Månad: oktober 2020

Trots att det är pandemitider så finns det tydligen helt vanliga virus också. Jag verkar ha fått ta över förkylningen som barnen delade på i veckan som gick, och som vanligt är det värre för den som är vuxen. Tvåan är ungefär lika pigg som vanligt, men låter lite nasal. Den nya rutinen med promenad till lekplatsen varje morgon har satt sig nu, så jag vet vad jag har att se fram emot när farmor och farfar åker hem.

Ettan var ganska risig i tisdag efter skolan, men med onsdagen ledig så frisknade han till helt, och har gått i skolan utan problem både torsdag och fredag. I fredags var det Halloween, och barnen var utklädda. Ettan var ninja, och ninjade också om en gammal kostym så att den funkade som ninjautstyrsel. Kreativt och genomtänkt!

Jag däremot har känt mig ordentligt sjuk idag och ägnat större delen av dagen idag åt att ligga ner, i förhoppning om att faktiskt bli friskare. Märkligt nog känner jag ingen direkt skillnad nu på kvällen. Fast det går kanske inte så snabbt att bli frisk, då. Och när jag tänker efter så har jag ju inte bara legat ner heller, utan det har ju varit en del hushållsgrejer som jag har fixat med. Men jag tror åtminstone att det får bli en tidig kväll ikväll.

Idag var det skollov på Cypern. Den 28 oktober firas nämligen Oxi Day, eller Nej-dagen. Det var nämligen den 28 oktober 1940 som Italiens ambassadör i Grekland framförde Mussolinis ultimatum om att låta axelmakterna komma in i Grekland eller få krig förklarat mot sig till Greklands premiärminister, som enligt sägnen svarade just ”Oxi”, som betyder nej. Fast i verkligheten sade han tydligen ”Alors, c’est la guerre.”. Ultimatumet framfördes strax efter 03.00 när ambassadören kom från ett kalas på ambassaden, och 05.30 så gick de italienska styrkorna in i Grekland. Vanligtvis firas Oxi Day med militärparad, men den ställdes in i år.

Ettan var alltså hemma från skolan, så istället fick han leka med sin lillebror och sin pappa.

Jag och Fredrik passade på att smita iväg ut ikväll. Barnen skulle få farfars risotto till middag, så de skulle inte sakna oss. Eftersom virusläget är som det är dukade vi upp ett bord på trädgårdsgången istället för att gå ut på lokal. Egentligen passar det oss perfekt, för vi gillar ju att vara hemma. Idag blev det kall mat eftersom det var första gången vi testade upplägget, men jag tror egentligen att vi skulle kunna få till en varm middag där med lite planering och förberedelse.

Idag var det den första lediga dagen sedan farmor och farfar kom hit. Det firade vi med arbetsläger för alla. Fast Tvåan och farmor arbetade med att prata, läsa och rita. Och bada i poolen, förstås.

Farfar och Ettan fick i uppdrag att ta bort en del av häcken vid poolen. Arbetet påbörjades för någon månad sedan, men har stått still sedan dess. Men nu när det fanns ett par extra händer var det ett perfekt tillfälle att fortsätta.

Farfar visade sig vara segare än cypresserna, så lagom till trekaffet hade han besegrat dem, med benäget bistånd av Ettan. Efterarbetet är kvar, så det ska sågas och kvistas och bäras framöver.

Det blev verkligen så HIMLA mycket bättre i trädgården efter det. Nu känns det som det kan bli en trädgård, istället för att bara vara en helt osedd yta bredvid poolen. Nackdelen med det är förstås att vi ser hur illa behandlad den delen har varit under året. Men nu ska det bli ändring på det. Trädgården, here I come!

Under tiden farfar slutförde det sista med häcken, passade farmor på att bada med Tvåan.

Jag, som inte var ansvarig för barnen, passade på att ta tag i lite olika syprojekt. Jag fick klart den första dynan, och lyckades få Fredrik att sätta upp en gardinskena vid dörren i vårt sovrum. Imorgon ska jag få ordning på gardinen som jag har mätt in idag.

Fredrik, han fick ägna hela förmiddagen åt att svetsa. Det var ett tag sedan, så jag tror att han var ganska nöjd. Dessutom finns det möjligheter att han faktiskt får klart grindöppnaren i morgon, och dä lär han bli ännu nöjdare.

Dagarna går, och Tvåan har helt övergett mig till förmån för farmor. Det känns lite konstigt, eftersom det har varit jag som har varit favoriten nu i ett par år. Men samtidigt är det bra, för jag har varit lite orolig för att han inte träffar så många andra och att det då skulle bli svårt att anknyta till nya personer. Nu är ju inte farmor alldeles ny förstås, men det är ändå spännande att se hur starkt bandet är och hur fort det gick.

Så istället för att vara förälder ägnar jag dagarna åt att jobba ikapp med en massa projekt som har blivit liggande. Och då har jag upptäckt att det ju är jobbigt att jobba. Jag blir alldeles trött i huvudet på eftermiddagarna. Tänk. Jag hade glömt hur det var.

Virussituationen på Cypern har blivit väldig mycket sämre den senaste veckan, och nu har det införts nya restriktioner för andra gången på knappt en vecka. Nu måste vi ha mask även utomhus på offentliga platser, och alla sociala aktiviteter och all sport för barn under 18 är inställt i ett par veckor. Det känns lite knasigt att ha fått hit farmor och farfar mitt i det här, men samtidigt tänker jag att det kanske inte är så mycket bättre i Sverige ändå. Vi rör ju oss inte ute bland så mycket folk heller, och här finns åtminstone en stor trädgård och byar som är relativt opåverkade. De första veckorna så tycker väl farmor och farfar att det är alldeles tillräckligt att få träffa barnbarn (och kanske också barn), så det kanske ska ordna sig ändå. Någon gång blir det väl bättre med virusläget, så man kan våga sig ut bland folk igen.

