Sjukstuga och sommarutflykter

Vi har haft sjukstuga här. Tvåan inledde det hela i måndags, när han fick feber som en reaktion på MPR-vaccinationen förra veckan. Några dagar senare fick Ettan ont i halsen, och dagen efter det var det min tur. Jag låg nedbäddad en dag för att kurera bort feber, ont i halsen och i öronen. Tvåan har förresten också fortsatt med biverkningar genom att utveckla en mässling-light. Han är helt prickig på stora delar av kroppen, men verkar inte må speciellt dåligt av det.

Sjukling. Den skarpögde noterar även att det inte har blivit några nya glasögon.

Nåväl, slut på gnäll. Vi har hunnit med en hel massa utflykter trots måendet. Eftersom vi har begåvats med tvenne morgonpigga telningar har vi stora delar av dagen till vårt förfogande. Att vara i svärföräldrarnas sommarstuga har varit härligt, trots att den påminde lite om den maltesiska vintern. Stugan har ingen värme och det blåste ordentligt, så det var inte jättevarmt. Inget badväder var det heller, så vi ägnade alltså dagarna åt utflykter istället.

Jamen mamma, klockan är ju faktiskt långt över 06!”

Vi var till exempel i Halmstad och köpte bullar på Feldts Bröd och Konfekt. Och HERRE-MIN-GUD! Brownien där var nog det bästa jag har ätit i sitt slag. Den var så mäktig att jag bara klarade halva och fick spara resten till frukosten dagen efter, men ändå så god att ja… jag vet inte vad! Testa den! Sockerbullen var också finfin.

Vi passade också på att ta en sväng till mormor och morfar en dag, till deras stora förtjusning. Vägen hem blev en timme i bil med vrålande bäbis, eftersom vi missade hans sovfönster, inte lika stor förtjusning. Gnnngh! Jag hade glömt hur det är att försöka åka bil med bäbisar ibland.

Vi går på restaurang: Peppi’s

Under den sista tiden av packning inför flytt ut ur huset var det dags att packa ihop köket. Så en dag var det helt enkelt slut på matlagning i huset. Alltså var det restaurangbesök som stod på menyn.

En av dagarna hamnade vi på Peppi’s, som är något av en institution i Sliema. Peppi’s kiosk har legat på samma ställe vid Exiles sedan femtiotalet, och restaurangen är still going strong.

Det roliga med Peppi’s är att de faktiskt inte har det vanliga Malta-utbudet av pasta, burgare och pizza. Visst, det finns, men fokus ligger istället på ordentliga huvudrätter. Menyn innehåller dessutom bilder av all mat, allt för att göra kunderna hungrigare. Jag blev orimligt sugen på tonfisk, så det valde jag. Ettan fastnade för grillspett, och F tog kyckling i vin. Till förrätt delade vi på kycklingpopcorn, som helt enkelt är panerade och friterade kycklingbollar. En familjefavorit, som gjorde väntan på huvudrätten lite lättare.

När förrätten dukades ut var det bara en kort stunds väntan innan maten bars in. Det visade sig snabbt att Ettan vann. Grillspettet var ENORMT, men tyvärr fick han hjälp att peta av maten från det innan vi hann fotografera. Tonfisken var ok, men ingen wow-upplevelse, och kycklingen fick samma betyg.

Tonfisk.
Chicken vino.
Grillspett, fast avpetat.

Peppi’s är ett bra alternativ om du vill äta i området vid Exiles. Det ligger fint till med en strålande utsikt över piren och badplatsen, så det är klart värt att välja ett bord i de inre delarna. På uteserveringen mot Tower Road får du istället möjlighet att studera folklivet, och det är inte fy skam, det heller.

Vi hann!

Det blev inte så mycket luft över som jag hade önskat och hoppats, men vi (jajaja, F egentligen) hann tömma huset och komma med planet till Sverige! Så nu ska vi spendera några veckor som hemlösa och förundras över att alla pratar svenska.

