Boktips: Eric

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Härom veckan satte jag äntligen tänderna i den nionde boken i serien om Discworld, Eric. Den är liksom övriga böcker i serien skriven av Terry Pratchett. Jag har medvetet sparat lite på den, eftersom det är den sista olästa jag har hemma. Men nu har jag beställt fler, så jag behöver inte sakna Discworld-läsning så länge, hoppas jag. Jag har läst fler böcker i serien, och dem tipsar jag om här: ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, fyrtio.

I Eric träffar vi återigen på den misslyckade trollkarlen Rincewind. Fast den här gången dyker han upp i Discworld efter att ha blivit åkallad av Eric, en tonårig pojke med ett stort intresse för demoner. Självklart är detta en perfekt grogrund för diverse komplikationer och skojiga situationer.

Eric.

Eric kräver tre önskningar från sin demon, och även om Rincewind inte riktigt är sugen på att uppfylla dem så blir det ändå i någon mening dessa tre önskningar som för berättelsen framåt. Och bakåt. Och uppåt och nedåt, om vi nu ska vara petiga. Eric får sig på köpet lite historie- och fysiklektioner till livs. Rincewind å sin sida upptäcker att han inte är den enda i världshistorien som har en pragmatisk inställning till både krig och faror.

Jag måste erkänna att jag kan min Faust för dåligt för att riktigt ha koll på hur mycket som är lånat från den. Kanske är det till min nackdel, för jag tycker inte Eric är riktigt lika bra som de övriga böckerna jag har läst. Visst är den rolig och oväntad, men den känns lite… händelselös, i jämförelse. Absolut läsvärd, men inte så bra som jag hade förväntat mig.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Saker som händer

Det sägs ju att man ska fokusera på saker som man kan kontrollera, för att få något slags fast punkt mitt i allt kaos som råder just nu. För mig (och många andra) är det matlagning och bakning. Men också städning och att komma i ordning kan nog räknas in i den kategorin. Så häromdagen tröttnade jag på oordningen bland handdukarna, och lade lite tid på att vika dem snyggt och stapla i högar. Det var kanske inte så rofyllt under tiden, eftersom jag samtidigt fick hindra Tvåan från att springa iväg med de ovikta handdukarna, eller stjäla pudret eller klättra upp på toastolen, eller… ja, så. Men resultatet blev i alla fall bra. Eller åtminstone bättre än innan, när allt låg slängt huller om buller.

Ordentligt vikta handdukar.

Jag plockar fortfarande buketter i närheten av vårt hus. Den senaste i raden blev helvit. Eller nästan, i alla fall. Vi försöker gå ut utanför grinden någon gång om dagen åtminstone. Det är inte enbart förbjudet, eftersom grinden faktiskt står en bit in på vår tomt, men nog är vi en liten bit utanför tomten också. Och det verkar räcka för att ge en liten känsla av något annat. Ettan längtar dock efter att cykla, och Tvåan vill gå ut med vagnen.

Vit bukett. Som tydligen redan har börjat släppa pollen.

Jag använder läppstift regelbundet. Den här dagen var det mitt allra rödaste som fick åka på. Jag är lite ambivalent till färgen, och tror att en något varmare röd skulle kännas mer som jag.

Rött läppstift.

Förutom saker som hamnar på bild så bakar jag regelbundet. För tillfället äter familjen ungefär en limpa bröd om dagen, så ugnen går varm. Det är också jag som står för den mesta matlagningen, och det tar en del tid. Inte för att matlagningen är speciellt avancerad, utan mest blir det standardrätter, men det ska ju göras ändå. Diskning och hålla ordning i köket tar förstås också en del tid. När vi gör om köket kommer vi ha diskmaskin, vilket jag har levt utan i nästan ett år nu. Jag längtar lite.

Premiärer

Den här veckan har Cypern bjudit på varmt väder och ljumma vindar. Frukostkaffet vid grinden tidiga morgnar ger helt klart Sverigesommar-vibbar, och på dagarna är det shorts och kortärmat som gäller. Ibland är det till och med så att jag väljer att vara i skuggan, för det är för varmt i solen.

Vi har därför begått uteätarpremiär. Ettan har tjatat om att han vill äta ute i flera veckor, men de vuxna har tyckt att det var för kallt och mörkt på kvällarna. Men nu äntligen, blev det alltså av. Bakad potatis som äts i ute i kvällssolskenet smakar helt klart lite bättre.

