Vi går på restaurang: Il-Fortizza

Publicerat den av sara

Vi har varit på restaurang igen. Den här gången åt vi på Il-Fortizza, delvis för att F ville på utflykt till ett torn, vilket röstades ned av Ettan. Så istället fick vi äta i ett torn. Kanske var det lika bra som utflykten skulle varit?

Maten på Il-Fortizza är ungefär densamma som all restaurangmat på Malta; pasta, burgare, pizza och sallad. Ettan fastnade snabbt för Chicken nuggets från barnmenyn medan jag och F hade svårare att bestämma oss. Till slut valde F en Cordon Bleu, och jag blev överväldigad av ett svårt kolhydratbehov (jag skyller på amningen!) och tog en pasta med bland annat tryffel och kyckling.

Kycklingpasta med tryffel.
Cordon bleu.
Chicken nuggets med pommes frites. Och ketchup och majonnäs, såklart.

Det var tidig lunchtid, så restaurangen var ganska folktom. Det gjorde i och för sig att väntan på maten inte blev speciellt lång. Portionerna var stora, och pastan var riktigt god. F undrade mest vad grejen med Cordon Bleu var, även om utförandet var klanderfritt. Ettan tyckte att nuggetsarna var god, ”fast bara det utanpå (=frityrsmeten) och inte det vita inuti (=kycklingen)”. Nåja. Det är ju ändå pommes fritesen som är huvudnumret, det vet alla. Med ketchup och majonnäs. Tvåan hade en stol med eget bord på, och där fick han pommes frites och lite kycklingbitar, men det mesta hamnade på golvet. Inte så lätt att äta ute med bara tre tänder i underkäken, trots Maltas paradnummer soggiga pommes frites.

Efter maten gick jag för att kolla in efterrättsdiskarna. Jag hittade inget som jag föll för, men Ettan skulle också kolla. Han kunde såklart inte motstå regnbågskakan, så det fick bli en bit sån.

Vissa fick efterrätt…
…som var hur snygg som helst.

Fast den är ju som de flesta sydeuropeiska bakverk mest söt och inte så mycket mer smak än så. Mer än halva blev kvar, trots att både jag och F hjälpte till. Nåja. Den var ju väldigt snygg.

Jag blev positivt överraskad av Il-Fortizza. Maten var bra och välgjord och även om menyn inte erbjöd några direkta överraskningar så kan jag lätt tänka mig att äta här igen.

Packa och göra slut

Publicerat den av sara

Vi ska ju som bekant flytta ut från huset om ett par månader. Alltså behöver vi packa ihop det som vi har packat upp, och eventuellt också packa om en del av det vi inte packat upp. Nu i helgen tog F tag i packningen igen, och jag har valt ut en hel del kläder som kan packas för att inte komma fram igen förrän i mitten av augusti eller så.

Inför den här flytten har jag börjat rensa ur min garderob, och faktiskt kasta kläder som sjunger på sista versen, och skänka bort sånt jag inte använder. Jag finner en oerhörd lättnad i att göra mig av med saker. Samma känsla får jag när jag tömmer burkar, flaskor och andra förpackningar som vi har i kyl och skafferi. Den här helgen gjorde vi till exempel slut på fransk senap, majsmjöl, ärtsoppa och inlagda persikor. Så nu får vi klara oss utan det tills vi flyttar. Böcker har jag svårare för att rensa, men en del av det jag har läst ut nu kommer jag försöka lämna vidare.

Att packa upp när vi har skaffat ett permanent boende kommer bli intressant. Året vi har tillbringat här har ju visat vad vi faktiskt använder och behöver, så kanske kan vi göra oss av med hälften av bohaget när vi väl hittar hem?

Jag längtar verkligen efter vårt kommande hem. Jag har haft en oro i kroppen och varit på väg nu i nästan två år, så nu tycker jag att det kan få vara dags att landa i ett hem. Jag har redan förvarnat F om att det inte kommer inredas typiskt för klimatet, för jag vill få in mycket ljus i mitt hus. Som tur var, eller som vanligt, så visade det sig att vi var helt överens om det. Och han hade dessutom funderat ut hur det ska gå till, rent praktiskt, utan att det blir för varmt inomhus!

Vi gjorde slut på helgen med att servera morotspasta, på begäran av Ettan.
Jag och F tyckte att det var gott (med Fs vanliga undran om var maten var). Ettan förklarade att det var mittemellan, men åt nästan upp. Tvåan var absolut inte intresserad av att äta av morotssåsen, men mumsade glatt i sig ris och äggsås när det ställdes fram istället.

