Kroppsarbete och kakelugn

Efter den stora skövlingen häromdagen blev det en massa döda häckar liggande i trädgården. För att rasta både mig och Ettan lite lockade jag honom med att han fick klippa ner det han kunde med grensaxen, medan jag själv tog med mig en fogsvans. Nu skulle nämligen häckresterna förvandlas till ved. Alternativt mindre bitar för att skynda på komposteringen.

Sågen. Dock ej med korrekta skyddsskor.

Och efter en eftermiddags jobb så hade vi faktiskt en liten hög ved, och väldigt mycket mindre skräp på tomten. Jag sågade för hand, eftersom jag både har tid och behöver lite kroppsarbete nu när det är utegångsförbud och jag inte kan löpa som vanligt.

Vi har förstås inte någon kamin att använda veden i, men vi har pratat om att skaffa en. Jag skulle vilja ha en kakelugn, men då blir det till att bygga den själv, förstås. Kanske skulle det vara ett tillräckligt märkligt projekt för att locka Fredrik, till och med. Eller är det ett supersvårt hantverk? Jag får googla och se om jag kan hitta några ritningar. Blir det inte någon kakelugn går det bra med en kamin också, gärna med någon vettig uppvärmningseffekt på resten av huset. Eller kanske en vedspis. Det vore ju lite coolt att kunna använda den både för uppvärmning och matlagning. Fast en vedspis har väl inga glasväggar så man ser elden, förresten. Och det är ju lite av tjusningen med en kamin, att man kan sitta och försjunka i tankar medan man stirrar in i elden.

Bullbak och bukett

När det är födelsedagsfika via Skype så får man baka, det är sedan gammalt. Fast egentligen hade vi förstås tänkt stötta det lokala Cinnabon. Men så visade det sig att de har stängt helt nu i virustider, så det blev det inget med. Men både jag och Fredrik hade blivit sugna på kanelbullar, så då fick jag baka själv istället. Och det är ju inte tråkigt. Eller blir äckligt. Dessutom blev utbakningen och fyllningen till en hemkunskapslektion med Ettan, så det var många fördelar med att göra själv.

Fikan gick över förväntan. Skypesamtal med en sjuåring och en ett-och-ett-halvtåring kan vara ganska stökiga tillställningar, men det här fungerade fint. Kanske berodde det på att barnen var ganska upptagna med att trycka i sig nybakade bullar, fortfarande varma från ugnen. Och HERREJÖSSES så goda de var, bullarna. Det var inte bara barnen som tog flera bullar. Och några snygga foton fick jag inte heller till, utan jag fick ta ett i farten när fikan var slut.

Resterna av en deg på 3 dl mjölk.

Men det är inte bara bakning som får tjäna som inspiration och utlopp för kreativitet just nu, utan tydligen har jag också börjat plocka blommor och ha buketter hemma. Utanför vår grind växer det en massa ogräs, så jag passade på att plocka in lite av det häromdagen. Jag skickade ut Fredrik för att plocka vallmo på en gräsplätt (eftersom jag var barbent!), och han kom tillbaka med vallmo, något lila och något gult som bonus. Det blev en ganska spretig bukett till slut, men med mycket sommarkänsla. Den är väldigt snygg och jag blir glad varje gång jag ser den, men jag undrar om det inte är så att det gula är raps och att det triggar min allergi. Jag har nämligen börjat nysa de senaste dagarna, och igår började ögonen klia också.

En somrig ogräs-allergi-bukett.

Trädgårdsskötsel (eller skövling)

Jag är ju inne i en inspirationsbubbla för tillfället, och för några dagar sedan var det trädgårdsdax. Jag utrustade Ettan med den stora grensaxen, och sedan började vi klippa bort saker som petade ut på fel ställe eller som växte där jag inte tyckte att det skulle vara.

Plötsligt stod vi mitt i en häck som jag hade tänkt att vänta lite med, men när vi tog en närmare titt var det tydligt vad som inte levde längre och vad som kunde sparas. Problemet var mest att det var ungefär halva häcken som var död, fast liksom delen i mitten. Grensaxen klarade inte av de stora trädliknande grenarna heller, så jag fick gå och hämta förstärkning i form av Fredrik och en såg.

När Fredrik väl kom ut och fick sätta tänderna i den här uppgiften så kom han verkligen igång. Den typen av trädgårdsskötsel är nämligen något han gillar. Att få klippa ner ordentligt (eller skövla) är lite av hans paradgren, det vet jag sedan tidigare. Så även den här gången. Det sågades, rycktes upp och inspekterades av hjärtans lust. Jag och Ettan bar under tiden bort grenar till ”komposten”, som är en stor hög i slänten utanför vårt staket.

”Den här ska bort. Men var börjar den, egentligen?”.

Till sist, när jag gick in för att laga middag, så kom Fredrik efter mig och mumlade något innan han försvann ner i källaren. När han kom upp igen och gick ut så hörde jag genom den öppna dörren ”Här, ser du, det här är en tigersåg!”, och så körde de igång, han och Ettan. Så nu har vi delar av en häck, med en extra öppning i mitten.