Uteätarpremiär.

Sedan dess har vi hunnit med fler utemiddagar, och det är verkligen härligt. Fast som vanligt med två barn är det ju inte alltid lugna och stillsamma måltider som utspelar sig. Så igår, efter middagen, haffade Fredrik mig, och sa ”Nu, Sara. Nu sitter vi här, under pergolan med blåregn vid vårt stenhus i Medelhavet!”. Det är ju lätt att glömma det, mitt i alla utegångsförbud och det eviga vardagsstöket. Det var ju faktiskt hit jag längtade, och nu är jag här!

En annan sak jag har längtat efter är löpning. Vi kan få tillstånd att ge oss ut utanför huset för träning, men jag tänkte testa och se hur det funkar att träna hemma i trädgården. Och det gick, faktiskt. Vår tomt är tydligen 100 meter lång, så det går ok att springa fram och tillbaka. Precis utanför grinden har vi också en backe upp till en granne som inte har flyttat in än, och den är rejält brant och 100 meter lång. Alltså går det att få till ett hyfsat jobbigt löppass om man skulle vilja, även om det blir många varv fram och tillbaka. Jag tog dock det lite lugnt eftersom det var ett tag sedan sist, men fick ändå ihop 20 minuters vettig motion. Inte för att det var så himla inspirerande, men endorfinerna kommer ju ändå. Det kan också vara nu som jag tar tag i den där löpningsmusiken som har legat på vänt nu i… ett år? Ska jag springa regelbundet här kommer det nog behövas lite distraktion. Och vi lär ju inte bli utsläppta i brådrasket, skulle jag tro.

Rosmarin och grill

I serien ”vi skövlar vår trädgård”, eller ”för jävligt nu, men bättre sen” hade turen kommit till växtligheten runt grinden. Jag hade tänkt mig att den stora busken (mousehole shrub, Myoporum leatum) och oleandern skulle bli lite snyggare, men när saxen väl hade blivit varm så rök stora delar av rosmarinen på ena sidan också. Fredrik undrade hur mycket lamm han skulle köpa till högen, och svaret på det var ”en hel flock, minst”. Nu är det i och för sig ingen större katastrof, dels eftersom vi gillar lamm och dels för att vi har mängder av rosmarin på andra ställen i trädgården. Dessutom är det ju ortodox påsk nu, och då äts det lamm traditionellt.

Fälld rosmarin.

Efter trädgårdsarbetet blev det grillning. Alla herrarna hjälptes åt att få fyr på grillen, och sedan åts det korv av hjärtans lust. Jag tror att vi kan enas om att grillsäsongen har börjat. Får se hur lång den blir innan det blir alldeles för hett. Fast eftersom vi bor i bergen så kanske det kommer funka även under sommaren? Jag håller tummarna.

Grillmästarna. Alla med varsin uppgift.

En av de roligaste sakerna med att köpa ett hus med uppvuxen trädgård är förstås att se vad det är som kommer upp och vad som blommar. Hittills har jag ju haft en del funderingar, och via Facebook har jag fått en hel del hjälp som jag är glad och tacksam för. Jag har också laddat ner en app till telefonen, så nu har jag fortsatt identifieringsrundorna på egen hand. För någon vecka sedan tittade de knasigaste tulpaner (eller narcisser, jag har faktiskt inte kollat med appen) jag någonsin sett upp i skuggrabatten. Vi har nu döpt dem till ”näsduksblommor”.

Näsduksblommor.

Paket från Sverige

Häromdagen dök det upp två paket från Sverige. De var i och för sig beställt av Fredrik, men jag visste inte riktigt vad de skulle innehålla. Det visade sig att det visste inte han heller, eftersom farmor och farfar hade passat på att stoppa i lite extra när de ändå packade.

Sverigepaketen.

Det låter kanske inte så väldigt spännande, men det var det faktiskt. Dels för att se om postgången (eller i det här fallet, kurirfrakten) fungerade, och dels för att det faktiskt är roligt att få paket. Inte mindre roligt blev det när det också dök upp en bonusbok. Det är nog en av de bästa grejerna jag vet – bokpaket från Sverige!

