Idag har det varit en dag med både lek och arbete. Farfar och Ettan har röjt i trädgården och burit ut ris utanför häcken. Efter en stark insats så blev hela jättehögen bortröjd. Nu ser ser det nästan ut som en trädgård. Det kan till och med bli riktigt bra med lite kärlek och omtanke. Och nu går det faktiskt att tänka på det som en trädgård och fundera på hur jag vill ha det i framtiden.
Eftermiddagen inleddes med farsdagsfika bestående av skogsbärsmuffins som jag hade bakat med trädgården röjdes. Själva fikat var precis så hysteriskt som det kan bli med två övertaggade barn, så bilden tog jag på resterna.
Muffins med skogsbär. Väldigt goda!
Efter fikat var det fri lek. Farmor och Ettan lekte klapplekar och löste korsord.
Intensiv lek!
Tvåan och farfar spelade gitarr.
Tvåan gillar musik och att sjunga, och var mycket fascinerad av gitarren.
Fredrik ägnade sig åt diverse eljobb.
Kabelapa?
Och rätt som det var så hade jag fått lampor över diskbänken!
Nu ser jag när jag diskar! Elektriker ska snacka lite med snickaren och sen fixa till kablarna har han lovat.
Så då var det dags för familjespel. Vi spelade en omgång Carcassonne, och farmor överraskade sig själv med att vinna stort.
Storfamiljs-Carcassonne. Komplett med förätar-grönsaker.
Någon löpning blev det inte, för jag har fortfarande lite ont i halsen. Och det ät bättre att bli frisk innan jag börjar anstränga kroppen, tror jag ändå. Jag får hitta andra sätt att hantera situationen under tiden. Meditation är ett, yoga är ett annat. Att inte överkonsumera nyheter fungerar också. Och så givetvis att vara glad för de bra dagarna, när det inte känns så himla svårt eller hemskt. Idag var en sån dag.
Nu sitter jag uppkrupen i soffan under en yllefilt och lyssnar på höstvindarna som blåser mot fönsterna. Mörkret har lagt sig över byn utanför fönstret, så nu tänder jag lampor inomhus för mysbelysning. Det är höst även här, alltså. Fast hösttemperaturen är rätt mycket högre än vad jag är van vid, mellan 20 och 25 grader på dagarna.
Men mörkret och den grå himlen som visar upp sig även här ibland påverkar mig ändå. Jag blir mer melankolisk, och har lite svårt att uppbåda någon direkt entusiasm. Världsläget hjälper ju inte direkt till med humöret heller. Jag minns inte att hösten påverkade mig så tydligt när vi bodde i Sverige. Kanske blir det mer påtagligt här, där det är så mycket sol under sommaren att det blir så stor skillnad när det blir en eller ett par dagar mulet.
Landskapet vi bor i.
För att inte deppa ihop helt har jag börjat meditera. Inget långt och avancerat, utan korta guidade meditationer. Jag har laddat ner Insight Timer i telefonen, och väljer lite planlöst ut meditationer att testa. Nu i början satsar jag på ungefär 10 minuter om dagen. De jag har testat hittills har varit helt ok, om än inget fantastiskt.
Eftersom jag har varit förkyld rätt länge har jag inte kunnat springa på nästan en månad heller. Det är klart att det också inverkar på humör och mående. Så nu får den här förkylningen vara över, för jag behöver verkligen springa. Både för huvudet och för kroppen. Jag tror jag ska försöka redan i morgon.
Kanske ska jag också försöka göra yoga någon gång i veckan åtminstone. Det brukar jag ju må bra av. Ungefär samtidigt som jag blev förkyld fick jag ont i min ena axel och nacken på samma sida, och trots att jag har ägnat mig åt rehab har det inte blivit helt bra än. Förhoppningsvis håller den för yoga ändå. I alla fall om jag väljer något snällt.
Nu är ganska länge som jag inte alls har haft någon inspiration när det gäller mat. Hela pandemiläget och att det inte bara är att gå ut och handla det jag vill ha sänker mitt humör och därmed också inspirationen. Så vi har helt enkelt hållit oss till middagar bestående av familjeklassiker. Det har inte varit något problem för resten av familjen, de gillar ju klassikerna. Men jag, däremot, tycker att det är lite själadödande att laga samma mat hela tiden och äta mest för att få näring.