Nu blir det sängen, eller i mitt fall soffan. Vi har lite bakslag med nattsömnen, men hoppas på en snar förbättring för allas skull.

Boktips: Ännu ett liv

Publicerat den av sara

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag läste om Ännu ett liv av Theodor Kallifatides. Den är lika välgörande för själen den här gången. Språket liksom flyter fram och är en fröjd för ögat och litteraturnörden i mig. Ämnet, att tappa bort sig själv och sitt skrivande, är lätt att sätta sig in i, och jag tror att det slår an en sträng hos läsaren även om det inte är just skrivandet som är borttappat för honom eller henne. Ämnet behandlas på ett så allmänt men ändå personligt sätt att det går att applicera även på andra delar av livet.

Ännu ett liv.

När jag närmade mig slutet på Ännu ett liv insåg jag dock att det inte var den jag egentligen hade tänkt mig läsa om, utan en annan av Kallifatides böcker. Nåja, det får bli nästa gång. För jag vet att jag kommer läsa mer av Theodor Kallifatides i framtiden, och jag längtar lite efter det redan nu.

Jag rekommenderar alla som njuter av vackert skriven prosa att läsa Kallifatides. Att dessutom veta att svenska inte är hans förstaspråk gör det hela än mer imponerande. Jag hoppas han fortsätter skriva böcker länge till!

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden).

Vi går på café: French Affaire

Publicerat den av sara

Härom morgonen var det avlämning av Ettan på Tigné Point istället för på skolan eftersom det var sports day. Det passade mig ypperligt, eftersom på Tigné Point ligger French Affaire. De har Sliemas bästa croissanter sägs det, och hittills har vi inte varit missnöjda när vi har varit där.

Så efter lämningen styrde jag F bort från vägen hemåt och vi tog ett bord i solen och varsin kaffe och croisssant beställdes istället. Han muttrade lite, men jag hävdade att det var för konsten.

Jag brukar välja chokladcroissant, medan F föredrar jordgubbssylt i sin.

Förmiddagsfika.

Kaffet och croissanterna kom snabbt ut på bordet och såg finfina ut. Fast… den här gången var det inte lika bra som det brukar. Kaffet var starkt och gott, men croissanterna… De var frasiga och kändes nybakade, men mängden fyllning var definitivt mindre än vid tidigare besök. Egentligen var det inte för lite fyllning, men det kändes ändå lite snopet att det var mindre än tidigare. Lite som Tycho Jonssons besvikelse på juldagen, när han inte får julklappen från faster Märta – ”Sa och sa! Det var ju MIN tallrik!”.

Nåja. Det är fortfarande en av de bästa croissanterna i Sliema som serveras på French Affaire, och de är inte ens speciellt dyra. Kaffet däremot, tar de ordentligt betalt för. Nästa gång kanske det bara blir croissanterna, helt enkelt.

Till mig själv

Publicerat den av sara

Förra veckan hände det – min hårborste gick och dog. Jag har nog bara haft den i drygt 15 år, så jag såg det inte riktigt komma. Tragiken. Den fungerade dock hjälpligt i några dagar eftersom det var limmet till skaftet som hade gett sig.

Som den digitala nomad jag är började jag genast surfa efter en ny. Eftersom jag sedan rätt många år praktiserar något slags no poo-variant av hårvård så tänkte jag att det kanske fick lov att bli en high-end-borste nu. Jag kollade på Mason Pearson, som är det som anses vara nummer ett bland borstar, men när jag insåg att de var i plast trots att de kostade drygt €70 online så blev jag lite tveksam. När jag kollade på alternativ, med naturborst, så hittade jag flera. Bor du i Sverige så finns till exempel Iris Hantverk-borstar på Åhléns.

Jag kollade lite på Amazon, men tänkte ändå att det borde finnas hårborstar med naturborst här på ön också. Efter en dag med otaliga apoteksbesök så hittade jag äntligen det jag sökte! Kent Brushes är kungliga hovleverantörer till det brittiska hovet, och har alla typer av borstar och kammar du kan tänkas behöva. Jag har köpt en PF06, som kostade runt €9. När jag testade den så noterade jag att det var spännande att gå från en no-name plastborste till en med naturborst.

