Mother’s Day

Idag firar man Mother’s Day i stora delar av världen, inklusive Malta. Dock ej i Sverige, där man ju istället firar mors dag sista söndagen i maj. Men här var det alltså idag. Det mumlades en hel del redan i veckan som gick, men idag nådde hemlandet helt nya nivåer.

Ettan skrev till och med en lapp och tejpade upp på sin dörr när herrarna gick och handlade. ”Förbjudet för Sara att gå in här” stod det. När de kom hem igen så fortsatte tisslandet och tasslandet. Det förekom även en del information om att det fanns en överraskning, men att den inte skulle avslöjas i förväg.

När allt var klart förärades jag två Mother’s Day-kort som tillverkats i skolan, varav det ena alltså färglades färdigt hemma. Flera sidor med skrivövningar om varför mamma är den bästa fick jag också. Jag blev så rörd att jag grät. Ett så stort och fantastiskt barn jag har!

Mother’s Day-kort. Båda kan öppnas och i dem har Ettan skrivit fina saker.

Dagen fortsatte leverera överraskningar. Ettan hade nämligen bestämt att det skulle bli överraskningsmiddag för mamman också. Så jag förärades pizza till middag. Och inte nog med det – min var minsann formad som ett hjärta, och serverades av Ettan, som var stolt som en tupp. Det här hade han planerat i nästan en hel vecka, utan att avslöja det för mig! Tyvärr var jag dock en eländig bloggare som var alldeles tagen av stunden och glömde fotografera den fantastiska skapelsen.

Boktips: Bortom varje rimligt tvivel

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Trots min erfarenhet av Bara ett barn, började jag läsa Bortom varje rimligt tvivel av Malin Persson Giolito. Och efter bara några sidor var jag fast. Det är verkligen svårt att lägga boken ifrån sig och sluta läsa. Både språket och handlingen nästan springer fram.

Storyn är snyggt upplagd och jag vill hela tiden veta mer om både Sophia Weber och fallet hon jobbar med. Även birollerna blir jag lite nyfiken på, både på dem som personer och deras relation till Sophia.

Bortom varje rimligt tvivel.

Efter att ha läst ut boken är jag fortfarande nyfiken på hur det går för Sophia, men jag kan samtidigt känna mig lite irriterad på hur hon verkar ha så besvärliga relationer med både sin morfar och Adam. Hon verkar tolka in så oerhört mycket i det som sägs, och jag förstår inte varför eller hur.

Fallet som hon jobbar med är inte den viktigaste delen av boken, och det berör mig inte så väldigt mycket, varken det ursprungliga mordet eller det som efter hand nystas upp om utredningen. Jag är inte heller speciellt intresserad av hur det ska gå. Det är kanske bra, eftersom jag då klarar av att läsa om Sophia? Slutet på boken gillar jag jättemycket, det var ett smart och bra sätt att komma till avslut, om än något abrupt.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Fundraiser och ny frisyr

Idag var det Mother’s Day Fair på Ettans skola. Det hela var egentligen en fundraiser för att få ihop pengar att köpa in nya böcker till skolans bibliotek. För mig som svensk är det ett ovant koncept, och jag verkade nog lite avvaktande när Parents-Teacher-Association (hem och skola, ungefär) planerade detta. Dels för att jag inte har någon erfarenhet av det, och dels för att min inställning snarare är att jag tycker att skolavgiften ska täcka det som behövs för undervisningen. Möjligen kan jag tycka att det är ok om PTA själva initiera fundraisers, men när skolan driver det så känns det lite märkligt, tycker jag.

Nåja. Det var idag, i alla fall. I konceptet ingick också att mammorna kom till skolan och dekorerade muffins med sina barn, och ojojoj vad Ettan tyckte att det var roligt att jag var där! Lätt värt mitt eventuella obehag.
Jag lyckades dock avstyra alla presentinköp bland de donerade småpryttlarna.

Kreativiteten, och glasyren, flödar.

Efter skolan blev det ett besök hos frisören, för Ettan har uppenbarligen ärvt sin pappas hårkvalitet så han tyckte att det var för varmt. Den här frisören förstod dessutom vilken frisyr han var ute efter, så resultatet blev mycket uppskattat. När hon frågade ”Do you want some gel?” nästan skrek han JA!, och sedan var han stolt som en tupp resten av eftermiddagen.

Kolla, tuppkam!

På tal om hår så var jag och Tvåan ute och promenerade i veckan, och jag noterade att han har fått långt hår och att det förutom rött är lockigt.

Röda lockar.

Tvåan har för övrigt bemästrat krypandet nu, så jag antar att han kommer börja gå alldeles strax. Stå med stöd är en favoritsyssla och något han kan sysselsätta sig med långa stunder. Idag efter middagen klev han upp på armstödet till soffan och undersökte det som fanns på bardisken, vilket ledde till hastig undanplockning av diverse. En lime fick han tag i och undersökte och smakade på, men han reagerade inte nämnvärt.

