Bulle med bulle

Bulle med bullens dag den 10 april är en högtidsdag som firas ordentligt i den här familjen. Jag kommer från Helsingborg, så för mig är det en självklarhet. Resten av familjen får hänga med på firandet, och de brukar inte vara speciellt ledsna för det.

Ingredienser till bulle med bulle, den cypriotiska varianten.

Jag gjorde egna chokladbollar, och eftersom jag fick 85%-ig choklad istället för 70% som jag hade tänkt mig fick de en… lite vuxnare smak. Jag tillsatte en del extra socker för att det skulle bli lite mer likt originalet, men nästa gång tror jag att jag ska försöka med mjölkchoklad, ändå.

Riktigt bullar, eller frallor som de heter i resten av Sverige, finns förstås inte heller här. Fredrik köpte nybakade på bageriet, men liksom det mesta annat bröd här har de mjuk skorpa och innehåller antagligen en del socker. Vi försökte frasa till dem genom att spraya med vatten och köra i ugnen, men det hjälpte inte riktigt ändå.

Bulle med bulle.

Det var lite svårt att få lägga ihop dem, eftersom Tvåan var väldigt intresserad av chokladbollarna, och inte riktigt förstod varför de skulle ligga i en bulle när man kan äta dem som de är. Efter lite förhandling gick det dock bra, och delikatessen avnjöts med stor tillfredsställelse. Den plockades förstås isär i beståndsdelar ganska snart, och så fokuserade han på det goda, det vill säga chokladbollen.

Stoooort bett.

Jag, å min sida, gjorde som man ska göra: klämde ihop hela härligheten så det blir bitvänligt och chokladbollen sprids ut över hela bullen. Är man veteran så är man.

Korrekt ätning av bulle med bulle.

Nu längtar vi till nästa års firande.

…fast jag misstänker att det kommer ätas en del chokladbollar innan det blir dags att lägga dem i bullar igen.

Badsäsongen är äntligen här!

Tanken var förstås att den skulle börjar redan vid nyår, men diverse teknik- och kemistrul har satt käppar i hjulet för oss en längre tid. Men nu så, äntligen, fick vi sugit upp det sista av algresterna som har gäckat oss så länge. Och givetvis skulle detta firas med premiärbad, samtidigt med påfyllning av vattnet.

Att temperaturen har sjunkit rejält de senaste dagarna och idag inte riktigt orkade över 20-strecket hade tydligen ingen betydelse. Solen var framme och vattnet var klart, då ska det badas. Sagt och gjort. Efter att ha ägnat lite tid åt att leta fram badkläderna som vi lagt på något bra ställe, och åt att rengöra och pumpa Flipp var det dags.

”Ett härligt dopp på varma Cypern!”

Fredrik och Ettan gjorde storstilade insatser med dykning och bomben, och Ettan deklarerade att han hart lärt sig trampa vatten. Jag förevigade.

Årets första bomb, innan det trampades vatten!

Fredrik var snabb upp ur vattnet och gick för att hämta Tvåan, som hade vimsat bort sig på vägen ned till poolen. När han väl kom dit marscherade han raskt fram till trappan, klev försiktigt ner på första steget, och på andra… då hade han vatten upp till låren och det räckte tydligen, för sen klev han upp och gick och hämtade vattenskjutarna istället.

Hit, men inte längre.

Ettan fortsatte plaska runt och simma med Flipp ett tag till. När vi tjatat upp honom tog han på sig sin morgonrock och satt och huttrade en stund. För varmt, det var det verkligen inte.

Jag, då? Nej, jag avstod idag. Inte ens efter löpturen lockade det tillräckligt. Det kommer fler och varmare dagar, det är jag säker på.

Vår i trädgården

Det märks, inte bara på soffor och utemiddagar, utan även på växtligheten att våren verkligen är här och att vi tågar mot sommaren i full fart.

Mimosan blommar, så den nedre trädgården är full av gulbolliga träd.

Blommande mimosa. Den ser lite ut som fyrverkerier mot himlen när det börjar kvällas.

I pergolan börjar blåregnet blomma.

Blåregn. Jag är glad att det inte är Gullregn.

Vinstockarna börjar få löv och jag drömmer redan om höstens druvor.

En av tre vinstockar. Det här är den minsta, som ger gröna druvor. De andra två ger lila.

Citronträdet (ett av dem) har fått massor med blommor, så vi kommer få massor med frukt nästa gång. Citrusträden här blommar och ger frukt någorlunda kontinuerligt, så det är svårt att säga ”nästa säsong” eller ”nästa år”.

