Jag bakar det mesta av vårt bröd. Och eftersom jag lever ihop med åtminstone två smörgåsnissar (eventuellt också en tredje, men det har inte riktigt visat sig fullt ut än) så bakar jag ganska ofta, ungefär varannan dag. Jag har två standardrecept, båda baserade på ett recept från pain de Martin, men lite omgjorda för att passa oss.
Färdiggräddat bröd med mycket skorpa.
Ljust bröd, 1 st Fördeg:
120g vetemjöl
100g vatten, varmt
25-30g vetesurdeg
Deg:
Fördegen
390g vetemjöl
10g salt
250g vatten, varmt
Lite grövre bröd, 1 st Fördeg:
120g vetemjöl
100g vatten, varmt
25-30g rågsurdeg
Deg:
90g rågmjöl
300g vetemjöl
10g salt
250g vatten, varmt
Eventuellt tillsatser: 15g linfrön, eller ungefär 1dl hasselnötter & 75g torkade aprikoser, eller 1,5dl valnötter
Börja med att röra ihop fördegen. Låt den jäsa på ett varmt ställe i 6-8 timmar. Jag brukar göra fördegen på morgonen, vid 6-tiden, och låta den stå till eftermiddagen.
När du är nöjd med fördegens jäsning, så blandar du ihop resterande ingredienser med fördegen. Det här steget gjorde jag vid 16-tiden när jag jobbade på kontor, och nu gör jag det vid 13 eller 14-tiden. Ställ på ett varmt ställe, och låt jäsa i 3-5 timmar till. Drag i degen när du kommer ihåg det.
När degen har jäst till kanske dubbel storlek sätter du igång ugnen på maxtemperatur, med en plåt inne. Drag en gång i degen. När ugnen har blivit varm välter du upp degen på ett mjölat bakbord, viker den till en snygg form, lägger den på ett bakplåtspapper, och skjutsar in den i ugnen på den varma plåten. Spraya lite vatten in i den varma ugnen.
Baka av brödet i 15 minuter på maxvärme, sänk därefter värmen till ungefär 200 grader, och låt stå ytterligare 35 minuter.
Ugnstemperaturer och tider beror av just din ugn, så ta mina mått och tider som ett riktmärke och anpassa efter dina förhållanden.
Härom veckan läste jag Tjockdrottningen av Moa Herngren.
Tjockdrottningen.
Boken handlar om Annie, som är fet. En dag hittar ett teve-produktionsbolag henne, och rekryterar henne till en dokusåpa om bantning. Annie är motvillig först, men övertygas av produktionsassistenten att vara med. När inspelningen drar igång börjar bokens egentliga drama, som innehåller ångest, kärlek, vänskap, svek och fusk i lite olika proportioner.
Tjockdrottningen ligger nog väldigt rätt i tiden – den har en kvinna, som inte har en normativ kropp, i huvudrollen, och handlar om det tidstypiska fenomenen dokusåpor och kändishysteri.
Tyvärr är personporträtten stereotypa, relativt endimensionella och rinner delvis ut i sanden. Storyn i sig är banal, och försöken att göra den samtidsanpassad blir väldigt uppenbara samtidigt som den misslyckas med att analysera fenomenen den tar upp.
Jag tror nog att rollbeskrivningarna av programledare, producent, produktionsassistent och hur tongångarna går på ett produktionsbolag som jobbar med dokusåpor stämmer ganska bra med hur det är i verkligheten (fast i verkligheten förutsätter jag att det är ännu mer cyniskt), men jag blir varken förfasad, förvånad eller förfärad över det, utan tänker mest ”tja, jo, så är det väl. Fast värre.”.
Och lite så blir totalomdömet om boken – ”tja-a…”. Det här är inte en bok som överraskar, utan du kan troligen räkna ut vad som händer. Det är lättläst och lämnar inget bestående minne. Jag ångrar inte att jag lade tid på att läsa den, men jag blir inte heller berörd av varken ämnena eller karaktärerna. Och om det finns samtidskritik i den går det mig helt förbi.
Du kan köpa boken i pocket här, eller inbunden här.
