Integration och utflykt

Tvåan verkar ha kommit på att han kan bestämma saker nu. Förutom att det innebär att det är ganska mycket känslor här hemma, eftersom han ju inte får bestämma allt han försöker, så betyder det att han och jag går på utflykt lite oftare nu än tidigare.

Idag bestämde han redan när Fredrik åkte för att lämna Ettan på skolan att vi skulle gå på utflykt. Eftersom det har blivit höst här också, med morgontemperaturer under 20 grader, försökte jag fördröja avfärden en aning för att vi inte skulle behöva klä på oss extra. Men när temperaturen hade stigit lite så tog vi med oss vagnen och traskade iväg mot lekplatsen.

Precis som förra gången tog det oss ungefär en timmes promenad att komma dit. Idag bestämde Tvåan sig för att plocka skräp längs vägen, och när vi kom till den orange papperskorgen slängde han det. Mycket redigt. Framme på lekplatsen gungade han av hjärtans lust, och städade sen lite där också.

Den största behållningen av utflykten för mig var att jag språkade med lokalbefolkningen. Vid ett av husen vi gick förbi stod det nämligen en man och beskar sitt enorma fikonträd. På blandad (mycket) bruten grekiska och engelska frågade jag om jag kunde få ett par grenar som sticklingar, och det fick jag. Han var dock lite bekymrad för det är fortfarande för varmt för det egentligen, november och december är bättre.

Men han klippte av två grenar åt mig, och berättade hur jag skulle göra med dem. På grekiska. Jag skulle också lämna dem vid hans hus och hämta dem på tillbakavägen, eftersom man kan få kliande utslag av bladen så jag skulle bära dem så kort sträcka som möjligt tyckte han.

Så nu har jag satt dem i vatten enligt instruktioner och hoppas att det ska fungera. För det är ju roligare med plantor av sticklingar än köpta, och ett fikonträd har jag ju bestämt mig för att skaffa!

Och jag kanske inte ska vara så stressad över min dåliga grekiska, eftersom jag ändå lyckades begripa vad han sa, även om det var mycket kroppsspråk också.