Cypern

Jag har varit ute och plockat en katt. Jag et, det låter konstigt, men då får man förstå att här på Cypern finns det gott om vilda katter (och hundar, för all del). För många är ”ha katt” detsamma som att ställa ut kattmat och i övrigt låta katterna vara katter. Möjligen klappar man dem ibland också. Alltså ungefär som vi ”har” Nisse och Karlsson.

Men, åter till kattplockningen. Häromdagen när jag och Tvåan gick till lekplatsen kom det ut en hel hög kattungar från ett av husen vi passerade. Givetvis stannade vi och klappade dem. Den modigaste av dem kom genast fram och ville ha gos, och när vi sedan gick vidare följde den efter oss. Det fortsatte den med hela vägen till lekplatsen, som är ungefär en kilometer bort från huset där den verkade bo.

Väl på lekplatsen smet den iväg. När vi kom dit igen några dagar senare kom den fram och ville ha mer gos och verkade känna igen oss. Återigen smet den iväg, men här började jag fundera på om det inte var så att den skulle kunna få komma och bo hos oss istället.

Sagt och gjort, efter lite letande hittade jag den igen, och så snart den såg mig kom den framtrippande och sökte gos. Så jag plockade med mig den hem, helt enkelt.

Nisse och Karlsson såg förstås inte på nykomlingen med blida ögon, utan nu ägnar de sig åt att upprätta en korrekt hierarki. Det betyder att de äldre herrarna ger sig på den lilla nykomlingen så snart de ser den. Lillkatten är dock ingen man trampar på ostraffat så han morrar, fräser och jamar argt så snart de andra närmar sig. Om några dagar tror jag kanske att det kommer lugna ner sig, för mellan varven av utbrott och slagsmål verkar åtminstone Karlsson, som är flockledare, vara lite nyfiken och sniffar på nykomlingen.

Skånerost, min barndoms kaffe. Eller ja, inte för att jag drack så mycket kaffe som barn just, men Zoégas Skånerost är kaffet som fanns i mitt föräldrahem. När jag började dricka kaffe själv var det alltså Skånerost som stod på menyn. Däremot har jag inte druckit det sedan jag flyttade hemifrån, eftersom jag flyttade till ställen med mjukt vatten.

Det var med stor spänning jag öppnade mitt första paket Zoégas Skånerost på Cypern. Här har vi ju ingen brist på kalk i vattnet, om vi säger så, så Skånerost borde göra sig bra i koppen.

Doften i paketet domineras av den mörka rostningen, med stråk av höst. Men främst luktar det kaffe, helt enkelt. I koppen är det fortfarande mörka och rostade toner som dominerar, även om det går att upptäcka en viss syrlighet. Smaken följer upp doftintrycken, och det är en rak, fyllig och stabil kaffesmak som bottnar i kärvt, jordigt och nötigt som inte lämnar plats för några finstämda frukttoner. Däremot finns det en syra som balanserar det kärva och fylliga på ett bra sätt. Eftersmaken är lång och här kan man ana en viss fruktighet alldeles precis innan slutet.

Zoégas Skånerost är inte min favorit bland Zoégas kaffesorter, men Fredrik tycker om det och menar att det är ett rejält, mörkrostat, no-nonsens-kaffe. Och det har han ju rätt i, förstås.

Nu kan man ju köpa Zoégas Julkaffe 2020 på Cypern, så det är ju klart att jag måste testa det. Jag lyckades hålla mig ett par dagar efter vi hade fått hem det, för att göra slut på ett redan öppnat kaffepaket, men sen gick det inte längre.

Och jösses, en sån grej… Det var så himla gott! Redan när jag öppnade paketet och doften steg upp så var det milsvid skillnad mot kaffet jag just hade gjort slut på. Zoégas julkaffe 2020 doftar kaffe, men kryddigt och lite sött också.

Jag gjorde det som vanligt i vår presso-bryggare, och doften fortsatte vara alldeles fantastisk även när jag hade hällt på vattnet. Jag var alltså väldigt nyfiken när jag skulle ta första klunken. Och SOM den levererade!

Zoégas julkaffe 2020 är mjukt och har en väldigt rund smak. Det har påtaligt låg syra, och fokuserar istället på en kryddig fyllighet med lite söta, fruktiga smaker i botten. Den mörka rostningen ger en fyllighet, men utan alla brända toner. Det här är ett kaffe som antagligen skulle passa bra även för den som vanligtvis dricker ett mellanrostat kaffe som till exempel Löfbergs Lila eller Gevalia Mellanrost. Eftersmaken är lång och fortsätter innehålla varma fruktiga smaker. Det känns helt enkelt som ett riktigt lyxigt kaffe. Dessutom är förpackningen oerhört snygg.

