Det här inlägget innehåller reklamlänkar.
Jag läste ju en kortroman av Jonas Karlsson för ett tag sedan. Den undrade jag lite över själva handlingen i, men tänkte ändå att jag skulle ge Jonas Karlsson en chans till, för jag gillar ju verkligen honom som skådespelare. Så nu läste jag Det andra målet, som är hans debutbok från 2007. Det andra målet är en samling noveller, som visar sig hänga ihop på olika sätt.
Den första novellen är bara ett par sidor lång, och kan kanske ses som ett slags sammanfattning av hela boken. Fast då skulle det kanske vara så att författaren lider av något slags ”imposter syndrome”? Oklart. Nåja, de följande novellerna visar sig hänga ihop, en del genom personerna som befolkar dem, och en del genom platserna de utspelar sig på. Det är smart konstruerat, men precis som i Jag är en tjuv så blir jag inte riktigt gripen av innehållet och persongalleriet i berättelserna.
Berättartekniken i Det andra målet är som sagt snygg, och jag är en sucker för den typen av meta-berättelser normalt sett. Fast efter att ha läst Det andra målet kan jag glädja mig själv med att det krävs mer än bara bra teknik för att fånga mig (glädjen ligger alltså i att det inte bara är teknik, utan även känsla, som behövs). Jag tyckte också att det var lite för många olika sidor av varje berättelse som återgavs, och att det var en aning svårt att hålla isär dem och komma ihåg vad det var som hände i de motsvarande novellerna.
Jag får nog helt enkelt erkänna att jag inte riktigt faller för Jonas Karlsson som författare, trots att jag så gärna vill det. Upplägget med noveller som hakar i varandra, genom att samma personer och miljöer återkommer är smart, men själva innehållet i berättelserna lämnar mig alldeles för oberörd för att jag ska tycka att det är strålande. Nu känns det mer som ”Ah, jag ser vad du gör där, smart”, än som ”Oj, det där var ju skitbra”.
Köp boken hos Bokus (e-bok).