Häromdagen fick jag med mig två av tre ut på café. Vi hade fått i uppdrag av en bekant att testa Mr Todd, som är ett hotell och café. Det är relativt nyöppnat, och ser fräscht och trevligt ut. Fast första intrycket är mer av en bar än ett café, med en bardisk och hyllor med spritflaskor bakom.
Det började dock med vissa svårigheter att komma in, eftersom det var en ganska smal och lång trappa som skulle forceras med barnvagn. Trappor är okej, jag är stark och vi har valt en lätt vagn, men när det dessutom står en tårtkyl precis i vägen när man kommer blir det lite krångligare.
F och Tvåan, väl inne på Mr Todd.
Efter att ha dubbelkollat så att menyn stämde kom vår servitör och berättade att de hade allt på menyn, ”utom det med kyckling”, vilket visade sig vara ungefär halva menyn. Nåja. Vi beställde ett par smörgåsar, en dubbel espresso och en öl.
Espresson, innan den slog någon på (i?) käften.
Den dubbla espresson var lite av en käftsmäll, och serverades för sig själv, först, långt innan våra smörgåsar dök upp. Ölen, däremot, kom inte förrän efter smörgåsarna hade ställts på bordet. Mackorna såg bättre ut än vad de visade sig vara, med mjukt, lite svampigt, bröd och pulled pork som inte smakade något speciellt.
Mackan, som ser godare ut än vad den var.
Det slutliga omdömet får nog allt bli ett tveksamt njae. Jag tror inte vi kommer bli några återvändande kunder.
På Malta finns det tre sorters skolor – statliga, kyrkliga och privata, eller som de kallas här: independent schools. Barn mellan 4 och 16 år erbjuds kostnadsfri undervisning av staten vid de statliga skolorna, och mellan 5 och 16 år har barn skolplikt.
Alla skolor har skoluniform, som du får betala för privat. Du får också betala för förbrukningsmaterial, som till exempel papper och pennor, liksom för skolutflykterna, oavsett om skolan är avgiftsfri eller inte.
Skollunch serveras inte, utan du skickar med barnet en lunchlåda varje dag.
Aga är inte tillåtet på Malta.
Du kan ansöka om skolskjuts till dina barn om du bor långt från skolan. Denna tjänst är sedan hösten 2018 avgiftsfri.
Typisk lunchlåda för ett svenskt barn.
Statliga skolor
De statliga skolorna är avgiftsfria, och alla textböcker ingår. Vilken skola dina barn ska gå på avgörs av var du bor. Du får i och för sig lov att anmäla ditt barn till vilken skola du vill, men i de statliga skolorna har elever som bor i staden förtur, och det är ganska ont om platser så det är svårt att få en plats på en skola som inte är i din stad. Skolorna är inte könsuppdelade, utan både pojkar och flickor undervisas i samma skola.
Undervisningen är på maltesiska, utom för ämnet engelska. Men… det är inte helt sant. På vissa skolor, som ligger i områden där det bor mycket utlänningar, sker undervisningen av praktiska skäl på engelska. Ett par skolor där det går till så i praktiken är St Clara i Sliema och i St Julians, samt Maria Regina College i St Paul’s Bay. Dock vill inte skolledningen riktigt säga rakt ut att det är så, ens som svar på direkta frågor.
Religionsundervisningen är om katolicismen. Du som förälder har dock rätt att låta ditt barn avstå religionsundervisning, och som alternativ brukar undervisning i ”social skills” eller ”ethics” finnas.
Skulle ditt barn behöva extra språkundervisning för att hänga med på lektionerna finns det ett program för detta på de statliga skolorna, och du brukar få frågan när du registrerar ditt barn för undervisning.
För att få en plats kontaktar du skolan där du bor, och blir då ombedd att visa upp några dokument:
barnets födelseattest, översatt till engelska
kopior av föräldrarnas id
bevis på att du bor på Malta (och i rätt stad), till exempel en el-räkning
omdöme från tidigare undervisning, om det finns
Skoluniform för Sliema Primary.
Kyrkliga skolor
De kyrkliga skolorna är precis som de statliga avgiftsfria, men du får betala för förbrukningsmaterial och skoluniform, samt utflykter. Även här skickar du med barnet skollunch varje dag.
I de kyrkliga skolorna sker undervisningen oftast på engelska, utom för maltesiska. Du kan (såklart) inte heller välja bort religionsundervisningen. Eftersom de kyrkliga skolorna inte är statliga måste de inte heller ta emot eller göra plats för alla elever, utan de kan välja vilka barn som får plats. Ofta kommer du därför att bli ombedd att visa upp dopintyg och någon form av bevis på att du är katolik.
