GOTO bilpool

Jag lever med en man som känner sig halv utan bil. Vi har haft bil under hela vårt förhållande, minst en åt gången. När vi flyttade till Malta sålde vi bilen, och sedan dess har vi inte skaffat någon. Det är dyrt med bil på Malta, både i inköp och med försäkring, och eftersom det är så trångt är det även ont om parkeringsplatser.

Vi bor ju mitt i Sliema, så i vårt vardagsliv har vi inte något jättestort behov av en bil. Ettans skola finns på gångavstånd, liksom mathandel, om man inte väljer att köpa mat från någon av online-affärerna. Lekparker och bad finns också det på kort gångavstånd.

Däremot är trafiken på Malta… jag ska inte säga hemsk, för den är inte det. Men den är tjock. Det är mycket bilar på liten yta, och alla ska till samma ställe vid samma tid, så rusningstrafiken är intensiv, om än inte i så hög hastighet. Det är mycket köer, och vid fel tidpunkt kan det ta 45 minuter att ta sig tre kilometer. Vi har vid något tillfälle spenderat mer än en timme på att ta oss den knappa milen till flygplatsen.

När vi precis hade flyttat hit åkte vi på en del bussutflykter, men det är inte heller riktigt hållbart eftersom busstrafiken är lite osäker. Är bussen full kör den nämligen bara förbi, och så får du vänta på nästa buss, och hoppas att den inte är lika full. Så visst, vi har väl egentligen behövt en bil vid lite olika tillfällen. En del gånger har vi löst det med taxi, som är med svenska mått mätt billigt, men det blir ofta en hel del väntan inblandat vid utflykter med taxi, speciellt när vi redan är lite trötta och ska hem.

I höstas såg så F en elbil som stod vid en laddstolpe, och var märkt med GOTO. Han kollade upp det, och det visade sig vara en då nystartad bilpool med elbilar. F gick med, och sedan dess har vi gjort flera bilutflykter. Vi är nöjda hittills, bilarna är fräscha och det är smidigt att använda appen, och inte minst – F får äntligen köra bil igen.

En elbil, på sin alldeles egen parkeringsplats.

GOTO har speciella parkeringsplatser över hela ön, där du kan hämta och lämna bilen. Behöver du kan du alltså köra enkel väg. I alla fall om parkeringsplatsen där du har tänkt att lämna bilen 1. finns och 2. är ledig. Det där med parkeringsdisciplin är inte maltesernas starka sida nämligen. Finns det en ledig plats tar man den, oavsett om den är reserverad eller inte. Ibland är det också så att det rivs eller byggs där p-platsen ska vara enligt kartan i appen, så att den inte fysiskt finns.

Vi går på restaurang: Pepe Nero

För ett tag sedan mötte F mig och Tvåan på stan efter vår dagliga förmiddagspromenad. Det var dags för lunch, så vi slank in på Pepe Nero i Balluta, ett nyöppnat ställe som vi tyckte såg trevligt ut. Vi var de enda gästerna i lokalen, så vi var tvungna att fråga om det verkligen var öppet, och jo, det var det försäkrade personalen som vänligt hjälpte till med vagnen.

Tvåan och F. Och något väldigt intressant utanför bild.

Vi fick menyn, och på frågan om vi ville ha något att dricka svarade F ”A Ċisk, please”. Alltså en lokal öl, ingen konstig beställning alls. Vi kollade i menyerna och tänkte att det ändå var lite märkligt att det tog så lång tid att få en öl i en helt tom restaurang, där vi dessutom satt kanske tre meter från baren, som bemannades av en bartender på heltid. Nåja. Vi bestämde oss för vad vi ville ha (varsin Brisket sandwich) och gjorde vår beställning när servitrisen kom till oss. Eller ja, vi försökte det. Servitrisen visade sig vara inte jättebäst på engelska, men efter ett par försök fick vi till våra smörgåsbeställningar. Vid det laget hade jag fattat lite misstankar, så jag passade på att sammanfatta vår totala beställning. Klokt gjort av mig, där, eftersom det då uppdagades att ölbeställningen hade uppfattats som ”A cheese platter”. Efter ytterligare lite samtal kunde vi dock enas om vår beställning, och att den inte innehåll någon ost, utan istället öl. Servitrisen var mycket ursäktande och förklarade att hon inte hade jobbat så länge och inte kunde sortimentet så bra.

Brisket Sandwich.

Ölen kom raskt på bordet, nu när vi väl hade fått beställa den, och det dröjde inte heller länge innan ”smörgåsarna” dök upp. Som synes av bilden ovan var det inga små doningar, utan istället mängder med mat i rejält stora bröd. Till och med jag, som ammar och därmed känner mig hungrig nästan jämt, tyckte att det här var mycket mat.

Tvåan, F och inte en cheese platter.

