Den tröttaste söndagen

De kom! I morses, lite i fem ringde Fredriks telefon. Det var taxichauffören som inte hittade hit. Förstås. Trots att Fredrik hade försett honom med en massa extra information, inklusive kartlänk. Med sig i bilen hade han farmor och farfar. Efter en hel del dividerande och vägledning via telefon gick det ändå att få taxin på rätt väg och så var de här. Äntligen!

Jag vaknade vid 03.40 och kunde inte somna om, utan låg mest och väntade. Ettan vaknade vid 04.30 och låg och läste under tiden han väntade. När jag sa att taxin var här studsade han upp ur sängen och fick på sig kläder på några sekunder och rusade ut genom dörren. Det var så att Fredrik hade svårt att hänga med ut och bort mot grinden. Jag ägnade mig åt att göra kaffe under tiden.

Farfar klev in genom dörren ungefär samtidigt som Tvåan kom upptassande. Tvåan var inte helt nöjd med att det var andra människor här när han var alldeles nyvaken, men efter några minuter tinade han upp och resten av dagen har han spenderat nära farmor. Jag har blivit förpassad till avbytarbänken.

Gästerna hade varit på väg i nästan ett dygn, så de var rejält trötta. Farmor passade på att sova samtidigt som Tvåan sov förmiddag, och då snodde jag också åt mig någon timmes stödsömn. Farfar däremot, han fick åka ut och flyga modellplan med de andra två istället. Resten av dagen har tillbringats med att prova poolen, äta, kolla på omgivningarna och leka.

Test av poolen. Vissa tyckte det var kallt, andra inte.

Jag testade att göra en äppelpaj utan socker och mjöl. Det blev oväntat bra. Till och med Fredrik, som annars är ganska skeptisk till anpassningar, tyckte det var helt godkänt. Även resten av ätarna tyckte det var gott.

Äppelpaj och diverse ätare.

Lämna ett svar