Det här inlägget innehåller reklamlänkar.
Äntligen, äntligen fick jag sätta tänderna i den sista delen av trilogin om Janakippo av Karin Smirnoff! Som jag har längtat. Fast samtidigt har jag fasat lite. För hur skulle hon kunna följa upp de två tidigare delarna, och hur skulle det kännas när serien var slut?
Sen for jag hem börjar precis där Vi for upp med mor slutar. På berget, i kylan och mörkret. Men sen utvecklar det sig till en helt ny bok. Kanske mer så än Vi for upp med mor jämfört med Jag for ner till bror. Det är fortfarande Jana som är huvudpersonen, och i Sen for jag hem får vi följa henne i en större värld än vad vi är vana vid. Samtidigt får vi genom återblickar också lära känna delar av henne som vi inte tidigare har mött, men som otvivelaktigt har format henne till den hon är idag.
Trots alla trassliga relationer och krav från både Smalånger och Kukkojärvi så gör Jana som vanligt; hon går sin egen väg. Och den innebär en uppgörelse med männen, konsten, bakgrunden och framtiden.
Åh, vad jag inte ville att Sen for jag hem skulle ta slut! Den är precis lika fantastisk som de första två delarna. Även om Jana gör saker få andra skulle våga eller orka så är hon ändå väldigt mänsklig och det är lätt att känna med henne. Det korthuggna, karga språket ger boken (liksom de tidigare två delarna) en helt egen ton. Jag tycker det gör att jag som läsare kommer nära henne och de övriga i boken. Kargheten i språket utmanas när Jana förflyttar sig till helt nya miljöer som beskrivs i förhållande till de gamla. De nya miljöerna gör också att lite av hopplösheten som finns i de två första böckerna ersätts av en gnutta hopp om framtiden.
Jag är rätt säker på att jag kommer läsa de här böckerna igen. För så bra är de! Och givetvis håller jag tummarna för att Karin Smirnoff inte känner sig färdig med Jana så det kan komma fler böcker om henne.
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).