Lördagen som försvann?

Jag har precis nattat det andra barnet för kvällen, och sitter i soffan och undrar vart den här dagen tog vägen. Vad hände, egentligen? Kanske är det förkylningen som slår till på kvällarna och gör mig lite mer luddig i huvudet än vanligt, men det känns väldigt avlägset, redan.

Om jag anstränger mig så kan jag förstås komma ihåg att Fredrik har jobbat med gästrummet nästan hela dagen. Ettan har hjälpt till med jobb i killar-kan-garaget under tiden. Det betyder i sin tur att jag har tillbringat motsvarande tid med Tvåan. Det kanske också hjälpte till att få dagen att försvinna. Fast medan herrarna shoppade flytspackel fick jag gå ensam i mataffären. Det kunde varit trevligt, men det var lite för mycket folk för att jag skulle kunna riktigt njuta av det. Tydligen var det inte helt lätt att räkna med två barn i byggaffären, så mängden flytspackel blev alldeles för snålt tilltagen. Nu räckte det till knappt en tredjedel av rummet. Nåja, det kommer fler dagar och det finns förhoppningsvis mer flytspackel.

Gästrummet börjar nu bli beboeligt, förutom debaclet med flytspacklet. När som helst nu kommer det finnas sängar monterade, och jag har fixat till sängkläder som ligger här bredvid på soffan. Så när det förhoppningsvis dyker upp besök tidigt i morgon bitti så kan de ramla rakt ner i bäddade sängar. Vill de ha frukost innan de somnar finns det nybakat bröd. Förutom att träffa gästerna ser jag också fram mot frukosten. Nybakat bröd med smör och ost och så en kopp kaffe. Mmmm!

En paus i gästrumsfixandet. Ettan läser för Tvåan, som i sin tur frågar vad allting är.

Lämna ett svar