Här syns hålet mitt i häcken, precis bakom grillen.

Där de döda buskarna försvann upptäckte vi istället bambuskott från bambuhäcken som står alldeles bredvid. Nu ska vi nyfiket följa hur fort de växer när de väl får solljus. Fredrik har gjort stor reklam för Ettan om att de växer jättefort, så antagligen kommer vi upptäcka att det inte alls är så himla häftigt egentligen.

Bambuskott.

Jag tycker det känns extra bra att göra den här typen av insatser nu. För precis just nu blir det riktigt fult, med stora hål i häckar och ganska glesa buskar i resten av häcken. Men med tiden kommer det ju att bli snyggt och se mycket bättre ut. Så förutom att det känns fint att ta hand om trädgården och växterna så kommer det också med ett löfte om en framtid. För som Audrey Hepburn sa: ”To plant a garden is to believe in tomorrow”.

Boktips: Ett nytt land utanför mitt fönster

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag läste en bok av Theodor Kallifatides när vi hade bestämt oss för att flytta från Sverige, men fortfarande bodde kvar. Den grep mig väldigt mycket, eftersom den handlade om just hur han utvandrade från Grekland. Jag trodde att det var Ännu ett liv, men när jag läste om den visade det sig att det inte var den. Så då tänkte jag att det måste vara Ett nytt land utanför mitt fönster. Jag har sparat omläsningen av den till nu, när jag har det nya landet utanför mitt fönster. Men… det var ju inte den heller. Tror jag.

Ett nytt land utanför mitt fönster skrevs 2001, och handlar om hur främlingskapet biter sig fast i Theodor Kallifatides liv, och de många sätten man är en främling på. Delar av de olika sorternas främlingskap som beskrivs kan jag känna igen mig i, för jag är ju också i ett nytt land, men samtidigt är det helt olika situationer och tidsåldrar vi lever i, jag och Theodor.

Ett nytt land utanför mitt fönster.

Det jag tar med mig mest från Ett nytt land utanför mitt fönster är nog att ett liv i exil skapar ett främlingskap både i förhållandet till det nya och till det gamla landet. För att hantera det är det viktigt att inte låta främlingskapet ta över även den egna själen.

Jag har inte känt mig ovälkommen i något av de länder jag har bott i som utlänning, men så har jag ju inte heller levt utanför Sverige så länge heller. Kanske kommer det med tiden, eller så beror det på landet man flyttar till. Skillnaderna i språket hoppas jag att jag kommer kunna upptäcka, även om jag inte hyser några förhoppningar om att kunna börja skriva böcker på grekiska som yrke.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Inspiration

Jag har märkt att jag har haft mer tid och ro den senaste tiden. Det visar sig nämligen genom att jag känner att jag är sugen på att ägna mig åt kreativa saker. Och när suget uppstår är steget inte alltid långt till att sätta igång.

För några dagar sedan tog jag till exempel fram stickningen som jag påbörjade för evigheter sedan, innan vi flyttade från Malta. Nu har jag kommit en bit till på koftan, och tror nog att den kan bli klar innan nästa vinter kommer. Förutom den så har jag surfat på olika handarbetssajter, och jag är jättesugen på att dra igång en mängd olika projekt. Givetvis innebär de allihop att jag behöver skaffa nytt garn… hehe. Så ja, de får vänta ett tag. Samtidigt har jag lokaliserat åtminstone en garnaffär i Limassol som verkar ha mer av lyxgarner och mindre av akrylvarianterna. Dessutom finns det en garnaffär här som jag ska kolla upp sen när restriktionerna släpper. Den ligger på vägen till Ettans skola, men jag har hittills inte lyckats stanna och gå in.

I trädgården rensar jag mest ogräs och klipper bort sånt som jag tycker är fult och på fel ställe. Jag har tänkt att vänta till sommaren med större beslut, för att vara säker på att saker som verkar döda faktiskt är det. Jag har ju planterat lite grönsaker och kryddor, och det mesta av det verkar ta sig. Mars har varit kallare än vanligt här, så det har inte riktigt exploderat i grönt här än, men jag har höga förhoppningar om april.

Spenat och koriander.

Jag funderar förstås också en del på inredning. Vi packar upp lite i taget, och skaffar fler och fler hyllor och bokhyllor. Min lättnad när mer och mer saker och lådor försvinner från golvet är enorm. Och mindre saker överallt ger också mer möjligheter att fundera över hur vi ska inreda på riktigt, och vad som är viktigt i de saker vi skaffar nytt. Köket har jag gjort en grovskiss på och tagit med en del tips jag har fått. Ett målningsprojekt står på listan också, och kanske kan det rent av dras igång under dagarna som kommer.

Om jag hade obegränsat med (egen-)tid skulle jag ägna en del av den åt att rita och måla. Jag kan varken det ena eller det andra, men just nu är jag sugen på att prova på. Tutorials finns ju i mängder på youtube, så det handlar väl mest om tid och möjlighet till koncentration just nu. Material tror jag att jag skulle kunna få tag i lokalt. Förutom att teckna med blyerts så lockar akvarell, även om jag inser att det är oändligt svårt.