High-end hårborste

Efter att ha använt den under ett dygn så kan jag konstatera att 1. jag har nog inte så tunt hår som jag trodde, och 2. det är nog en helt annan teknik när man ska borsta håret med en borste med naturborst, samt 3. jag kommer behöva en utredningskam.

Min nya borste når inte igenom mitt hår på samma sätt som min gamla plastborste gjorde. Å andra sidan så så borde den ju inte heller göra det, enligt spec. Men eftersom jag inte har supertjockt hår så kanske det räcker med borstning från två håll. Det sägs ju att håret blir glansigt av att borstas med naturborst, så vi får väl se hur det hela utvecklar sig.

Nåja. Med det sagt så är jag nöjd med mitt köp. Den kostade ungefär en tiondel av det jag hade tänkt mig, och tillsammans med en glestandad kam kommer det bli alldeles perfekt, tror jag.

…fast nu har jag ju insett att jag behöver klippa mig, förstås. Det var ju ett tag sedan. Jäjä. Det tar vi imorrn, eller så.

Söndagsutflykt till Festa Frawli

Publicerat den av sara

Idag var det Festa Frawli – jordgubbsfestival – i Mġarr, så vi tog en bil och åkte på utflykt. Parkeringen var ordentligt uppstyrd till vår förvåning, och det var inga problem alls att få tag i en festivalparkering på ett fält bredvid stan. När vi så kom in i den avspärrade stan var det en massa marknadsstånd längs gatorna.

För att vi inte ska glömma vad det är vi firar.

På torget framför kyrkan såldes det allsköns bakverk från diverse tält, allt med jordgubbar, såklart. Vi hade vagnen med oss, och det kombinerat med en övertaggad sexåring och två folkskygga föräldrar ledde till en snabb reträtt efter en kort vända bland marknadsstånden.

Vi köpte några askar jordgubbar, av vilka vi mumsade i oss en på stående fot. De var väldigt söta och goda, men ganska hårda i konsistensen. Och jättestora!

Jättejordgubbar.

Det fanns också jordgubbslikör, och det var vi ju tvungna att köpa med oss en flaska av. F som har testat säger att den smakar som lite för lite utspädd jordgubbssaft. Jag ser fram mot jordgubbskir på taket framöver.

Även Ettan tröttnade på marknaden efter att ha ätit jordgubbarna och krävde en lekplats istället. Så dagens höjdpunkt var nog ändå lekplatsen, och att man kunde skjuta pilbåge och prova riddarustningar (med SVÄRD!) på fotbollsplanen bredvid.

Riddarhjälmen på!
Stor koncentration.

Nattning och klädshopping

Publicerat den av sara

Såhär ser det ut just nu bredvid mig. Tvåan nattar pappa, eller om det är tvärtom.

Nattning pågår. Oklart vem som kommer somna först.

Lite tidigare ikväll så såg det ut såhär istället.

Det är inte utan att man kan tro att de tycker om varandra.

Jag gjorde verkligen ett ärligt försök idag: jag gick till The Point, det stora shoppingcentret här i Sliema, och letade efter en sommarklänning till mig. Men nej. Jag är verkligen jätte-jättedålig på shopping, i alla fall till mig själv. Så det blev… ingenting. Nåja, det kanske blir något sen, när jag har slutat amma och jag vet hur kroppen kommer se ut. Eller också inte. Jag har bestämt mig, med viss inspiration från Alicia att se över min garderob och vad som ger mig Tokimeku. F kommer stå bredvid och skratta under hela processen, det är jag säker på, men åtminstone så kommer jag förhoppningsvis ha en bättre överblick över vad min garderob innehåller efter det.

Igår däremot, då handlade jag kläder till Tvåan. Han växer så det knakar och det var dags att uppdatera garderoben till storlek 80. Han kan visserligen ha 74 fortfarande, men inte så länge till tror vi. Den första bodyn och ett par byxor i storlek 80 provades idag, och det var inte alls så att han drunknade i dem, som han gjorde i storlek 56-kläderna när han var nyfödd.

Boktips: The Colour Of Magic

Publicerat den av sara

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

När jag hade läst ut Raising Steam häromsistens, och det visade sig att jag tyckte om den, så överraskade F mig med att köpa den första boken i serien om Discworld – The Colour Of Magic. Som alla böckerna om Discworld är den skriven av Terry Pratchett, och nu har jag läst den.

