Ettan har påsklov den här veckan. Vi firar det med diverse fotboll och tennis på lekplatsen.
Vissa spelade fotboll…
Alla får dock inte vara med och spela, eftersom Tvåan ägnar dagarna åt att vara nära en förälder, helst mamman.
…andra inte.
Fast när han hade vaknat så var han ändå intresserad av att gunga, och det var verkligen en favorit idag!
Roligt med kill i magen!
…ändå tills ingenjörsgenerna kom fram och han var tvungen att undersöka hur det egentligen gick det till, det här med gunga.
Hm… hur funkar det här, då?
Projekt sluta nattamma fortskrider, med resultat över förväntan. Natten till idag hörde jag Tvåan hojta och F prata med honom nästan hela natten. Det visade sig dock enbart vara fantomskrik, eftersom han hade sovit i sin egen säng nästan hela natten.
Häromnatten fick vi fick nog av 45-minuters sovpass, så vi gör ett försök att låta bli att mata Tvåan på natten. Förhoppningsvis leder det till att både han och vi kommer sova bättre. Det betyder att F tar skrikfesten medan jag får sova på soffan.
Tyvärr har min kropp ställt in sig på lite sömn, så jag vaknade ändå ett par gånger under natten som gick. Men ändå, fyra timmars ostörd, sammanhängande sömn… Det har inte hänt mer än möjligen en gång sedan Tvåan fick komma hem.
Och en sådan skillnad det var under dagen idag! Jag har lekt med barnen, varit kreativ, bakat, handlat, tvättat och skrivit. Utan ett enda utbrott, varken från mig eller från Ettan! När vi skulle somna sa han till och med att han hoppas att imorgon blir en lika bra dag. Så nu håller vi tummarna för att F och Tvåan också får sova lite mer sammanhängande.
Avslutat kapitel.
Tvåan verkar för övrigt ha satt sig upp själv från krypposition idag. Ingen såg när det hände, men plötsligt satt han upp trots att Ettan lagt honom för att krypa.
Jag läste ut Grindvakterskan av Elvira Berg. Ojojoj… så mycket kärlek! Och så mycket Harlequin-känsla! På ett bra sätt, alltså.
Boken handlar om Sofia, som blir anställd som trädgårdsmästare i slottsparken där hon lekte (olovandes) som barn. Hennes arbetsgivare är Eric, sonen till ägaren som nu är dement och precis i Sofias ålder (man #1). Till sin hjälp för att få bukt med den helt igenvuxna trädgården får hon Paul (man #2) som också är i hennes ålder. Eric är överklass, kall, avståndstagande, mörk och klassiskt vacker. Paul däremot är blond, blåögd, en son av bygden och varm och lättsam. Hur ska det gå? Ska Sofia välja man #1 eller man #2?
Grindvakterskan.
Mitt allt kärleksdrama får man även en återblick på vad som hände med Erics mamma och pappa, samt ett extra spår i form av övernaturlighet. Kärlekshistorian är kanske lite banal och förutsägbar, men jag tycker ändå att boken knyts ihop bra och lite oväntat på slutet. Klart läsvärd roman om du är ute efter lite lättsmält underhållning!
Ja, det är väl vad den här veckan har kännetecknats av. Tvåan sover kass för tillfället, troligen beror det på en förkylning kombinerat med tänder som är på väg. Dessutom har han inte riktigt fattat poängen med att äta mat än, utan det är amning som gäller som huvudföda. Även nattetid. Ofta. Jag vet ju att det kommer ordna sig (få 18-åringar ammar ju, liksom), men det är drygt just nu.
Trött mamma.
Tur att han är gullig.
Efter några dagar med regn förra veckan så har vi begåvats med sol den här. Jag har därför tvingat med resten av familjen på eftermiddagspromenader efter läxläsning och innan matlagning. Lite varierande framgång på dem, eftersom vi hanterar vår trötthet på olika sätt men vi har åtminstone varit utomhus och fyllt på med D-vitamin.
Storbarnet på promenad.
Sådär, det var dagens gnällinlägg.