Fast för sådana som vi, som grillar själva ganska ofta, eller lagar mat, så var köttet okej men ganska ointressant. Det smakade mest lite sött från något slags mild bbq-sås, och var varken speciellt rökigt eller välkryddat. Så omdömet blev ”mycket mat, men ganska intetsägande”. Troligen hade det här inte heller att göra med att restaurangen var nyöppnad, utan snarare med att de använde kött i storpack som de inte tillagade själv. Kanske skulle vi låtit den där cheese plattern komma till bordet istället för ölen, rent av?

Lördagsgodis på Malta

På lördagarna får man äta godis, det vet alla som har (eller har varit) barn. I den här familjen är det något slags tradition att man får köpa sitt lördagsgodis på lördagarna. Sedan vi flyttade till Malta har det inneburit att vi har fått gå till affären redan klockan åtta på lördagsmorgonen vissa veckor.

Efter att ha umgåtts med det maltesiska godisutbudet i sådär 9 månader har vissa favoriter utkristalliserat sig för mig och resten av familjen. Men innan vi går in på dem så låt mig konstatera några saker.

  • Det är stor skillnad på maltesiskt och svenskt godis, framför allt när det gäller gelegodis. Medan svenska tillverkare satsar på naturliga ingredienser och försöker dra ner på socker och färgämnen verkar de maltesiska (eller europeiska, jag vet inte riktigt var allt godis tillverkas) inte alls bry sig om det. Här är det istället färgglatt och sött som gäller.
  • Gelegodis håller sig färskt och mjukt länge på Malta, eftersom det är så fuktigt inomhus.
  • Jag trodde att jag skulle sakna salt godis och Gott&Blandat, eftersom det inte finns på Malta (eller i Europa utanför Sverige och Finland), men så har det inte blivit.
  • Skumtomtar passade jag på att äta när vi hälsade på i Sverige över jul, och då köpte jag också en låda Aladdin som fick följa med hem.

Så, vad har vi för favoritgodis på Malta, då? Jag samlade dem på bild här nedanför (och alltså fick vi en ovanligt stor mängd lördagsgodis den här veckan, hehe).

Lördagens skörd.
  • Cadbury Dairy Milk Caramel. Smakar som svensk Center, fast med lite rökigare ton på kolan.
  • Maltesers (duh!). Har inget med Malta att göra, utan har fått sitt namn från innanmätet som är fluffigt och frasigt malt- och mjölkskum. Ytterhöljet är mjölkchoklad. F är inte så förtjust men jag gillar dem massor.
  • Cadbury Dairy Milk Wholenut. Läskigt god choklad som jag nästan inte kan sluta äta av när den finns hemma. F gillar den också, som tur är.
  • Maynards Bassets Winegums. Det här är alltså inte Bassets vingummi som man kan hitta i Sverige, utan en annan tillverkares variant. Den är acceptabel om man är ute efter gelegodis och inte vill ha barnvarianterna. Idag hittade vi även en tangy variant, som hade surt utanpå.
  • F vill lägga till persiko-gelegodisar också. Han kan gå hela vägen till Tigné Point (vilket tar säkert 20 minuter med 6-åring och vagn) för att köpa dem när andan faller på. Fast idag fanns det bara Apfelringe (som minsann innehåller vitaminer, se där!).
  • Ettans favorit för tillfället är chamallows.

Och nej, vi åt inte upp allt idag.

Vi går på café: Sottozero

I morse efter lämningen av Ettan på skolan promenerade vi hemåt som vanligt. Men när vi skulle svänga av och börja ta oss upp för backen hemåt så bestämde jag att vi skulle fortsätta framåt, längs strandpromenaden istället. Nu var det dags att fortsätta den ständigt pågående jakten efter bra croissanter, och jag behövde starkt kaffe efter nattens inte så långa sömn.

Croissanter och starkt kaffe. På en uteservering. I februari.

Eftersom klockan var knappt 8 var det inte allt som var öppet. Men vi fortsatte längs strandpromenaden fram till Sottozero, som är nyöppnat i Sliema sedan några månader. Tyvärr är inte den här sidan av Sliema den som har morgonsol, så det blev inte en solskensfrukost. Däremot fick vi titta ut över vattnet som skiljer Sliema och Valletta, och där blänkte det av solglitter.

Kaffet var starkt och gott, och croissanterna var förvånansvärt bra, frasiga och alldeles klart godkända. Nästan med beröm, faktiskt. Den naturella blev dock morgonens vinnare, eftersom chokladen var något slags vuxenchoklad och inte alls speciellt söt.

Sara frukostfikar bredvid Zara.

De enda klagomålen stod F för, när han tyckte att plaststolarna var för kalla att sitta på och att han blev kall om rumpan av det. Efter att ha slängt ett öga på rubrikerna i papperstidningen och förfärats lite ingenjörade han istället fram en lösning på problemet och lade helt enkelt tidningen på stolen och satte sig på den.

