Sara spekulerar

I höstas när vi satt i lägenheten i Limassol och alla var lite frustrerade så tänkte jag att det vore roligt med lite sällskapsspel som vi kan spela tillsammans med Ettan. Så i julklapp dök det upp diverse olika spel. Nu när vi har packat upp en massa saker börjar Ettan också komma och vilja spela spel med oss. Oftast med mig, eftersom han vet att jag är mer benägen att vilja spela med honom än Fredrik. Men ibland blir det bingo när både mamman och pappan kan spela med honom.

Jag hade gjort en snabbkoll med kompisar som spelar och har barn, och fått lite olika tips. Ett av dem var Den försvunna diamanten, som jag ju minns från när jag var barn. Och mycket riktigt, det här är verkligen ett bra spel som håller än! Det är lagom långt, har inte för krångliga regler och är ändå spännande. Till och med Fredrik, som hävdar att det inte finns något som heter ”sällskapsspel” tyckte faktiskt att det var helt ok att spela flera omgångar häromdagen. Det största problemet är nog att Tvåan är för liten för att vara med, men ändå är mycket intresserad av vad vi andra håller på med. Ja, och så att vi vuxna behöver sluta spela för att exempelvis laga middag.

Jag och Ettan ägnar oss gärna åt kortspel också, när vi får för Tvåan eller när han sover. Då spelar vi Casino och vändtia. Fast senast vi spelade lovade jag visst att ta reda på regler till något nytt kortspel som funkar på två spelare så vi kan utöka repertoaren.

Muminspelet, som går ut på att man ska matcha ihop figurer på sitt eget kort med kortet som ligger på bordet, är också en av Ettans favoriter. Fast det är lite hit or miss på det, eftersom ibland blir han hysteriskt arg när han tycker att det går för dåligt för honom.

Fia med knuff går bättre och bättre, så nu kan vi faktiskt knuffa varandra och spela med riktiga regler utan att det blir gråt och tandagnisslan. Oftast, i alla fall.

Redan första gången vi var och kollade på huset vi bor i nu noterade jag att det fanns massor av mynta. Den hade förstås vissnat när vi flyttade in, men jag fick Ettan att klippa ner de gamla pinnarna, och när det började bli lite varmare igen så började det titta upp gröna blad på nytt. Nu ser det ut som på bilden, och varje gång jag går förbi så längtar jag efter mojito. Fast hittills har vi inte köpt någon rom, så jag har bara använt myntan i matlagningen.

Dock har Ettan deklarerat att han inte gillar mynta. Inte heller är han förtjust i rosmarin. Salvian jag friterade i smör häromsistens föll honom inte heller den på läppen. Nu återstår bara timjan, som vi inte har testat än, men det lär han väl inte heller gilla, då. Ironin i att ha en dignande örtträdgård, och barn som inte gillar kryddor…

Jag har ökat tiden jag springer nu, och för att stå ut med det gjorde jag faktiskt slag i saken och laddade min mupp med musik. Timo är alltid rätt, och han klarar ju av en del dist. Men JEEEEEZ så dåligt ljud det var i den spelaren! Till och med jag, som inte är jättekänsligt för dåligt ljud tyckte att det var i princip olyssningsbart, så det var knappt att det hjälpte mig att stå ut med fram-och-tillbaka-löpningen. Kanske berodde det på lurarna, och kanske på att batteriet inte var så bra laddat. Eller så är det helt enkelt inte bättre ljud i en mp3-spelare för €2 från Kina. Jag testade med bättre laddat batteri och ordentliga lurar, men då orkade spelaren inte mer än 10 minuter eller så. Det blir nog ett försök till, med vanliga iphonelurar och ordentligt laddad spelare. Men jag har samtidigt bett Fredrik byta batteri i min gamla spelare. Och jag kommer nog börja kolla efter en vettig spelare (och vettiga lurar) i hemlighet.

Tydligen gjorde jag förresten Fredrik besviken när han förstod att jag inte springer den 100 meter långa, branta backen upp till grannen varje gång jag springer ut genom grinden när jag är ute och löper, utan bara några gånger per löptur.

Just nu har vi en hel del stökiga nätter. Tvåan gillar inte att sova ensam, och jag vill helst sova i min egen säng. Det blir alltså en del sängbyten på nätterna. Dessutom vill Tvåan gärna ligga så han har kroppskontakt med mig, och det brukar ge mig en ytterst sparsam yta i sängen för mig att ligga på. Jag är alltså inte helt nöjd med nätterna. Men samtidigt så vet jag ju att det kommer bli bättre, och han är ju inte så gammal än, Tvåan.

För att göra nätterna lite lättare att ta sig igenom brukar jag försöka se till så att jag har frukosten att se fram emot. Kaffe ingår alltid, och det är ju något att längta efter. Ibland är det bättre än annars (Zoégas!), men vi har ju hittat åtminstone ett lokalt kaffe som är helt ok att dricka till vardags. Jag bakar nästan allt vårt bröd, så relativt ofta får jag också nybakat bröd till frukost. När det inte är helt färskt rostar jag gärna det, och ibland får jag till och med apelsinmarmelad på. Ibland blir det också varma mackor med ost, senap och Lountza som är ett slags tunnskivad kassler som är väldigt vanlig här.

Och, inte att förglömma: det går fint att äta frukost sittande på trappan i solskenet. Gärna med en stickning i närheten. Ja, det går fint när det finns en annan förälder som matar barnen och håller deras frukost-kaos i styr, alltså. Skulle den andra föräldern behöva sova en stund till så får solskenskaffet vänta.

Tydligen har jag påmint mig själv om nybakat bröd och finkaffe så att Tvåan har hört det, för härom morgonen satte han sig upp i sängen klockan fem och sa ”finpaffe, nybaka böd”. Svårt att inte le och faktiskt vara lite glad trots den tidiga uppstigningen då.

Ettan har ju haft påsklov, och därmed inga lektioner. Istället har vi försökt roa honom med olika byggprojekt. Bland annat fick han ju montera Tvåans säng som levererades hit under veckan. Just den monteringen krävde förstås att vi slängde ut den gamla sängen som stod i rummet när vi flyttade in. Glädjen var stor när den åkte ut, hos alla inblandade. Den var antagligen inte köpt igår, om vi säger så.

Det blev ju också en del bitar över när vi slängde sängen. Det mesta vi gör oss av med hamnar för tillfället i trädgården, eftersom vi dels inte har lokaliserat någon soptipp, och dels inte får lov att åka ut från tomten hur som helst. Det betyder att en hel del av det vi har tänkt slänga istället raskt omvandlas till leksaker.

I just det här fallet bestämde Ettan sig för att han behövde ett solskydd. Efter att ha diskuterat planen med Fredrik så hämtades verktyg, och bygget började. Efter ett par försök kom även Ettan fram till att det han ville göra inte riktigt gick. Däremot kunde han ju använda bitarna till att bygga ett skjul. För ett skjul behöver ju alla män, det har jag förstått. Med lite hjälp (och en hel del förmaningar om verktygshantering) så konstruerades ett skjul, som står vackert placerat mitt på grusplanen framför huset.

Fredrik passade på att inviga skjulet, som befanns fungera. Även Tvåan invigde skjulet, men då mer som hemlighus.

Ettan har nu när skjulet är klart insett potentialen att locka ut pappan för att spela fotboll. Han hämtar helt enkelt en öl, och hävdar att skjulet är en bar där det finns kall öl. Och vem kan motstå en kall öl i baren? Även jag testade idag, och det serveras tydligen också kallt vitt vin där. Perfekt!