I veckan som gick gjorde vi ett stort ryck. Ettan fick vara med och prova att sätta kakel. Han visade sig ha viss fallenhet för det. Det kan nog bli en rejäl hantverkare av den gossen! Bra också att vi har en hel del kakling framför oss, så han kan träna ordentligt. Fredrik ser redan nu fram emot att kakla badrummet genom att sitta med en öl i handen och titta på när Ettan sliter.
De trixigare ställena som krävde delade plattor och rätt mycket pill för att få snyggt sparade Fredrik dock till sig själv. Dagen efter fogade han alltihop, så nu är det faktiskt färdigkaklat! Det gjorde (förstås) jättestor skillnad på hur köket uppfattas.
I samma sekund som kaklet var fogat så ställde vi tillbaka spisen och köksskåpen och satte in lådorna igen. De hade nämligen legat utspridda på golvet under ett par dagar till Tvåans stora nöje och vår stora fasa. Att det är så roligt för en tvååring att plocka med kryddburkar, det borde jag kanske ha listat ut i förväg, men ändå överraskade det mig. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt ”Nej, låt kryddburkarna vara. Lägg tillbaka buljongtärningarna. Låt bli vispen!” de senaste dagarna.
Nåväl. I eftermiddags, när jag satt och tittade på köket så fick jag feeling och gick och hämtade symaskinen. En stund senare hade jag förvandlat den sista lilla biten tyg till en gardin som matchade resten av köket. Det var lite tur att det räckte, för det verkar som om tyget har utgått ur Ikeas sortiment nu. Och eftersom jag inte hade så mycket mer än den här stuven så fanns det inte så mycket att välja på när det gällde utförande. Men jag är nöjd, ändå.
Nästa steg i köket är att få bänkskivorna på plats. Vi ska ha limträ, som den till vänster i bilden ovan. De ska sågas till och betsas lite mörkare innan de ska skarvas på något snyggt sätt, så det är en hel del tänkande och väldigt rak sågning som kommer krävas innan det blir klart.