Smink och ”beauty”

Jag har ju börjat använda läppstift. Det har gjort att jag har upptäckt att det kan vara dags att ta hand om läpparna för att slippa ha dem fnasiga när jag ska sätta färg på dem. Något slags scrub eller peeling är ju bra, och då kom jag att tänka på att jag ju faktiskt har kaffesump tillgängligt varenda dag. Sagt och gjort, det var bara att testa. Första försöket gjorde jag i köket, när jag skulle hälla ut sumpen. Tvåan blev väldigt tagen av det hela och pratar mycket om det fortfarande. ”Kaffesump. Mamma. Pannan. Tvätta!” Och ja, det har han ju rätt i, det ska ju tvättas bort.

Jag var lite skeptiskt, för jag har testat naturskrubb tidigare, då i form av honung och socker blandat. Som man kan tänka sig är det kletigt att smeta på och lite trixigt att få bort. Kaffesump däremot, var oväntat bra. Det är relativt lätt att applicera, ger en bra skrubbning, och är lätt att tvätta bort. Efteråt känns huden len och ren. Och som sagt, det krävs ju inget extra, eftersom det alltid finns hemma. Så jag har fortsatt, och utökat användningsområdet från läpparna (och pannan, då) till hela ansiktet, bröstet och till och med fötterna.

Sumpig Sara.

Förutom läppstift använder jag också mascara igen. Min nya mascara Paradise Extatic Waterproof från L’Oréal har verkligen testats hårt – den har utsatts för löpning, dusch och sovstunder på dagtid. Inget har dock lyckas rubba den något nämnvärt. Jag är jättenöjd med den!

Men åter till läppstift, då. Jag verkar ha fått dille på det. Det kom hem ett gäng till häromdagen, från Nyx och den här gången mest rosa nyanser. Lite ovant, men de funkade ok. Fast hittills är nog ändå favoriten en blandning: ett nude-läppstift underst, och så rosa ovanpå. Det är nära det där brunrosa som jag har föreställt mig. Jag gillar att blanda själv, för då kan jag välja mer hur mycket rosa jag vill ha.

Blandning, nude+superrosa.

En annan, lite oväntad, favorit var Indian Pink. Det drar en aning mot orange, vilket är lite tydligare på riktigt än på bilden.

Indian Pink.

Jag köpte flera riktigt rosa färger, och det här den mellersta nyansen som heter Fig.

Fig, som är ganska mörkrosa.

När jag beställde läppstift senast insåg jag att de röda jag har alla är ganska klarröda, så jag letade efter ett mörkare rött. Moonlit Night blev lite väl mörkt, men om jag blandar det med ett klarrött blir det ganska bra.

Moonlit night. Väldigt mörkt röd.

Jag noterar att det är en hel del läppstift jag inte visat upp, så det kommer väl fler bilder vad det lider. Till fasa eller förnöjelse.

Måndag igen

Dagarna går, precis som vanligt. Trots att det är väldigt varmt. Vid 6-tiden hade vi drygt 30 grader, och vid lunch mätte jag upp 39 grader. Jag vet att det inte är något konstigt eftersom vi bor i Medelhavet, men 39 grader är alltså varmare än den högsta temperatur som mätts upp i Sverige. Det är en skum känsla, ändå. De här temperaturerna är 10-12 grader högre än normalt sägs det, och värmeböljan ska hålla på till på torsdag.

Barnen hanterar värmen ganska bra. Tvåan svettas en massa när han sover, men han dricker också väldigt mycket. Ettan verkar sova lite sådär, för han verkar tycka att det mesta är jobbigare än vanligt. Jag är nog den som klarar värmen bäst, medan Fredrik har svårt att sova. På natten blir det inte svalare än 27 grader just nu. För att hjälpa Ettan och Fredrik har vår portabla AC fått komma fram, så förhoppningsvis blir det lite bättre för dem inatt.

Ett aber just nu är att vår tomt inte är anpassad för tankbilar, så vatten till vår färdiga pool kan inte levereras. För att komma runt problemet behöver vi fixa till en lämplig uppfart från den nedre delen av tomten, och för att göra det behöver vi en traktor eller en grävmaskin. Jakten på dessa fordon pågår alltså för fullt. Ettan är mycket besviken över att ännu inte ha fått inviga poolen. Men det kommer väl en dag för det också, alldeles snart skulle jag tro.

