Jaha, så var det kväll igen. Jag sitter ute i solnedgången och njuter av den orange himlen och någon som spelar gitarr och och sjunger i grannbyn. Grannbarnen hojtar och badar i sin pool. Det är nog fortfarande 30 grader varmt, och allting känns mjukt. Det känns fortfarande som om vi bor i en semester.
Det har varit en bra dag. Jag inledde med att spendera morgonen och förmiddagen med att spackla köksväggarna, och jösses en sån skillnad det blev när väggarna blev vita istället för betonggrå! Det behövs några lager spackel till på de delar av väggen som ska målas, men jag hoppas att kakelsättarna (alltså Ettan och Fredrik) kommer godkänna grovspacklingen som underlag. Jag håller tummarna för att det ska sättas kakel imorgon, men det är ju sånt man får se. Jag håller också tummarna för att det ska finnas limträskivor i affären på måndag.
Efter lunchen badade vi, och så fick jag spö i Ticket to Ride. Ettan vann stort över mig, och det var väldigt bra för honom. Han har börjat få bra grepp om taktiken, både med att bygga efter hand och att skaffa sig destinationer. Tvåan fick istället åka med Fredrik och slänga sopor, så alla var nöjda.
Smärtan i höften och knät har försvunnit, så nu är det pannbenet som jobbar med att låta bli att springa. …säger jag efter en enda dag. Hade det varit som vanligt hade jag sprungit imorses, men nu är det löpförbud. Och jag är redan frustrerad, både över att inte komma ut och springa, och för att den stunden ensam på morgonen faktiskt fungerar som humörhöjare och lite ensamtid. Dessutom är det ganska trista styrkeövningar som behövs som rehab/prehab. *mutter* Fast det kanske är nu jag faktiskt tar tag i styrketräningen på riktigt? Eller så kanske jag hetsar fram avslut på diverse renoveringar, och tvingar igång nästa steg?