Sista dagen innan vi åkte från Malta blev det ett strålande eftermiddagsbad med en av Ettans klasskompisar. Hon fick låna Ettans simkorv och vågade då helt plötsligt, till mammans ”förtjusning”, bada där hon inte bottnade. Ettan tränade istället på att simma för egen maskin och även det gick finfint. Tvåan njöt i fulla drag av att få bada, han med. Till och med så att han hade vattenkrig med sin bror och lade sig i simposition och guppade lite när jag höll honom under armarna.

Solnedgång på Malta, sista dagen.

Vi har inte gjort några planer för tiden i Sverige. Delvis beroende på att packningen tog all tillgänglig tid, och delvis på att vi ska försöka ta dagarna som de kommer. Vi började med att träffa barnens gammelmormor och äta upp hennes kakor. Tvåan gjorde stor succé, eftersom han glatt stoppade i sig en bulle och en liten muffin.

Ettan och Tvåan hos gammelmormor. Tvåan i bull-koma, därav minen.

Vi hade en vag plan om att försöka njuta av den svenska sommaren, så vi migrerade oss till svärföräldrarnas sommarstuga vid havet lagom till det svenska sommarvädret visade sitt sanna jag – 17 grader, storm och regnskurar. Nåja, vi får göra utflykter och tagga ner lite. Det tror jag hela familjen behöver, för det har verkligen varit hektiskt de sista två veckorna. Sol och bad kommer vi ägna oss åt på Malta i början av augusti, så det är ju inte direkt så att det går någon nöd på oss i det avseendet. Nu blir det bokläsning, promenader, kortspel, löpning, stickning och hjälpa Tvåan att börja gå för hela slanten.

Fastän vi inte har varit i Sverige så länge har vi hunnit titta till våra två tidigare hus. Det ena godkändes, men det senaste hade tydligen fått byta färg, från rött till vitt. Nytt tak hade det fått också. Nåja. Det är ju bra att de har fått nya ägare som bryr sig om dem och tar hand om dem.

Boktips: En man av stil och smak

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag läste ju Jag såg henne idag i receptionen för inte så länge sedan, och då var förstås det lockande att läsa nästa bok i serien om Kulternas värld – En man av stil och smak av Anders Fager.

Det första som slog mig var att de båda böckerna är skrivna på väldigt olika sätt. Jag tyckte Jag såg henne idag i receptionen var lättare att komma in i, och hade ett mer direkt och fångande språk. En man av stil och smak, däremot, är mer distanserad och det är svårare att få grepp om CeO Molin, huvudpersonen. Det är fortfarande en bladvändare, men mindre så än berättelsen om Cornelia Karlsson.

Det ska också sägas att En man av stil och smak är mindre fristående från övriga berättelser om Kulternas värld än vad jag såg henne idag i receptionen är. Med koll på persongalleriet och händelser i övriga böcker kommer läsupplevelsen bli mycket större.

En man av stil och smak.

Jag störde mig lite på själva vändpunkten. Det var många personer inblandade, och eftersom de inte presenterades allihop var det svårt att förstå deras roll och signifikans för händelserna. Jag har läst de tidigare böckerna, men har dem inte i färskt minne. Det gjorde att jag kom av mig lite i läsningen, eftersom jag fick fundera lite över kopplingar och vem som var vem och vad som hänt dem.

I slutet av boken upplevde jag en tydlig tempoväxling. Plötsligt blev det hetsigt, och jag stannade uppe en timme längre än jag hade tänkt, bara för att läsa ut boken. Trots det mindes jag inte hur den slutade när jag vaknade, utan jag fick läsa de sista sidorna igen.

Jag ser fram emot nästa bok i serien, som ska avsluta Kulternas värld.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden).

Närmare och närmare

De sista sista dagarna som bofasta på Malta är här. Det är mycket med allt; packningen pågår för fullt, det är jobb som ska göras, hår som ska klippas, barn som ska vaccineras, hus som ska städas och mitt i allt det här så försöker vi behålla förståndet. Inte lätt, alltid.