Men nu, nu är det dags att rycka upp sig ur tråkmatträsket. Jag har ju en massa kokböcker, och snart är det jul så då kan man önska sig ännu fler. Jag har inga keto/lchf-kokböcker, och det är nog inte främst det jag kommer leta efter heller. Kokböcker är mest njutning för mig, en källa till inspiration och drömmar. Vardagsrecept finns det ju mängder av online, och göra om kokboksrecept så de passar mig och Fredrik bättre är inte så svårt tycker jag.
Tre av mina favoriter i kokbokhyllan just nu är Polpo, Husmanskonst och Plenty More.
Kokböcker.
Polpo var lite hajpad för några år sen, så jag var lite tveksam. Men när jag bläddrade lite i den så föll jag direkt. Det här är verkligen en inspirationskokbok. Texterna om och recepten på små Cichèti får det att vattnas i munnen på mig. Jag längtar till Italien och efter att äta massor av smårätter med olika smaker.
Plenty More är en kokbok med recept på fantastiska grönsaksrecept skapade av den brittiske kocken och restaurangägaren Yotam Ottolenghi. Jag har lagat flera av recepten i Plenty More, och de har varit ljuvliga allihop. Näst på tur står en aubergine-cheesecake. Jag har Plenty More på engelska, och tycker att det har fungerat bra med ingredienser även i Sverige.
Mannerströms Husmanskonster köpte jag när vi skulle flytta utomlands. Jag hade sneglat på den innan, men det kändes viktigt att ta med sig en del av den svenska matkulturen när vi skulle flytta från Sverige. Boken är verkligen proppfull med fantastisk husmanskost. Stekt sill med korintsås är kanske inte det första jag tänker testa, men någon gång ska jag göra egen blodpudding.
Till jul så får tomten gärna komma och fylla på hyllan med någon av de här:
Rullrån och Tankebrus av My Feldt, som driver ett bageri och ett café i Halmstad. Det var där jag åt den godaste chokladkakan jag någonsin har smakat. Det här är hennes andra bok, och den blandar tänkvärda texter med oerhört vackra bilder och ljuvliga recept.
Quick and Delicious av Gordon Ramsay. Jag har faktiskt inte följt Gordon Ramsay, men har förstås hört om när han vrålar på kockar i köket. Det här är en kokbok med snabblagade recept skapade av en stjärnkock. Vad kan gå fel?
Chez Wood Av Sofia Wood. Hon har ju också skrivit Vinter hos Wood, men eftersom jag inte bor i ett ”vinterland” längre så tror jag den får vänta lite. I Chez Wood bjuder Sofia på fantastiska recept både för fest och vardag.
Jag vet att jag såklart inte är ensam om det, men ojojoj så trött jag är på virus och pandemier och restriktioner och på att vara orolig. Jag vill bara sitta under en filt och sticka vackra saker i härliga garner. Tända ljus och ha mysbelysning i alla fönster. Slippa tänka på sjukdom och fasor, och istället tänka på julen och hur vi ska pynta och vad jag ska göra för julgodis. Fast jag har ändå inte ro att bara släppa världsläget sådär, så jag fortsätter väl oroa mig och längta efter avkoppling och bättre tider.
Under tiden fortsätter ju livet, trots pandemier, val i USA och provokationer från Turkiet. Och trots att sommaren fick ett abrupt slut och regnet och temperaturer under 20 grader har gjort sitt intåg.
Höstregnen har kommit.
Men små ljusglimtar finns det förstås mitt i allt världselände. Jag bakade till exempel ett råg-vete-bröd smaksatt med anis idag. Och den där ljumma smörgåsen med smör och stark cheddar var verkligen precis så god som jag hade drömt om!
Nybakat bröd med anis. Föreställ er doften!
Farfar gör ordentliga arbetspass i trädgården nästan varenda dag, så nu börjar mimosaträden se mindre skabbiga och misskötta ut. Och det i sin tur gör ju att det är lättare att se potentialen i trädgården och fundera över hur jag vill förbättra den och göra den till min Eller vår, då. Trädgårdsdrömmar är bra för själen och för att få ro i sinnet tror jag.