En del av sakerna var sådant som vi inte hade fått med oss från Sverige, och som vi nu bestämde att det var lika bra att skicka hit eftersom vi inte riktigt vet när vi kan besöka Sverige igen.

Andra saker var matvaror från Sverige som vi saknar här på Cypern. De viktigaste är tydligen salladskrydda, malda pomeransskal och vaniljpulver. Ja, och så kaffe, förstås. Så nu kan man få lyxkaffe till frukost! Det bästa är att få smita från frukoststöket och ta med sig kaffet ut till grinden. Där kan man sitta och lyssna på ljuden från byn och titta på de omgivande bergen.

Lyxkaffet.

Bland överraskningarna som hade packats ner fanns det huvudbonader till båda barnen. Den ena var hemsydd, och den andra i favoritfärgen. Och så boken till mig, då. Tvåans hemsydda hatt blev genast en stor favorit, och han pratar mycket om att det är farmor som har gjort den.

Farmors hatt. Aktiviteten är att försöka sätta på mammans tofflor på foten.

Sist men inte minst så fanns det också tyg till ett par syprojekt. Jag hittade nämligen fina tyger på Stoff och Stil som jag hade tänkt ta med mig hem igen efter sommarlovet, men nu kom de direkt hit istället. De ska få bli gardiner till barnens rum. Det finns säkert tygaffärer lokalt, men just nu är det svårare än vanligt att hitta dem eftersom allt är stängt och vi har utegångsförbud. Det här blev en bra lösning, helt enkelt.

Gardintyger.

Boktips: Det andra målet

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag läste ju en kortroman av Jonas Karlsson för ett tag sedan. Den undrade jag lite över själva handlingen i, men tänkte ändå att jag skulle ge Jonas Karlsson en chans till, för jag gillar ju verkligen honom som skådespelare. Så nu läste jag Det andra målet, som är hans debutbok från 2007. Det andra målet är en samling noveller, som visar sig hänga ihop på olika sätt.

Den första novellen är bara ett par sidor lång, och kan kanske ses som ett slags sammanfattning av hela boken. Fast då skulle det kanske vara så att författaren lider av något slags ”imposter syndrome”? Oklart. Nåja, de följande novellerna visar sig hänga ihop, en del genom personerna som befolkar dem, och en del genom platserna de utspelar sig på. Det är smart konstruerat, men precis som i Jag är en tjuv så blir jag inte riktigt gripen av innehållet och persongalleriet i berättelserna.

Det andra målet.

Berättartekniken i Det andra målet är som sagt snygg, och jag är en sucker för den typen av meta-berättelser normalt sett. Fast efter att ha läst Det andra målet kan jag glädja mig själv med att det krävs mer än bara bra teknik för att fånga mig (glädjen ligger alltså i att det inte bara är teknik, utan även känsla, som behövs). Jag tyckte också att det var lite för många olika sidor av varje berättelse som återgavs, och att det var en aning svårt att hålla isär dem och komma ihåg vad det var som hände i de motsvarande novellerna.

Jag får nog helt enkelt erkänna att jag inte riktigt faller för Jonas Karlsson som författare, trots att jag så gärna vill det. Upplägget med noveller som hakar i varandra, genom att samma personer och miljöer återkommer är smart, men själva innehållet i berättelserna lämnar mig alldeles för oberörd för att jag ska tycka att det är strålande. Nu känns det mer som ”Ah, jag ser vad du gör där, smart”, än som ”Oj, det där var ju skitbra”.

Köp boken hos Bokus (e-bok).

Bulle med bulle och påskförberedelser

För några dagar sedan insåg jag att det stundade en svensk högtid som jag tänkte kunde få vara med i våra svenska traditioner. Den 10 april är det nämligen bulle med bullens dag. Det är ju en lite tramsig dag egentligen, men som helsingborgare vill jag ändå slå ett slag för denna… ”delikatess”. Dock missade jag att köpa chokladbollar på IKEA när vi var där senast, och sortimentet i deras butik för svenska varor går inte att få hemkört.

Alltså var det inte något att be för, utan skulle det bli något firat så fick jag minsann fixa det själv. Och inte mig emot. Jag använde mig av det här receptet på delicatobollar, och gjorde frallor av en bröddeg. Och faktiskt, det funkade ju det med. Men jag får kanske jobba lite på att göra de där luftiga barkisfrallorna till nästa år. Delicatobollarna däremot, de blev perfekta redan i år.