Mathandel på Malta

Den lokala lilla mataffären, ja… Någon beskrev Malta som ”Sverige, fast för 50 år sedan”, och det är nog delvis träffande. Det finns lokala små convenience stores i nästan varje gathörn, med mycket generösa öppettider. För de flesta affärer gäller dessutom att de har mer att erbjuda än det som syns, så hittar du inte vad du letar efter är det bara att fråga så plockar innehavaren oftare än inte fram det du söker från lagret.

Vårt gathörn.

Till många kvarter kommer det regelbundet frukt- och grönsaksbilar, som parkerar på samma ställe varje gång och blir en naturlig del av inköpsrundan. På samma sätt kan man också köpa fisk från en annan bil.

Charlies grönsaksbil. Charlie med ryggen mot kameran.
Frukt och grönt, mycket lokalproducerat.

Motsatsen till det småskaliga finns såklart även det, annars vore det väl inte Malta… Förvånande nog håller de stora supermarket-mathandlarna inte nödvändigtvis lägre priser än din lokala lilla affär. Värt att notera om du handlar i den stora affären är också att stora förpackningar inte alltid blir billigare än de små.

Jag har märkt att det oftast är billigare att köpa kött, fisk och delikatesser/ost över disk än färdigförpackat på stormarknaderna. Lite komiskt blir det när kilopriset på färska kycklingbröst ökar nästan €1 om du väljer det färdigförpackade som ligger precis till höger om den manuella disken.

Hos de flesta stormarknader kan du få inköpen som du gjorde själv hemkörda under dagen, så du slipper släpa tunga kassar.

Flera stormarknads-mataffärer erbjuder även online-shopping med hemkörning. Priserna online är inte märkbart högre än i de fysiska butikerna, och om du handlar för över en specificerad summa ingår hemkörningen i priset.

Bäbis på Malta – föda barn på Malta

”Men… du är ju gravid!?” var en reaktion jag fick vid flera tillfällen när jag berättade att vi skulle flytta till Malta. Jo, men det föds barn där med… På Mater Dei, det statliga sjukhuset i Msida, föds det omkring 4000 barn per år.

Mater Dei.

Eftersom det fanns en möjlighet för att bäbisen skulle komma på Malta så gjorde jag en del efterforskningar inför en eventuell förlossning.

Först och främst för den som är orolig: förlossning räknas som akutvård, och du kan alltså inte bli nekad vård. Du behöver inte heller betala för den om du är ansluten till svenska försäkringskassan, alternativt har uppehållstillstånd på Malta. Ta med dig ditt maltesiska id-kort eller ditt sjukvårdsförsäkringskort.

Innan förlossningen

Precis som i Sverige så diskuteras din kommande förlossning med gynekologen du träffar vid dina kontroller under graviditetens gång.

Värt att notera kan vara att Malta har en hög andel kejsarsnitt, runt 30% av alla förlossningar sker med kejsarsnitt. När man läser på lite om förlossningar på Malta så är det påfallande många källor som uppger att det är väldigt många förlossningar som är planerade, inräknat både igångsättningar innan fullgången graviditet och planerade kejsarsnitt.

Min slutsats av det är att det nog är klokt att ha funderat igenom hur du vill ha din förlossning, om du är helt fri att välja (självklart kan medicinska skäl göra att du ändrar dig), så att du inte känner dig pressad till något som du inte vill egentligen av din läkare.

Skulle du gå över tiden så sätts förlossningen igång senast efter v41+0.

Komplicerade förlossningar

Alla komplicerade förlossningar på Malta sker på, eller flyttas till, Mater Dei. Det finns förlossningsavdelningar även på andra sjukhus, till exempel privata, men skulle det visa sig att det behövs extra insatser flyttas patienten ändå till Mater Dei vid behov.
Kejsarsnitt utförs även på andra sjukhus än Mater Dei, och ett kejsarsnitt räknas alltså inte i sig själv som en komplikation.

Skulle det behövas så finns det en kompetent neonatalavdelning på Mater Dei.

BB

När du väl har tagit dig genom förlossningen och kommer till BB så ingår inte något till bäbisen på sjukhuset, utan du får ta med allt själv. Handduk, filt, kläder, blöjor, kräm, tvål, tvättlappar och en liten balja för tvättning rekommenderas som ett bas-kit.

Mamman ska också ta med sig egna saker till BB – kläder (tänk på att det ska vara lätt att komma åt brösten i dem om du ska amma), amningsbehå, stora trosor och bindor (maternity pads finns i affärerna). Det kan även vara bra med en extra filt eller en kudde. Ja, och så mobiltelefon och laddare, förstås. Om du dricker flaskvatten så behöver du ta med det också.
Här hittar du en lista.

Bäbis. Inte min.

På Malta får du normalt stanna på BB två dygn vid vaginal förlossning och tre dygn efter ett kejsarsnitt.

De flesta rummen på BB är flerbäddsrum. Det kan också vara bra att känna till att malteser är väldigt familjeorienterade, och det är väldigt vanligt att stora delar av släkten hälsar på mamman och den nya bäbisen på BB. Du kan alltså inte räkna med enbart lugn och ro.