På tal om ro i sinnet så verkar Ettan ha kommit över åtminstone en liten tröskel med grekiskastudierna, för hans humör har verkligen förbättrats den senaste tiden.
Tvåan leker med farmor och farfar nästan hela dagarna. Bland annat så läser de sagor, förstås. Och det märks tydligt i hans språkutveckling, för nu står han inte Ettan långt efter i mängden prat som kommer ut. Det byggs också en del torn. Och rivs, inte minst.
Idag har hösten kommit till Cypern. Temperaturen har sjunkit så mycket att jag fick ta värmepauser i solen när jag satt i skuggan och jobbade idag. Och nu på kvällen har jag faktiskt dragit på mig en stickad tröja. Det var kanske inte så att det var varken oväntat eller för tidigt, men det har varit varmt så länge att det är ovant. Så nu ska vi försöka vänja Tvåan vid kläder, då.
Men det var inte bara hösten som kom, utan även 1,2 ton flytspackel. Det levererades hem till oss, men eftersom vår grusgång inte är riktigt lämplig för större bilar än personvagnar så fick det lastas av en bra bit från huset. För att få in det på ett lämpligt förvaringsställe var det alltså bara att lasta två 30 kilossäckar på skottkärran och köra den runt huset och ner till tvättstugan. 20 gånger. Farfar och Fredrik tog i så de kommer ha träningsvärk imorgon.
Här ligger det, gympasset.
Vad vi ska göra med ett drygt ton flytspackel? Golv i källarplanet. Det är just nu grov betong, orangemålad på sina ställen. Det syns alltså i bilden ovan. Vi tänker ju göra om det oinredda källarplanet till ett plan med riktiga rum och vettig boendestandard, och då behöver vi ha plana golv som vi sen kan sätta plattor på. Fast först ska vi förstås kolla och eventuellt göra om avloppet. *suck*
Ikväll var det mangrann uppslutning vid grinden. Det var nämligen dags för den stora invigningen av de senaste veckornas projekt: den elektriska grindöppnaren.
Entusiastisk publik.
Det har varit en hel del arbete med att få den elektriska grindöppnaren på plats. Det har svetsats, slipats, svetsats om och svurits. Målning och mätning, dragning av el och grävning av diken. Men nu, äntligen, så satt den där och skulle invigas. Ettan fick den stora äran. Precis som förväntat var det väldigt roligt att trycka på knapparna på öppnaren.
Premiärkörning.
Under tiden arbetet pågick tog Tvåan sin middagslur. Han vaknade tydligen lite för tidigt, men kom ändå upp och vimsade lite i vardagsrummet. Vi satte oss i soffan, och då somnade han om. Så det var bara att sitta kvar. Det hela påminde om när jag satt på sjukhuset med honom när han var alldeles nyfödd. Fast då var han förstås väldigt mycket mindre. Men det var fint och ganska mysigt nu också.
Med ett sovande barn på bröstet.
Farmor som kom upp frå poolen efter sin lunchledighet satte sig mittemot och pusslade.
Utsikten från mitt håll.
Hon tyckte att det kändes som om det saknades bitar, men så är det ju när man pusslar. Fast när jag lade ihop pusslet efteråt insåg jag att det faktiskt saknades bitar, eftersom hon inte hade kollat i lådan där de flesta bitarna var kvar. Klart att det var svårt då!
Trots att det är pandemitider så finns det tydligen helt vanliga virus också. Jag verkar ha fått ta över förkylningen som barnen delade på i veckan som gick, och som vanligt är det värre för den som är vuxen. Tvåan är ungefär lika pigg som vanligt, men låter lite nasal. Den nya rutinen med promenad till lekplatsen varje morgon har satt sig nu, så jag vet vad jag har att se fram emot när farmor och farfar åker hem.
Utflyktskillen. Stilig i matchande skjorta och hatt.
Ettan var ganska risig i tisdag efter skolan, men med onsdagen ledig så frisknade han till helt, och har gått i skolan utan problem både torsdag och fredag. I fredags var det Halloween, och barnen var utklädda. Ettan var ninja, och ninjade också om en gammal kostym så att den funkade som ninjautstyrsel. Kreativt och genomtänkt!
