Livet

Förra veckan hände det – min hårborste gick och dog. Jag har nog bara haft den i drygt 15 år, så jag såg det inte riktigt komma. Tragiken. Den fungerade dock hjälpligt i några dagar eftersom det var limmet till skaftet som hade gett sig.

Som den digitala nomad jag är började jag genast surfa efter en ny. Eftersom jag sedan rätt många år praktiserar något slags no poo-variant av hårvård så tänkte jag att det kanske fick lov att bli en high-end-borste nu. Jag kollade på Mason Pearson, som är det som anses vara nummer ett bland borstar, men när jag insåg att de var i plast trots att de kostade drygt €70 online så blev jag lite tveksam. När jag kollade på alternativ, med naturborst, så hittade jag flera. Bor du i Sverige så finns till exempel Iris Hantverk-borstar på Åhléns.

Jag kollade lite på Amazon, men tänkte ändå att det borde finnas hårborstar med naturborst här på ön också. Efter en dag med otaliga apoteksbesök så hittade jag äntligen det jag sökte! Kent Brushes är kungliga hovleverantörer till det brittiska hovet, och har alla typer av borstar och kammar du kan tänkas behöva. Jag har köpt en PF06, som kostade runt €9. När jag testade den så noterade jag att det var spännande att gå från en no-name plastborste till en med naturborst.

Efter att ha använt den under ett dygn så kan jag konstatera att 1. jag har nog inte så tunt hår som jag trodde, och 2. det är nog en helt annan teknik när man ska borsta håret med en borste med naturborst, samt 3. jag kommer behöva en utredningskam.

Min nya borste når inte igenom mitt hår på samma sätt som min gamla plastborste gjorde. Å andra sidan så så borde den ju inte heller göra det, enligt spec. Men eftersom jag inte har supertjockt hår så kanske det räcker med borstning från två håll. Det sägs ju att håret blir glansigt av att borstas med naturborst, så vi får väl se hur det hela utvecklar sig.

Nåja. Med det sagt så är jag nöjd med mitt köp. Den kostade ungefär en tiondel av det jag hade tänkt mig, och tillsammans med en glestandad kam kommer det bli alldeles perfekt, tror jag.

…fast nu har jag ju insett att jag behöver klippa mig, förstås. Det var ju ett tag sedan. Jäjä. Det tar vi imorrn, eller så.

Såhär ser det ut just nu bredvid mig. Tvåan nattar pappa, eller om det är tvärtom.

Lite tidigare ikväll så såg det ut såhär istället.

Jag gjorde verkligen ett ärligt försök idag: jag gick till The Point, det stora shoppingcentret här i Sliema, och letade efter en sommarklänning till mig. Men nej. Jag är verkligen jätte-jättedålig på shopping, i alla fall till mig själv. Så det blev… ingenting. Nåja, det kanske blir något sen, när jag har slutat amma och jag vet hur kroppen kommer se ut. Eller också inte. Jag har bestämt mig, med viss inspiration från Alicia att se över min garderob och vad som ger mig Tokimeku. F kommer stå bredvid och skratta under hela processen, det är jag säker på, men åtminstone så kommer jag förhoppningsvis ha en bättre överblick över vad min garderob innehåller efter det.

Igår däremot, då handlade jag kläder till Tvåan. Han växer så det knakar och det var dags att uppdatera garderoben till storlek 80. Han kan visserligen ha 74 fortfarande, men inte så länge till tror vi. Den första bodyn och ett par byxor i storlek 80 provades idag, och det var inte alls så att han drunknade i dem, som han gjorde i storlek 56-kläderna när han var nyfödd.

Aaaaaah…! Tystnaden. F tog barnen och gick ut en runda. Jag sitter här och ska börja förbereda middagen. Men det är alldeles tyst i huset. Jag är ensam, utan att ha en massa text att skriva. Så himla härligt. Jag minns knappt när det hände senast.

Häromdagen sa jag till F att det snart är ett år sedan vi lämnade Sverige. Det ska vi fira på något sätt, och jag har också tänkt skriva ett längre inlägg om hur det här året har varit lite längre fram. Men tänk, ett år… Det har gått mycket fortare än jag trodde. Och nu ska vi snart flytta igen. Jag fasar lite för själva flytten, och packningen och allt som hör till den biten. Som tur är drar F det stora och tunga lasset i det projektet. Däremot känns det väldigt skönt att vi flyttar till något, och inte bara från något, som det var vid senaste flytten. Jag längtar också något oerhört efter att ha ett eget boende igen.

