Idag är det Cyperns självständighetsdag och just i år är det 60 år sedan man skrev på avtalet som gjorde Cypern fritt från Storbritanniens styre. Varje år den 1 oktober firar man dagen med en militärparad i Nicosia. Det hela är en stor folkfest, och brukar locka tjocka led med åskådare längs vägen. Vi var där och tittade förra året, men i år blev det inget med det. Myndigheterna har nämligen bestämt att det inte skulle tillåtas några åskådare i år på grund av pandemin. Bara de politiska höjdarna var där. Istället visades det hela på teve, direktsänt. Fast vi är ju på Cypern, så det var visst en massa folk längs paradvägen.
Givetvis är skolor och arbetsplatser stängda idag, så vi har haft familjedag. Den har tillbringats med ett par rundor av olika versioner av Ticket to Ride, lite kortspel och pannkakslunch. Ja, och så lite militärparad på teve, då. En del trädgårdsarbete hanns med också, förstås.
Fredrik har snickrat sågbockar, så nu börjar det närma sig nya bänkskivor till köket på riktigt. Millimetrar ifrån just nu, skulle jag tro. Jag håller tummarna för helgen och längtar lite mer än vanligt.
Jag å min sida upptäckte att alla vindruvorna i pergolan faktiskt inte var antingen omogna eller övermogna, utan en hel del verkade faktiskt mogna. Så jag klippte ner några klasar, och HERREGUD så goda de var! Söta, solvarma och alldeles perfekta! Barnen smaskade glatt i sig klase efter klase. Så himla lyxigt.
Nu sitter jag i soffan och lyssnar på mullret från tevespelet och de två spelarnas instruktioner till varann. Om ett tag ska jag ska se lite på cypriotisk teve och öva mitt grekiska öra, men innan dess hinner jag nog med lite slösurfning eller kanske några sidor i min bok.