Det började redan i fredags, när det blev mellis och chips i solskenet på taket efter skolan. Detta följdes upp med att fredagsteven byttes ut mot långfilm. Vi såg den första Harry Potter-filmen, och sån succé det blev! Vi har läst de tre första böckerna för Ettan, och han och F spelar lego-Harry Potter på PS4, så han var mycket pepp. 2,5 timme seglade förbi på ett kick och hela familjen var mycket nöjd.
Sara och Ettan med takmellis.
I lördags blev det sovmorgon till 06.40, och efter en förmiddag där vi fick en massa saker ur händerna så kom vi ut på en lång eftermiddagspromenad, komplett med lördagsgodisinköp. Havet var argt och vågorna stora, men solen sken.
Söndagen inleddes även den med lång promenad i solsken, men med betydligt mindre vind. På eftermiddagen åkte F och flög modellplan, och medan Tvåan tog sig en tupplur spelade jag och Ettan vändtia och domino. Sen gick vi till stranden och letade snäckor (jag) och olika material att ta med till skolan och visa upp (Ettan). När pappan kom hem så lyckades jag dessutom få till lite tid att sticka!
Två män i hatt, i februari.
Bonus: Tvåan sitter minsann själv nu. Däremot har inga tänder tittat fram än, men det är inte långt kvar nu (…vilket vi har sagt i fyra månader, så snart är det väl kanske till och med sant).
Vintern på Malta är inte kall, med svenska mått mätt. Temperaturerna går ner till 9-10 grader som minst på nätterna, men USCH vad det känns kallt då. Och vad värre är – de oisolerade husen har inte något värmesystem. Så inomhus är det kallt! Just nu har vi runt 17 grader i köket på morgonen när vi kommer upp. Värmen inomhus hanteras genom värmekaminer som går på gas, men det ger mest en tillfällig boost.
Gaskamin.
Äkta malteser har täckjacka så snart det är under 20 grader. Riktigt så långt har vi inte kommit i acklimatiseringen, men Ettan har sin öronlappsmössa och vantar när vi går till skolan på morgonen. Han påpekar också då att han fryser om ögonen. Tvåan har overall, så att han ser ut som en astronaut.
Tvåan och Ettan på väg till affären. Vi hade glömt Ettans mössa, så han fick hålla till godo med en handduk.
Att det är så kallt innebär dock att ylletröjorna jag stickade i Sverige har kommit till god användning, och att det dessutom är tillåtet att fortsätta sticka tröjor och koftor. Jag har också kommit att använda nästan alla mina schalar, och det måste väl också innebära att jag får lov att göra fler?
”Äntligen!” utropade F härom veckan. Det visade sig att det var kolgrillen som hade kommit på plats, efter att ha varit förvisad till förrådet sedan flytten. Så nu har vi inrättat en grillplats på taket.
Flyttgoal!
Vi invigde den härom helgen, när det kändes varmt i luften. När jag tänker efter var det nog nästan invigning av takhäng också. Bubbel, chips och oliver var det i alla fall. Som en bonus luktade Tvåan som en grillkorv när han skulle sova, eftersom hans pyjamas hade hängt ute under grillningen.
Taksnacksande i väntan på den perfekta glöden.
Att ha en sällskapsyta på taket var ett önskemål när vi letade boende, och vi var väldigt nöjda med att det fanns på huset vi valde. Men sen kom det verklighet på det önskemålet, och under sommaren är det alldeles för varmt att vistas på taket på dagtid. I somras fanns det inte heller så mycket kvällstid över, med en ny bäbis i huset. Att köket ligger på bottenvåningen är också en nackdel, för det är ju en del prylar som behöver förflyttas två trappor upp och sedan ner igen, för att exempelvis äta på taket.
Just nu längtar jag efter att få göra en spetssjal i tunt lace-garn. Röd ska den vara, och stor. Eller kanske rosa? Så nu browsar jag ravelry och drömmer om obegränsat med tid.
Kanske en 2Hundert av Sue Berg, eller en Vernal Equinox Shawl Surprise av Lankakomero. Eller något helt annat.
Innan jul blev jag kär och bestämde mig för att göra en Höstruta, designad av Kristin Wiola Ødegård. Jag velade ett tag, men valde till slut att satsa på en blå färgställning, och skaffade garner från Sverige, som svärmor snällt nog levererade när hon kom och hälsade på i höstas. Av olika anledningar har jag inte dragit igång det projektet än.
Istället har jag börjat kolla på tröjor som jag kan använda mitt gamla Alaska-garn till. Driftwood av Isabell Kraemer är en het kandidat för tillfället.
