreativitet och idéer, så jag antar att det bara är att sitta still i båten och fortsätta ha tråkigt ett tag till innan kreativiteten slår till och gör livet lite svårare igen.