I och med att Tvåan inte äter på natten längre känner jag mig som en ny människa. Jag orkar mycket mer och är gladare, snällare och har bättre tålamod. Tänk att det är sån här jag är egentligen! Det betyder också att jag har haft ork att tänka, och en sak som jag har tänkt mycket på att är jag är så himla glad att jag har gjort en storebror av Ettan och att vi har en lillebror i familjen. Det gör mig tacksam och lycklig. Ibland, när jag verkligen tittar längst in i mig själv så tänker jag att om jag hade varit några år yngre så hade jag nog ändå kunnat tänka mig en trea. Så ett råd jag kommer ge mina barn är att skaffa barn tidigt och inte vänta lika länge som jag gjorde.

Vi inledde dagen med frukost, som alla andra dagar. Fast våra frukostar ser inte alls ut som de fantastiska bloggfrukostarna på internet… Jag kanske ska ha det som projekt, att börja styla frukostbordet så det blir snygga foton.

Jag tog med mig Ettan och Tvåan ut en stund på förmiddagen, men det blåste så mycket att vi fick vända istället för att gå runt halvön. Blåsten hindrade senare på dagen F från att gå ut, eftersom han inte ville ha en balkong i huvudet.

Till lunch gjorde jag risotto, och överraskande nog gick det hem inte bara hos Ettan, utan även hos Tvåan som annars brukar vara lite skeptisk till ris. Jag och Tvåan tog sedan en lur på soffan med F och Ettan byggde lego. Det är ett stort bygge på gång nu, de har byggt i flera dagar tillsammans.

Efter lite förhandlingar så pausades legobyggandet för att vi skulle gå ut och titta på processionen med Jesus som uppstått. Den var komplett med konfettikastande barn på en balkong bredvid. När processionen gick iväg sopade de ordentliga barnen upp konfettin från gatan, och Ettan som älskar att städa utomhus hjälpte glatt till så länge att jag nästan avled av hunger.

Det blev faktiskt påsklamm till middag även här på Malta idag. Detta trots att vi inte hade förberett något. Och inte nog med det, även en äggjakt hanns med. Ledtrådarna var på engelska, och Ettan läste dem själv och letade runt huset för att till slut hitta skatten. Det var hur roligt som helst, trots att han hade varit med och hämtat påskägget från garaget och även införskaffat innehållet.

Om man har skarpa ögon kan man skymta klämmisen i bilden ovan. Den är till Tvåan, för att testa om det kunde vara något för honom. Det var det nog inte. Den var rolig att bita på, men själva innehållet var inte så intressant. Att det skulle vara mat gick nog honom förbi helt, misstänker jag.

Påskägg är annars stort på Malta. Fast man köper dem färdiga, och det är oftast choklad i dem. Och när jag säger att det är stort, så menar jag verkligen det… Det är stora ägg, och affärerna är fyllda med hyllor efter hyllor med dem.

Jag fick en påskpresent. Eller fick och fick, jag gav mig själv. Inte för att jag har någon tid att lägga på det, men nu har jag åtminstone utrustningen om jag mot all förmodan skulle få några minuter för mig själv. Och jag inser förstås att det kommer behövas rätt mycket mer än några minuter.

Vi skulle ta en förmiddagspromenad utan F idag, men oväntade omständigheter gjorde att hela familjen plötsligt gick ut tillsammans. Ytterligare plötsliga omständigheter gjorde att vi hamnade på Manoel Island, dit jag lockade Ettan med Duck Village. När vi kom till ankbyn kom det en man framskyndande till oss och gav oss kakor, typ chocolate chip cookies och Singoalla, som vi skulle bryta och ge till fåglarna. Mycket märkligt. Ettan var inte så imponerad.

Vi fortsatte på upptäcktsfärd runt ön. Eller ja, inte runt ön då, eftersom det inte gick med vagnen. Men vi följde åtminstone lite olika vägar kors och tvärs över ön.

Det var grönt och massor med blommor överallt. En del kunde jag identifiera, men det mesta inte. Någon som har koll på blommor som kan hjälpa till?

Nu har Tvåan nyss vägrat kvällsgröt, efter att ha varit grinig hela eftermiddagen. Det blir helt enkelt en spännande natt för herrarna i sovrummet.

Ettan har påsklov den här veckan. Vi firar det med diverse fotboll och tennis på lekplatsen.

Alla får dock inte vara med och spela, eftersom Tvåan ägnar dagarna åt att vara nära en förälder, helst mamman.

Fast när han hade vaknat så var han ändå intresserad av att gunga, och det var verkligen en favorit idag!

…ändå tills ingenjörsgenerna kom fram och han var tvungen att undersöka hur det egentligen gick det till, det här med gunga.

Projekt sluta nattamma fortskrider, med resultat över förväntan. Natten till idag hörde jag Tvåan hojta och F prata med honom nästan hela natten. Det visade sig dock enbart vara fantomskrik, eftersom han hade sovit i sin egen säng nästan hela natten.