Det blir också, naturligtvis en tid av avslut och avsked. Jag är vanligtvis jättedåligt på det. Jag tycker det är jobbigt att lämna människor och sammanhang. Kanske ska jag helt enkelt se det här som terapi och en nyttig övning. För det är ju faktiskt så att avslut, liksom det mesta annat, blir lättare ju mer man övar på det. Ett avslut behöver ju inte betyda för alltid heller – även om det man har just nu tar slut så finns det ibland en fortsättning, fast under andra former.

Samtidigt finns det också en förväntan i luften här hemma. Både jag och F känner oss klara med Malta och det här huset, så det är ingen nostalgi eller direkt sorg över den biten. Istället kan vi se fram mot att få börja om igen. Eller ja, just att börja om är kanske inte det roligaste enligt någon av oss, men vi längtar efter att vara i något mer permanent, och då måste man ju börja någonstans. Det skulle i och för sig vara permanent när vi flyttade till Malta också, men… Well, det visade sig ju ganska snart att det inte riktigt gick att kombinera Malta med det sätt som vi vill leva vårt liv på. Vi tror att det kommer finnas bättre förutsättningar för det på Cypern, både vad gäller hus, trädgård, miljö och trafiksituation.

Den här sista veckan, med den allra mest intensiva packningen, försöker jag ändå njuta av livet på Malta medan F står begravd i kartonger. Jag och Ettan badar massor, och Tvåan badar lite när det går. Snart kommer vi ha packat ner hela köket och då blir det restaurang för hela slanten i några dagar, så Ettan lär vara nöjd.

Vi har också börjat göra planer för vad vi ska göra på semestern i Sverige. Hittills handlar de mest om vad vi ska äta. Skaldjur, räkmacka med stor stark, Arlas naturella yoghurt, blodpudding, hushållsost och smörgåsrån finns med såhär långt. Tvåan ska få den traditionsenliga ägg och bacon-frukosten på sin ettårsdag också, förstås.

Boktips: Jag såg henne idag i receptionen

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

För några år sedan var det någon som stack en bok av
Anders Fager i handen på mig, och sa läs den här. Jag gillade det, och köpte därefter några av hans böcker.

Anders Fager är en rollspelskonstruktör som alltså också skriver böcker. Att han skriver spel gör att han inte lägger upp sina romaner på samma sätt som alla andra. Han har ett sätt att tydligt driva grundhistorian framåt, även genom det som kan ses som utvikningar. Han byter tempus lite oförhappandes, och det är inte mycket konversationer.

Jag såg henne idag i receptionen är den första romanen om persongalleriet i Kulternas värld. Huvudpersonen är Cornelia Karlsson, och vi får följa henne och några personer i hennes omgivning genom hennes uppväxt i Stockholm och världen. Större delen av Cornelias liv går ut på att stänga Den Viskande Mannen ute från sitt huvud, fram till den dag då hon förstår vad hon måste göra.

Jag såg henne idag i receptionen.

Jag har läst Samlade kulter innan jag läste Jag såg henne idag i receptionen, och även om boken är fristående så ger det ändå en extra dimension att ha fått träffa några av personerna tidigare, och även upplevt vissa av scenerna redan, fast ur andra ögon.

Jag såg henne idag i receptionen är en fascinerande bok som är svår att släppa. Tidsreferenserna från nittiotalet och 00-talet passar mig perfekt, och får mig att känna mig bekväm och hemma i berättelsen. Hade jag kunnat mer om Stockholm hade miljöbeskrivningarna nog gjort boken ännu mer levande. Storyn gör mig nyfiken, och språket i boken är intressant och lagom detaljrikt. Och som sagt, han vet hur man för en berättelse vidare.

Jag gillar Anders Fagers Kulternas värld, och tycker att temat är fascinerande. Så skräckinjagande vet jag inte om jag tycker att Jag såg henne idag i receptionen är, utan mer intressant och spännande. Jag blir väldigt nyfiken på Arkanan, och på om den är på riktigt eller om Fager har hittat på den själv. Någon gång när jag har mer tid kanske jag tar reda på det.