Jag har scoutat lite efter garnaffärer här på Malta, men det visade sig rätt snabbt att de inte saluför garner av ren ull överallt. Jag har ett ställe till jag ska kolla på, men det lutar åt att jag får ägna mig åt näthandel, och förstås fylla väskorna vid Sverigebesöken.
Ettan går i en privatskola, Newark School Malta. Det finns flera anledningar till att vi valde som vi gjorde, och jag tänkte berätta lite om dem här.
Vi läste på en hel del om skolsystemet på Malta när vi förberedde vår flytt, så vi hade ganska bra koll på vad som gällde, rent teoretiskt. Däremot visste vi inte var vi skulle bo, så det var svårt att bestämma sig till 100%. Vi ville gärna bo nära skolan, eftersom vi visste att trafiken på Malta är… ganska ogenomtränglig, för att uttrycka det milt. Vi ville inte heller att Ettan skulle undervisas i katolicism, vilket gjorde att de kyrkliga skolorna gick bort direkt.
Eftersom Ettan inte pratade engelska när vi flyttade, och varken jag eller F pratar maltesiska så insåg vi att undervisning på engelska skulle göra att vi skulle kunna hjälpa till mer med skolan än om undervisningen och skolböckerna var på maltesiska.
Vi ställde Ettan i kö hos en av privatskolorna ett tag innan vi flyttade, och trodde att det var lugnt. Det är ju en privat skola, klart de är intresserade av betalande elever, tänkte vi. Eeeehh… nej, tydligen inte. Så när juli närmade sig, och vi stod utan skolplats för hösten var det dags att kolla upp andra alternativ. Nu hade vi också en bostad, så vi undersökte både statliga och privata alternativ i närheten.
Sliema Primary School visade sig ha över 400 elever, och enligt en artikel i en av tidningarna som skickades hem till oss så var lokalerna i behov av renovering enligt rektorn på skolan. Dessutom hävdade de att undervisningen var på maltesiska när jag frågade (från svenskar som har sina barn där har jag förstått att det inte stämmer, utan undervisningen är på engelska utom i ämnet maltesiska). Så när det då visade sig att det fanns plats på Newark School Malta, som dessutom låg närmare vårt hus än den privata skolan som vi redan stod i kö till, så bokade vi ett besök. Det som avgjorde saken för oss var främst att Newark är en liten skola, med max 15 elever per klass. En så liten skola gör att det är lättare att hålla ordning i klassrummen och att upptäcka eventuella problem, tror vi.
Ettan i skoluniform med extra slips, och med tappad tand.
Efter att jag och F hade funderat en del konstaterade vi att vi trodde att Ettan borde börja i Junior 2, det vill säga andra klass. Det skulle stämma med hans ålder enligt det maltesiska skolsystemet, men eftersom han då skulle hoppa över första klass, och inte hade gått i skolan tidigare, skulle det eventuellt bli lite svårt med vissa saker som han inte hade tränat så mycket på.
De första veckorna i skolan var mycket riktigt ganska tuffa. Ettan pratade inte engelska, även om han förstod mycket. Det gjorde honom frustrerad och arg att inte kunna uttrycka sig eller interagera som han var van vid från svenskan. Vi hade tät mejlkontakt med hans fröken under den här tiden, och kände verkligen att hon ansträngde sig för att hjälpa honom till rätta. Vi hjälpte till så mycket som möjligt hemifrån också, med stöd och pepp och engelskaprat och lite morötter i form av restaurangbesök vid uppnådda mål och sådär, och efter 2,5 jobbiga veckor så lossnade det plötsligt. En dag pratade han helt enkelt engelska. Inte korrekt, men han pratade och gjorde sig någorlunda förstådd. En sån oerhörd lättnad för honom, oss och hans fröken.
Gympauniformen.
Nu, efter en avklarad termin, känner vi att det var helt rätt nivå för Ettan att börja Jr 2. Han behöver fortfarande träna lite extra på att skriva, men kunskapsmässigt är det klockrent. Till och med engelskan som i början var väldigt jobbig när läxorna skulle läsas klarar han utan större svårigheter.
Och vad tycker Ettan då? Tja, som med de flesta 6-åringar så är det inte så lätt att få reda på det. Men från vad vi lyckas förstå så trivs han i skolan, och tycker det är roligt att både träffa andra barn och att lära sig saker. Han är nog ganska ordentlig i klassrummet, och är intresserad av vad lärarna säger. Vi vet sedan tidigare att han kommer ihåg det mesta som sägs, och det gäller troligen även för undervisningen. Jag och F förvånas flera gånger i veckan av nya kunskaper som visas upp.