Jag var alltså eld och lågor när jag tjatade på Fredrik för att han skulle prova. Döm om min förvåning när han inte alls var lika imponerad som jag! Han fattade inte riktigt grejen, utan tyckte att det var gott men inte så mycket mer. Något saknades enligt honom. Kanske är det syran han tänker på, Zoégas Intenzo har ju betydligt mer markerad syrlighet.

Jag kommer definitivt sakna Zoégas Julkaffe 2020 när det är slut. Men innan dess ska jag dricka det till lussekatter, pepparkakor och allt julgodis vi kommer göra här på Cypern i år. Och jag kommer njuta av varenda droppe!

Äntligen! Idag blev det utflykt igen! Som jag har längtat. Antagligen resten av familjen också, för det var väldigt bra humör på alla, nästan hela vägen. Vi åkte förstås till ett vattenfall, för det är ju det vi gör på våra utflykter på Cypern. Ettan önskade skogspromenad, så vi valde Kaledonia igen.

Vi kom till parkeringen vid lite i 10, och då var det en massa bilar där. Men eftersom det är utomhus och virusfallen de senaste dagarna har varit väldigt få var det inget som oroade oss. Vi tog med oss vatten och selen till Tvåan, och sen gick vi iväg. Det är ju inte någon svår promenad, åtminstone inte för vuxna och lite större barn. Däremot var det definitivt ett äventyr för Tvåan.

Tvåan satte av i rask takt och traskade sedan på uppför i ungefär två kilometer innan han tog lite slut och fick bli buren den sista lilla biten upp till fallet. Både jag och Fredrik blev nog lite överraskade och imponerade av hans uthållighet.

På vägen fanns det massor av stenar som åtminstone Ettan, men ibland också Tvåan, skulle bestiga. Eller hjälpa till att hålla upp.

Det var en massa människor som passerade oss på vägen upp, och vi kunde konstatera att Kaledonia är ett populärt utflyktsmål en söndag i augusti. Kanske blev det extra poppis av att det är värmebölja och skulle bli 43 grader i Nicosia. Det märktes också på att det var bilkö upp i Troodos när vi åkte hem igen vid lunchtid. Skönt att vi är morgontidiga.

Jag tyckte att det var fantastiskt fint att komma ut i naturen igen. Det var också skönt att få gå en bit och röra på sig. Jag har ju löppaus, så jag saknar lite fysisk aktivitet. Och med Tvåans promenadvillighet verkar det ju som om det kan bli ytterligare utflykter med vandring framöver.

När vi väl hade kommit upp och kollat in ”det stora vattenfallet” som Tvåan sa blev det något av en situation, eftersom han ville ha pottan och inte kunde tänka sig att gå i skogen. Alltså valde vi den lättare vägen tillbaka. Tvåan gick en bra stund till, även om han tjatade om sin nya favorit pannkakor under tiden. (Givetvis hade vi missat att ta med mellis till oss, vi är tydligen inte vana vid att ha barn såhär efter nästan 8 år. Eller om det är utflykter vi inte är vana vid.) Sedan tog det stopp och han krävde att få bli buren. Jag orkade en bit, men sen satte vi honom i selen trots stora protester. Han ville verkligen inte åka sele, det gjorde ju ingen annan och dessutom kom han nog inte ihåg den. Men när han insåg att han satt säkert, och att det var lite skönt att gunga fram på mammas rygg så lugnade han sig och tyckte nog att det var ganska trevligt ändå.

Väl nere vid bilen igen köpte vi äpplen till barnen och klarade oss på så sätt hela vägen hem utan större katastrofer. Jag ställde mig och stekte pannkakor i 40 graders värme, och det var två nöjda barn som åt som två vargar.

Resten av dagen tillbringade vi i poolen och sittandes i soffan. Men det var vi värda, tycker jag.

Inför Tvåans födelsedag fick vi diverse paket levererade från Sverige. Förutom presenter till barnen innehöll de också svenskt kaffe, närmare bestämt Zoégas Intenzo.

Det här var vårt favoritkaffe i Sverige, och det hr fortsatt vara det även sedan vi flyttade. Det är fylligt, smakrikt, starkt men ändå inte för syrligt. Jag blir glad varenda gång jag dricker en kopp Zoégas Intenzo. Det är också därför som alla andra kaffesorter får mäta sig mot just det här. Hittills har inte någon annan sort lyckats matcha vårt svenska finkaffe, trots att vi verkligen har letat. Visst finns det godkända sorter, men det är inte riktigt lika bra ändå.