Köp boken hos Bokus (ljudbok).

Packning och bad. Och lite midsommar

I veckan som gick hade Ettan sin sista skoldag. Sommarlovet firades med tårta och restaurangbesök. Och bad, förstås. Vi passar på att verkligen utnyttja att vi bor så nära havet nu, och badar massor. Vi hade playdate på stranden med några av Ettans klasskompisar och då badade de tre timmar på raken. Tvåan tyckte det var för varmt, så han sov hela tiden.

Midsommar firade vi tillsammans med en annan svensk familj. Det blev inte så traditionellt, men väldigt bra ändå. Vi hade picknick på klipporna vid vattnet, och sen blev det bad. Förstås. Ettan och dottern i den andra familjen visade sig vara riktiga blötdjur och det hoppades bomber och spikhopp för glatta livet. Ettan var så uppe i badandet att han inte tänkte på att det var djupt, utan han simmade det som behövdes, till och med utan att ens ha med simkorven. Tvåan verkar gilla att bada också, han säger ”Mmmmmmmm!” på ett mycket uppfordrande sätt när vi inte byter om och kommer i vattnet snabbt nog. När det kommer vågor guppar han med dem och ler med hela ansiktet och plaskar med händerna.

Midsommarpicknick.
Tvåan var mer intresserad av redskapen än av själva maten.
Ettan med simkorv.
Blandade badbarn.

Packningen fortskrider, mestadels under förmiddagarna när jag och barnen går ut och badar och drar runt på stan. Vi tror att vi kommer hinna flytta ut alla våra saker ur huset innan vi flyger till Sverige. Däremot är frågan om vi får med oss alla möbler till Cypern, eftersom transportutrymmet är begränsat. Just nu tror jag att både jag och F kan tänka oss att lämna bokhyllor och skrivbord här om vi inte har plats för dem. Cypern är ju ett riktigt land, där det finns IKEA. Och vi vet ju för all del inte vad som kommer finnas i våra nästa boenden. Nåja. Vi får se vad som händer, och först ska vi se till att tömma det här huset på våra grejer.

Vi går på café: Mint

Härom dagen blev det läge för utelunch med barnen. Vi gick till café Mint, som jag har tänkt testa länge, men inte riktigt kommit mig för. Jag förhandlade med Ettan och kom fram till att vi kunde dela på en macka och en kaka. Han fick välja både mackan och kakan, men jag lade till en cookie som bonus.

Mint är ett hippt café i Sliema. Det är nog så nära ett svenskt café jag har kommit på Malta, tror jag. Det var mycket folk och lång kö när vi var där. Efter köandet beställde jag av en flicka som talade felfri engelska, och gick ut och satte mig att vänta. Vi var hungriga och varma, så det var inte jättemycket konversation.

Ettan valde en egg&bacon sandwich och morotskaka. Det såg fräscht och gott ut i disken, och även när det serverades. Mackan gick hem, men han är ju inte en sockerråtta, Ettan. Kakorna var inte några favoriter, så det blev nog mest jag som mumsade på dem.

Macka och kakor.
Hungriga killen som äntligen fick macka!

Tvåan var också med, men han drack mest vatten och var trött. Någon macka ville han inte äta, istället somnade han mitt i lunchen. Kan möjligen ha något att göra med att det var runt 30 grader varmt, misstänker jag.

Är du sugen på att gå på ett café på Malta som är som ett svenskt så kan jag rekommendera Mint. Maten var fräsch och god, och kaffet med.

Boktips: The Gun Seller

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har inför den stundande flytten plockat fram gamla böcker ur hyllorna. Dels för att slippa köpa mer som ska packas och dels för att det är intressant nog att läsa om dem. The Gun Seller av Hugh Laurie är en sådan. Vänta nu, Hugh Laurie… Wooster? Dr House? Författare? Jajjemän, the very same.