En bra sak som har hänt är att Tvåan verkar ha fått koll på det där med potta igen. Han har haft en period när han har vägrat allt annat än blöja, men de senaste dagarna har pottan tagits till nåder igen. Han verkar komma ihåg den själv oftast, även om jag påminner honom relativt ofta. Och han kan till och med tömma den i toaletten själv efter uträttat ärende.

Och alldeles nu ikväll hände något märkligt! Jag lägger patience ibland när andan faller på, och idag gick Idioten ut! Jag tror att det var första gången för mig. Jag var tvungen att föreviga det.

Den gick ut!

Boktips: Slaget om Troja

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag inledde jullovet i Sverige med att låna Slaget om Troja, skriven av Theodor Kallifatides, av min svärmor. Att läsa Theodor Kallifatides är alltid en njutning för den som tycker språk är viktigt, och det gäller även för den här boken. Anledningen till att boktipset har dröjt är att jag missade fotografera boken, så vi har fått sköta det via länk.

Slaget om Troja utspelar sig under andra världskriget, någonstans i Grekland. När flyglarmet ljuder gömmer skolbarnen sig i en grotta nära byn. För att fördriva tiden i grottan berättar deras fröken om slaget om Troja ur Illiaden av Homeros. Barnen blir så nyfikna på berättelsen att fröken får fortsätta berätta den hela vägen till det bittra slutet.

Slaget om Troja.

När barnen inte lyssnar till de gamla hjältarnas öde pågår livet runt dem, som vanligt i en grekisk by fast med krigsinslag. Tyskarna i omgivningen blir utsatta för attentat från motståndsrörelsen, och hämnas på byborna för att få tag i gärningsmännen, bok-jaget genomgår sin första förälskelse och männen sitter på torget och språkar.

Theodor Kallifatides vill med Slaget om Troja locka fler att läsa Homeros gamla klassiska verk, samtidigt som han delvis ger sin egen tolkning. I Kallifatides version är det inte främst hjältemodet hos krigarna vi ser, utan krigets grymhet och fasor. Det är mycket blod, våld och vapen som kommer läsaren väldigt nära.

Jag njuter som alltid av språket, och hur författaren använder det för att ge liv åt sin berättelse, både i nutid och dåtid. Fast boken i sig fångade inte mig den här gången. Ramberättelsen om det grekiska bylivet, runt lärarinnans berättelse om belägringen av Troja ur Illiaden, är mest en transportsträcka känns det som. Detaljerna som avslöjas om de olika personerna känns inte riktigt relevanta och det hela knyts inte ihop ordentligt på slutet. Berättelsen om själva belägringen av Troja och det tillhörande kriget är lite forcerad samtidigt som den är våldsam, blodig och obehaglig. Men eftersom det i boken berättas av fröken så kan jag utan större problem skjuta det från mig och låta bli att beröras speciellt djupt.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

En lyckad dag

En del dagar känns bättre än andra. Jag hade tänkt att jag skulle försöka hinna med att koka äpplemos och apelsinmarmelad på de ledsna resterna i fruktskålen idag. Ibland är ju till och med en så enkel plan övermäktigt, med två barn som ska ha uppmärksamhet och matas och som inte sover ordentligt på nätterna, men idag var det minsann klart redan klockan 11! Då hade jag dessutom hunnit med att jobba lite och tvätta+hänga en maskin tvätt. Temperaturen hade under tiden krupit upp till 37 grader.

Kanske berodde känslan av att hinna med saker på att vi hade underhållning för barnen genom poolkillarna som har jobbat i den gassande solen hela dagen. Barnen var fascinerade av det i flera timmar på morgonen, och Ettan har fortsatt hålla lite koll under dagen.

Barn som betraktar arbete.

Poolen har nu liner, och det jobbas med att få till alla avlopp och tillopp och lampa och sådär. I morgon kommer de och gör det sista. Sen är det bara vatten som ska i. Många liter blir det…

Ibland när jag gör saker, som till exempel idag med äpplemos och apelsinmarmelad, så kommer jag på mig själv med att tänka att det verkligen inte är svårt, eller tar speciellt lång tid. Så varför känns det som om jag är relativt ensam i min bekantskapskrets om att ägna mig åt ”husmorssysslor”? Det är ju faktiskt en ganska bra känsla att veta exakt vad som är i maten jag äter. Utom möjligen när det gäller bearnaisesås, för jag är verkligen inte helt säker på att jag skulle vilja veta exakt hur mycket smör det är i såsen… (Det är klart att jag kommer göra bea till någon av våra grillningar, jag behöver bara förbereda mig och stålsätta mig lite. Och skaffa schalottenlök och rödvinsvinäger.)