Massor med vit-lila knoppande blommor på väg att slå ut.

Granatäppleträdet grönskar, och i år har jag köpt gödsel och tänker hålla koll på pollineringen. Förra året blev det ingen frukt, trots massor med blommor, men i år ska jag försöka få till frukt också. Eventuellt får jag handpollinera dem. Men gödsel och ordentligt med vatten kanske räcker?

Granatäppleträdet.

Men kanske det bästa ändå, att gå ut på morgonen för att slänga kaffesumpen i rabatterna och känna jasmindoften leta sig in i näsan. Nu är den som bäst, när det bara är några få blommor som har kommit. När den blommar för fullt tycker jag det kan bli för mycket, och kan inte bestämma mig för om det luktar gott eller äckligt.

Jasmine, blommor och knoppar.

Eller för all del, att ligga i den nya utesoffan och vifta på tårna mot den soliga blå himlen.

Inte fy skam, trots att det inte är ett Medelhav i bakgrunden.

Rättvist och premiärer

Idag har livet känts rättvist. För första gången i år har vi haft solsken, varma vindar och nästan 30 grader varmt. Härligt! Som jag har längtat efter värmen.

Som av en lycklig slump sammanföll vädret med leverans av det senaste IKEA-inköpet, så jag ägnade ett par timmar i solen åt montage och nu har vi en utesoffa! Givetvis fick jag inviga den med en fin-GT.

Invigning av den egenmonterade utesoffan.

Däremot var kanske resten av IKEA-leveransen inte riktigt som man kunde önskat. Det var svårt för chaufförerna att läsa adressen, och sen propsade de på att få köra hela vägen in till huset, vilket gjorde att de var tvungna att backa ut med sin lite för stora van som de dessutom hade svårt att manövrera. Vår trädgårdsgång är smal, och därför bad Fredrik dem lasta av ute vid grinden, men nej, se det ville de inte. Däremot var det Fredriks fel när de sedan backade sönder våra kaktusar. Själva leveransen såg ut som något gud glömde, och två av fyra golvlampor var alldeles buckliga när vi packade upp dem, så dem får vi returnera.

Men det var inte nog med utesoffpremiär, utan jag passade också på att premiära löpning i shorts och linne (därav det duschvåta håret på soffbilden). Ja, och så bestämde vi att vi inte kunde sitta inne i så fint väder, så vi passade också på att ha utemiddagspremiär för året. Givetvis var det grillat som stod på menyn. Majskolvar och korvar slank ner utan minsta lilla protest.

Majsmumsning pågår. Kepsar sattes på barnen efter det att bilden togs.

Tänk att livet kan vara så enkelt och rättvist ibland.

Glad svensk påsk!

Igår firade vi den svenska påsken. Den ortodoxa påsken som firas på Cypern infaller i år på första maj. Mer om anledningarna till fördröjningen, som normalt är 13 dagar och beror på olika kalendrar med olika skottårsberäkning, hittade jag här. Intressant.

I vår familj firar vi alltså påsk två gånger. Idag blev det svensk sillunch med massor av ägg och smetana. Bröd serverades till, liksom både ost och kaviar, om än inte i kombination. Osten och kaviaren, alltså. Brödet kombinerades med både det ena och det andra. Kanske inte det maffigaste påskbordet vi har varken sett eller haft, men det innehöll det viktigaste ändå.

Ettan roas av sitt ägg.
Tvåan var upprörd för att det var gula i hans ägg, för det ville han inte ha.

Efter lunchen var det dags för äggjakten som Fredrik hade förberett. Han hade gömt ägg i huset och i trädgården, och vid varje ägg fanns det en ledtråd om var nästa ägg var. Ojojoj så ivriga barn det var som rusade runt efter äggen. Det sista ägget var det stora, stora, stora påskägget som det fanns en massa lördagsgodis i. Så sen smaskades det godis hela eftermiddagen lång. Jag var fullt upptagen med att agera assistent till barnen när de jagade äggen, så jag hann inte fotografera något.

Fredrik och Ettan lagade mat till oss, och samtidigt invigde Fredrik kokboken Mat på en plåt som han fick från bokrean. Han har hållit den för sig själv tills nu för att han skulle få en chans att läsa den. Vi fick lammlåda med zucchini, och det var väldigt gott. Fast det räckte förstås inte med 30 minuter i ugnen, utan vi fick tillslut dubbla den tiden, vilket fick till följd att maten blev sen och alla var lite arga. Trots det pratade vi redan vid middagen om hur vi skulle ändra till nästa lagning.

