Ettan har fyllt år! Sju år, den här gången. Och precis som alla andra föräldrar så undrar vi vart tiden har tagit vägen. Sju år känns så länge, men ändå så kort för det känns ju verkligen inte länge sedan han var en alldeles ny bäbis, eller en tvååring som pratade hela tiden, eller för all del en femåring som plötsligt började prata engelska.
Nåja. Födelsedagen inleddes som sig bör med sång, tända ljus och presenter på sängen. Det var många glada utrop, och det verkade som om alla presenterna blev väldigt uppskattade. När han väl klev ur sängen för att äta frukost fanns det dessutom sån gröt som jag gillar, så där fick mamman lite extra pluspoäng.
Efter frukosten klev Ettan så ut i vardagsrummet, och där upptäckte han till sin stora förvåning en cykel. I hans storlek! Tänk, va!? När väl alla växlar, bromsar och hjul hade justerats så gick Ettan och Fredrik till macken och pumpade däcken, och sen cyklades det, kan jag lova.
Farmor och farfar kom och åt tårta med oss, och så fick Ettan presenter från dem och släkten i Sverige. Sen var det dags för mer cykling och lek på lekplatser.
Lunchen var enligt Ettans önskemål smörgåsar från Marios smörgåsbil. Smörgåsbilen åker man förbi på vägen hem från skolan, och Ettan har tittat efter den många gånger. En fredag häromveckan fick han prova en smörgås, och då bestämde han att det var så fantastiskt att farmor och farfar också måste få prova. Och vad passar bättre än att testa på födelsedagen, då?
Resten av eftermiddagen tillbringades med legobygge, skytte med pilbågen och svärdsfäktning med Fredrik. Födelsedagsmiddagen på restaurang sköts dock upp till dagen efter, eftersom vi alla var så mätta efter lunchsmörgåsen.