Når nya höjder.

Vi går på restaurang: Il-Fortizza

Vi har varit på restaurang igen. Den här gången åt vi på Il-Fortizza, delvis för att F ville på utflykt till ett torn, vilket röstades ned av Ettan. Så istället fick vi äta i ett torn. Kanske var det lika bra som utflykten skulle varit?

Maten på Il-Fortizza är ungefär densamma som all restaurangmat på Malta; pasta, burgare, pizza och sallad. Ettan fastnade snabbt för Chicken nuggets från barnmenyn medan jag och F hade svårare att bestämma oss. Till slut valde F en Cordon Bleu, och jag blev överväldigad av ett svårt kolhydratbehov (jag skyller på amningen!) och tog en pasta med bland annat tryffel och kyckling.

Kycklingpasta med tryffel.
Cordon bleu.
Chicken nuggets med pommes frites. Och ketchup och majonnäs, såklart.

Det var tidig lunchtid, så restaurangen var ganska folktom. Det gjorde i och för sig att väntan på maten inte blev speciellt lång. Portionerna var stora, och pastan var riktigt god. F undrade mest vad grejen med Cordon Bleu var, även om utförandet var klanderfritt. Ettan tyckte att nuggetsarna var god, ”fast bara det utanpå (=frityrsmeten) och inte det vita inuti (=kycklingen)”. Nåja. Det är ju ändå pommes fritesen som är huvudnumret, det vet alla. Med ketchup och majonnäs. Tvåan hade en stol med eget bord på, och där fick han pommes frites och lite kycklingbitar, men det mesta hamnade på golvet. Inte så lätt att äta ute med bara tre tänder i underkäken, trots Maltas paradnummer soggiga pommes frites.

Efter maten gick jag för att kolla in efterrättsdiskarna. Jag hittade inget som jag föll för, men Ettan skulle också kolla. Han kunde såklart inte motstå regnbågskakan, så det fick bli en bit sån.

Vissa fick efterrätt…
…som var hur snygg som helst.

Fast den är ju som de flesta sydeuropeiska bakverk mest söt och inte så mycket mer smak än så. Mer än halva blev kvar, trots att både jag och F hjälpte till. Nåja. Den var ju väldigt snygg.

Jag blev positivt överraskad av Il-Fortizza. Maten var bra och välgjord och även om menyn inte erbjöd några direkta överraskningar så kan jag lätt tänka mig att äta här igen.

Packa och göra slut

Vi ska ju som bekant flytta ut från huset om ett par månader. Alltså behöver vi packa ihop det som vi har packat upp, och eventuellt också packa om en del av det vi inte packat upp. Nu i helgen tog F tag i packningen igen, och jag har valt ut en hel del kläder som kan packas för att inte komma fram igen förrän i mitten av augusti eller så.

Inför den här flytten har jag börjat rensa ur min garderob, och faktiskt kasta kläder som sjunger på sista versen, och skänka bort sånt jag inte använder. Jag finner en oerhörd lättnad i att göra mig av med saker. Samma känsla får jag när jag tömmer burkar, flaskor och andra förpackningar som vi har i kyl och skafferi. Den här helgen gjorde vi till exempel slut på fransk senap, majsmjöl, ärtsoppa och inlagda persikor. Så nu får vi klara oss utan det tills vi flyttar. Böcker har jag svårare för att rensa, men en del av det jag har läst ut nu kommer jag försöka lämna vidare.

Att packa upp när vi har skaffat ett permanent boende kommer bli intressant. Året vi har tillbringat här har ju visat vad vi faktiskt använder och behöver, så kanske kan vi göra oss av med hälften av bohaget när vi väl hittar hem?

Jag längtar verkligen efter vårt kommande hem. Jag har haft en oro i kroppen och varit på väg nu i nästan två år, så nu tycker jag att det kan få vara dags att landa i ett hem. Jag har redan förvarnat F om att det inte kommer inredas typiskt för klimatet, för jag vill få in mycket ljus i mitt hus. Som tur var, eller som vanligt, så visade det sig att vi var helt överens om det. Och han hade dessutom funderat ut hur det ska gå till, rent praktiskt, utan att det blir för varmt inomhus!

Vi gjorde slut på helgen med att servera morotspasta, på begäran av Ettan.
Jag och F tyckte att det var gott (med Fs vanliga undran om var maten var). Ettan förklarade att det var mittemellan, men åt nästan upp. Tvåan var absolut inte intresserad av att äta av morotssåsen, men mumsade glatt i sig ris och äggsås när det ställdes fram istället.

Nu blir det sängen, eller i mitt fall soffan. Vi har lite bakslag med nattsömnen, men hoppas på en snar förbättring för allas skull.