Den stolte matlagaren. Innan han lackade ur för att receptet angav fel tid i ugnen.

Första april och frityr

Första april är Cyperns nationaldag, och den firas till minnet av starten på upproret mot britterna 1955 (istället ville cyprioterna införlivas med Grekland). Det är en nationell helgdag, så alla är lediga och allt är stängt. För att fira, på ett traditionellt sätt, bestämde vi att vi skulle grilla (gris-)kött. Det är ju lite som sill i Sverige, alla högtider här firas med souvla.

Fredrik har väldigt få grejer som han inte äter. Han gillar inte all mat, men äter och håller god min för det mesta. Men på hans inte-lista står kronärtskocka. Jag däremot, gillar kronärtskocka. Och när jag sprang på ett recept på friterad kronärtskocka så kanske Fredrik kunde tänka sig att prova. Nu är det säsong för skockorna, så häromdagen kom Fredrik hem med två stycken, små och alldeles färska.

När vi ändå skulle fritera kom Fredrik på att vi skulle göra pommes frites också. Sagt och gjort. Jag skar potatis och lade den i vatten, och trimmade skockorna och lade dem i citronvatten. Fredrik stod för själva oljehanteringen.

Ettan vakar över den skurna potatisen.
Kronärtskockor som väntar på att få bada i olja.

Fritering är kladdigt. Det går liksom inte att komma runt, åtminstone inte utan en fritös. Så vi började med att försöka med en elplatta ute på kökstrappan. Det gick inte att komma upp i temperatur med den, så campinggasolköket fick komma till användning. För att göra det hela bättre regnade det dessutom. Precis när vi var klara så öppnade sig himlen, så oljan fick en massa regnvatten i sig, och vi fick koka bort en del av det innan vi lät den svalna.

Frityrmästaren in action.

Resultatet, då? Jodå, hemgjorda pommes frites är förstås väldigt gott. Regnet gjorde dock att vi inte kom upp tillräckligt högt i temperatur för att de skulle bli superfrasiga. Vi får prova igen, helt enkelt. Tydligen var de också så goda att ingen tänkte på att fotografera dem.

Friterad kronärtskocka, då? Njae. Fredrik tyckte dock att den var ätbar, men mest för att den inte smakade så mycket. Jag tycker att det går lika bra att äta kokt kronärtskocka, så jag har önskat mig nya som jag kan koka istället. Men visst gick det att äta den friterad också.

Friterade godingar. Snygga är de, åtminstone.

Karlsson och musslor

Jaha. Jag har nu lärt mig hur man könsbestämmer katter. Tydligen räcker det inte att kolla om de har spenar.

Häromdagen visade det sig, med all önskvärd tydlighet, att det inte alls är speciellt konstigt att Karin inte fattar hur man gör när man parar sig. Hon är ju ingen tjej. Så det blev ett snabbt namnbyte, och Karin heter numera Karlsson. Det betyder också att det inte alls är Karlsson som är den dominanta katten häromkring, utan Nisse. Jaha. Där ser man. Några kattungar lär jag ju inte få heller.

Tre herrar i soffan.

Jag har också sett betydligt fler bilder på kattrumpor än jag kanske kan rekommendera, och skulle nog inte göra ett misstag vid könsbestämning igen. (Här finns bilder, om du också vill se alldeles för många bilder.)

På tal om något helt annat så kom Fredrik hem med ett (stort!) nät blåmusslor igår. Jag har längtat efter musslor jättelänge, så jag blev superglad! Det blev Moules Marinières (i något slags variant) med potatisklyftor och majo till.

Ettan gillade åtminstone potatis och majo. Och bröd.

Fredrik är inte jätteförtjust i musslor, men Tvåan berättade innan vi åt att han gillar det, och Ettan som smakade av mina musslor en gång på restaurang var också positiv. När vi väl åt visade det sig att det mest var jag som var förtjust, dock. Men jag var å andra sidan förtjust för fyra. Så himla gott! Jag ska minsann be Fredrik köpa hem igen när han hittar.

Boktips: 12 Rules for Life: an Antidote to Chaos

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

”När Jordan Peterson talar så lyssnar man” lyder ett gammalt djungelordspråk. Nej, kanske var det inte exakt så det löd, men det är i alla fall ett bra uttalande. För han väldigt mycket klokskap att bjuda på, Dr Peterson.