Värmebölja och annan bölja

Vi har fått värmebölja här nu! Idag var det 24,5 grader klockan 6 på morgonen, och runt lunch hade temperaturen krupit upp till dryga 35. I morgon har det utgått varningar för extrem temperatur mellan klockan 12 och 17, då väderinstitutet tror att det ska bli över 41 grader.

Varmt.

Det var alltså väldigt varmt idag, så hela familjen stannade inne fram till tidig eftermiddag. Ettan hade skola och Fredrik jobbade. Under tiden passade vi på att göra fredagsfint, jag och Tvåan. Jag antar att mitt svenska arv sitter djupt, för det känns verkligen konstigt att stanna inne när det är fint väder. Undrar om jag någonsin kommer till en punkt där jag inte känner att jag måste ”ta vara på det vackra vädret”.

Tvåan har gjort fredagsfint…
…och jag med. Egna rosor, som växer i en av pelargonerna.

Senare på eftermiddagen gick vi ändå ut, tre av oss. Två satte sig i skuggan, medan den tredje rantade runt och petade på sånt som han borde låta bli. Plötsligt ringde min telefon, och vår poolkille (som väl snarare är en poolman, egentligen) meddelade att han skulle dyka upp inom en timme och börja jobba med vår pool. Han kom faktiskt, inte mer än kanske 30 minuter försenad, och satte igång med underarbetet. I morgon ska han fortsätta, och han räknar med att bli klar i helgen. Det vore ju fint. Ettan har redan planerat hur han ska inviga poolen sen (”Då ska jag hoppa bomben!”).

Pågående poolrenovering.

För att fira värmen och poolen så grillade vi hamburgare till middag, och åt dem med hembakade hamburgerbröd. Det var riktigt gott, så det kommer vi definitivt att göra igen. Till detta drack jag och Fredrik ett lämpligt vin i dessa tider. När Fredrik handlade senast bad jag honom köpa italienska rödvin i en viss prisklass, eftersom jag inte har fått full koll på vinsortimentet i vår affär än. Han kom tillbaka med det här, och hade då undgått att upptäcka att det var dels spanskt (”Nej, det är från Italien. Det stod på Italien-hyllan!”) och dels vad det heter. Tur att det är gott ändå.

Virusvin?

Arbetet går framåt

Idag har Fredrik ägnat delar av dagen åt att gjuta in rören till duschen. Så eventuellt kan vi faktiskt duscha om ett par dagar eller så. Ja, innan dess om vi fuskar med plast istället för kakel skulle jag tro. Det går inte superfort nu, men så är det ju ingen panik längre heller. Och det går ju framåt, och det är det viktigaste.

Eftersom jag inte kan hjälpa till med badrummet och rören så har jag istället ägnat mig åt att beställa vitvaror till köket. Själva köksmöblemanget kommer Fredrik åka och köpa när badrummet är klart. Just nu kan man inte se något lagersaldo på IKEA, så det inköpet hade ändå fått vänta eftersom det ju är 80 km till Nicosia. Vi vill inte behöva köra dit i onödan, utan tänkte faktiskt kolla så att åtminstone det mesta vi vill ha finns när vi har tänkt åka dit. Jag kommer vara huvudansvarig för att montera möblerna, och för att riva det gamla köket. Det ska bli roligt att göra något och känna att jag deltar i renoveringen.

Jag kommer inte sakna det nuvarande kökskaklet…

Dessutom har vi haft den andra poolkillen här för att bedöma vad som behöver göras åt vår pool och vad det kommer kosta. Efter hans besök konstaterade vi båda två att vi kommer låta den första killen göra jobbet, så jag tvingade Fredrik att ringa honom för att vi ska kunna välja liner, och sedan förhoppningsvis komma igång med renoveringen så snart som möjligt. Vädret här är ju badvänligt redan nu, och vi har blivit lovade en värmebölja med upp mot 40 grader i helgen som kommer. Den får vi dock hantera utan pool.

Jag verkar ha funnit mig lite tillrätta i vår vardag med pågående renovering också. Det känns inte längre lika jobbigt att se framåt mot månader med renovering och allt stök som hör till det. Istället känns det som om det kommer bli bra när det blir klart. Och ibland känns det inte ens som om det kommer ta evigheter att komma igenom det heller. Så det finns allt hopp om livet!

