Vardag och inget speciellt

Men det var väl väldigt vad svårt det ska vara att skriva något här, då. Kanske är det för att mina dagar mest är samma-samma, och att jag inte tycker att det händer något direkt värt att berätta om. Men det är ju inte heller sant, för det finns ett lugn i att läsa om helt vardagliga händelser också, tycker jag själv i alla fall.

Igår gjorde vi en utflykt till lekplatsen. Vi har inte varit där på jättelänge, eftersom vi fortfarande är i lockdown, men igår bestämde vi att det faktiskt fick vara dags. Dessutom var Tvåan mycket påstridigt om att vi skulle gå dit, så vi gjorde det. Och en sån succé det var! Tvåan hade verkligen saknat att gunga, och skrattade högt med hela kroppen när vi gav honom fart. Han undersökte också hela lekplatsen noga och testade alla leksakerna, liksom för att se om han kom ihåg dem.

”Titta mamma, jag är högst upp!”

Ettan tyckte inte att det var lika fantastiskt. Fast han fick å andra sidan cykla med Fredrik, så han var lite nöjd ändå.

Ettan ”leker”.

Barnen verkar ha återhämtat sig till största delen från förkylningen som Ettan tog hem i mitten på förra veckan, så nu är det jag och Fredrik som känner oss sjuka. Men det är ju som vanligt, bara att bita ihop och ta sig genom dagarna. Och SÅ illa är det nu inte.

Fastan inleds här på Cypern idag. Ettan blev förskräckt när jag sa att det innebär att man inte får äta kött, mejeriprodukter och ägg på 40 dagar, och sa att det GÅR INTE. Tur för honom att vi inte ägnar oss åt fasta, då. Det traditionella sättet att fira dagen är att samla släkt och vänner på picknick, antingen i naturen eller vid havet, men i år har antalet personer begränsats till 6, som ska bära munskydd. Dessutom är ju som sagt jag och Fredrik förkylda, så vi avstod firandet idag. Man kan ju ha picknick vid havet någon annan dag.

Lämna ett svar