Månad: mars 2019

Badpremiär

Publicerat den av sara

Idag var det äntligen dags för det som inte blev av på nyårsdagen: årets första bad! I alla fall för den mer badintresserade halvan av familjen.

Resten av helgen har vi varit ute i solen och spelat boll och njutit av vädret, kaffe och livet.

Tvåan, lite frågande inför den pågående aktiviteten.

I lördags var vi i Valletta, för jag letade efter en opalring och provade solglasögon. Opaler visade sig vara sällsynta på den här ön, och jag hittade inget som var ens i närheten av vad jag letar efter. Fast på Etsy verkar det finnas en hel del guldsmeder som gör ringar på beställning. Får fundera lite till, det är ju svårt med just opaler eftersom jag gärna vill se stenen på riktigt innan jag vet om den är vad jag letar efter. De är ju så himla olika, stenarna och jag vill ju en som är helt och hållet rätt.

Opaler till blivande smycken från Jasmine Jewelry.

Solglasögon, däremot, hittade jag några roliga modeller av som till och med fick godkänt av F, även om det var med tillägget ”tantmodell”. Det blev dock inget köp, för det är dyrsolglasögon (från Tom Ford) och det var inte någon som var klockren. Jag får helt enkelt be att få återkomma i frågan.

Boktips: Raising steam

Publicerat den av sara

Inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har för första gången läst Terry Pratchett. Raising Steam är en av de senare böckerna i Discworld-serien, så jag var lite undrande om jag skulle förstå något utan att ha läst de föregående böckerna. Fredrik såg bara roat mystisk ut när jag frågade honom, som har läst alla. ”Läs den och bedöm själv.” var allt jag fick ur honom.

Bokomslaget. Fotografen orkade inte ta någon egen bild, tydligen.

Sagt och gjort. Jag började läsa. Och fastnade. Den här boken står ordentligt på sina ena ben. Jag tycker att Terry Pratchett skriver underhållande, och är lättläst samtidigt som han får detaljerna rätt. Allt som finns i boken förklaras inte, men det tillskrev jag att det här är en av de senare böckerna i serien och att det här antagligen redan förklarats i någon tidigare bok. Men det som var viktigt för handlingen framgick ändå. Och det som inte förklarades gjorde att jag faktiskt vill läsa de tidigare böckerna.

Boken handlar om ånglokets och järnvägens intåg i Discworld, och vilka problem och fördelar det för med sig. Förutom det så är det en mängd intriger mellan de olika städerna och folkslagen som utspelar sig.

Jag kommer definitivt att läsa fler Discworld-böcker av Terry Pratchett, så snart de dyker upp i mitt hem. Och när jag är klar med dem lär väl Ettan få ta över dem. Familjeböcker, helt enkelt.

Köp boken hos Bokus, inbunden eller häftad.
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

2 kommentarer

Vi går på restaurang: Il-Gabbana

Publicerat den av sara

Vi var ute och skulle äta söndagslunch i det vackra vädret härom dagen. Ettan ville ha pizza, och resten av oss ville ha solsken och kanske en uteservering. Med de kriterierna så hamnade vi på Il-Gabbana, en av serveringarna på strandpromenaden. En av de mer populära serveringarna på strandpromenaden, ska nog tilläggas, för det var inte självklart att få bord 11.45 en solig söndag.

När vi fick menyerna informerades vi om att det var frukost i en kvart till, och efter det tog lunchserveringen vid. Eftersom vi ville ha lunch (pizza!) fick vi vackert vänta, även på menyerna. Men med utsikt över folklivet på strandpromenaden och ett solglittrande medelhav så var det inte alldeles outhärdligt. När klockan väl var 12 kom menyerna prompt, men då skulle det ändå ta en kvart för köket att kunna langa ut mat. Nåja, vi behövde ju ändå några minuter för att välja vad vi ville äta.

Jag och F delade på en päronpizza och en pulled pork-pizza. Päronpizzan hade tålt mer gorgonzola, men det fanns potential. F, och även farfar tyckte att det var snålt med fyllning och de hade de nog rätt i.

Pizza med pulled pork, med olika händer som vill prova.
Päron och gorgonzola.

Ettan valde en pizza med rökt lax på, till allas förvåning. Den allra största förvåningen var nog ändå att han verkligen tyckte att det var jättegott när han provade den.

