Karin (och Nisse)

Vi blev ju adopterade av en katt häromsistens. Tydligen skvallrade han för åtminstone en av sina kompisar, för häromdagen var det två katter här utanför.

Den senaste katten är en dam som jamar tyst men mycket. Hon är också mycket förtjust i människor, och går gärna precis framför fötterna på oss. Hon försöker pressa sig genom glaset på köksdörren för att komma in, och jag fick utan vidare klappa henne när jag försökte. Hon verkade föredra hårda strykningar på huvudet, och lade sig på rygg och visade magen för mig.

Fredrik gav henne också mat ute vid grinden. Hon var mycket lättare än den första katten att locka med sig, så antagligen är hon redan van vid människor.

Nu när vi har blivit adopterade av två katter tyckte vi det var dags att ge dem namn istället för att kalla dem ”Katten” eller ”den grå katten” och ”den vita katten”. Fredrik bestämde snabbt att de ska heta Nisse och Karin. Så nu är det så.

Vi ska försöka hålla Nisse och Karin utomhus, men de ska nog få ett litet hus att bo i för att hålla borta den värsta kylan. Kanske blir det Ettans första murningsprojekt? Frågan är väl bara om det kommer hjälpa, för katter är ju kända för att absolut inte använda saker avsedda för dem.