The Colour Of Magic handlar om den första turisten i Discworld, Twoflower, och är samtidigt en introduktion till själva Discworld. Twoflower har också med sig The Luggage, som är en koffert med ben och ett alldeles eget liv. Dessa båda ledsagas kors och tvärs genom Discworld av den misslyckade trollkarlen Rincewind och de råkar ut för både det ena och det andra äventyret.  

The Colour Of Magic.

Samhällena i Discworld är ungefär som de i vår värld, fast mer skruvade, förstås. Och betydligt mer fantasifulla. Pratchett har ett finurligt sätt att skriva och han är rolig både med ordvitsar och med satir. Det var också roligt att ha läst en av de sista böckerna i serien innan jag läste den första, eftersom det blev väldigt tydligt att Pratchetts stil har ändrats och utvecklats under tiden.

Jag gillade den här boken också, och kommer alldeles säkert fortsätta läsa Discworld-böcker, allteftersom de dyker upp här.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller häftad).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

9 kommentarer

Tystnad och tankar

Publicerat den av sara

Aaaaaah…! Tystnaden. F tog barnen och gick ut en runda. Jag sitter här och ska börja förbereda middagen. Men det är alldeles tyst i huset. Jag är ensam, utan att ha en massa text att skriva. Så himla härligt. Jag minns knappt när det hände senast.

Häromdagen sa jag till F att det snart är ett år sedan vi lämnade Sverige. Det ska vi fira på något sätt, och jag har också tänkt skriva ett längre inlägg om hur det här året har varit lite längre fram. Men tänk, ett år… Det har gått mycket fortare än jag trodde. Och nu ska vi snart flytta igen. Jag fasar lite för själva flytten, och packningen och allt som hör till den biten. Som tur är drar F det stora och tunga lasset i det projektet. Däremot känns det väldigt skönt att vi flyttar till något, och inte bara från något, som det var vid senaste flytten. Jag längtar också något oerhört efter att ha ett eget boende igen.

Medelhavet, tidigare idag.

I och med att Tvåan inte äter på natten längre känner jag mig som en ny människa. Jag orkar mycket mer och är gladare, snällare och har bättre tålamod. Tänk att det är sån här jag är egentligen! Det betyder också att jag har haft ork att tänka, och en sak som jag har tänkt mycket på att är jag är så himla glad att jag har gjort en storebror av Ettan och att vi har en lillebror i familjen. Det gör mig tacksam och lycklig. Ibland, när jag verkligen tittar längst in i mig själv så tänker jag att om jag hade varit några år yngre så hade jag nog ändå kunnat tänka mig en trea. Så ett råd jag kommer ge mina barn är att skaffa barn tidigt och inte vänta lika länge som jag gjorde.

En som står och går längs med bord.

Vi går på café: Cinnabon

Publicerat den av sara

Efter att ha låtit bli att falla för kanelbulle-suget rätt länge så gick det inte längre en dag. Det fick bli en promenad till Cinnabon. Vi har varit på Cinnabon på Ix-Xatt tidigare, men nu var det dags att testa The Point-kanelbullarna.

För en svensk så är det en lite märklig variant av kanelbullar som erbjuds – det är mycket frosting och färskost-topping på de stora bullarna. Cinnabon är en kedja, ursprungligen från USA, och det märks på storleken på bullarna. De är inte riktigt i Haga-storlek, men det är lätt att dela en vanlig bulle på två. Ettan ville ha en fullstor, fast vi övertygade honom om att en minibon-roll skulle räcka. Jag och F tog Roll-on-the-go, jag med choklad och F med caramel. Jag hade egentligen velat ha en plain, men det hade de ingen färdig.

”Kanelbullar”. Notera frostingen.

Jag gillar Cinnabon, men chokladvarianten av Roll-on-the-go (som är en sönderdelad kanelbulle i en bägare, med massor av topping) var lite för mycket. Det var mer choklad än kanelbulle. Gott, i och för sig, men kanske inte sådär så att det stillade suget efter kanelbulle. Tänk, då kanske jag måste gå dit igen och äta en plain istället…

Ettan hävdade efter att ha satt i sig sin minibon-roll att han behövde en till. Det fick han inte. Däremot tyckte han inte om min chokladdränkta variant.

”Mini-roll”. Med frosting.

Jag får se om jag klarar av en hel kanelbulle, eller om jag får hålla mig till Roll-on-the-go nästa gång jag går på Cinnabon. För fler gånger lär det bli.