Rökt lax och dill.

Farmor och farfar åt sallad och päronpizza.

Sallad med halloumi.

Vi tog in tre glas rödvin, och två av dem var ok. Jag drog en nitlott, för mitt Nero d’Avola var… inte bra. Det luktade konstigt men smakade inte lika konstigt, bara inte så bra.

Slutomdömet blev ändå att det var ett ok ställe, och att vi kan tänka oss att gå hit fler gånger.

Sömn och söndagspromenad

Publicerat den av sara

Den där osten i går verkade ha gjort susen – Tvåan sov fem timmar i sträck inatt, och det var välbehövligt, åtminstone för mig. Det nybakade brödet från igår kväll var fint till frukost också. Jag åt det med ost från igår, och Ettan åt det med olivolja.

Vädret var fint med sol och nästan 20 grader varmt, så vi har tillbringat nästan hela dagen ute. Vi började med att handla, och hamnade i ”happy, happy baby”-damens kassa. Detta är en dam som varje gång hon träffar Tvåan försöker få honom att skratta genom att säga just ”happy, happy baby”. Så också idag, så snart hon fick syn på honom. Det innebar att hon inte tog betalt snabbt nog av kunden före oss, så han blev sur. Hon svarade irriterat tillbaka innan hon återvände till Tvåan. De talade maltesiska, så jag vet inte vad de sa, men ansiktsuttrycken och tonfallen var ganska lätta att läsa. Dock var Tvåan inte på skratthumör idag, så hon fick inte någon högljudd belöning, även om han log mot henne.

Tvåan funderar över vad han ska välja.

Efter en lunch på stan med farmor och farfar blev det promenad till en av lekplatserna där Ettan lekte loss. Jag och farmor konstaterade att söndagspromenaden är en grej på Malta. Människorna här klär upp sig och går i kyrkan. Efteråt strosar man på stan innan man äter söndagsmiddag någon gång på eftermiddagen, ofta på lokal. Så söndagspromenaden, som den fanns förr i Sverige, existerar fortfarande på Malta.

Ettan visar upp konster.

Med nattens sömnresultat i färskt minne så proppade vi i Tvåan ost ikväll igen. Eller ja, själva proppandet skötte han själv med den äran, vi levererade mest kex med ost till honom. Så nu håller vi tummarna för ytterligare en bra natt.

Födelsedagskalas och ostbricka

Publicerat den av sara

Dagen började återigen med en riktigt tidig morgon. Fast att jag inte somnade om vid 03:45 var förstås inte någon annans fel än mitt. Tvåan bestämde att det var morgon först en timme senare, så då gick han och jag upp.

Förmiddagen spenderades med att sätta bröddeg, baka rulltårta och göra granola, och sedan gick vi ut och skaffade födelsedagspresent till dagens födelsedagskalas. Jubilaren går i Ettans parallellklass, och hade valt att ha sitt kalas på Velocity. Alltså var det studsmattehoppning i en timme och sedan ett 30 minuters matochläskochglassochtårta-rejs som stod på schemat.

Ettan studsar…
…och kalasar.

Under tiden kalaset pågick tränade Tvåan sig på att krypa och gå.

Tvåan roar sig och andra genom att gå.

På vägen hem var det ingen som var speciellt hungrig, så vi svängde inom Lidl och undersökte deras sortiment av ostar. Vi fick med oss några hem, där en av dem visade sig vara mer än lovligt möglig så vi fick skära rent den ganska så rejält. Deras Brie var god, men de engelska ostarna var lite ointressanta, tyvärr.

Ostmiddag.

Lidls variant att Den skrattande kon var god, däremot. Det tyckte hela familjen, inklusive Tvåan som smetade i sig kex med mjukost så det stod härliga till.

Tvåan gillar ost, precis som övriga familjen.

Kvällen avslutades med att ett bröd som jäst under dagen gräddades. Så imorgon blir det frukost med nybakat rågbröd, kryddat med anis. Det kan man längta lite till, ändå.

Tidiga morgonspekulationer

Publicerat den av sara

Men vad är det med bäbisar och 04:30, egentligen? Varför tycks det vara en favorittid att vakna för dagen? Nåja, jag får helt enkelt intala mig att det här ger mig en möjlighet att njuta av den där första koppen kaffe i ett tyst hus. Det är åtminstone nästan sant.

