Sara spekulerar

Tjahopp, då var det Ettans tur att vara hemma igår, då. Det (i princip) obligatoriska besöket hos hans läkare resulterade i omdömet ”Han har ett virus, men han har varken hosta eller snuva så han är inte smittsam och kan gå till skolan.”. Trots det fick han stanna hemma hela dagen, eftersom han var ganska avslagen. Märkligt att ha bara det stora barnet hemma. Det har typ aldrig hänt tidigare.

Idag var han dock frisk nog för att komma tillbaka till skolan. När han upptäckte att han skulle missa historielektionen som inledde skoldagen för att vi behövde ett friskintyg blev han mycket upprörd. Så för att inte missa den så gick han direkt till skolan och förhandlade fram att att han fick vara med på lektionen medan vi fick vänta till doktorn öppnade och hämta ett friskintyg i efterhand. Det gick tydligen bra, det med.

Tvåan verkar fortsatt klara skoldagarna, så han har fortfarande chans på rekordvecka. Den här veckan har läxgörandet kommit av sig lite, så han är aningen mindre intresserad av att gå dit. Men vi kämpar på och försöker också jobba på engelskan hemma.

Idag skulle jag fasta på frukosten för att lämna blodprover på morgonen, och det betydde också att jag inte fick dricka kaffe. För att hjälpa mig komma ihåg det skrev Ettan lappar som han lämnade på strategiska platser.

Det som inte hjälpte mig så mycket var däremot att tvenne avkommor hade något slags morgonutbrott, på varsitt sätt. Tur att jag är gift med en fantastisk tålmodig pappa, så vi kunde komma iväg till skolan trots att jag inte fick dricka något tålamod.

Jaha. Vid midnatt natten till lördag vaknade jag till en kräkfest. Tvåan var arrangör. Det här börjar ju bli lite löjligt. Hur många sjukdomar kan man hinna med på fyra veckor, liksom? Alldeles för många är väl svaret, skulle jag säga.

Efter att i snabb takt ha avverkat två set sängkläder, och lika många duschar av barn så somnade han äntligen om vid tvåtiden och vi fick ytterligare ett par timmars sömn. Under tiden körde jag den första maskinen tvätt.

På förmiddagen fortsatte sedan festen. Frukosten fick han inte behålla, till storebrors stora fasa, så vi övergick till att mata honom med Coca Cola. Eftersom läsk är en favorit kunde han inte riktigt hålla sig tills den var vispad och avslagen, så första försöket misslyckades det också. Men sen så gick det bättre och den lilla magen höll ihop resten av helgen.

Dagens inlämning på skolan gick långt över förväntan. Tvåan ville inte släppa min hand, för hans fröken var inte ute vid grinden och de som var där ville han inte gå med in. Då hämtade de hans fröken, och hela hans ansikte lystes upp när hon kom, sådär så att övrig personal vid grinden också blev alldeles glada. Han bytte raskt grepp från mig till sin fröken och traskade med henne in nästan utan att titta mer på mig och Fredrik. Så nu håller jag tummarna för att han får stanna där hela dagen.

Fyra dagar i skolan den här veckan för Tvåan, det är tangerat rekord. Det betyder också att han faktiskt har varit i skolan hälften av de möjliga dagarna! Jag väljer att se det som en vinst (och hoppas på att han får stanna i skolan hela dagen idag).

Intresset för skolgången tog också ett stort kliv uppåt den här veckan, när Tvåan kom hem och berättade att de hade gjort läxa i skolan. När vi grävde lite i det så fick vi reda på att de hade gjort en sida i en av läroböckerna. Så då blev alltså Tvåan också en stor pojke med läxa, och vips så var det roligt i skolan, och han funderade mycket på vad det skulle bli för läxa nästa dag.