Nu när vi har blivit en storfamilj istället för den vanliga lilla kärnfamiljen är det nya rutiner som får bli till och ta plats. Farmor och farfar ska förhoppningsvis stanna ett tag, så vi behöver skaffa oss en vardag som fungerar för oss allihop.

För det är ju faktiskt inte helt självklart att det fungerar att bo så tätt ihop en längre period. Kanske framförallt för Fredrik, som ju har flyttat ihop med sina föräldrar igen. Fast jag är ju inte heller van vid att ha någon som går runt i mitt hus och… lever. Och jag vet ju själv att det blir lite knasigt att bo hos någon annan och försöka passa in sig i deras liv, så det är säkert inte lätt för farmor och farfar att bo hos oss heller.

Dessutom blir det ju ännu lite svårare nu när antalet virusfall ökar här på Cypern, och det inte riktigt är läge att spendera hela dagar i stan. Istället är vi ju lite mer låsta till hemmet och byn vi bor i, som inte är så stor eller erbjuder speciellt mycket förströelse. Men nu vet vi ju alla om det här, och vi kommer försöka jämka ihop oss så att det fungerar för oss alla, åtminstone hjälpligt.

De här första dagarna är det ju stort för barnen att farmor och farfar är här, så nu är det ju nytt, spännande och roligt. Jag och Fredrik passar på att jobba järnet medan Ettan är i skolan och Tvåan leker med farmor och farfar. När det blir lite mer vanligt att farmor och farfar är här kanske rutinerna får ändras igen. Det är ju inte meningen att de ska komma hit och vara barnvakter på heltid, utan de ska ju kunna ha semester och hitta på saker på egen hand de också. Även om det är kul med barnbarnen, förstås.

Kanske är det jobbigast för Ettan, som har sin skola och läxorna precis som vanligt. Han får ju inte så mycket tid som han skulle vilja med farmor och farfar, som han har längtat så mycket efter. På det sättet är det skönt att de har tänkt stanna ett tag, så att vi inte behöver ”hetsumgås” med varandra för att känna att vi inte missar något.

De kom! I morses, lite i fem ringde Fredriks telefon. Det var taxichauffören som inte hittade hit. Förstås. Trots att Fredrik hade försett honom med en massa extra information, inklusive kartlänk. Med sig i bilen hade han farmor och farfar. Efter en hel del dividerande och vägledning via telefon gick det ändå att få taxin på rätt väg och så var de här. Äntligen!

Jag vaknade vid 03.40 och kunde inte somna om, utan låg mest och väntade. Ettan vaknade vid 04.30 och låg och läste under tiden han väntade. När jag sa att taxin var här studsade han upp ur sängen och fick på sig kläder på några sekunder och rusade ut genom dörren. Det var så att Fredrik hade svårt att hänga med ut och bort mot grinden. Jag ägnade mig åt att göra kaffe under tiden.

Farfar klev in genom dörren ungefär samtidigt som Tvåan kom upptassande. Tvåan var inte helt nöjd med att det var andra människor här när han var alldeles nyvaken, men efter några minuter tinade han upp och resten av dagen har han spenderat nära farmor. Jag har blivit förpassad till avbytarbänken.

Gästerna hade varit på väg i nästan ett dygn, så de var rejält trötta. Farmor passade på att sova samtidigt som Tvåan sov förmiddag, och då snodde jag också åt mig någon timmes stödsömn. Farfar däremot, han fick åka ut och flyga modellplan med de andra två istället. Resten av dagen har tillbringats med att prova poolen, äta, kolla på omgivningarna och leka.

Jag testade att göra en äppelpaj utan socker och mjöl. Det blev oväntat bra. Till och med Fredrik, som annars är ganska skeptisk till anpassningar, tyckte det var helt godkänt. Även resten av ätarna tyckte det var gott.

Jag har precis nattat det andra barnet för kvällen, och sitter i soffan och undrar vart den här dagen tog vägen. Vad hände, egentligen? Kanske är det förkylningen som slår till på kvällarna och gör mig lite mer luddig i huvudet än vanligt, men det känns väldigt avlägset, redan.

Om jag anstränger mig så kan jag förstås komma ihåg att Fredrik har jobbat med gästrummet nästan hela dagen. Ettan har hjälpt till med jobb i killar-kan-garaget under tiden. Det betyder i sin tur att jag har tillbringat motsvarande tid med Tvåan. Det kanske också hjälpte till att få dagen att försvinna. Fast medan herrarna shoppade flytspackel fick jag gå ensam i mataffären. Det kunde varit trevligt, men det var lite för mycket folk för att jag skulle kunna riktigt njuta av det. Tydligen var det inte helt lätt att räkna med två barn i byggaffären, så mängden flytspackel blev alldeles för snålt tilltagen. Nu räckte det till knappt en tredjedel av rummet. Nåja, det kommer fler dagar och det finns förhoppningsvis mer flytspackel.

Gästrummet börjar nu bli beboeligt, förutom debaclet med flytspacklet. När som helst nu kommer det finnas sängar monterade, och jag har fixat till sängkläder som ligger här bredvid på soffan. Så när det förhoppningsvis dyker upp besök tidigt i morgon bitti så kan de ramla rakt ner i bäddade sängar. Vill de ha frukost innan de somnar finns det nybakat bröd. Förutom att träffa gästerna ser jag också fram mot frukosten. Nybakat bröd med smör och ost och så en kopp kaffe. Mmmm!