Författare: sara

Vi inledde dagen med frukost, som alla andra dagar. Fast våra frukostar ser inte alls ut som de fantastiska bloggfrukostarna på internet… Jag kanske ska ha det som projekt, att börja styla frukostbordet så det blir snygga foton.

Jag tog med mig Ettan och Tvåan ut en stund på förmiddagen, men det blåste så mycket att vi fick vända istället för att gå runt halvön. Blåsten hindrade senare på dagen F från att gå ut, eftersom han inte ville ha en balkong i huvudet.

Till lunch gjorde jag risotto, och överraskande nog gick det hem inte bara hos Ettan, utan även hos Tvåan som annars brukar vara lite skeptisk till ris. Jag och Tvåan tog sedan en lur på soffan med F och Ettan byggde lego. Det är ett stort bygge på gång nu, de har byggt i flera dagar tillsammans.

Efter lite förhandlingar så pausades legobyggandet för att vi skulle gå ut och titta på processionen med Jesus som uppstått. Den var komplett med konfettikastande barn på en balkong bredvid. När processionen gick iväg sopade de ordentliga barnen upp konfettin från gatan, och Ettan som älskar att städa utomhus hjälpte glatt till så länge att jag nästan avled av hunger.

Det blev faktiskt påsklamm till middag även här på Malta idag. Detta trots att vi inte hade förberett något. Och inte nog med det, även en äggjakt hanns med. Ledtrådarna var på engelska, och Ettan läste dem själv och letade runt huset för att till slut hitta skatten. Det var hur roligt som helst, trots att han hade varit med och hämtat påskägget från garaget och även införskaffat innehållet.

Om man har skarpa ögon kan man skymta klämmisen i bilden ovan. Den är till Tvåan, för att testa om det kunde vara något för honom. Det var det nog inte. Den var rolig att bita på, men själva innehållet var inte så intressant. Att det skulle vara mat gick nog honom förbi helt, misstänker jag.

Påskägg är annars stort på Malta. Fast man köper dem färdiga, och det är oftast choklad i dem. Och när jag säger att det är stort, så menar jag verkligen det… Det är stora ägg, och affärerna är fyllda med hyllor efter hyllor med dem.

Jag fick en påskpresent. Eller fick och fick, jag gav mig själv. Inte för att jag har någon tid att lägga på det, men nu har jag åtminstone utrustningen om jag mot all förmodan skulle få några minuter för mig själv. Och jag inser förstås att det kommer behövas rätt mycket mer än några minuter.

Vi skulle ta en förmiddagspromenad utan F idag, men oväntade omständigheter gjorde att hela familjen plötsligt gick ut tillsammans. Ytterligare plötsliga omständigheter gjorde att vi hamnade på Manoel Island, dit jag lockade Ettan med Duck Village. När vi kom till ankbyn kom det en man framskyndande till oss och gav oss kakor, typ chocolate chip cookies och Singoalla, som vi skulle bryta och ge till fåglarna. Mycket märkligt. Ettan var inte så imponerad.

Vi fortsatte på upptäcktsfärd runt ön. Eller ja, inte runt ön då, eftersom det inte gick med vagnen. Men vi följde åtminstone lite olika vägar kors och tvärs över ön.

Det var grönt och massor med blommor överallt. En del kunde jag identifiera, men det mesta inte. Någon som har koll på blommor som kan hjälpa till?

Nu har Tvåan nyss vägrat kvällsgröt, efter att ha varit grinig hela eftermiddagen. Det blir helt enkelt en spännande natt för herrarna i sovrummet.

Ettan har påsklov den här veckan. Vi firar det med diverse fotboll och tennis på lekplatsen.

Alla får dock inte vara med och spela, eftersom Tvåan ägnar dagarna åt att vara nära en förälder, helst mamman.

Fast när han hade vaknat så var han ändå intresserad av att gunga, och det var verkligen en favorit idag!

…ändå tills ingenjörsgenerna kom fram och han var tvungen att undersöka hur det egentligen gick det till, det här med gunga.

Projekt sluta nattamma fortskrider, med resultat över förväntan. Natten till idag hörde jag Tvåan hojta och F prata med honom nästan hela natten. Det visade sig dock enbart vara fantomskrik, eftersom han hade sovit i sin egen säng nästan hela natten.

…och en sådan vinstlott det har varit!

Häromnatten fick vi fick nog av 45-minuters sovpass, så vi gör ett försök att låta bli att mata Tvåan på natten. Förhoppningsvis leder det till att både han och vi kommer sova bättre. Det betyder att F tar skrikfesten medan jag får sova på soffan.

Tyvärr har min kropp ställt in sig på lite sömn, så jag vaknade ändå ett par gånger under natten som gick. Men ändå, fyra timmars ostörd, sammanhängande sömn… Det har inte hänt mer än möjligen en gång sedan Tvåan fick komma hem.

Och en sådan skillnad det var under dagen idag! Jag har lekt med barnen, varit kreativ, bakat, handlat, tvättat och skrivit. Utan ett enda utbrott, varken från mig eller från Ettan! När vi skulle somna sa han till och med att han hoppas att imorgon blir en lika bra dag. Så nu håller vi tummarna för att F och Tvåan också får sova lite mer sammanhängande.

Tvåan verkar för övrigt ha satt sig upp själv från krypposition idag. Ingen såg när det hände, men plötsligt satt han upp trots att Ettan lagt honom för att krypa.

Ja, det är väl vad den här veckan har kännetecknats av. Tvåan sover kass för tillfället, troligen beror det på en förkylning kombinerat med tänder som är på väg. Dessutom har han inte riktigt fattat poängen med att äta mat än, utan det är amning som gäller som huvudföda. Även nattetid. Ofta. Jag vet ju att det kommer ordna sig (få 18-åringar ammar ju, liksom), men det är drygt just nu.

Efter några dagar med regn förra veckan så har vi begåvats med sol den här. Jag har därför tvingat med resten av familjen på eftermiddagspromenader efter läxläsning och innan matlagning. Lite varierande framgång på dem, eftersom vi hanterar vår trötthet på olika sätt men vi har åtminstone varit utomhus och fyllt på med D-vitamin.

Sådär, det var dagens gnällinlägg.

Imorgon kommer jag i alla fall få väldigt gott rågbröd till frukost, oavsett hur natten blir. Det doftade alldeles ljuvligt när jag tog ut det ur ugnen nyss. Det tänker jag se fram emot! Och morgonkaffet, förstås.