Jag väntar

…och väntar och väntar. Det känns inte som om jag gör något annat än väntar just nu.

Jag väntar på att Tvåan ska börja sova ordentligt, så att jag får sova ordentligt. Jag väntar på att paket jag beställt ska komma hit. Jag väntar på att världen ska bli mindre knasig. Jag väntar på att farmor och farfar ska komma hit. Jag väntar på att mormor ska läka sitt sår och komma ut från sjukhuset. Jag väntar på att dagen ska gå så att jag kanske ändå kan få lov att sova. Jag väntar på att kökslampan ska hängas upp. Jag väntar på att en täckskiva i köket ska monteras på plats. Jag väntar på att det ska finnas tid för något slags samtal med Fredrik som inte bara berör det absolut akuta. Jag väntar på att olika idéer vi har startat ska bära frukt. Jag väntar på att vi ska byta fönster. Jag väntar på att Ettan ska få sommarlov. Jag väntar på att Tvåan ska få börja på dagis. Jag väntar på att jag ska vara mindre trött så att jag kan orka göra något på kvällen när barnen har somnat. Jag väntar på… det som känns som livet. Som just nu känns som om det står på paus.

Och jag vet att jag inte är ensam om det här. Men ibland känns det ändå övermäktigt, och som om det inte finns något slut.

Fast då kanske det är bra att kolla det här: Ten Global Trends Every Smart Person Should Know. Allt kanske inte är nattsvart, ändå. Jag lyssnar på natten när jag försöker få Tvåan att somna så jag kan smita tillbaka till min säng. Någon gång kommer jag få sova i den, hela natten. Jag väntar på det.

Stegen som saknades

Vi har ju varmt här på Cypern, upp mot 30 grader idag. Då är det fint att vi valde ett hus med pool (även om det förstås inte är havet).

Barnen har ju badat ett par veckor redan, och jag och Fredrik vågar oss i ibland nu också när vattentemperaturen är 26 grader. Fast när jag säger att barnen badar menar jag att Ettan badar och Tvåan rantar runt bredvid poolen. Vid badet idag tjatade telningarna om att vi skulle sätta i stegen, och så fick det bli. Fredrik hämtade verktygen och monterade i stegen.

Och då plötsligt meddelade Tvåan, som alltså har vägrat gå i poolen hittills i år, att han skulle simma. Så klev han i på trappan, tog ett resolut tag i Fredriks hand och gav sig ut i poolen. Och mycket riktigt så simmade han från trappan i ena änden av poolen till stegen i den andra änden. Fingret fick han dock släppa när Fredrik inte bottnade längre.

Stadigt tag i fingret fortfarande. Stegen till höger i bild.

När han kom till stegen klättrade han upp, sa ”Igen, igen!”, sprang bort till trappan och klev i igen. Fredrik fick ställa upp med en hand igen för själva iklivningen, men sen simmade Tvåan alldeles själv. Tredje varvet kunde han kliva i och hoppa ut från trappan alldeles själv och sen bara fortsatte det. Han simmade lätt 10 varv!

Simmaren, som här berättar för mig att han kan simma.

Det var alltså ett mål att simma till som har saknats. Skönt att vi har rättat till det nu. Och mitt simmarhjärta klappade lite extra när jag såg Tvåans fantastiskt lyckliga min och ovilja att sluta simma.

Plättar

Av någon anledning började vi prata om plättar för ett tag sedan. Fredrik försökte förklara för Tvåan vad det var, och sa också att farfars plättar är de bästa. När barnen då krävde att få plättar var det ju bara att ställa upp.

Det fanns dock ett par problem: Varken jag eller Fredrik äger något plättjärn. Kanske är det något man inte skaffar förrän man får barn? Vi insåg också att det antagligen inte skulle gå att skaffa ett lokalt, så vi kollade svenska online-affärer. Då sa farmor att hon hade sett ett till bra pris, och sagt och gjort så köpte hon det. Som tur var fick det precis plats i Sverigepaketet som just skulle skickas, och efter några dagars otåligt väntande så fanns det alltså en riktig gjutjärnsplättlagg i vårt hem.

Invigningen blev storstilad. Jag gjorde den vanliga mängden smet, som brukar räcka till ett par mellis också. Och sen stekte jag. Och stekte. Och stekte.

Fredrik gjorde plättårta till Tvåan som åt och åt och åt. Jag tror han fick i sig motsvarande 6 pannkakor. Ettan däremot, åt mindre än vanligt så högen som blev kvar till mig var enorm!

Ett helt fat med plättar.