The Gun Seller är Hugh Lauries första, och hittills enda, bok. Den gavs ut redan 1996, men känns trots det fortfarande väldigt aktuell.

The Gun Seller.

Huvudpersonen i The Gun Seller är Thomas Lang. Det är ganska svårt att få grepp om vem han är egentligen. Vi kommer mitt in i handlingen, och får reda på bakgrunden i diverse återblickar samtidigt som berättelsen förs framåt genom nya händelser. Det hela utvecklar sig till att bli ett slags spionroman med flera bottnar.

Det första som slog mig när jag började läsa om The Gun Seller är att det är helt omöjligt att läsa den utan att låta Thomas Lang vara Hugh Laurie. Jag har verkligen sett varenda scen framför mig. Därefter var det, till min stora besvikelse, faktiskt så att jag störde mig på stilen boken är skriven i. På andra ställen beskrivs The Gun Seller som en kombination av John Le Carré och PG Wodehouse, och det kan kanske stämma. Men det direkta tilltalet till läsaren, med putslustigheter och konstateranden, går till överdrift och förtar lite av berättelsen framdrivande. Kommentarerna till läsaren känns ibland för mycket som avbrott i skeendet.

Jag rekommenderar The Gun Seller, trots den lite skaviga stilen. För det är ju ändå Hugh Laurie, och ingen kan vara mer avmätt ironiskt engelsk än han. Eller jo, möjligen Stephen Fry, då. Dessutom är den bärande storyn i The Gun Seller fortfarande aktuell och tänkvärd, så boken håller än.

Köp boken hos Bokus (häftad).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Nytt land, igen

Vi ska ju flytta igen. Men det är mer än så – vi lämnar Malta. Istället tänker vi slå oss ner på Cypern.

Jag är glad att vi flyttade till Malta, trots att det inte blev som vi hade hoppats. För det är som någon sade – första flytten är jobbigast. Åtminstone i huvudet. Nu vet vi ju att vi kan, även om det är påfrestande för alla.

Jag har inte berättat om det här, utan bara hintat. Det är kanske för att det känns lite jobbigt. Jag hade önskat att vi hade hittat rätt med första flytten, men så blev det alltså inte. Under året som har gått har vi mer och mer förstått att vi behöver något annat än det Malta kan ge. Vi vill bo i ett hus med trädgård, till exempel. Och vi vill att barnen ska kunna gå ut och leka och cykla. Dessutom är det väldigt dålig luft på den här ön. Så nej, det blev inte så bra som vi hade hoppats. Och då får vi ta konsekvenserna av det och flytta någonstans som passar oss bättre.

Så om mindre än två veckor sätter vi oss på planet till Sverige för att ha några veckors semester. Vi åker sedan tillbaka till Malta. Efter en kort sejour på här för att skeppa iväg våra grejer bordar vi ett riktigt flygplan och flyttar till ett nytt land. Igen. Fast för sista gången på väldigt länge, hoppas vi. Det är ju inte så att vi tänker kuska världen runt och vara rotlösa nomader. Vi vill ha en fast plats som är hemma, och som är vår. Vi tror att den kommer finnas på Cypern.

Ettan har plats på en skola som vi tror kommer bli bra, och vi har ett par veckors Airbnb-boende fixat. Resten får vi lösa på plats. Troligen blir det några månader i ett hyrt boende innan vi köper ett hus, men allt kan hända. Vi tänker bo i Limassol-området på den södra delen av ön.

Nu gäller det bara att ta sig igenom de kommande två veckorna på Malta utan alltför stora kriser och sammanbrott. Alla våra saker ska packas ihop, Sverigepackningen ska ner i resväskorna, Cypernpackningen ska ner i andra resväskor, barn ska vaccineras, adressändring ska göras, kylskåp och skafferi ska tömmas, kläder ska tvättas, och vi ska hinna i tid till flygplatsen… Nu kör vi!

Ettan och Tvåan, på väg.