Halloween-ninjan.
Jag däremot har känt mig ordentligt sjuk idag och ägnat större delen av dagen idag åt att ligga ner, i förhoppning om att faktiskt bli friskare. Märkligt nog känner jag ingen direkt skillnad nu på kvällen. Fast det går kanske inte så snabbt att bli frisk, då. Och när jag tänker efter så har jag ju inte bara legat ner heller, utan det har ju varit en del hushållsgrejer som jag har fixat med. Men jag tror åtminstone att det får bli en tidig kväll ikväll.
Idag var det skollov på Cypern. Den 28 oktober firas nämligen Oxi Day, eller Nej-dagen. Det var nämligen den 28 oktober 1940 som Italiens ambassadör i Grekland framförde Mussolinis ultimatum om att låta axelmakterna komma in i Grekland eller få krig förklarat mot sig till Greklands premiärminister, som enligt sägnen svarade just ”Oxi”, som betyder nej. Fast i verkligheten sade han tydligen ”Alors, c’est la guerre.”. Ultimatumet framfördes strax efter 03.00 när ambassadören kom från ett kalas på ambassaden, och 05.30 så gick de italienska styrkorna in i Grekland. Vanligtvis firas Oxi Day med militärparad, men den ställdes in i år.
Ettan var alltså hemma från skolan, så istället fick han leka med sin lillebror och sin pappa.
Mina herrar.
Jag och Fredrik passade på att smita iväg ut ikväll. Barnen skulle få farfars risotto till middag, så de skulle inte sakna oss. Eftersom virusläget är som det är dukade vi upp ett bord på trädgårdsgången istället för att gå ut på lokal. Egentligen passar det oss perfekt, för vi gillar ju att vara hemma. Idag blev det kall mat eftersom det var första gången vi testade upplägget, men jag tror egentligen att vi skulle kunna få till en varm middag där med lite planering och förberedelse.
För ett tag sedan när vi handlade saker från IKEA fick jag ett infall. Jag bestämde mig att det var dags att ta tag i mitt och Fredriks sovrum. Jag har dragit mig lite för det, eftersom vi har en vikgardin för fönstret. Men så kom jag på att jag ville ha en gardin som vi kan dra för även framför dörren ut till balkongen. Plus att det som vanligt känns skönt att göra sig av med sånt som de tidigare ägarna hade valt.
Jag köpte tyget AINA från IKEA. Det är i linne, och jag valde gråblått. Jag hade inte sett tyget på riktigt, men jag tänkte att det nog skulle bli bra med vår sänggavel, som har många olika nyanser av blått. Och när det kom så var det är en helt perfekt färg! Jag vill inte ha det för gulligt, och det här är en blå med mycket svart i, och ett drag av grönt. Väldigt snygg. Jag stoppade in det i tvättmaskinen på en gång, och sen fick det hänga på balkongen och torka.
Nytvättat linnetyg.
Och sen gick tiden…
Förebilden. Vikgardinen till höger i bild.
Men i helgen som gick var det äntligen dags för projekt gardiner. Gardinen till dörren gick snabbt, trots att den involverade uppsättning av en gardinstång.
Sen var det då det där med vikgardinen… Jag drog mig lite för att sätta igång, men när jag faktiskt hade en hel dag så var det bara att ta ett djupt andetag och kasta sig ut i det. Jag valde att göra det på enklast möjliga sätt, det vill säga att bara klä den existerande gardinen med det nya tyget.
Den är ju rätt stor, så jag fick använda golvet som klipp- och nålningsbord. Någon dag ska jag väl skaffa ett eget rum där jag får plats med alla mina projekt.
Det var förstås inte så lätt som jag hade tänkt mig, men det var inte mycket jag fick göra flera gånger. Och så tog det ju lite längre tid än tänkt, naturligtvis. Så jag fick använda måndagsförmiddagen också för att slutföra det.
Och det blev jättebra! Rummet känns helt annorlunda och mycket mer som vårt rum. Nu ska jag bara få Tvåan att låta mig sova där också.
Nya gardiner! Tavelplaceringen är sedan de tidigare ägarna, och den ska flyttas neråt.