En söndag mitt i livet

Det har varit en händelserik dag, trots att det inte känns som om vi har gjort något. Redan imorse började det med att jag fick sovmorgon. Det är nämligen Mother’s Day här idag. Jag tror jag låg i sängen till hela 06.08. Men jag fick åtminstone sova hela natten i min egen säng, för Fredrik lade sig hos Tvåan när han krävde sällskap inatt.

Det har varit en hel del hemlande på Ettan de senaste dagarna, och han har suttit i killar-kan-garaget långa stunder. Idag fick jag se resultatet, när han kom upp och gav mig ett alldeles fantastiskt morsdags-kort som han har skapat. Som vanligt blir jag alldeles tårögd och jag tror Ettan blev väldigt glad för att jag blev glad också. Ett sånt fantastiskt storbarn jag har!

Egenhändigt skapat. Kolla skrivstilen också!

Jag bestämde att det skulle bli fika dagen till ära, så jag bakade en citronkladdkaka. Den mottogs lite blandat, kan man säga. En sa ”prova med lite mindre citron nästa gång”, en annan sa ”vispgrädde!” och den tredje sa ”prova med lite mer citron nästa gång”. Själv var jag nöjd och tyckte att det blev väldigt gott.

Kladdigt och syrligt.

Utöver det har jag och Tvåan har skajpat med både mormor och morfar och farmor och farfar också. Tvåan pratar loss ordentligt nu, och berättar både det ena och det andra. Inlevelsen är stor och hela ansiktet används och ibland också hela kroppen.

Dagens stora händelse var dock inte mors dag, utan att Fredrik träffade på en orm när han hackade loss betong i pannrummet för att koppla in tvättmaskinen. Den smet snabbt iväg innan han hann fotografera den så vi vet inte så mycket om den. Men som Fredrik sa när han kom upp och berättade om det ”Den var ganska liten”. Återigen en såndär grej som gör att vi säger ”Ja, vi hade ju ändå tänkt fixa det, men kanske inte just nu…”, och får snabba på våra renoveringsplaner. Hela den incidenten gjorde också att dagens vatteninstallationer blev lite rumphuggna och inte så vidlyftiga som det var tänkt. Men det är ju en dag imorgon också.

Pågående projekt och avslutare

Jag tycker att de senaste dagarna har varit ganska jobbiga. När jag funderar över varför inser jag att jag helt enkelt är en avslutare. Det här visste jag förstås redan, men jag tenderar att glömma det. Jag vill se projekt gå framåt, och det allra bästa är när jag kan avsluta dem.

Nattarbete, med sällskap.

Omdragningen av vattensystemet är ett projekt jag inte kan påverka speciellt mycket, men som jag lever mitt i. Det gör att det är dubbelt så jobbigt – jag blir utsatt för det, men kan inte driva det mot ett avslut. Men nu börjar det faktiskt gå att ana ett avslut, åtminstone för stunden. Vi har vatten i köket, och det sägs att toaletten kommer fungera under natten eller tidigt imorgon bitti.

Rörmokaren in action.

För att driva renoveringen framåt ser jag istället till att dra i köksrenoveringen. Jag har planerat layouten och gjort en inköpslista till IKEA-besöket, och beställt vitvaror. Som om det inte var nog med köks- och badrumsrenovering så har jag också sett till att det ska komma ett par poolfirmor och titta på vår pool så vi kan få lite offerter på jobbet. Den första var här idag, och hummade och skakade på huvudet och undrade hur länge poolen hade stått utan liner. Han skulle återkomma med en offert.

Utöver att göra av med pengar ägnar jag mig åt markservice, och försöker lägga till lite bonusar för att hålla humöret uppe på både mig och de andra. Häromdagen blev det hallongrottor, och det var inte äckligt alls, kan jag meddela. Hela familjen åt med stor förtjusning.

Hallongrottor, med allmänt köksstök och hela Tvåans nappsamling.

Utöver matlagning så ägnar jag dagarna åt att läsa för Tvåan. Han har nämligen upptäckt det där med böcker, och det gör vi såklart vårt bästa för att uppmuntra. I alla fall de första sju gångerna jag får läsa Jamen Benny för honom… Alfons Åberg är också en favorit, och även Gittan kan han tänka sig att lyssna på. Pettson och Findus är lite för långa fortfarande, speciellt eftersom vi bara har packat upp Stackars Pettson hittills.