Morgonsällskapet, fast på en gammal bild.

Idag ska jag försöka mig på att ha kontakt med myndigheter, och se om Tvåan kanske kan få ett uppehållstillstånd. Dessutom ska jag göra yoghurt och om jag hinner tänkte jag göra granola också. Och som vanligt är det ju texter som ska skrivas för pengar.

Fredagar är fredagsmysdagen. Då får Ettan fri tillgång till ”teven”, det vill säga youtube. Fri tillgång i form av tid, inte i innehåll, förstås. För några veckor sedan visade vi den första Harry Potter-filmen för Ettan, vilket gjorde stor succé och eftersom det ska vara lite trist väder idag har jag förhoppningar om att det kan bli filmvisning i eftermiddag. Harry Potter del 2 är åtminstone två av oss sugna på. Eller kanske tre, eftersom Ettan och F är på år två i Harry Potter-tevespelet.

Harry Potter och hemligheternas kammare.

Nä, nu hör jag att Ettan har vaknat också, så nu är det snart dags för frukost med nybakat bröd. Och mer kaffe.
Jaha, och där somnade Tvåan.

Vi går på café: La crema Siciliana

Publicerat den av sara

Idag passade vi på att smita ut en sväng på stan för att ta en eftermiddagskopp. Ettan lekte med farmor och farfar, och Tvåan hade däckat i vagnen under promenaden till cafét.

La crema Siciliana föll valet på den här gången, och det berodde på att de hade störst utbud av sötsaker till kaffet av de tre caféerna som ligger vägg i vägg. Det var så mycket olika kakor att det var svårt att välja. Servitrisen gjorde ändå sitt bästa för att hjälpa till, men insåg problemet när jag svarade att jag gillade allt när hon försökte begränsa urvalet genom att fråga om jag föredrog ”chocolate? fruit? nuts?”.

F, däremot, hittade genast sitt tilltugg i något som såg ut som en jättestor budapest-längd. När jag kikade lite närmare förstod jag dock att det inte var grädde, utan något slags kräm. När vi frågade berättade tjejen i kassan att det var ricotta (med chokladknappar, visade det sig senare). Jag blev nöjd att jag inte hade valt den, men F hävdade att han hade dragit vinstlotten.

Som en Budapestlängd, fast helt annorlunda.

Jag valde istället, efter mycket velande, ett pajskal med chokladkräm. Det var minsann också en vinstlott, kan jag meddela.

Min vinstlott. Mycket god.

Tvåan vaknade till så snart vagnen slutade rulla, så han fick sitta med. Han fick smaka både av chokladkrämen (som såklart smetades av i hela ansiktet och på den vita jackan) och av ricotta-fyllningen, men verkade inte så imponerad, utan använde sin energi till att dricka ur (eller jonglera med, kanske) vattenflaskan istället.

Lamporna inne på caféet var också snygga tyckte jag. Fast min första kommentar var ”De där lamporna kan inte vara så svåra att göra själv, va?”. Så nu har jag fått ännu mer inspiration till vårt nästa hus.

Inredningspyssel in spe.

Extra plus också för att jag fick en katt som latte-art på min espresso macchiato.

En liten, liten katt.

Längtan och stress

Publicerat den av sara

Nu har våren kommit till Malta, och temperaturen kryper upp mot 20 grader allt som oftast. Det gör att det mesta känns lättare, och plötsligt kommer jag på mig själv med att drömma om och längta till vårt nästa hus. Jag ser så himla mycket fram emot att ha ett hus som är vårt, med våra möbler och som vi kan inreda som vi vill ha det.

Med en ordentlig lampa över matbordet, till exempel. Och sänglampor som ger riktigt ljus som gör det lätt att läsa på kvällarna. Min lamino, och ordentliga soffor. Att få hänga upp våra fönsterlampor, och kunna ha mysbelysning. Hänga upp tavlor. Att känna att det är värt att lägga ner tid och energi på att göra det hemtrevligt, för att vi faktiskt ska stanna där.