”Men… du är ju gravid!?” var en reaktion jag fick vid flera tillfällen när jag berättade att vi skulle flytta till Malta. Jo, men det föds barn där med… På Mater Dei, det statliga sjukhuset i Msida, föds det omkring 4000 barn per år.
Mater Dei.
Eftersom det fanns en möjlighet för att bäbisen skulle komma på Malta så gjorde jag en del efterforskningar inför en eventuell förlossning.
Först och främst för den som är orolig: förlossning räknas som akutvård, och du kan alltså inte bli nekad vård. Du behöver inte heller betala för den om du är ansluten till svenska försäkringskassan, alternativt har uppehållstillstånd på Malta. Ta med dig ditt maltesiska id-kort eller ditt sjukvårdsförsäkringskort.
Innan förlossningen
Precis som i Sverige så diskuteras din kommande förlossning med gynekologen du träffar vid dina kontroller under graviditetens gång.
Värt att notera kan vara att Malta har en hög andel kejsarsnitt, runt 30% av alla förlossningar sker med kejsarsnitt. När man läser på lite om förlossningar på Malta så är det påfallande många källor som uppger att det är väldigt många förlossningar som är planerade, inräknat både igångsättningar innan fullgången graviditet och planerade kejsarsnitt.
Min slutsats av det är att det nog är klokt att ha funderat igenom hur du vill ha din förlossning, om du är helt fri att välja (självklart kan medicinska skäl göra att du ändrar dig), så att du inte känner dig pressad till något som du inte vill egentligen av din läkare.
Skulle du gå över tiden så sätts förlossningen igång senast efter v41+0.
Komplicerade förlossningar
Alla komplicerade förlossningar på Malta sker på, eller flyttas till, Mater Dei. Det finns förlossningsavdelningar även på andra sjukhus, till exempel privata, men skulle det visa sig att det behövs extra insatser flyttas patienten ändå till Mater Dei vid behov. Kejsarsnitt utförs även på andra sjukhus än Mater Dei, och ett kejsarsnitt räknas alltså inte i sig själv som en komplikation.
Skulle det behövas så finns det en kompetent neonatalavdelning på Mater Dei.
BB
När du väl har tagit dig genom förlossningen och kommer till BB så ingår inte något till bäbisen på sjukhuset, utan du får ta med allt själv. Handduk, filt, kläder, blöjor, kräm, tvål, tvättlappar och en liten balja för tvättning rekommenderas som ett bas-kit.
Mamman ska också ta med sig egna saker till BB – kläder (tänk på att det ska vara lätt att komma åt brösten i dem om du ska amma), amningsbehå, stora trosor och bindor (maternity pads finns i affärerna). Det kan även vara bra med en extra filt eller en kudde. Ja, och så mobiltelefon och laddare, förstås. Om du dricker flaskvatten så behöver du ta med det också. Här hittar du en lista.
Bäbis. Inte min.
På Malta får du normalt stanna på BB två dygn vid vaginal förlossning och tre dygn efter ett kejsarsnitt.
De flesta rummen på BB är flerbäddsrum. Det kan också vara bra att känna till att malteser är väldigt familjeorienterade, och det är väldigt vanligt att stora delar av släkten hälsar på mamman och den nya bäbisen på BB. Du kan alltså inte räkna med enbart lugn och ro.
Jag missade av olika anledningar nyårsafton, så jag satte mig ner nu istället och funderade igenom året, och vad som hände då. 2018 var ett stort och händelserikt år, kan jag konstatera i efterhand. Kanske det mest händelserika hittills, faktiskt.
Jag sa upp mig från mitt fasta jobb
Vi sålde huset i Sverige
Vi flyttade till Malta
Vi startade företag
Familjen begåvades med en lillebror, Tvåan
Ettan började skolan, på engelska
När jag tänker tillbaka på det så verkar det nästan orimligt mycket. Fast samtidigt så hänger de flesta punkterna ihop, och allt var förberett och inget kom som en direkt överraskning, så det känns inte som så mycket ändå.
Tvåan och Ettan.