Imorgon kommer jag i alla fall få väldigt gott rågbröd till frukost, oavsett hur natten blir. Det doftade alldeles ljuvligt när jag tog ut det ur ugnen nyss. Det tänker jag se fram emot! Och morgonkaffet, förstås.
Vi firade farmors födelsedag genom att äta en sen lunch/tidig middag på The Brew. Det började lite halvbra med att det bara fanns barbord tillgängliga, men de hade barnstol, åtminstone. …som var i vanlig höjd, så Tvåan var ändå inte riktigt med. Som tur var somnade han i vagnen istället och sov sig igenom större delen av besöket.
Efter viss beslutsvånda blev det burgare för mig (Django) och Ettan (klassisk amerikansk), medan F valde ett full set ribs och farmor och farfar tog Kyckling Kiev.
Django.
Classic American burger.
Massor med ribs.
Kyckling.
Min burgare som skulle serveras med guacamole saknade det. När jag frågade efter det fick jag veta att de inte hade det. Fast jag kunde få avocadosås istället om jag ville det, vilket jag ville. När den kom till bordet så hade de tydligen inte någon avocado heller, utan jag fick chipotle-majo och pesto-majo istället. Ribsen var goda och kycklingen saftig, så höga betyg där. Även den klassiska burgaren var god.
Vi drack vin till maten, men eftersom de brygger sin egen öl fick vissa av oss öl till efterrätt. Jag valde en Equinox APA, F något slags pilsner och farfar en Golden Ale. Jag valde rätt öl tror jag, och F konstaterade, som vanligt när det vankas hantverksöl, att han borde valt en Cisk.
Jag är antagligen sist på bollen här, men jag har nu läst Tio tankar om tid av Bodil Jönsson. Ironin i att inse att jag har skrivit i den att jag köpte den på bokrean 2000, och haft den oläst i bokhyllorna i alla mina boenden sedan dess.
En hel del av det som förs fram i boken har jag fått till mig via andra kanaler under de 19 år som jag har väntat på rätt tillfälle att öppna boken. Kanske hade den kunnat ge mig mer om jag hade läst den redan när jag köpte den. Med det sagt så finns det definitivt saker jag kommer ta med mig från den, som till exempel begreppen hel tid och uppstyckad tid, och hur det påverkar mig. Och så gillar jag tankesättet ”jag har gott om tid”.
Tio tankar om tid.
Jag kom på mig själv flera gånger att höra Bodil Jönssons röst när jag läste. Hon verkar härligt klok och förståndig, och en människa jag gärna skulle vilja träffa vid något tillfälle.
Boken handlar om olika sätt att förhålla sig till tid, och olika sorters tid. I tio kapitel får vi veta mer om bland annat härvaro och närvaro och ställtid.
I år kommer Tio tankar om tid i en nyutgåva för att fira att det är 20 år sedan originalet kom ut. I nyutgåvan finns det nya betraktelser om samtiden och tiden som gått.
Köp nyutgåvan hos Bokus (häftad) eller hos Amazon.se (pocket).
Idag fick vi äran och nöjet att fira en födelsedag! Det bjöds på tårta, som tydligen var avsedd för 14 personer. Det kan inte ha varit nordiska personer som avsågs, för vi åt upp den på 4,5 personer. Det borde inte heller ha varit malteser som menades, för tårtbitarna här är vanligtvis inte små. Konstigt. Men tårtan var väldigt god i alla fall.
Portvin fick vi också, findito. Nästan lika gammalt som jubilaren (vars födelseår inte var ett vintageår, till hans stora besvikelse).
Tårtan, som gick åt.
Tvåan visade sig gilla tårta, men när han hade fått två små bitar ersatte vi den med mjukostsmörgåsar, och det gick hem lika bra. Han kanske gillar kalas och att sitta vid bordet och ”äta”. Ettan tyckte tårtan var jättegod, men plötsligt, mitt i den andra biten var den ”inte så god längre”. Han blev tårtmätt, helt enkelt. Då shanghajade han raskt jubilarens respektive för ballonglek och uppvisande av patiens på datorn.
