Månad: december 2021

…eller åtminstone julpyntet. ALLT julpyntet.

Min tanke var att vi skulle smyga igång pyntandet lite mjukt, med adventsstjärnor och adventsstakar till första advent. Men för att kunna göra det behövde Fredrik hämta alla lådorna med julpynt från förrådet. Barnens reaktion på det blev (förstås) ”Vi vill packa upp ALLA lådorna!!”.

Och vem är jag att säga nej till julpyntande, egentligen? Så det var bara att ta ett djupt andetag och låta barnen packa upp och ställa fram pyntet. Adventsstjärnorna kom också på plats.

Julgranen fick dock vänta några dagar, men efter skolan en dag i slutet av november fick barnen bygga ihop och klä den. För att behålla mitt förstånd gömde jag mig i ett annat rum under tiden och bistod med så lite som möjligt.

Att sätta i ljusslingorna var dock mitt stora uppdrag för året, lite som Karl-Bertils pappa och stjärnan i granen. Jag fick också, på nåder, hänga pynt i den övre delen av granen.

Tvåan tyckte dock inte att alla julgranskulorna behövde bo i just granen, utan han hade de till en massa annat. Nåja, det gör kanske inte så mycket om några kulor per år blir sopor.

Barnen visade sig vara ytterligt kompetenta på julgransbygge och -klädsel, så innan kvällen var slut hade vi en gran i stugan. Med ljus och pynt. Så jag antar att julen kan få komma nu, i år igen. Fast julefriden lär nog dröja ett tag till, om jag känner mig och min familj rätt.

November är en månad att längta till i det här huset, eftersom Ettan fyller år då. Ända sedan vi flyttade har vi haft lyxen att få ha farmor och farfar på besök precis över födelsedagen, och så även i år.

Eftersom Ettans födelsedag oftast sammanfaller med midterms-lovet här så finns det möjlighet att göra dagen till en heldag. I år önskade Ettan att vi skulle åka på utflykt till favoritvattenfallet. Sagt och gjort: vi packade matsäck i form av baguetter och lastade in oss i bilen.

Precis som vanligt var det en härlig promenad att ta sig upp till fallet. Naturen är vacker, och det var lagom varmt att gå lite uppför.

När vi kom upp stannade vi och åt vår matsäck, innan vi vände och traskade ner igen.

Efter hemkomst var det dags att montera klart födelsedagstårtan, som givetvis var jordgubbstårta enligt födelsedagsbarnets önskemål. Tvåan protesterade vilt här, eftersom han inte gillar jordgubbar, men när vi hade lovat honom att man kunde ta bort jordgubbarna och att han skulle få en bit utan bär så gick det an ändå.

Det hela tog förstås en aning mer tid än vi hade tänkt oss, så det var ingen av oss som orkade med den önskade köttbullsmiddagen, utan den sköts upp till dagen därpå.

Tänk ändå, nio år…! Så stort, och så himla mycket som hänt sedan han kom till oss.