Pojkbarn behöver få springa, brottas och leka fysiska lekar för att må bra. Åtminstone de flesta pojkbarn. Och specifikt Ettan. Det märks tydligt att de inte kan leka på rasterna i skolan, eftersom de inte får ha någon kroppskontakt. Både jag och Fredrik tror att det påverkar hans humör jättemycket. Att brottas med pappa tar en del av energin, men inte tillräckligt mycket.
Så idag bestämde Fredrik att vi ska testa något annat. Efter ett parti Ticket to Ride som utmynnade i ett vredesutbrott av monumental storlek så packades hela familjen in i bilen. Vi åkte iväg till en stor sportaffär för att köpa en box-säck och handskar till Ettan. Efter diverse olika affärer hittade vi tillslut en säck, och efter ett besök på DIY-varuhuset så hade vi också utrustning för att sätta upp den. Det behövdes bara lite genialitet och ingenjörande för att få konstruktionen att fungera, och nu hänger den på plats i Ettans rum. Hittills har den inte ramlat ner mer än en gång. Den roterade visst lite oväntat så skruvarna skruvade upp sig. Men nu har alla skruvar limmats fast, så nu ska den förhoppningsvis sitta upp ett tag.
Nu ska vi försöka få Ettan att slå av sig lite aggressioner och energi åtminstone några gånger i veckan. Som en bonus kommer han förstås också bli starkare och få bättre kondition hoppas vi. Skidsäsongen är ju inte lika långt borta längre, och då kommer han behöva vartenda uns benstyrka och uthållighet han kan skrapa ihop. Fredrik ska försöka coacha lite så att tekniken kommer på plats.
Jag passade på att köpa utrustning till mig också när vi ändå var i rätt affärer. Jag hittade vikter till min skivstång, och lite mer träningskläder. Jag invigde faktiskt både några av vikterna och kläderna redan idag, när jag lyfte skrot för första gången på… evigheter? Antagligen kommer jag inte kunna röra mig imorgon, men just nu känns det fantastiskt bra. Även om det är trist med själva lyftningen.
