Månad: maj 2020

En del dagar känns bättre än andra. Jag hade tänkt att jag skulle försöka hinna med att koka äpplemos och apelsinmarmelad på de ledsna resterna i fruktskålen idag. Ibland är ju till och med en så enkel plan övermäktigt, med två barn som ska ha uppmärksamhet och matas och som inte sover ordentligt på nätterna, men idag var det minsann klart redan klockan 11! Då hade jag dessutom hunnit med att jobba lite och tvätta+hänga en maskin tvätt. Temperaturen hade under tiden krupit upp till 37 grader.

Kanske berodde känslan av att hinna med saker på att vi hade underhållning för barnen genom poolkillarna som har jobbat i den gassande solen hela dagen. Barnen var fascinerade av det i flera timmar på morgonen, och Ettan har fortsatt hålla lite koll under dagen.

Poolen har nu liner, och det jobbas med att få till alla avlopp och tillopp och lampa och sådär. I morgon kommer de och gör det sista. Sen är det bara vatten som ska i. Många liter blir det…

Ibland när jag gör saker, som till exempel idag med äpplemos och apelsinmarmelad, så kommer jag på mig själv med att tänka att det verkligen inte är svårt, eller tar speciellt lång tid. Så varför känns det som om jag är relativt ensam i min bekantskapskrets om att ägna mig åt ”husmorssysslor”? Det är ju faktiskt en ganska bra känsla att veta exakt vad som är i maten jag äter. Utom möjligen när det gäller bearnaisesås, för jag är verkligen inte helt säker på att jag skulle vilja veta exakt hur mycket smör det är i såsen… (Det är klart att jag kommer göra bea till någon av våra grillningar, jag behöver bara förbereda mig och stålsätta mig lite. Och skaffa schalottenlök och rödvinsvinäger.)

Vi har fått värmebölja här nu! Idag var det 24,5 grader klockan 6 på morgonen, och runt lunch hade temperaturen krupit upp till dryga 35. I morgon har det utgått varningar för extrem temperatur mellan klockan 12 och 17, då väderinstitutet tror att det ska bli över 41 grader.

Det var alltså väldigt varmt idag, så hela familjen stannade inne fram till tidig eftermiddag. Ettan hade skola och Fredrik jobbade. Under tiden passade vi på att göra fredagsfint, jag och Tvåan. Jag antar att mitt svenska arv sitter djupt, för det känns verkligen konstigt att stanna inne när det är fint väder. Undrar om jag någonsin kommer till en punkt där jag inte känner att jag måste ”ta vara på det vackra vädret”.

Senare på eftermiddagen gick vi ändå ut, tre av oss. Två satte sig i skuggan, medan den tredje rantade runt och petade på sånt som han borde låta bli. Plötsligt ringde min telefon, och vår poolkille (som väl snarare är en poolman, egentligen) meddelade att han skulle dyka upp inom en timme och börja jobba med vår pool. Han kom faktiskt, inte mer än kanske 30 minuter försenad, och satte igång med underarbetet. I morgon ska han fortsätta, och han räknar med att bli klar i helgen. Det vore ju fint. Ettan har redan planerat hur han ska inviga poolen sen (”Då ska jag hoppa bomben!”).

För att fira värmen och poolen så grillade vi hamburgare till middag, och åt dem med hembakade hamburgerbröd. Det var riktigt gott, så det kommer vi definitivt att göra igen. Till detta drack jag och Fredrik ett lämpligt vin i dessa tider. När Fredrik handlade senast bad jag honom köpa italienska rödvin i en viss prisklass, eftersom jag inte har fått full koll på vinsortimentet i vår affär än. Han kom tillbaka med det här, och hade då undgått att upptäcka att det var dels spanskt (”Nej, det är från Italien. Det stod på Italien-hyllan!”) och dels vad det heter. Tur att det är gott ändå.