Den lokala lilla mataffären, ja… Någon beskrev Malta som ”Sverige, fast för 50 år sedan”, och det är nog delvis träffande. Det finns lokala små convenience stores i nästan varje gathörn, med mycket generösa öppettider. För de flesta affärer gäller dessutom att de har mer att erbjuda än det som syns, så hittar du inte vad du letar efter är det bara att fråga så plockar innehavaren oftare än inte fram det du söker från lagret.
Vårt gathörn.
Till många kvarter kommer det regelbundet frukt- och grönsaksbilar, som parkerar på samma ställe varje gång och blir en naturlig del av inköpsrundan. På samma sätt kan man också köpa fisk från en annan bil.
Charlies grönsaksbil. Charlie med ryggen mot kameran.
Frukt och grönt, mycket lokalproducerat.
Motsatsen till det småskaliga finns såklart även det, annars vore det väl inte Malta… Förvånande nog håller de stora supermarket-mathandlarna inte nödvändigtvis lägre priser än din lokala lilla affär. Värt att notera om du handlar i den stora affären är också att stora förpackningar inte alltid blir billigare än de små.
Jag har märkt att det oftast är billigare att köpa kött, fisk och delikatesser/ost över disk än färdigförpackat på stormarknaderna. Lite komiskt blir det när kilopriset på färska kycklingbröst ökar nästan €1 om du väljer det färdigförpackade som ligger precis till höger om den manuella disken.
Hos de flesta stormarknader kan du få inköpen som du gjorde själv hemkörda under dagen, så du slipper släpa tunga kassar.
Flera stormarknads-mataffärer erbjuder även online-shopping med hemkörning. Priserna online är inte märkbart högre än i de fysiska butikerna, och om du handlar för över en specificerad summa ingår hemkörningen i priset.
Jag missade av olika anledningar nyårsafton, så jag satte mig ner nu istället och funderade igenom året, och vad som hände då. 2018 var ett stort och händelserikt år, kan jag konstatera i efterhand. Kanske det mest händelserika hittills, faktiskt.
Jag sa upp mig från mitt fasta jobb
Vi sålde huset i Sverige
Vi flyttade till Malta
Vi startade företag
Familjen begåvades med en lillebror, Tvåan
Ettan började skolan, på engelska
När jag tänker tillbaka på det så verkar det nästan orimligt mycket. Fast samtidigt så hänger de flesta punkterna ihop, och allt var förberett och inget kom som en direkt överraskning, så det känns inte som så mycket ändå.
Tvåan och Ettan.
Så, hur blev det då? Jag tycker att det blev bra. Visst, vår bostad är inte ett långsiktigt alternativ, att hitta en bank för företaget verkar kräva något slags magi, Ettan är väldigt mycket 6 år och Tvåan verkar ha överlappande faser ganska kontinuerligt, men ändå… att se solskenet glittra i Medelhavet på väg till skolan på morgonen, att hänga tvätt på taket i solskenet i januari och att få vara med på Ettans utveckling i engelskan och alla skolämnena… Ja, och så att få de där leendena från Tvåan, mellan gråtattackerna, då. Det är så himla värt, faktiskt. Jag är glad att vi valde bort gråa, fuktiga och kalla vintrar, och Sveriges klimat.
Inte så grått.
Med allt inräknat tycker jag att 2018 kan sammanfattas ganska väl i ett enda ord – frihet. Nu ska det bli spännande att se om vi kan förvalta den friheten på ett bra sätt under 2019.
På Malta finns det tre sorters skolor – statliga, kyrkliga och privata, eller som de kallas här: independent schools. Barn mellan 4 och 16 år erbjuds kostnadsfri undervisning av staten vid de statliga skolorna, och mellan 5 och 16 år har barn skolplikt.
Alla skolor har skoluniform, som du får betala för privat. Du får också betala för förbrukningsmaterial, som till exempel papper och pennor, liksom för skolutflykterna, oavsett om skolan är avgiftsfri eller inte.
Skollunch serveras inte, utan du skickar med barnet en lunchlåda varje dag.
Aga är inte tillåtet på Malta.
Du kan ansöka om skolskjuts till dina barn om du bor långt från skolan. Denna tjänst är sedan hösten 2018 avgiftsfri.
Typisk lunchlåda för ett svenskt barn.