När jag skriver det här känner jag mig lite som någon i Sällskapsresan, som undrar ”finns det svenskt kaffe på hotellet?”. Fast riktigt så är det ju inte, jag försöker verkligen hitta gott kaffe som finns här. Men som sagt, finns det Zoégas Intenzo väljer jag det. Och när det skickas paket hit får det gärna skickas med några paket kaffe. Vi kan kalla det ”utfyllnad”, även om vi alla vet vad som är huvudnumret…

Nu är det påsk igen, och nu är det påsk igen och påsken varar än till påska… Veckan som gick var den grekisk-ortodoxa stilla veckan, och alltså är det nu påskhelg ”på riktigt” här på Cypern. Ettan har påsklov veckan som kommer, och var givetvis ledig igår på långfredagen också. För oss som svenskar känns det förstås lite konstigt att det var långfredag igen, även om det faktiskt firades igår. Kanske är det något vi kommer vänja oss vid, så vi tycker att den riktiga påsken är den som firas här.

Nåja. Vi firade ju svensk påsk förra helgen. Påsklunchen bestod av smörgåstårta som inte lyckades hamna på bild. Den var väldigt god, men jag får nog träna lite på dekorationerna. Eventuellt behöver jag också lite mer dekorationsmaterial, men är det utegångsförbud så är det. Ettan tyckte att den smakade för mycket lountza, men det är ju svårt att göra en smörgåstårta med skinka utan just skinka. Till middag krävde Fredrik äggfrossa, så det var bara att ställa upp. Jag dukade fram kokta ägg, några färgade och andra inte, och resterna av fyllningen till smörgåstårtan. Vissa gjorde ägghalvor av det, andra åt ändå.

Fikade gjorde vi också. När Ettan hörde att jag skulle göra smörgåstårta sa han genast ”Det är bättre om du gör rulltårta, mamma”. Delvis berodde det nog på att han inte hade någon koll på smörgåstårta, och delvis på att han gillar rulltårta. Och eftersom man ska fika på påsk så blev årets påsktårta en rulltårta. Den serverades med vispgrädde (till Tvåans stora förtjusning) och inlagda persikor, som ett stekt ägg. Alla konstaterade att det var omöjligt att äta bakelserna så, så efter servering monterades de isär och åts inte alls lika snyggt. Men gott var det.

Den cypriotiska påsken firas med bröd i form av ett kors, med röda ägg. Ja, och så souvlaki, det vill säga grillspett. Återigen får jag skylla på utegångsförbudet när jag konstaterar att vi inte har någon röd äggfärg. Men nästa år, så. Däremot har vi lyckats få tag i kött (alltså, det är ju inte så svårt att få tag i mat i affären, men vi är inte så intresserade av att vimsa runt där och leta efter okända saker just för tillfället) så souvlaki kommer det bli. Den stora matdagen är söndagen, när Kristus har återuppstått.

Själva påskfirandet är ju väldigt kyrkligt här, men utegångsförbudet gäller strikt även för kyrkorna. Dock kommer själva påskgudstjänsterna med traditionerna att smycka och bära runt Jesu grav utföras inne i kyrkorna fast utan publik. För att lära mig mer om hur man firar Pascha här på ön tyckte jag att det fanns bra information här.

Vi utegångsförbud här på Cypern sedan några dagar. Vill vi lämna tomten så ska vi fylla i och ha med oss en blankett som anger varför vi har lämnat vårt hem, och vilken tid vi är ute. Pappret och id ska visas för polisen vid en eventuell kontroll. Kontrollerna har såhär i början varit många, och det är förvånansvärt många som har blivit bötfällda.

För mig och oss så ändrar det här inte speciellt mycket. Vi har ju i princip inte varit utanför tomten de senaste veckorna, och har inte direkt planerat det framöver heller. Men ändå tycker jag att det känns mycket mer instängt, bara för att vi faktiskt inte får gå utanför tomten.

Det ska bli intressant att se hur det här utvecklar sig. Dels för smittspridningen, och dels för hur alla de som inte får lov att jobba på grund av det stängda samhället. För jag tror förstås att minskade kontaktytor minskar smittspridningen, men tre veckor eller mer utan inkomster för restauranger, byggarbetare och butiksanställda kommer inte ge så nöjda medborgare anar jag. Ekonomin i stort kommer givetvis även den få sig en rejäl törn, även om jag tror att världens regeringar kommer göra sitt yttersta för att undvika en total krasch. Fast går det, verkligen?

De senaste dagarna har jag dragit mitt strå till stacken, och stöttat några lokala företag. Jag har köpt smink från ett par olika ställen och vin från ett annat. Givetvis med leverans till dörren. Antagligen kommer vi också beställa möbler, killar-kan-garage-inredning, stål och trä hit. Många företag, både mindre och större, erbjuder nu sina varor antingen online eller via telefonbeställning, och så levereras de med budfirmor hem. Det tror jag för övrigt kommer vara en bra sak som kommer ur den nuvarande situationen: möjligheterna till hemleveranser kommer inkludera fler typer av varor. Till exempel så är inte onlinehandel och leverans av mat speciellt utbyggt här än (till skillnad från exempelvis Malta), men det tror jag kommer ändras i kölvattnet av virusåret 2020. Åtminstone för de butiker som överlever.