Det här inlägget innehåller reklamlänkar.
Jag har inte läst något av Nina Wähä tidigare. Däremot blev jag tipsad om Testamente i Sandra Beijers blogg. Och med en sådan beskrivning var det ju svårt att inte bli intresserad och nyfiken. Så när Testamente dök upp i ett bokpaket från Sverige blev jag väldigt glad, och så snart det dök upp en lucka i bokläsandet så tog jag ut den ur bokhyllan.
Testamente handlar om familjen Toimi som lever i Tornedalen. Eller i alla fall de flesta av de 12 (eller 14) barnen bor kvar där. Den första vi möter i boken är Annie, nummer 2 (eller 4) i syskonskaran. Hon bor i Stockholm, men åker upp till Tornedalen för att fira jul. Ingen i familjen verkar bli speciellt glad att se henne. Det är också ganska talande för hela boken, syskonen är starkt sammansvetsade, på gott och ont. Fast kanske mest på ont. Ett av kitten som håller syskonen samman är skräcken för fadern, Pentti. Han är en oberäknelig man, som påverkar hela familjen.
Genom hela boken får vi följa syskonens kamp för att frigöra sig från varandra och familjen. I några fall för att närma sig dem igen, fast från ett annat håll och på andra villkor. Andra syskon vill bara bort från familjen och Tornedalen. Men under julhelgen när Annie hälsar på händer det saker som ställer allting på sin spets. Vissa fakta kommer i dagen, och andra vägrar visa sig. Starten på något nytt sätter syskonbanden på prov på många oväntade sätt, mitt i allas frigörelseprocess.
I Testamente får vi följa vart och ett av syskonen, både i nutid och i tillbakablickar. Vi får uppleva avgörande familjehändelser genom fleras perspektiv och det gör att vi lär känna dem allihop. Personporträtten är helt fantastiska och det känns verkligen som om jag har lärt känna syskonen Toimi. När boken var slut önskade jag hett att det fanns en del 2, men det finns det sorgligt nog inte. Det här är en så bra bok! Snälla Nina, skriv en del två. Jag vill veta hur det går för alla!