Bullar och bullar.
Montering. Nyfikna barn kollar.
Bulle med bulle.
Tvåan tyckte det var jätteroligt med chokladbollar.

Eftersom Cypern är ortodoxt så firas påsken här senare än i Sverige. I år infaller Cyperns påsk nästa vecka. Men för att behålla några svenska traditioner har vi bestämt att vi ska fira både den svenska och den cypriotiska påsken. Fredrik har dessutom kommit så långt i uppackningen av våra saker att han idag kom upp från källaren med vårt samlade bestånd påskpynt. Det är en ganska moderat samling, och det mesta har Ettan gjort på dagis och i skolan. Tvåan gjorde stora ögon och berättade om allt han såg när han kom upp efter sin sovstund och fick se alla de nya grejerna.

Min förberedelse går ut på att baka bröd och göra en smörgåstårta, och förstås att fundera ut vad årets påsktårta ska bestå av. Vi är mitt i jordgubbssäsongen här, så framöver lär det väl bli en jordgubbstårta. I år blir det inte så, dock, eftersom vi inte får ge oss ut och handla hur som helst. Ettan föreslog rulltårta, och det är verkligen inte någon dum idé. Vi får se var det landar.

Blivande smörgåstårta.

Läppstiftsuppdatering

Jag köpte ju smink häromsistens. Efter kanske ett år av sporadiskt letande bestämde jag mig för att det minsann fick vara nog med tid spenderad på läppstift, och beställde typ en av varje i en onlineaffär jag hittade. Några läppglans slank också med i korgen. Alltihop levererades till min grind efter några dagar.

Det jag egentligen letar efter är ett väldigt neutralt läppstift, brunrosa eller ”nude”, som drar mer åt rosa än åt brunt. När jag beskrev det för Fredrik så sa han ”jaha. Som om du inte hade något läppstift, alltså?”. Och ja, det är nog sant, när jag tänker efter. Så kanske var det bra att jag inte hittade något sånt, då.

De allra mest neutrala färgerna var slut, så jag fick ta lite andra. Färgskalan sträcker sig från beige till brunt till knallrött och illrosa, med lite variationer däremellan. Jag har ett par märken, Nyx High Voltage (som inte verkar tillverkas längre) och w7 Lippy Chic.

Rödrosa läppar.
Brunröda läppar.
Knallrosa läppar.

Jag är, såhär någon vecka in i provningen, förvånansvärt nöjd. Både med att ha läppstift och med själva läppstiften. Jag tycker att både w7 och Nyx har bra pigment som sitter kvar tillräckligt länge. De täcker bra och det känns bekvämt att ha läppstift, helt enkelt. Läppglansen har jag inte testat mig genom, men det kan bero på att jag tyckte att det första provet var lite för #fuktigt”, och det kändes som om jag var alldeles blöt om läpparna. Jag kommer förstås att testa resten av dem också, men hittills har det varit fokus på läppstiften.

Visst har det varit en del höjda ögonbryn från alla herrarna i familjen, men de verkar ha vant sig nu, alla tre. Färgmässigt så kan jag konstatera att knallrosa nog inte är min färg. Däremot kan jag ha både brunt och rött, och även mörkare rosa. Och den där brunrosa som jag letade efter från början, den är nog helt onödig för mig. När jag har testat med en blandning av de färger jag har så försvinner mina läppar in i resten av ansiktet, och det var ju inte alls det jag var ute efter. Så allt som allt är jag väldigt nöjd med experimentet, och kan härmed konstatera att jag nog har börjat använda läppstift.

Isoleringssemester

Jag tänkte efter idag, och insåg att jag inte har varit ute och åkt bil på tre veckor eller så. Det överraskade mig lite, för det känns inte som så lång tid. Och jag saknar inte ens det. Alltså, det är klart att det är jobbigt att inte få lov att gå utanför tomten, men jag klarar mig bra utan egentligen. Visst, löpträningen får vänta, men det är ändå en begränsad tid vi pratar om. Även om den inte kommer ta slut än på några veckor.