Så, hur blev det då? Jag tycker att det blev bra. Visst, vår bostad är inte ett långsiktigt alternativ, att hitta en bank för företaget verkar kräva något slags magi, Ettan är väldigt mycket 6 år och Tvåan verkar ha överlappande faser ganska kontinuerligt, men ändå… att se solskenet glittra i Medelhavet på väg till skolan på morgonen, att hänga tvätt på taket i solskenet i januari och att få vara med på Ettans utveckling i engelskan och alla skolämnena… Ja, och så att få de där leendena från Tvåan, mellan gråtattackerna, då. Det är så himla värt, faktiskt. Jag är glad att vi valde bort gråa, fuktiga och kalla vintrar, och Sveriges klimat.
Inte så grått.
Med allt inräknat tycker jag att 2018 kan sammanfattas ganska väl i ett enda ord – frihet. Nu ska det bli spännande att se om vi kan förvalta den friheten på ett bra sätt under 2019.
Jag gör ju yoghurt med jämna mellanrum, men mestadels till Ettan och F. Själv äter jag yoghurt rätt sällan, eftersom jag oftast tycker att det är lite jobbigt att äta så kallt på morgonen. Men nu har jag varit så himla sugen på yoghurt med granola ett bra tag, utan att tillfället att faktiskt göra granolan har uppenbarat sig. Ettan och F äter sin yoghurt med havregryn och torkade tranbär respektive corn flakes, så jag fjäskar inte med att fixa granola till dem.
Granola-suget på väg att stillas.
I Sverige hade jag flera olika gryner när jag gjorde granola, men här på Malta blir det havregryn som bas. Jag flyttade med mig vår egen Glommen-honung hit, och den kommer väl till pass.
Granola, en stor burk
5 dl havregryn,
0,75 dl linfrön
1 dl solroskärnor
1 dl pumpafrön
1 dl riven kokos
5 dl nötter (jag tog mandel, hasselnötter och valnötter)
1,5 msk kryddor (jag blandade kanel, kardemumma och ingefära)
1 dl neutral olja
½ dl vatten
½ dl honung
4 dl torkad frukt (jag tog aprikoser som jag skar i bitar, tranbär, vinbär och sultanrussin)
Sätt ugnen på 200 grader. Lägg alla de torra ingredienserna utom den torkade frukten i en långpanna. Krydda. Blanda olja, honung och vatten i en skål, innan du blandar ner det i långpannan och rör runt ordentligt. Rosta granolan i ugnen tills den är gyllene och frasig. Tag ut och rör i granolan var 8:e minut i början, och oftare än så efter de första 16 minuterna, så håller du koll på hur det går, och kolla noga på den efter 16 minuter i ugnen. För mig brukar det ta mellan 20 och 24 minuter att få den perfekt knaprig, och jag brukar titta noga på hasselnötterna för att avgöra när det är klart.
Tag ut långpannan ur ugnen och rör i granolan igen. Låt den svalna så du kan hantera den med händerna, och rör i den då och då. När den är ljummen blandar du i den torkade frukten och låter den svalna helt innan du häller upp en i en stor burk. Förvara granolan lufttätt så håller den sig krispig länge. Ät tillsammans med yoghurt eller mjölk. Eller gör overnight oats av den, för all del.
Häromdagen fick jag med mig två av tre ut på café. Vi hade fått i uppdrag av en bekant att testa Mr Todd, som är ett hotell och café. Det är relativt nyöppnat, och ser fräscht och trevligt ut. Fast första intrycket är mer av en bar än ett café, med en bardisk och hyllor med spritflaskor bakom.
Det började dock med vissa svårigheter att komma in, eftersom det var en ganska smal och lång trappa som skulle forceras med barnvagn. Trappor är okej, jag är stark och vi har valt en lätt vagn, men när det dessutom står en tårtkyl precis i vägen när man kommer blir det lite krångligare.
F och Tvåan, väl inne på Mr Todd.
Efter att ha dubbelkollat så att menyn stämde kom vår servitör och berättade att de hade allt på menyn, ”utom det med kyckling”, vilket visade sig vara ungefär halva menyn. Nåja. Vi beställde ett par smörgåsar, en dubbel espresso och en öl.