Statliga skolor
De statliga skolorna är avgiftsfria, och alla textböcker ingår. Vilken skola dina barn ska gå på avgörs av var du bor. Du får i och för sig lov att anmäla ditt barn till vilken skola du vill, men i de statliga skolorna har elever som bor i staden förtur, och det är ganska ont om platser så det är svårt att få en plats på en skola som inte är i din stad. Skolorna är inte könsuppdelade, utan både pojkar och flickor undervisas i samma skola.
Undervisningen är på maltesiska, utom för ämnet engelska. Men… det är inte helt sant. På vissa skolor, som ligger i områden där det bor mycket utlänningar, sker undervisningen av praktiska skäl på engelska. Ett par skolor där det går till så i praktiken är St Clara i Sliema och i St Julians, samt Maria Regina College i St Paul’s Bay. Dock vill inte skolledningen riktigt säga rakt ut att det är så, ens som svar på direkta frågor.
Religionsundervisningen är om katolicismen. Du som förälder har dock rätt att låta ditt barn avstå religionsundervisning, och som alternativ brukar undervisning i ”social skills” eller ”ethics” finnas.
Skulle ditt barn behöva extra språkundervisning för att hänga med på lektionerna finns det ett program för detta på de statliga skolorna, och du brukar få frågan när du registrerar ditt barn för undervisning.
För att få en plats kontaktar du skolan där du bor, och blir då ombedd att visa upp några dokument:
barnets födelseattest, översatt till engelska
kopior av föräldrarnas id
bevis på att du bor på Malta (och i rätt stad), till exempel en el-räkning
omdöme från tidigare undervisning, om det finns
Skoluniform för Sliema Primary.
Kyrkliga skolor
De kyrkliga skolorna är precis som de statliga avgiftsfria, men du får betala för förbrukningsmaterial och skoluniform, samt utflykter. Även här skickar du med barnet skollunch varje dag.
I de kyrkliga skolorna sker undervisningen oftast på engelska, utom för maltesiska. Du kan (såklart) inte heller välja bort religionsundervisningen. Eftersom de kyrkliga skolorna inte är statliga måste de inte heller ta emot eller göra plats för alla elever, utan de kan välja vilka barn som får plats. Ofta kommer du därför att bli ombedd att visa upp dopintyg och någon form av bevis på att du är katolik.
De kyrkliga skolorna på Malta har väldigt högt anseende, och undervisningen håller hög standard. Ofta är skolorna uppdelade i pojk- och flickskolor. Listor över vilka kyrkliga skolor som finns kan du hitta här.
Privata skolor
De privata skolorna står, liksom de kyrkliga, under överinseende av staten och följer samma läroplan som de statliga skolorna. Här hittar du listor över de privata skolorna på Malta.
Skolavgifterna varierar stort mellan skolorna, så fråga specifikt på den skola du är intresserad av. När vi kollade 2018 så varierade årsavgifterna mellan ungefär €3500 och €17 000. Om du har barn i en ickestatlig skola får du göra ett skatteavdrag när du deklarerar. I budgeten för 2018 hävdades det att avdraget skulle höjas till €300 per barn (från €150), men jag verkar inte kunna hitta några officiella källor på det just i skrivande stund.
På de privata skolorna sker undervisningen på engelska, förutom på lektionerna i maltesiska. Du kan, precis som i de statliga skolorna, välja bort religionsundervisningen, men i de privata kan du dessutom välja att inte låta ditt barn delta i maltesiska-undervisningen. Ofta får ditt barn då istället lektioner i ”social skills” eller utökad engelskaundervisning, men de exakta alternativen varierar från skola till skola.
De privata skolorna har liksom de kyrkliga väldigt högt anseende, och de allra populäraste privata skolorna har flera års väntetid.
Jag längtar ofta efter den där fantastiska frukosten, men det är väldigt sällan den verkligen inträffar. Delvis beror det på att jag inte riktigt vet vad jag vill att en perfekt frukost ska innehålla, och delvis beror det såklart på att jag inte får välja själv när jag ska vakna. Och med två barn som ska serveras och hållas nöjda så blir frukosten sällan den där stunden av lugn som behövs för att jag ska uppleva den som fantastisk. Eller som F sa ”Frukost? Lyx? Nä, alltså, frukost är när man slevar i sig yoghurt med en hand medan man håller i en vrålande bäbis med den andra.”. Nå, riktigt så har vi inte det, oftast, men det är inte heller så väldigt långt från sanningen. De där bloggfrukostarna som vissa verkar lyckas med känns rätt långt bort, dock.
Kaffe. Alltid kaffe till frukost.