Jag ska försöka se den här tiden som en möjlighet till avkoppling istället för att stressa upp mig över läget i både stort och smått. Det mesta brukar ju ordna sig, på något sätt. Kanske är det helt enkelt så att det är nu jag ska vara mammaledig och ägna mig åt familjen? Ja, och åt huset, förstås. Kreativitet kanske också kan få lite plats i tillvaron nu.

Ligga på rygg och titta upp i himlen.

Det jag har upptäckt under den här tiden vi har varit hemma är att vi är bättre på att äta upp rester nu än vad vi brukar vara. Och med begränsade möjligheter till inköp så har vi också bara skaffat råvaror som vi vet att vi använder och som håller sig bra, så vi har färre grönsaker som ligger och blir dåliga i kylen nu. Då blir istället utmaningen att skapa nytt, gott och spännande av de gamla vanliga grejerna.

Våren kommer på riktigt här nu, och det gör ju att det är härligt att vara ute. Förutom att det är härliga temperaturer, så börjar hela trädgården blomma och det blir lättare att identifiera växter. De fula bulliga risiga buskarna som vi har lite varstans, som har sett ut som om de är heldöda har nu börjat grönska och ser nästan vettiga ut. Och när jag kollade lite närmare insåg jag att det minsann var timjan. Så nu vet jag att vi har mängder med timjan! Hurra!

Lite störd av hela situationen är jag förstås, och ett sätt som det yttrar sig är genom sömnstörningar. Att jag har en ett-och-ett-halvt-åring som jag försöker få att sova själv i sitt rum hjälper förstås inte heller till. Jag längtar så himla mycket efter att få sova en hel natt i min egen säng nu! Men de där timmarna mitt i natten när jag inte kan sova spenderar jag gärna med att lyssna på poddar. En av mina favoriter är Så funkar det. Problemet med den podden är bara att den är lite för rolig, så det kan vara svårt att låta bli att skratta högt. Varsågoda för tipset!

Boktips: Arv och miljö

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har läst om Arv och Miljö av Vigdis Hjorth på en massa olika ställen online, och jag har verkligen varit nyfiken på att få läsa den. Så när det dök upp ett bokpaket från Sverige med Arv och miljö i blev jag väldigt glad. Sen kom det en flytt i vägen, och boken packades ner och jag fick vänta med att börja på den. Men nu har jag äntligen fått tid att sätta mig ner och läsa den.

Arv och Miljö handlar om Bergljot, som är den äldsta systern i familjen som hon har brutit helt med. När föräldrarna börjar bli till åren framkommer det att trots löften om en rättvis fördelning av det framtida arvet så har föräldrarna redan överlåtit de två sommarstugorna vid havet till de två yngsta döttrarna, och samtidigt låtit dem värderas alldeles för lågt. Detta utlöser ett familjegräl som leds av det äldsta barnet, Bård. Bergljot dras in i grälet, när hon ställer sig på sin brors sida. Den pågående tvisten intensifieras när fadern oväntat dör.

Arv och miljö.

Allt eftersom konflikten fortgår får vi mer och mer bakgrund till Bergljots beslut att bryta med familjen, samtidigt som hon försöker få familjen att lyssna till hennes berättelse om hur hennes barndom var. Frustrationen och ilskan är så påtaglig att jag som läsare nästan känner den själv som en stressknut i magen. När det väl framkommer vad det är som Bergljot har upplevt är det inte i form av en stor upplösning, utan det nämns brottstycken här och där. Den stora konfrontationen som faktiskt utspelar sig fokuserar istället på familjens reaktioner på det som sägs, som inte är nyheter för varken dem eller läsaren i det läget.

Arv och miljö är en fantastisk bok att läsa. Den är oerhört snyggt skriven, både i uppbyggnad och språk. Alla Bergljots känslor går rakt in i mig som läsare, och det är svårt att värja sig mot henne. Det är svårt att lägga boken från sig, trots att det är med blandade känslor jag läser vidare. Samtidigt som jag vill veta vad som ska hända fasar jag för vad som kommer antydas och berättas. Trots att det framkommer vad det var som hände efter ungefär halva boken lyckas författaren hålla nerven i berättelsen uppe och den nervösa, stressade känslan stannar kvar. Jag är så fascinerad av den här boken att jag antagligen kommer läsa den igen snart. Har du inte läst den så tycker jag att du ska göra det! Jag tänker försöka läsa fler böcker av Vigdis Hjorth, för det här var riktigt bra!

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).