Min slutsats är att det känns som mycket mer mat när man gör plättar än när man gör pannkakor. Eftersom jag bara använder en panna känns det också som det tar längre tid att steka, även om jag ju får i smet som motsvarar ungefär två pannkakor i laggen. Så tja… vi får väl se vad barnen önskar nästa gång. Men nu har vi åtminstone skaffat oss vuxenpoängen i att äga en plättlagg!

Precis just nu

Jag sitter på balkongen och tittar ut över dalen och bergsidan mittemot. Det är ungefär 30 grader varmt och soligt. Fredrik och barnen skjuter nerfguns på varandra på framsidan, så det hojtas en del om skyddsglasögon som ska sitta på näsan och inte tas av.

Utsikten genom balkonggallret.

Jag har under någon veckas tid försökt vänja Tvåan vid att sova ensam i sin säng. Det betyder alltså att jag går mellan hans och min säng några gånger per natt, och det stör förstås min sömn, så jag är ganska trött. Inatt var det påskmässa för att fira Kristus återuppståndelse, och den väckte Tvåan så han och jag satt i min säng och lyssnade på mässan som letade sig in i sovrummet och tittade på fyrverkerier ett tag. Det ledde förstås till att Fredrik inte heller sov speciellt bra, så idag är vi flera som är trötta. Att det är trettio grader varmt gör inte det lättare heller.

Poolen i eftermiddagssolen.

Men jag ska inte klaga alltför mycket. Vi har ju en pool som det badas en massa i, och som börjar komma upp i badbar temperatur även för de vuxna i familjen. Ettan har inga problem med timslånga bad, och han och Tvåan leker glatt med varann i och vid poolen.

Ettan har påsklov, så han har varit hemma i en vecka nu. Det är förstås inte så roligt att inte träffa kompisarna, men han och Fredrik har satt igång med ett ordentligt påskpyssel som håller dem sysselsatta delar av dagarna. Tvåans dagsovstunder, som har kortats ner den senaste tiden, spenderar vi ibland med att spela spel. Resten av dagarna leks det en hel del med vatten, både ur kranen ute och i poolen, då.

Cypern har sedan en vecka gått in i sin tredje lockdown så allting här är stängt och vi får inte lov att gå ut från tomten mer än en gång om dagen. Vi är så trötta på att vara instängda, och ibland känns det mer hopplöst än annars.

Jaha. Det blev ett väldigt rörigt och pladdrigt inlägg om just inget alls. Fast så är det ju ibland, förstås.

Premiärbad även för mig

Nu har jag också invigt poolen för i år.

Simisim!

Vi har äntligen fått lite varmare temperaturer, med uppemot 35 grader vissa dagar. Fast nu har det sjunkit så vi har runt 25 på dagarna. Det är förstås bra för löpningen, som är betydligt behagligare i den lägre temperaturen, men rent allmänt gillar jag ju värme.

Nåja, en dag var det varmt nog och jag hade dessutom varit ute och löpt. Ettan är en hejare på att bada, och han får alltid med sig Tvåan till poolen, om än inte i densamma alltid. Så barnen badade och då tänkte jag att det var dags för mig också, för jag låg ju efter resten av familjen. Men inte längre nu, alltså.

Verkligheten.

Fast ja, det blev ju inget långt bad, förstås. Och inte heller speciellt skönt, som synes ovan. Jag tyckte det var förskräckligt kallt och klev upp väldigt fort när Tvåan nekade att komma ut till mig.

Istället slängde jag i termometern för att kolla hur vidrigt kallt det var. Den stannade på 24 grader. Ehhh, jaha… Jag får väl skylla det hela på att jag har acklimatiserat mig, för 24 är ju inte så himla kallt. Teoretiskt sett.

Ah, well. Det blir ju varmare, både i vattnet och i luften. Snart blir det väl till och med så att jag ägnar mig åt kvällsbad när barnen har somnat. Det är härligt.

Bulle med bulle

Bulle med bullens dag den 10 april är en högtidsdag som firas ordentligt i den här familjen. Jag kommer från Helsingborg, så för mig är det en självklarhet. Resten av familjen får hänga med på firandet, och de brukar inte vara speciellt ledsna för det.

Ingredienser till bulle med bulle, den cypriotiska varianten.

Jag gjorde egna chokladbollar, och eftersom jag fick 85%-ig choklad istället för 70% som jag hade tänkt mig fick de en… lite vuxnare smak. Jag tillsatte en del extra socker för att det skulle bli lite mer likt originalet, men nästa gång tror jag att jag ska försöka med mjölkchoklad, ändå.