En sak som jag faktiskt har lyckats avsluta är mitt senaste stickprojekt. Jag gjorde en randig tröja, dels för att jag inte var säker på om jag hade garn till en hel tröja, och dels för att det är lite roligt med ränder. Jag använde en slumpgenerator för att få fram randningen, och jag blev väldigt nöjd. Trots att det kändes som om det var ett oändligt antal trådar att fästa på slutet. Jag stickade på stora stickor för att få ett varmt men inte supertjockt material, och slutresultatet blev precis som jag hade tänkt mig!

Randig tröja och beigerosa läppstift.

Boktips: Snow Crash

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

För några år sedan tipsade en av mina vänner mig om Neal Stephenson. Jag började med att läsa Cryptonomicon, och som många andra gillade jag den. Så jag fortsatte läsa böcker av Mr Stephenson. Den här gången har turen kommit till Snow Crash.

Snow Crash utspelar sig i en framtid där samhället har splittrats upp i många mindre beståndsdelar med sina egna lagar och förordningar. Samtidigt har internet utvecklats till vad som kallas the Metaverse. Metaverse är en virtuell värld i 3D. Huvudpersonen i Snow Crash heter mycket lämpligt Hiro Protagonist, och är hacker och pizzabud. Dessutom är han väldigt duktig på att använda sina två japanska svärd. Hiro hamnar i en besvärlig situation, och får oväntat hjälp av ett skateboardbud, YT. YT och Hiro bestämmer sig för att jobba tillsammans med att leta fram information som de kan få betalt för.

Snow Crash.

I Metaverse blir Hiro vittne till när en av hans vänner, tillika en mycket kompetent hacker, testar en ny drog/virus, Snow Crash. Det visar sig att datorviruset påverkar hackern även utanför Metaverse, och plötsligt befinner sig Hiro och YT mitt i jakten på den som står bakom Snow Crash för att förhindra att det sprids till hela världens hackers. Jakten sker både i verkligheten och i Metaverse, och de stöter förstås på massor av hinder från alla möjliga håll och kanter. En del hjälp får de också, ibland från oväntat håll.

Jag hade lite svårt att komma in i Snow Crash. De första 70 sidorna eller så kändes spretiga och ganska ointressanta, med mycket beskrivningar av världen i framtiden. Men sen, ganska plötsligt, slog det bara till och blev väldigt spännande. Jag gillar upplägget med bakgrunden till viruset, och tycker att berättelsen håller ihop snyggt på flera sätt. Och en bok om ett virus är ju passande, just för tillfället.

Köp boken hos Adlibris (pocket).
Köp boken hos Bokus (pocket).

I vilken ordning saker ska göras…

Idag ringde en trevlig kvinna och sa att spisen som vi har beställt är klar för leverans, när ville vi ha den. Jag sa att det går bra närsomhelst, vi är hemma. Då visade det sig att de inte bara levererar den, utan de vill också installera den. Och det är vi ju verkligen inte redo för än på några veckor…

Så hux flux var vi tvungna att tänka igenom hur vi ska planera jobben som ska göras. Vi hade en snabb konferens, under tiden jag pratade i telefon, och kom fram till att det alltså blir så att vi får prioritera köksrenoveringen så snart vattenläckan är fixad, och vi åtminstone har ett preliminärt rörsystem som fungerar.

Det betyder att vi kommer preliminärfixa badrummet, så att vi kan använda det igen fram till dess att vi gör den ordentliga renoveringen där vi byter ytskikt och avlopp. Antagligen kommer vi innan dess göra ett badrum i källaren, fast det upptäckte vi idag att vi behöver fundera på layouten för.

Nåja. Dagens arbete har varit bilning av väggar och dragning av rör. Eftersom vi har en familj där ett av barnen går i skolan och det andra sover en stund på dagen försvinner en del tid under dagen, då inga högljudda aktiviteter kan utföras. Den tiden används istället för inköp av saker, eller till koppling av rör.

Rörkoppling pågår.

Förhoppningsvis är vi klara med rörsystemet, åtminstone i något slags preliminär variant, efter helgen. Då ska vi skaffa billigt kakel och ”återställa” duschen, innan det är dags att flytta fokus till köket.

Köksrenoveringen ser jag lite fram emot, trots att det såklart kommer vara rörigt och stökigt. Men det känns ändå som en relativt begränsad insats, och en där jag kommer kunna vara mer delaktig än i det nuvarande rörmokeriet. Och givetvis är det roligare med renoveringar som ger synliga resultat, till skillnad från exempelvis rör och avlopp.