Boktips: Ännu ett liv

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag läste om Ännu ett liv av Theodor Kallifatides. Den är lika välgörande för själen den här gången. Språket liksom flyter fram och är en fröjd för ögat och litteraturnörden i mig. Ämnet, att tappa bort sig själv och sitt skrivande, är lätt att sätta sig in i, och jag tror att det slår an en sträng hos läsaren även om det inte är just skrivandet som är borttappat för honom eller henne. Ämnet behandlas på ett så allmänt men ändå personligt sätt att det går att applicera även på andra delar av livet.

Ännu ett liv.

När jag närmade mig slutet på Ännu ett liv insåg jag dock att det inte var den jag egentligen hade tänkt mig läsa om, utan en annan av Kallifatides böcker. Nåja, det får bli nästa gång. För jag vet att jag kommer läsa mer av Theodor Kallifatides i framtiden, och jag längtar lite efter det redan nu.

Jag rekommenderar alla som njuter av vackert skriven prosa att läsa Kallifatides. Att dessutom veta att svenska inte är hans förstaspråk gör det hela än mer imponerande. Jag hoppas han fortsätter skriva böcker länge till!

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden).

Vi går på café: French Affaire

Härom morgonen var det avlämning av Ettan på Tigné Point istället för på skolan eftersom det var sports day. Det passade mig ypperligt, eftersom på Tigné Point ligger French Affaire. De har Sliemas bästa croissanter sägs det, och hittills har vi inte varit missnöjda när vi har varit där.

Så efter lämningen styrde jag F bort från vägen hemåt och vi tog ett bord i solen och varsin kaffe och croisssant beställdes istället. Han muttrade lite, men jag hävdade att det var för konsten.

Jag brukar välja chokladcroissant, medan F föredrar jordgubbssylt i sin.

Förmiddagsfika.

Kaffet och croissanterna kom snabbt ut på bordet och såg finfina ut. Fast… den här gången var det inte lika bra som det brukar. Kaffet var starkt och gott, men croissanterna… De var frasiga och kändes nybakade, men mängden fyllning var definitivt mindre än vid tidigare besök. Egentligen var det inte för lite fyllning, men det kändes ändå lite snopet att det var mindre än tidigare. Lite som Tycho Jonssons besvikelse på juldagen, när han inte får julklappen från faster Märta – ”Sa och sa! Det var ju MIN tallrik!”.

Nåja. Det är fortfarande en av de bästa croissanterna i Sliema som serveras på French Affaire, och de är inte ens speciellt dyra. Kaffet däremot, tar de ordentligt betalt för. Nästa gång kanske det bara blir croissanterna, helt enkelt.

Till mig själv

Förra veckan hände det – min hårborste gick och dog. Jag har nog bara haft den i drygt 15 år, så jag såg det inte riktigt komma. Tragiken. Den fungerade dock hjälpligt i några dagar eftersom det var limmet till skaftet som hade gett sig.

Som den digitala nomad jag är började jag genast surfa efter en ny. Eftersom jag sedan rätt många år praktiserar något slags no poo-variant av hårvård så tänkte jag att det kanske fick lov att bli en high-end-borste nu. Jag kollade på Mason Pearson, som är det som anses vara nummer ett bland borstar, men när jag insåg att de var i plast trots att de kostade drygt €70 online så blev jag lite tveksam. När jag kollade på alternativ, med naturborst, så hittade jag flera. Bor du i Sverige så finns till exempel Iris Hantverk-borstar på Åhléns.

Jag kollade lite på Amazon, men tänkte ändå att det borde finnas hårborstar med naturborst här på ön också. Efter en dag med otaliga apoteksbesök så hittade jag äntligen det jag sökte! Kent Brushes är kungliga hovleverantörer till det brittiska hovet, och har alla typer av borstar och kammar du kan tänkas behöva. Jag har köpt en PF06, som kostade runt €9. När jag testade den så noterade jag att det var spännande att gå från en no-name plastborste till en med naturborst.

High-end hårborste

Efter att ha använt den under ett dygn så kan jag konstatera att 1. jag har nog inte så tunt hår som jag trodde, och 2. det är nog en helt annan teknik när man ska borsta håret med en borste med naturborst, samt 3. jag kommer behöva en utredningskam.

Min nya borste når inte igenom mitt hår på samma sätt som min gamla plastborste gjorde. Å andra sidan så så borde den ju inte heller göra det, enligt spec. Men eftersom jag inte har supertjockt hår så kanske det räcker med borstning från två håll. Det sägs ju att håret blir glansigt av att borstas med naturborst, så vi får väl se hur det hela utvecklar sig.

Nåja. Med det sagt så är jag nöjd med mitt köp. Den kostade ungefär en tiondel av det jag hade tänkt mig, och tillsammans med en glestandad kam kommer det bli alldeles perfekt, tror jag.

…fast nu har jag ju insett att jag behöver klippa mig, förstås. Det var ju ett tag sedan. Jäjä. Det tar vi imorrn, eller så.