Livet

Även tredje advent firade vi här på Cypern. Jag minns inte advent som någon stor grej från Sverige, inte ens när Ettan var i dagisålder. Men i år har vi haft adventssöndagarna som ett slags försmak inför julen, med julig fika. Kanske beror det på att vi lever i exil, eller så är det det här knasiga året som gör att vi liksom många andra satsar stenhårt på julen för att ta oss igenom december.

I fredags framkom det önskemål om att det skulle finnas lussebullar på Lucia. Såklart det ska, det hörs ju på namnet. Eftersom den första satsen försvann i ett nafs så fick jag baka nya. Och inte mig emot, jag gillar ju att baka. Jag använde Leilas recept, och de blev jättebra, den här gången också.

Men dagen började förstås långt tidigare än så. Eftersom vi är en timme före Sverige, och är morgontidiga, så hann vi med god marginal äta frukost innan det var dags för Luciamorgon. Jag hade väl egentligen inte så höga förväntningar, både barnen och jag tröttnar oftast efter ett tag. Men WOW, alltså! Årets produktion, som spelades in i Jukkasjärvi, var helt fantastisk! Jag grät och grät av rörelse i början, och när jag väl hade skärpt mig så satt vi kvar i soffan alla tre, som fastklistrade vid allt det vackra.

Fredrik bestämde att det var dags för julpynt, så han och Ettan monterade granen när Tvåan dagsov. Tvåan vaknade precis lagom till att få vara med och klä granen. Stor glädje bland alla barnen, och en del stress bland de vuxna. Vi verkar ha gjort oss av med en del glitter så det blev lite sporadiskt ditlagt. Ljusslingan hittade vi inte heller, och tydligen hade Fredrik glömt helt hur man klär en gran, för han blev mycket förvånad när jag sa, mitt i, att vi skulle ju satt i ljusen först. Nåja. Vi har ju ljusslingor, så det är väl bara att lägga i dem ovanpå allt annat. Fint blev det i alla fall. Även utan ljus. Den skarpögde kan också notera att min adventsstake är återfunnen. Fast jag tycker Fredriks är så fin att vi fortsätter med den ett tag till.

Men det var inte bara juliga grejer som skulle hända. Ettan insisterade på att de sista oliverna skulle skördas. Så det var bara att taga vad man hava, och i vårt fall var det ett kasserat täcke och en kratta. Och det gick ju bra, det med. Så nu är vår förta olivskörd bärgad. Återstår att se om vi kan (hinner) göra något med den, eller om vi får slänga den.

När Fredrik och Ettan var ute och handlade i förmiddags passade jag och Tvåan på att göra årets första julgodis. Det blev ett slags variant av Panforte, fast lite modifierat. Jag har gjort enligt receptet flera gånger och det är jättegott, men i år testade jag att smälta mörk choklad, smaksätta med rivet apelsinskal, nejlika och kanel och så helt enkelt blanda det med rostade nötter och torkad frukt. Jag använde hasselnötter, mandel och valnötter och russin, aprikoser, fikon och tranbär. Det blev jättegott tyckte både jag och Fredrik. Barnen, däremot, hävdar att det var juläcklis. Nåja, mer till oss.

Jag och barnen tillbringade en del av eftermiddagen i trädgården. Vi fortsatte på förra helgens olivskörd, och fick ner allt från träden längs gången från grinden. När vi var klara där flyttade vi ner och plockade mer från det stora trädet. Jag varvade olivplockningen med att dra upp ogräs i mängder. Karin och Nisse var också med och höll koll. Karin på nära håll som vanligt. Hon visade faktiskt upp lite jaktinstinkter och jagade efter ogräset som jag drog upp och gick omkring med.

Fast vi var ju inte ute hela dagen. Fredrik hade beställt kanelbullar till en jobbgrej, och vem är jag att säga nej när någon ber mig baka? Alltså bakade vi också. Jag kom igång lite sent, av olika anledningar, så det var inte förrän vid 16:30 vi satte tänderna i de alldeles nygräddade och varma bullarna. Då hade barnen inte fått något mellis, så idag blev det bullmellis. Det blev också bullmiddag lite senare.

Tvåan gjorde en egen bulle av en bit deg, och Ettan fick öva på att kavla, bre ut fyllning och rulla bullar. Tvåan fick lägga de skurna bullarna i formarna när han hade rullat ihop sin egen bulle och lagt den i form. Jag förutspår att båda barnen blir mästare på att baka bullar när de blir lite större.

Imorgon ska vi tydligen baka lussebullar igen. Den förra satsen tog visst slut innan Lucia.