Igår hade vi bjudit in till grill på taket. Vi blandade lite olika släktingar, vänner och bekanta och det verkade som om det blev väldigt bra. Till och med vädret visade sig vara på vår sida. På eftermiddagen, någon timme innan vi tänkte börja, kom det några regnskurar men solen tittade fram lagom till utsatt starttid.
Tvåan och farmor väntar på fler gäster.
Vi hade bunkrat upp med öl och grillkorv så nu kommer vi få äta korv ett bra tag framöver… Fast vi gillar ju korv så det är inte som att det är ett problem, direkt.
Korvar på grillen.
Konceptet med starttid och sluttid, à la barnkalas, visade sig vara framgångsrikt. Kanske hjälpte det också till att det började bli ganska svalt vid 20-tiden, så 20:40 satt jag i sängen med Tvåan medan Ettan kollade på kvällsteve. För oss var det ett strålande kalas – vi fick grilla, prata med folk men kunde ändå få sova tillräckligt mycket för att kunna gå upp idag. Det kommer antagligen att komma en tid igen när kalasen inte behöver sluta tidigt och vi orkar vara uppe och njuta av långa kvällar med vänner, men det är inte just nu och då är det fint att i alla fall få träffa vänner en liten stund.
Solsken och gäster på taket.
Idag har vi varit ute och köpt en gul tröja till Ettan. Imorgon är det nämligen cancer awareness day i skolan, och då ska man bära gult för att signalera. Eftersom det inte fanns något gult i garderoben var det bara att köpa något. Tvåan fick en skjorta samtidigt.
Jag fick ett bokpaket från min mamma i veckan, så nu har jag massor med litteratur att sätta tänderna i. Och dag hann jag till och med ta fram och avsluta stickningen som påbörjades för länge sedan. När jag har fäst alla trådarna kommer Tvåan ha en en randig kofta. Så himla skönt att göra klart.
Eftermiddagen avslutades med avskedsfotboll med farmor och farfar och middagen blev föga förvånande korv med bröd. Fast stekt korv idag.
Utflyktsdags igen! För att utöka vår katalog av utflykter på Malta så besökte vi Röda Tornet, eller St Agatha’s Tower som det heter egentligen.
Röda tornet. Med blommande timjan i förgrunden.
Det här var en ganska lätt Malta-utflykt – vi tog bussen till Qammieħ , och sedan fick vi promenera några minuter på en väg upp för en backe.
Två som traskar, fast nedför.
St Agatha’s Tower byggdes mellan 1647 och 1649, och tornets främsta funktion var att hålla Maltas västra sida, och framför allt Mellieħa Bay som var en möjlig angörningsplats för fienden.
Utsikten är förstås fantastisk, och man ser långt åt alla håll.
Utsikt. Med försvar mot fienden.
Själva tornet visade sig dock vara något av en besvikelse. Det roligaste var att prova riddarhjälmen. Utställningen inne i tornet var mestadels faktaplanscher och inte speciellt inspirerande varken för stora eller små.
Jag läste nyss ut Schrödinger’s cat av Robert Anton Wilson. Det var den absolut konstigaste bok jag någonsin har försökt mig på att läsa. Jag kan inte berätta vad den handlar om, för jag vet verkligen inte. Och då har jag ändå läst alla 530 sidorna.
En konstig, konstig bok.
Boken cirklar runt en handfull olika personer, och hur deras liv ser ut i några av alla de olika parallella universum som existerar samtidigt. Samma personer och samma dagar är det som avhandlas, fast i helt olika små historier. Förutsättningarna i de olika universumen är också helt olika, vilket förstås gör att personerna och även politiken, är vitt skilda mellan dem.
En del av personerna kommer också på att det existerar flera parallella universum, och åtminstone en av dem förflyttar sig mellan ett par av dem.
Den enda röda tråden är en vuxentråd, där ett könsbyte resulterar i ett könsorgan som konserveras och stoppas upp för att bevaras för omvärlden. Denna förflyttar sig genom världen genom lite olika slumpartade händelser, som små instuckna historier mellan de övriga. Hela boken knyts ihop genom att den kommer tillbaks till sin före detta ägare, fast då påsydd på en ny kropp.
Boken finns att köpa här i pocket och här som e-bok. Köp boken hos Amazon.se (pocket).