Den senaste tiden har jag försökt få till lite variation på frukostbordet, både till vardags och på helgerna. Jag har gjort risgrynsgröt som Ettan också äter av, och ibland gör jag havregrynsgröt till mig själv. När F går upp först på helgen och är någorlunda vaken kan det hända att det blir ägg och bäjkon, och ibland kokar jag ägg och har som pålägg, eller köper brie eller blåmögelost. Jag bakar ju själv, så vi har nästan alltid färskt surdegsbröd.
Surdegsmackor, som ska bli frukost. Meh.
Men… det är svårt. Den där njutningskänslan uteblir, och även sånt som jag har längtat efter känns mest ”meh” när jag äter det. Kanske (förhoppningsvis) så är det sömnbristen och just nu kylan som gör det, och det bara är temporärt. Jag vill ju kunna njuta av mina frukostar igen, även i vardagen. Det blir så jobbigt och tråkigt annars.
Under en period i livet spenderade jag en del tid på resande fot, och åt hotellfrukost regelbundet. Oftast på samma hotell, så det var inte så att variationen var så stor, men det gjorde att jag har fått något slags standard för vad jag äter på en hotellfrukost. Jag väljer äggröra, en bit brie och lite grönsaker. En tallrik yoghurt, vanilj om det finns, med müsli. Färsk frukt om det finns. Skulle det finnas en massa söta bakverk så kan det hända att det slinker ner en croissant med nutella eller sylt. Och om jag verkligen vill lyxa till det så äter jag toast med smör och sylt.
Som någon kanske noterar så hoppar jag alltså över brödet. För många är det nybakat surdegsbröd, eller färska frallor som är det absolut lyxigaste på en hotellfrukost, men kanske är det för att jag bakar så mycket själv som jag är helt ointresserad av bröd på frukostbuffén.
Kanske är det det jag ska göra för att komma tillbaks till lyxkänslan? Se till att det finns något sött bakverk att avsluta med på helgfrukostarna? Hm. Det kanske inte är den dummaste idén idag, ändå. Jag har ju en hel del citronmarmelad att äta upp…
Den absolut vanligaste frågan jag fick när jag berättade att vi skulle flytta till Malta var ”Varför Malta?”. Jag kan förstå frågan, och tänkte att jag skulle försöka mig på att svara här också. Det kan ju hända att någon mer undrar.
När vi hade bestämt oss för att flytta från Sverige så funderade vi en del över vart vi skulle styra kosan. Malta kom som alternativ väldigt tidigt, och höll sig envist kvar i toppen. Fördelarna som vi såg var bland andra:
Inom EU – att Malta är ett EU-land gör att det är relativt enkelt att flytta hit för andra EU-medborgare, eftersom vi har fri rörlighet inom unionen.
Engelska – Malta har två officiella språk, maltesiska och engelska. Både jag och F talar och skriver flytande engelska, vilket gjorde att språkbarriären för flytt och det dagliga livet blev minimal.
Medelhavsklimat – ja, vad ska man säga? Inga fler gråregniga dagar med runt 0 grader.
Bostadsmarknaden – hyresmarknaden på Malta är väl utvecklad, och det är lätt och går fort att få tag i ett boende. Det är förstås marknadshyror som gäller, så det är inte billigt att hyra bostad.
Arbetsmarknaden – Malta är ett igaming-centrum i Europa, och det gör att det finns massor med arbetsmöjligheter, mer eller mindre kvalificerade. Malta siktar också på att kapa åt sig en del av fintech-kakan genom att lagstifta för att skapa möjligheter för virtuella valutor bland annat.
Skatterna – företagsskatten på Malta är förmånlig, och det gör att det blir lättare att försörja sig genom eget företagande.
Nu när vi har bott här ett tag har vi upptäckt fler saker som talar till Maltas fördel:
Den privata sjukvården och tandvården är både billig och bra.
Malta är väldigt katolskt. Det visar sig inte i att ateister blir utfrysta, utan istället genom att Tvåan ofta får höra ”God bless” av tanter vi möter på stan.
Familjen är viktig för malteser, och det innebär att det är lätt att ha med sig barn överallt här, och att främlingar vi möter gärna pratar med både Ettan och Tvåan.
De båda punkterna ovan gör att det är en självklarhet att erbjuda sin sittplats på bussen eller i ett väntrum om det kommer in en gravid kvinna eller en äldre person.
Malteser är mycket vänliga och hjälpsamma om man visar att man försöker lära sig maltesiska, och det är inget konstigt att få maltesiska-lektioner när man köper bröd i den lokala lilla mataffären.