Riktigt bullar, eller frallor som de heter i resten av Sverige, finns förstås inte heller här. Fredrik köpte nybakade på bageriet, men liksom det mesta annat bröd här har de mjuk skorpa och innehåller antagligen en del socker. Vi försökte frasa till dem genom att spraya med vatten och köra i ugnen, men det hjälpte inte riktigt ändå.

Bulle med bulle.

Det var lite svårt att få lägga ihop dem, eftersom Tvåan var väldigt intresserad av chokladbollarna, och inte riktigt förstod varför de skulle ligga i en bulle när man kan äta dem som de är. Efter lite förhandling gick det dock bra, och delikatessen avnjöts med stor tillfredsställelse. Den plockades förstås isär i beståndsdelar ganska snart, och så fokuserade han på det goda, det vill säga chokladbollen.

Stoooort bett.

Jag, å min sida, gjorde som man ska göra: klämde ihop hela härligheten så det blir bitvänligt och chokladbollen sprids ut över hela bullen. Är man veteran så är man.

Korrekt ätning av bulle med bulle.

Nu längtar vi till nästa års firande.

…fast jag misstänker att det kommer ätas en del chokladbollar innan det blir dags att lägga dem i bullar igen.

Badsäsongen är äntligen här!

Tanken var förstås att den skulle börjar redan vid nyår, men diverse teknik- och kemistrul har satt käppar i hjulet för oss en längre tid. Men nu så, äntligen, fick vi sugit upp det sista av algresterna som har gäckat oss så länge. Och givetvis skulle detta firas med premiärbad, samtidigt med påfyllning av vattnet.

Att temperaturen har sjunkit rejält de senaste dagarna och idag inte riktigt orkade över 20-strecket hade tydligen ingen betydelse. Solen var framme och vattnet var klart, då ska det badas. Sagt och gjort. Efter att ha ägnat lite tid åt att leta fram badkläderna som vi lagt på något bra ställe, och åt att rengöra och pumpa Flipp var det dags.

”Ett härligt dopp på varma Cypern!”

Fredrik och Ettan gjorde storstilade insatser med dykning och bomben, och Ettan deklarerade att han hart lärt sig trampa vatten. Jag förevigade.

Årets första bomb, innan det trampades vatten!

Fredrik var snabb upp ur vattnet och gick för att hämta Tvåan, som hade vimsat bort sig på vägen ned till poolen. När han väl kom dit marscherade han raskt fram till trappan, klev försiktigt ner på första steget, och på andra… då hade han vatten upp till låren och det räckte tydligen, för sen klev han upp och gick och hämtade vattenskjutarna istället.

Hit, men inte längre.

Ettan fortsatte plaska runt och simma med Flipp ett tag till. När vi tjatat upp honom tog han på sig sin morgonrock och satt och huttrade en stund. För varmt, det var det verkligen inte.

Jag, då? Nej, jag avstod idag. Inte ens efter löpturen lockade det tillräckligt. Det kommer fler och varmare dagar, det är jag säker på.

Rättvist och premiärer

Idag har livet känts rättvist. För första gången i år har vi haft solsken, varma vindar och nästan 30 grader varmt. Härligt! Som jag har längtat efter värmen.

Som av en lycklig slump sammanföll vädret med leverans av det senaste IKEA-inköpet, så jag ägnade ett par timmar i solen åt montage och nu har vi en utesoffa! Givetvis fick jag inviga den med en fin-GT.

Invigning av den egenmonterade utesoffan.

Däremot var kanske resten av IKEA-leveransen inte riktigt som man kunde önskat. Det var svårt för chaufförerna att läsa adressen, och sen propsade de på att få köra hela vägen in till huset, vilket gjorde att de var tvungna att backa ut med sin lite för stora van som de dessutom hade svårt att manövrera. Vår trädgårdsgång är smal, och därför bad Fredrik dem lasta av ute vid grinden, men nej, se det ville de inte. Däremot var det Fredriks fel när de sedan backade sönder våra kaktusar. Själva leveransen såg ut som något gud glömde, och två av fyra golvlampor var alldeles buckliga när vi packade upp dem, så dem får vi returnera.

Men det var inte nog med utesoffpremiär, utan jag passade också på att premiära löpning i shorts och linne (därav det duschvåta håret på soffbilden). Ja, och så bestämde vi att vi inte kunde sitta inne i så fint väder, så vi passade också på att ha utemiddagspremiär för året. Givetvis var det grillat som stod på menyn. Majskolvar och korvar slank ner utan minsta lilla protest.