Saker man kan göra istället för att gå till lekplatsen med Tvåan på dagarna är att gå ner till poolen och utforska ”skogen”, det vill säga trädgården bredvid poolområdet. Farfar gjorde ju en hjälteinsats där när han och farmor var här och hälsade på i höstas, så nu har det blivit öppnare och mer som en faktiskt trädgård istället för att vara ett stökigt område gömt bakom häcken vid poolen.

Nu är det också lite lättare att släppa ut Tvåan på egen hand i trädgården (medan jag är vid poolen), eftersom dels är det öppnare så det är lättare att se honom och dels är det inte varmt nog för att man ska behöva vara speciellt orolig för ormar. Så häromdagen kunde jag dammsuga poolen i lugn och ro medan Tvåan sysselsatte sig nästan själv med upptåg som nästan inte var farliga.

Jag är väldigt nöjd med att vi har en pool, och det stod ju på vår önskelista när vi letade hus. Det är grymt att ha på sommaren, åtminstone här eftersom vi inte har promenadavstånd till havet, och det är bra för barnen att bli vattenvana också.

Men… det är ju det där med att den måste städas. Ofta och regelbundet. Även när man inte använder den. Och det är lite tungt för axlarna att hantera pooldammsugaren, utöver att det är ganska trist. Nåja, det är ju i-landsproblem, så jag ska väl inte klaga alltför mycket. Men jag längtar allt lite till när det är badväder igen.

Jaha, ytterligare en vecka närmare jul, alltså. Man märker det lätt på att det ska tändas två ljus i adventsljusstaken. Den här söndagen övade vi också på julord på engelska. Plus att jag kom jättesist i en enorm omgång Carcassonne.

Jag kom inte loss och gjorde något julgodis i helgen, även om ingredienserna finns hemma. Så istället firade vi andra advent med ett par plåtar pepparkakor och glögg.

En sak som vi faktiskt gjorde i helgen var att börja plocka våra oliver. Det var finfint väder, så vi passade på att vara ute i trädgården lite. Vi har flera olivträd, men vi har inte skaffat korrekt plockningsutrustning (som består av ett nät man lägger på marken och en lång kratta som man skakar ner oliverna med) än. Alltså skakade vi inte ner oliverna utan plockade bara upp dem som redan hade ramlat ner. Så nu ska vi bara plocka resten och ta reda på hur man gör för att lämna in dem för pressning.

Jag hade hoppats på att det skulle blivit en julgran i fredags. Men nej, bilen kom hem med tomt tak. Fredrik och Ettan hade varit uppe och kollat på platsen där de skulle säljas, men det var ingen där. Det visade sig nu efter helgen, vid lite närmare efterforskning, att granarna som säljs där är rens från skogsägare och kanske inte… de finaste träden i skogen, om man säger så. Fredrik kollade istället i en växtaffär, och de sålde också granar. Importerade. Jättefina. Och jättedyra. Från €100 och uppåt. Så Fredrik köpte en plastgran istället. Jag är mycket nyfiken på den, för det fanns tydligen varianter med kottar på.

En enda dag fick jag vara frisk. Sen släpade Ettan hem ytterligare ett virus från skolan, så jag blev tokförkyld igen. Jag tror att jag har använt upp tre paket näsdukar bara idag, och jag mår verkligen dåligt. Ettan har kanske snutit sig tre gånger, totalt.

Tvåan blev tråkigt nog också sjuk den här gången. Han är snorig och sover lite oroligt. Men orken verkar det inte vara så mycket besvär med, för det propsades minsann mycket bestämt på utflykt till lekplatsen idag. Där klättrade och gungade han innan han ville gå hem. Jag höll givetvis på att avlida under promenaden både dit och hem. Men nog gnällt om det.

I köket har vi två tavlor med det grekiska och det svenska alfabetet. Tvåan har varit mycket intresserad av båda, och har lärt sig en massa ord från dem. Bland annat vet han att det finns en orm på den svenska tavlan, och att ormen på den grekiska tavlan heter φιδι (som uttalas fidi). I helgen passade Fredrik på att förklara att det är olika språk, så ormen på den svenska tavlan heter också φιδι. Då var vi ju tvungna att ta med engelska också, så Fredrik spelade upp google translate-tanten som sa ”snake” (oklart varför, eftersom vi ju faktiskt kan engelska, både jag och Fredrik. Fast vid närmare eftertanke han kanske skrev på grekiska, för att Tvåan skulle känna igen tecknen.). Google translate-tanten säger orden långsamt varannan gång, och tydligen var det det som fastnade hos Tvåan. Så nu säger han att på engelska heter ormen ”snaaa-ke” (snee-ejk).