Det har varit en händelserik dag, trots att det inte känns som om vi har gjort något. Redan imorse började det med att jag fick sovmorgon. Det är nämligen Mother’s Day här idag. Jag tror jag låg i sängen till hela 06.08. Men jag fick åtminstone sova hela natten i min egen säng, för Fredrik lade sig hos Tvåan när han krävde sällskap inatt.

Det har varit en hel del hemlande på Ettan de senaste dagarna, och han har suttit i killar-kan-garaget långa stunder. Idag fick jag se resultatet, när han kom upp och gav mig ett alldeles fantastiskt morsdags-kort som han har skapat. Som vanligt blir jag alldeles tårögd och jag tror Ettan blev väldigt glad för att jag blev glad också. Ett sånt fantastiskt storbarn jag har!

Jag bestämde att det skulle bli fika dagen till ära, så jag bakade en citronkladdkaka. Den mottogs lite blandat, kan man säga. En sa ”prova med lite mindre citron nästa gång”, en annan sa ”vispgrädde!” och den tredje sa ”prova med lite mer citron nästa gång”. Själv var jag nöjd och tyckte att det blev väldigt gott.

Utöver det har jag och Tvåan har skajpat med både mormor och morfar och farmor och farfar också. Tvåan pratar loss ordentligt nu, och berättar både det ena och det andra. Inlevelsen är stor och hela ansiktet används och ibland också hela kroppen.

Dagens stora händelse var dock inte mors dag, utan att Fredrik träffade på en orm när han hackade loss betong i pannrummet för att koppla in tvättmaskinen. Den smet snabbt iväg innan han hann fotografera den så vi vet inte så mycket om den. Men som Fredrik sa när han kom upp och berättade om det ”Den var ganska liten”. Återigen en såndär grej som gör att vi säger ”Ja, vi hade ju ändå tänkt fixa det, men kanske inte just nu…”, och får snabba på våra renoveringsplaner. Hela den incidenten gjorde också att dagens vatteninstallationer blev lite rumphuggna och inte så vidlyftiga som det var tänkt. Men det är ju en dag imorgon också.

I höstas när vi satt i lägenheten i Limassol och alla var lite frustrerade så tänkte jag att det vore roligt med lite sällskapsspel som vi kan spela tillsammans med Ettan. Så i julklapp dök det upp diverse olika spel. Nu när vi har packat upp en massa saker börjar Ettan också komma och vilja spela spel med oss. Oftast med mig, eftersom han vet att jag är mer benägen att vilja spela med honom än Fredrik. Men ibland blir det bingo när både mamman och pappan kan spela med honom.

Jag hade gjort en snabbkoll med kompisar som spelar och har barn, och fått lite olika tips. Ett av dem var Den försvunna diamanten, som jag ju minns från när jag var barn. Och mycket riktigt, det här är verkligen ett bra spel som håller än! Det är lagom långt, har inte för krångliga regler och är ändå spännande. Till och med Fredrik, som hävdar att det inte finns något som heter ”sällskapsspel” tyckte faktiskt att det var helt ok att spela flera omgångar häromdagen. Det största problemet är nog att Tvåan är för liten för att vara med, men ändå är mycket intresserad av vad vi andra håller på med. Ja, och så att vi vuxna behöver sluta spela för att exempelvis laga middag.

Jag och Ettan ägnar oss gärna åt kortspel också, när vi får för Tvåan eller när han sover. Då spelar vi Casino och vändtia. Fast senast vi spelade lovade jag visst att ta reda på regler till något nytt kortspel som funkar på två spelare så vi kan utöka repertoaren.

Muminspelet, som går ut på att man ska matcha ihop figurer på sitt eget kort med kortet som ligger på bordet, är också en av Ettans favoriter. Fast det är lite hit or miss på det, eftersom ibland blir han hysteriskt arg när han tycker att det går för dåligt för honom.

Fia med knuff går bättre och bättre, så nu kan vi faktiskt knuffa varandra och spela med riktiga regler utan att det blir gråt och tandagnisslan. Oftast, i alla fall.