Hösten har kommit till Cypern också. På morgnarna är det mellan 12 och 14 grader, så det är ordentligt svalt när bilen åker iväg till skolan. Dagtid kryper temperaturen upp till mellan 25 och 30 grader, så det är verkligen en skön tid nu. När jag hör rapporter från Sverige, om nattfrost, regn och 5 grader känner jag ännu tydligare att det var helt rätt beslut att flytta hit. Tänk att jag bor på en ö i Medelhavet, mitt i ett semesterparadis!?

Nu är det inte lång tid kvar innan helgen tar vid. Kan vara värt att fundera ut vad vi ska hitta på, så det blir något av den. Jag har fortfarande några trädgårdsprojekt kvar, både att ta bort och lägga till, och Fredrik vill säkert bygga något. Ah well, det blir antagligen finfint det med, bara vi tar oss genom fredagseftermiddagen.

Som vanligt firade vi kanelbullens dag förra veckan. Tråkigt nog blev det inte så fluffiga bullar som jag hade tänkt mig, men de slank förstås ner ändå. Goda var de, i alla fall.

Tvåan var mycket pepp på kanelbullar, och eftersom han var sjuk (igen!) så fick han vara med och titta på hela bakningsprocessen. Sjukdomen han drabbades av var en förkylning som han generöst delade med sig av till resten av familjen. Hurra för livet med skolstart!

Som brukligt är på Cypern tog vi med Tvåan till doktorn, som kände igen både honom och oss. Precis som vi redan visste var det en förkylning, och vi skulle stanna hemma från skolan under veckan. För oss som svenska föräldrar känns det så himla märkligt att gå till doktorn för minsta lilla, men det är tydligen så man gör här.

Hela förra veckan gick alltså åt till att vara hemma med en treåring som hostade och snorade men som i allt övrigt var pigg som en mört. Under senare delen av veckan var båda föräldrarna sjukare än barnet, skulle jag tro.

För att sysselsätta oss har vi kollat på den nya katten, som har fått namnet Åke. Han växer och övar sig på att jama och jaga, samt blir hunsad av de andra två katterna.

Vi har också haft målarstudio. Tvåan är väldigt förtjust i att måla, men det måste vara med penslar. Kritor och färgpennor har han inte riktigt tagit till sitt hjärta än.

Trots att dagen började alldeles för tidigt (har jag sagt att jag sover lite… mindre bra sedan en tid?) så tände jag åtminstone levande ljus och satt med mitt morgonkaffe i lugn och ro. Fredrik kom också upp tidigt, så även om han hade haft en stökig natt så fick vi åtminstone lite tid att prata med varandra över en kopp kaffe innan dagen satte ordentlig fart.

Morgon ägnade vi åt trädgårdsskötsel i form av genomgång av bevattningssystemet. Ettan passade på att såga upp lite grenar, och sågade sig bara i fingret en gång. Jag skrattade tydligen lite för mycket när jag skulle plåstra om Ettans finger, så Fredrik konstaterade att det inte var någon allvarlig skada. Det syntes knappt en droppe blod, men jag satte ändå på ett plåster. Efter det tog han på sig handskarna, så nu har två av tre herrar i familjen lärt sig att det är handsk-obligatorium vid sågning.

Efter det har jag hunnit tvätta, läsa, göra treveckorssallad och plantera lite växter för inomhusbruk. Dessutom lagade jag lasagne till middag, långsamt och med musik i högtalarna.

Fredrik har under dagen byggt en låda till en vattenavhärdare. Delvis fick han hjälp, så det tog lite längre tid än tänkt.

Barnen har badat i poolen tillsammans med pappan (som vrålade av kylan, 26 grader i vattnet) och sen studsat i studsmattan.

Lillkatten har ätit mat tillsammans med de stora katterna, utan slagsmål.

Det enda orosmolnet (förutom min sömn, som inte verkar bli så mycket bättre trots) är väl att Tvåan efter badet kom upp och lät som om det var en förkylning på gång. Nåja, han hann ju faktiskt med två dagar i skolan förra veckan. *suck*

Nej, det var förstås inte bara en dags feber som drabbade Tvåan. I lördags fick han prickar över hela kroppen och i söndags gissade vi på att det var höstblåsor han drabbats av. Måndagens läkarbesök bekräftade det, och vi fick order på att hålla oss hemma under veckan.