Trädgård vill jag ha också. En som man kan gå runt lite i. Den måste inte vara jättestor, men det ska vara en där man vill vara. Med stora pelargoner i massa olika färger, kanske som en häck, och en stor rosmarinbuske. Och om jag får önska helt fritt vill jag ha en doftande honungsros också. Jag vill ha en uteplats som är skuggad, och där vi har kulörta lampor som vi kan tända på kvällarna om vi vill sitta ute när det har mörknat.

Fast ibland blir jag bara stressad av att ha hela flytten framför mig. Vi har sagt upp huset vi hyr, så det lämnar vi i juli. Just nu vet vi inte var vi ska bo efter det. Förhoppningsvis blir det vårt nästa hus vi flyttar till, men om inte så finns det lägenheter att hyra tills vi hittar huset. Det ordnar sig. Det kommer bli bra.

Vi går på restaurang: Café Rouge

Publicerat den av sara

När vi var i Cospicua i helgen passade vi på att äta på restaurang, hela flocken. Jag och farmor röstade för ett ställe med uteservering i solen, men vi blev nedröstade eftersom det var ett akut behov av mat som behövde tillgodoses för att inte humör skulle tappas, eftersom glassen från Valletta hade försvunnit ut som spring i benen.

Vi tog alltså första bästa matställe, och det visade sig faktiskt vara bra! Café Rouge i Cospicua hade en uteservering, om än i skuggan vid lunchtid. De erbjöd också två för en på cocktails alla dagar mellan 10 och 19. Fast det hoppade vi över.

Lagom kitschig skylt.

Vi fick menyer och fick beställa dricka snabbt som ögat. När vi väl gjorde vår matbeställning sa servitrisen ursäktande att det var väntetid på maten, kanske 20 minuter. Jag och F tittade frågande på varann, innan vi sa att det gick bra. 20 minuter kan man ju få vänta på mat på restaurang utan att de förvarnar om det, tänkte vi. Menyn erbjöd det vanliga utbudet – pasta, pizza, burgare och sallad. Det blev tre burgare och två pasta som beställdes, och efter det ägnade vi oss åt vår dryck och samtal.

Tvåan, som åt allt på menyn i väntan på maten.

När servitrisen kom ut med maten bad hon om ursäkt igen för att vi hade fått vänta, trots att vi inte trodde att det hade gått ens 20 minuter.

Både pastan och burgarna fick med beröm godkänt, och till och med pommes fritesen var bra (för att vara Malta), de var krispiga på utsidan åtminstone.

Randig tortelloni med smoked pork belly.
Hamburgare, som gömmer schyssta pommes.

Maten försvann i nafs från allas tallrikar. I de flesta fallen ner i magen, men vissa (vi nämner inga namn, men det var Tvåan) viftade ner det mesta av sin på golvet trots att farmor tyckte att han åt fint. Efter maten lyckades andra dricka öl i solen, med viss ansträngning och justering av kroppsposition.

Olika former av kroppstrick till vänster och höger i bild.

Det här var en schysst söndagslunch, och vi kan lätt tänka oss att komma tillbaka.

Söndag i solen

Publicerat den av sara

Idag tog vi med farmor och farfar på söndagsutflykt till Cospicua. Dit kommer man genom att först ta båten till Valletta, sedan promenera tvärs genom huvudstaden, och slutligen ta en båt till.

F och Tvåan på båten. Båda med tramsbyxorna på, tydligen.
Landstigning i Valletta, efter första båtresan.

Promenera är förresten inte helt rätt ord för det man gör genom Valletta med en barnvagn. Staden består delvis av trappor, så en hel del av promenaden består i att någon får bära barnvagnen uppför eller nedför långa trappor. En annan del av promenaden består av att äta glass. I alla fall ibland.

Starkmamman bär barnvagn i Valletta. Farmor ser oroligt på.
Glasspaus i Valletta.

När vi väl kom till Cospicua var det lunchdags, och sedan promenerade vi i solskenet längs kajen i Senglea, som är grannstaden och den andra av de tre städerna (den tredje är Vittoriosa). Det ligger så mycket båtar där att det nästan luktar pengar.

Segelbåtar i långa rader.

Vi tog en kaffe på kajen i solskenet, med utsikt över glittrande vågor och en varvskran som var målad som en giraff, och sedan vände vi tillbaks samma väg som vi kom. Det blev en finfin utflykt!

Farmor, Sara och Ettan under solskensfika.