Majsmumsning pågår. Kepsar sattes på barnen efter det att bilden togs.

Tänk att livet kan vara så enkelt och rättvist ibland.

Glad svensk påsk!

Igår firade vi den svenska påsken. Den ortodoxa påsken som firas på Cypern infaller i år på första maj. Mer om anledningarna till fördröjningen, som normalt är 13 dagar och beror på olika kalendrar med olika skottårsberäkning, hittade jag här. Intressant.

I vår familj firar vi alltså påsk två gånger. Idag blev det svensk sillunch med massor av ägg och smetana. Bröd serverades till, liksom både ost och kaviar, om än inte i kombination. Osten och kaviaren, alltså. Brödet kombinerades med både det ena och det andra. Kanske inte det maffigaste påskbordet vi har varken sett eller haft, men det innehöll det viktigaste ändå.

Ettan roas av sitt ägg.
Tvåan var upprörd för att det var gula i hans ägg, för det ville han inte ha.

Efter lunchen var det dags för äggjakten som Fredrik hade förberett. Han hade gömt ägg i huset och i trädgården, och vid varje ägg fanns det en ledtråd om var nästa ägg var. Ojojoj så ivriga barn det var som rusade runt efter äggen. Det sista ägget var det stora, stora, stora påskägget som det fanns en massa lördagsgodis i. Så sen smaskades det godis hela eftermiddagen lång. Jag var fullt upptagen med att agera assistent till barnen när de jagade äggen, så jag hann inte fotografera något.

Fredrik och Ettan lagade mat till oss, och samtidigt invigde Fredrik kokboken Mat på en plåt som han fick från bokrean. Han har hållit den för sig själv tills nu för att han skulle få en chans att läsa den. Vi fick lammlåda med zucchini, och det var väldigt gott. Fast det räckte förstås inte med 30 minuter i ugnen, utan vi fick tillslut dubbla den tiden, vilket fick till följd att maten blev sen och alla var lite arga. Trots det pratade vi redan vid middagen om hur vi skulle ändra till nästa lagning.

Den stolte matlagaren. Innan han lackade ur för att receptet angav fel tid i ugnen.

Första april och frityr

Första april är Cyperns nationaldag, och den firas till minnet av starten på upproret mot britterna 1955 (istället ville cyprioterna införlivas med Grekland). Det är en nationell helgdag, så alla är lediga och allt är stängt. För att fira, på ett traditionellt sätt, bestämde vi att vi skulle grilla (gris-)kött. Det är ju lite som sill i Sverige, alla högtider här firas med souvla.

Fredrik har väldigt få grejer som han inte äter. Han gillar inte all mat, men äter och håller god min för det mesta. Men på hans inte-lista står kronärtskocka. Jag däremot, gillar kronärtskocka. Och när jag sprang på ett recept på friterad kronärtskocka så kanske Fredrik kunde tänka sig att prova. Nu är det säsong för skockorna, så häromdagen kom Fredrik hem med två stycken, små och alldeles färska.

När vi ändå skulle fritera kom Fredrik på att vi skulle göra pommes frites också. Sagt och gjort. Jag skar potatis och lade den i vatten, och trimmade skockorna och lade dem i citronvatten. Fredrik stod för själva oljehanteringen.

Ettan vakar över den skurna potatisen.
Kronärtskockor som väntar på att få bada i olja.

Fritering är kladdigt. Det går liksom inte att komma runt, åtminstone inte utan en fritös. Så vi började med att försöka med en elplatta ute på kökstrappan. Det gick inte att komma upp i temperatur med den, så campinggasolköket fick komma till användning. För att göra det hela bättre regnade det dessutom. Precis när vi var klara så öppnade sig himlen, så oljan fick en massa regnvatten i sig, och vi fick koka bort en del av det innan vi lät den svalna.

Frityrmästaren in action.

Resultatet, då? Jodå, hemgjorda pommes frites är förstås väldigt gott. Regnet gjorde dock att vi inte kom upp tillräckligt högt i temperatur för att de skulle bli superfrasiga. Vi får prova igen, helt enkelt. Tydligen var de också så goda att ingen tänkte på att fotografera dem.

Friterad kronärtskocka, då? Njae. Fredrik tyckte dock att den var ätbar, men mest för att den inte smakade så mycket. Jag tycker att det går lika bra att äta kokt kronärtskocka, så jag har önskat mig nya som jag kan koka istället. Men visst gick det att äta den friterad också.

Friterade godingar. Snygga är de, åtminstone.