Tvåan verkar inte speciellt medtagen av det hela, och det verkar inte heller som om utslagen kliar speciellt mycket. Någon mer feber har han inte heller haft. Istället är han pigg och vill hitta på en massa saker som vi får säga nej till, eftersom det trots allt är lite smittsamt.

Ettan å sin sida klarade sig hela första veckan i skolan, men i söndags började han hosta lite och det blev värre under måndagen. Dock har han hittills sluppit feber. Alltså ingen skola för honom heller på några dagar. Även den tredje herren i familjen, Fredrik, har känt sig lite halvrisig ett tag, så han var inte förvånad när han också kände sig lite sämre i måndags.

Så nu väntar vi väl på att jag ska drabbas också, och åka på en riktig dunderförkylning à la mansförkylning deluxe. Av mig och Fredrik brukar det vara jag som blir (eller känner mig?) sjukast, så jag har mina misstankar om vad som komma skall. Men jag håller tummarna för att jag klarar av att hålla ut tills åtminstone Fredrik är lite mer på banan, annars blir det onödigt jobbigt tror jag.

När Tvåan klättrade ur sängen och sprang till dörren i morse misstänkte jag att febern hade gått över under natten. Och mycket riktigt, den nyinförskaffade örontermometern visade grönt på hela familjen vid morgonmätningen. Alltså var det skoldags igen.

Men vid grinden stötte vi på patrull. Informationen som skickats ut var inte helt korrekt, utan ett friskintyg krävdes redan från dag 1, och inte efter två dagars frånvaro som vi läst oss till. Vi lämnade in Ettan och åkte sen till barnens läkares mottagning och satte oss att vänta på att han skulle öppna någon timme senare.

Redan efter några minuter dök dock läkaren upp utanför glasdörrarna, med frukostpåse i handen (antagligen bor han bredvid mottagningen) och påpekade att han inte öppnade förrän en timme senare. Vi sa att vi visste det, men att vi väntade. Efter att ha lämnat in frukosten hemma så kom doktorn tillbaka efter bara ett par minuter och tog med oss in i undersökningsrummet och skrev sedan ett friskintyg och vi kunde åka tillbaka till skolan och släppa in Tvåan på gården där hans klasskamrater var ute och åkte rutschkana.

Så kan det också gå till, alltså.

Idag på kvällen skickade skolan hur många bilder som helst till oss, och det ser minsann ut som om Tvåan har varit med på en massa grejer och hunnit med en hel del pyssel redan. Inte verkar han vara blyg för kameran heller. Och kanske viktigast av allt för mig och Fredrik: han ser inte ut att ha varit ledsen hela tiden heller. Det blir nog bra det här!

Tre dagar tog det innan vi blev inringda för att hämta ett febrigt barn. Det gränsar ju nästan till parodi det här. Nu får vi igen för att vi har haft Tvåan hemma så länge, liksom. Idag vid nio-tiden ringde skolan till Fredrik och sa att Tvåan hade feber och bad oss hämta honom.

Det stackars barnet verkade faktiskt vara lite sjukt när vi hämtade honom, och sedan vi kom hem så har han varit mer eller mindre utslagen av feber. När Ettan kom hem efter skolan så piggnade sjuklingen faktiskt till lite, och satt upp en stund och både åt och drack innan han slocknade på soffan igen.

När vi åt middag kom han återigen upp, Tvåan, och satt med och åt en del fryst majs. Efter maten återvände han till soffan, tramsade han lite med sin bror och sen fick han hjälp med att ordna till inför natten… Oklart var det är meningen att jag ska få plats. Men vi har först¨ås soffkuddar som jag kan lägga på golvet nedanför soffan. Vi får se, som vanligt.