Veckan som gick

Det har gått en hel vecka sedan jag skrev här. Ojdå. Det var ju inte meningen. Det är inget speciellt som har hänt, utan livet har tuffat på som vanligt. Det är ju fullproppat med saker förstås, men tydligen inget som jag har tyckt varit värt att skriva om.

Ettans sista vecka på sommarlovet visade sig få ett par extra dagar. Hans fröken ringde nämligen och sa att skolan inte började på måndag som tidigare meddelats, utan på onsdag. Vad vi inte visste då var att Cypern skulle förlänga maskkravet på allmänna platser till i januari. Nu inför skolstarten har hälsoministern varit extra tydlig med att det gäller även i (publika) skolor, för alla barn oavsett klass. Så vi får väl sätta på Ettan munskydd på onsdag, då. Ska bli intressant att höra hur maskdisciplinen är i skolan, med tanke på hur den är på andra ställen.

När Ettan har kommit igång i skolan tänker jag gå ner till dagiset som ligger ett par hundra meter från vårt hus och försöka ta reda på hur det går till där. Jag tror att det vore bra för Tvåan att träffa andra barn och lära sig grekiska några timmar om dagen.

Vattna Flipp.
Och vattna pappa.

Jag tog mig i kragen i veckan och gick iväg med Tvåan för att fortsätta hans vaccinationsprogram som har kommit av sig i och med flytten från Malta. Läkaren verkade inte alls bekymrad över att vi var många månader sena, utan gav honom sprutan och sa att vi skulle komma tillbaka om ett par månader för att få resten som ingår i det statliga programmet här. Så himla skönt att få lite mer ordning på det där. Jag passade också på att lista Tvåan hos honom, så nu har båda barnen samma läkare.

Ja, Ettan var ju också hos doktorn. Ettan har haft lite ont i ena örat ett tag, och när vi gick dit med honom fick han örondroppar mot en infektion i ytterörat. Dropparna gick bra, men det här med att inte få doppa huvudet i poolen på fem dagar var i det närmaste outhärdligt.

Badgossar. Båda med friska öron nu.

Själv insåg jag att när jag var med Tvåan hos doktorn så var det första gången på drygt två veckor som jag var hemifrån. Det blir ju lätt så när vi jobbar hemifrån och det inte är regelbundna resor för att hämta Ettan på skolan. Men jag känner att jag börjar bli lite lappsjuk. Nu har vi bott på Cypern i ett år, och ingen av oss har egentligen skaffat oss några bekanta. Visst, det har varit ett konstigt år med utegångsförbud och så, men jag skulle gärna träffa någon att prata lite med och kanske dricka en kopp kaffe nångång i bland. Förhoppningsvis blir det bättre i höst, om nu pandemin håller sig i schack så skolorna får vara öppna.

Lämna ett svar