Åh, jag är så trött på att vara förkyld nu… Jag har varit småkrasslig i ungefär tre månader och inte kunnat träna. För ungefär tre veckor sedan, när jag hoppades på att kunna börja träna igen, kom det en rejäl dunderförkylning som lite lök på laxen. Jag har dragits med den länge nu, och det känns verkligen inte som om den blir bättre, utan jag vill fortfarande mest stanna i sängen och har inte så mycket ork.

Det har känts som om den har satt sig på ögonen, som har varit svullna och kliiga, men häromdagen kom jag att tänka på att grönskan här har exploderat efter den torra sommaren. Kanske, kanske skulle det kunna vara en släng av allergi också? Jag började med allergitabletter och redan efter två dagar kändes det bättre i ögonen. Däremot tog det inte bort varken halsont eller snorighet, och jag känner mig fortfarande rejält sjuk.

Men som alla föräldrar vet så är det ju inte riktigt ett alternativ att ligga i sängen och må dåligt. Nej, tvååringar har inte mycket förståelse för det alls. Så det är bara att bita ihop och gå till lekplatsen och på promenad. Ibland får jag dock lite respit eftersom vinter-regnen har kommit och vi har inte skaffat ordentliga regnkläder varken till barnen eller föräldrarna.

Nåja. Det är ju inte mer än tre månader kvar till våren, så kanske kan även den här förkylningen ge med sig? Förhoppningsvis till och med innan våren kommer. Så, slut på gnäll för den här gången.

Vi inledde söndagen med en promenad till lekplatsen. Det var strålande sol och jag tror att alla tyckte det var skönt att komma ut och röra på sig lite.

När vi var på lekplatsen kollade Tvåan mycket på ekollonen som ibland ramlade ner från det stora trädet vid gungställningen, städade lite och gungade mycket. Ettan läste mest.

När vi kom hem igen gick herrarna ut i trädgården och ägnade sig åt träslöjd. Jag stannade inne i köket och bakade lussebullar och ställde in den den där första plåten pepparkakor i ugnen, den som får hela huset att dofta jul.

Självklart hade jag gjort glögg också. Den blev ganska god, men nästa gång tar jag mindre stjärnanis och mer kanel och kardemumma, tror jag.

När vi hade fikat och ätit massor av lussebullarna och alla pepparkakorna och mörkret sänkte sig var det dags att tända det första ljuset i adventsstaken. Det var bara det att efter två flyttar till nya länder så var det inte så lätt att hitta den. Adventsstjärnorna hittade vi (nåja, det var förstås Fredrik som hittade dem), men inte ljusstaken. Men, eftersom jag lever med en händig man fixade han en ny adventsstake lite snabbt, så att vi ändå kunde tända ljuset. Perfekt.

Jaha, nu är snart november slut och det är bara ett par dagar kvar till första advent. Det känns som vanligt lite skumt att det inte är vinter trots att julen närmar sig. Konstigt att sätta upp julpyntet när det är solsken och varmt ute på dagarna.

Fast vintern har ju kommit till Cypern också, förstås. Temperaturen har sjunkit så nu är det runt 20 grader på dagarna och ner mot 10 grader på nätterna. Det pratas om att första snön ska falla nu på Mount Olympos, så Ettan är myckt peppad. Vi har fortfarande varken bytt fönster i huset eller satt in något värmesystem, så nu börjar det bli svalt inomhus, även på dagtid. Men vi har tjocka, varma täcken och ordentliga kläder, så vi klarar oss ok än så länge.

Jag har tänkt dra ut lite på julpyntandet. Den här helgen hoppas jag på att adventsstjärnorna och adventsstakarna kan få komma upp, men kanske inte så mycket mer. Jag har läst i tidningen att det säljs riktiga granar, så Fredrik får köa på måndag morgon när det öppnar. Jag har inte sett något om hur mycket de kostar, så det kan bli spännande. Det vanligaste här är ju annars plastgranar, så det finns i alla möjliga storlekar (och färger) så skulle vi inte få tag i någon riktig så överlever vi ändå. Pynt till granen har vi sedan innan, och med två barn lär det inte bli några problem att fylla den med glittriga grejer och ljus. Åtminstone i nederkant.

Min plan om att tillverka julpynt själv med barnen kvarstår också. Vi får se när vi kan komma igång bara, eftersom vi behöver handla en del saker. Men nu verkar det som om restriktionerna lättas lite i Limassol, så att affärerna kan öppna igen. Och då blir det åtminstone möjligt att faktiskt skaffa röd färg och penslar. Ja, och så tusen sorters glitter, och några andra färger. Toarullar, paljetter och ögon har vi sedan tidigare. Pyntfest, here I (och Ettan och Tvåan) come!