Espresson, innan den slog någon på (i?) käften.
Den dubbla espresson var lite av en käftsmäll, och serverades för sig själv, först, långt innan våra smörgåsar dök upp. Ölen, däremot, kom inte förrän efter smörgåsarna hade ställts på bordet. Mackorna såg bättre ut än vad de visade sig vara, med mjukt, lite svampigt, bröd och pulled pork som inte smakade något speciellt.
Mackan, som ser godare ut än vad den var.
Det slutliga omdömet får nog allt bli ett tveksamt njae. Jag tror inte vi kommer bli några återvändande kunder.
På Malta finns det tre sorters skolor – statliga, kyrkliga och privata, eller som de kallas här: independent schools. Barn mellan 4 och 16 år erbjuds kostnadsfri undervisning av staten vid de statliga skolorna, och mellan 5 och 16 år har barn skolplikt.
Alla skolor har skoluniform, som du får betala för privat. Du får också betala för förbrukningsmaterial, som till exempel papper och pennor, liksom för skolutflykterna, oavsett om skolan är avgiftsfri eller inte.
Skollunch serveras inte, utan du skickar med barnet en lunchlåda varje dag.
Aga är inte tillåtet på Malta.
Du kan ansöka om skolskjuts till dina barn om du bor långt från skolan. Denna tjänst är sedan hösten 2018 avgiftsfri.
Typisk lunchlåda för ett svenskt barn.
Statliga skolor
De statliga skolorna är avgiftsfria, och alla textböcker ingår. Vilken skola dina barn ska gå på avgörs av var du bor. Du får i och för sig lov att anmäla ditt barn till vilken skola du vill, men i de statliga skolorna har elever som bor i staden förtur, och det är ganska ont om platser så det är svårt att få en plats på en skola som inte är i din stad. Skolorna är inte könsuppdelade, utan både pojkar och flickor undervisas i samma skola.
Undervisningen är på maltesiska, utom för ämnet engelska. Men… det är inte helt sant. På vissa skolor, som ligger i områden där det bor mycket utlänningar, sker undervisningen av praktiska skäl på engelska. Ett par skolor där det går till så i praktiken är St Clara i Sliema och i St Julians, samt Maria Regina College i St Paul’s Bay. Dock vill inte skolledningen riktigt säga rakt ut att det är så, ens som svar på direkta frågor.
Religionsundervisningen är om katolicismen. Du som förälder har dock rätt att låta ditt barn avstå religionsundervisning, och som alternativ brukar undervisning i ”social skills” eller ”ethics” finnas.
Skulle ditt barn behöva extra språkundervisning för att hänga med på lektionerna finns det ett program för detta på de statliga skolorna, och du brukar få frågan när du registrerar ditt barn för undervisning.
För att få en plats kontaktar du skolan där du bor, och blir då ombedd att visa upp några dokument:
barnets födelseattest, översatt till engelska
kopior av föräldrarnas id
bevis på att du bor på Malta (och i rätt stad), till exempel en el-räkning
omdöme från tidigare undervisning, om det finns
Skoluniform för Sliema Primary.
Kyrkliga skolor
De kyrkliga skolorna är precis som de statliga avgiftsfria, men du får betala för förbrukningsmaterial och skoluniform, samt utflykter. Även här skickar du med barnet skollunch varje dag.
I de kyrkliga skolorna sker undervisningen oftast på engelska, utom för maltesiska. Du kan (såklart) inte heller välja bort religionsundervisningen. Eftersom de kyrkliga skolorna inte är statliga måste de inte heller ta emot eller göra plats för alla elever, utan de kan välja vilka barn som får plats. Ofta kommer du därför att bli ombedd att visa upp dopintyg och någon form av bevis på att du är katolik.
De kyrkliga skolorna på Malta har väldigt högt anseende, och undervisningen håller hög standard. Ofta är skolorna uppdelade i pojk- och flickskolor. Listor över vilka kyrkliga skolor som finns kan du hitta här.