12 Rules for Life, eller som den heter på svenska: 12 livsregler: ett motgift mot kaos, är en bok som handlar om konkreta saker du kan göra för att göra ditt liv lite, lite bättre även om ditt liv kanske är just ett kaos. För enkla, handfasta råd som ”stå med rak rygg” och ”behandla dig själv som någon du är ansvarig för att hjälpa” är ju faktiskt sådant som är både lätt att komma ihåg och som är relativt enkelt att göra.

12 Rules for Life: an Antidote to Chaos.

Om boken bara bestod av 12 levnadsregler så skulle den bli ganska kort. För att förklara regeln och vilken effekt den har tar Jordan Peterson hjälp av psykologi, religion och arketyper. Han berättar om faktiska fall han haft i sin praktik som psykolog och också om sin familj och deras upplevelser. Vi får träffa allt från humrar till hans barn och familjens hund Sikko.

Jag gillar Jordan Peterson. Han är oerhört beläst och klok och har en livssyn som tilltalar mig. Jag har lyssnat på hans föreläsningar i psykologikursen han undervisade i (finns på youtube), och på en hel del intervjuer och podcasts med honom och imponeras av hans logiska och väl underbyggda resonemang. 12 livsregler är en smart bok, och jag kommer försöka använda mig av dem.

Med det sagt så kan jag inte hjälpa att jag tycker boken är tungläst, svår och väldigt… lärd på sina ställen. Han skriver ungefär som han talar, och det kanske gör sig bättre i ett lyssningsformat? Även om jag är glad att jag har läst boken så tror jag att innehållet kommer fram lika bra i någon av alla inspelningar på youtube från hans världsturné där han pratar om sin bok och dess 12 livsregler på scen.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

200 år sedan grekerna uppfann våfflan

Idag är det helgdag på Cypern. Kanske för att fira att det var 200 år sedan grekerna uppfann våfflan, eller för att de blev självständiga då.

Oavsett anledning så firade vi givetvis med våfflor. Jag använde det här receptet, och det blev jättebra! Jag bytte ut 2 dl av mjölken mot kallt (något avslaget) sodavatten, och våfflorna blev väldigt frasiga och goda. Vi fyra blev mätta och det blev inga rester.

Frasig våffla, med barnskatt betald.

Efter våffellunchen var vi ute och skrotade i trädgården. Fredrik hade både vinterjacka och mössa, för han tyckte det var kallt. Resten av oss klarade oss med långärmat.

Ettan i full färd med att se till så att våfflan inte syns under grädden.
Tvåan proppade i sig en hel del, men just den här biten ville han inte ha, för han hade testat bär istället för sylt och det var inte alls lika gott.

Dagen avslutades med en annan favorit: risotto. Varken Ettan eller Tvåan är speciellt nödbedda när det gäller mat, men när det serveras risotto är det fantastiska mängder som lassas in. Visserligen ska det helst vara farfars risotto, men även mammas gick tydligen hem, den här gången också.

En helt vanlig dag i mars

Nej, det är ju inte så att det händer speciellt mycket här. Kanske ska jag se det som något positivt, med tanke på världsläget? Fast för oss är det förstås inte odelat positivt, eftersom det blir lite trist också.

Ettan har blivit förvisad till källaren för sin skolgång efter att skolorna i Limassol stängde när viruset inte lydde regeringen den här gången heller. Så nu är det distansundervisning som gäller fram till slutet av månaden, minst. Varken han eller vi är speciellt förtjusta i det, för även om själva undervisningen går ok så är det väldigt tydligt att den sociala biten av skolan är väldigt viktig och något som Ettan saknar.

Men trots fortsatt inlåsning fortsätter ju stora delar av livet som vanligt. Man måste till exempel trimma skägget om man är Fredrik. Karin är som vanligt oerhört sällskaplig och vill hjälpa till. Eller åtminstone bli klappad. För du sitter ju ändå ner och har inget bättre för dig, det är jag säker på.

”Jaha, sitter du där? Då vill du säkert klappa mig. KLAPPA MIG!”

När man inte ägnar sig åt kroppsvård kan man sitta och tramsa med sina barn. Tvåan har verkligen kommit in i kiss- och bajs-åldern, och det är ju… intressant. Jag minns inte att det var riktigt så uttalat med Ettan. Pappa hjälper till ibland.

”Baaaaaajs!” Hihihihihi!