Privata skolor
De privata skolorna står, liksom de kyrkliga, under överinseende av staten och följer samma läroplan som de statliga skolorna. Här hittar du listor över de privata skolorna på Malta.
Skolavgifterna varierar stort mellan skolorna, så fråga specifikt på den skola du är intresserad av. När vi kollade 2018 så varierade årsavgifterna mellan ungefär €3500 och €17 000. Om du har barn i en ickestatlig skola får du göra ett skatteavdrag när du deklarerar. I budgeten för 2018 hävdades det att avdraget skulle höjas till €300 per barn (från €150), men jag verkar inte kunna hitta några officiella källor på det just i skrivande stund.
På de privata skolorna sker undervisningen på engelska, förutom på lektionerna i maltesiska. Du kan, precis som i de statliga skolorna, välja bort religionsundervisningen, men i de privata kan du dessutom välja att inte låta ditt barn delta i maltesiska-undervisningen. Ofta får ditt barn då istället lektioner i ”social skills” eller utökad engelskaundervisning, men de exakta alternativen varierar från skola till skola.
De privata skolorna har liksom de kyrkliga väldigt högt anseende, och de allra populäraste privata skolorna har flera års väntetid.
Jag längtar ofta efter den där fantastiska frukosten, men det är väldigt sällan den verkligen inträffar. Delvis beror det på att jag inte riktigt vet vad jag vill att en perfekt frukost ska innehålla, och delvis beror det såklart på att jag inte får välja själv när jag ska vakna. Och med två barn som ska serveras och hållas nöjda så blir frukosten sällan den där stunden av lugn som behövs för att jag ska uppleva den som fantastisk. Eller som F sa ”Frukost? Lyx? Nä, alltså, frukost är när man slevar i sig yoghurt med en hand medan man håller i en vrålande bäbis med den andra.”. Nå, riktigt så har vi inte det, oftast, men det är inte heller så väldigt långt från sanningen. De där bloggfrukostarna som vissa verkar lyckas med känns rätt långt bort, dock.
Kaffe. Alltid kaffe till frukost.
Den senaste tiden har jag försökt få till lite variation på frukostbordet, både till vardags och på helgerna. Jag har gjort risgrynsgröt som Ettan också äter av, och ibland gör jag havregrynsgröt till mig själv. När F går upp först på helgen och är någorlunda vaken kan det hända att det blir ägg och bäjkon, och ibland kokar jag ägg och har som pålägg, eller köper brie eller blåmögelost. Jag bakar ju själv, så vi har nästan alltid färskt surdegsbröd.
Surdegsmackor, som ska bli frukost. Meh.
Men… det är svårt. Den där njutningskänslan uteblir, och även sånt som jag har längtat efter känns mest ”meh” när jag äter det. Kanske (förhoppningsvis) så är det sömnbristen och just nu kylan som gör det, och det bara är temporärt. Jag vill ju kunna njuta av mina frukostar igen, även i vardagen. Det blir så jobbigt och tråkigt annars.
Under en period i livet spenderade jag en del tid på resande fot, och åt hotellfrukost regelbundet. Oftast på samma hotell, så det var inte så att variationen var så stor, men det gjorde att jag har fått något slags standard för vad jag äter på en hotellfrukost. Jag väljer äggröra, en bit brie och lite grönsaker. En tallrik yoghurt, vanilj om det finns, med müsli. Färsk frukt om det finns. Skulle det finnas en massa söta bakverk så kan det hända att det slinker ner en croissant med nutella eller sylt. Och om jag verkligen vill lyxa till det så äter jag toast med smör och sylt.
Som någon kanske noterar så hoppar jag alltså över brödet. För många är det nybakat surdegsbröd, eller färska frallor som är det absolut lyxigaste på en hotellfrukost, men kanske är det för att jag bakar så mycket själv som jag är helt ointresserad av bröd på frukostbuffén.
Kanske är det det jag ska göra för att komma tillbaks till lyxkänslan? Se till att det finns något sött bakverk att avsluta med på helgfrukostarna? Hm. Det kanske inte är den dummaste idén idag, ändå. Jag har ju en hel del citronmarmelad att äta upp…