De kyrkliga skolorna på Malta har väldigt högt anseende, och undervisningen håller hög standard. Ofta är skolorna uppdelade i pojk- och flickskolor. Listor över vilka kyrkliga skolor som finns kan du hitta här.
Privata skolor
De privata skolorna står, liksom de kyrkliga, under överinseende av staten och följer samma läroplan som de statliga skolorna. Här hittar du listor över de privata skolorna på Malta.
Skolavgifterna varierar stort mellan skolorna, så fråga specifikt på den skola du är intresserad av. När vi kollade 2018 så varierade årsavgifterna mellan ungefär €3500 och €17 000. Om du har barn i en ickestatlig skola får du göra ett skatteavdrag när du deklarerar. I budgeten för 2018 hävdades det att avdraget skulle höjas till €300 per barn (från €150), men jag verkar inte kunna hitta några officiella källor på det just i skrivande stund.
På de privata skolorna sker undervisningen på engelska, förutom på lektionerna i maltesiska. Du kan, precis som i de statliga skolorna, välja bort religionsundervisningen, men i de privata kan du dessutom välja att inte låta ditt barn delta i maltesiska-undervisningen. Ofta får ditt barn då istället lektioner i ”social skills” eller utökad engelskaundervisning, men de exakta alternativen varierar från skola till skola.
De privata skolorna har liksom de kyrkliga väldigt högt anseende, och de allra populäraste privata skolorna har flera års väntetid.
Jag längtar ofta efter den där fantastiska frukosten, men det är väldigt sällan den verkligen inträffar. Delvis beror det på att jag inte riktigt vet vad jag vill att en perfekt frukost ska innehålla, och delvis beror det såklart på att jag inte får välja själv när jag ska vakna. Och med två barn som ska serveras och hållas nöjda så blir frukosten sällan den där stunden av lugn som behövs för att jag ska uppleva den som fantastisk. Eller som F sa ”Frukost? Lyx? Nä, alltså, frukost är när man slevar i sig yoghurt med en hand medan man håller i en vrålande bäbis med den andra.”. Nå, riktigt så har vi inte det, oftast, men det är inte heller så väldigt långt från sanningen. De där bloggfrukostarna som vissa verkar lyckas med känns rätt långt bort, dock.
Kaffe. Alltid kaffe till frukost.
Den senaste tiden har jag försökt få till lite variation på frukostbordet, både till vardags och på helgerna. Jag har gjort risgrynsgröt som Ettan också äter av, och ibland gör jag havregrynsgröt till mig själv. När F går upp först på helgen och är någorlunda vaken kan det hända att det blir ägg och bäjkon, och ibland kokar jag ägg och har som pålägg, eller köper brie eller blåmögelost. Jag bakar ju själv, så vi har nästan alltid färskt surdegsbröd.
Surdegsmackor, som ska bli frukost. Meh.
Men… det är svårt. Den där njutningskänslan uteblir, och även sånt som jag har längtat efter känns mest ”meh” när jag äter det. Kanske (förhoppningsvis) så är det sömnbristen och just nu kylan som gör det, och det bara är temporärt. Jag vill ju kunna njuta av mina frukostar igen, även i vardagen. Det blir så jobbigt och tråkigt annars.
Under en period i livet spenderade jag en del tid på resande fot, och åt hotellfrukost regelbundet. Oftast på samma hotell, så det var inte så att variationen var så stor, men det gjorde att jag har fått något slags standard för vad jag äter på en hotellfrukost. Jag väljer äggröra, en bit brie och lite grönsaker. En tallrik yoghurt, vanilj om det finns, med müsli. Färsk frukt om det finns. Skulle det finnas en massa söta bakverk så kan det hända att det slinker ner en croissant med nutella eller sylt. Och om jag verkligen vill lyxa till det så äter jag toast med smör och sylt.
Som någon kanske noterar så hoppar jag alltså över brödet. För många är det nybakat surdegsbröd, eller färska frallor som är det absolut lyxigaste på en hotellfrukost, men kanske är det för att jag bakar så mycket själv som jag är helt ointresserad av bröd på frukostbuffén.
Kanske är det det jag ska göra för att komma tillbaks till lyxkänslan? Se till att det finns något sött bakverk att avsluta med på helgfrukostarna? Hm. Det kanske inte är den dummaste idén idag, ändå. Jag har ju en hel del citronmarmelad att äta upp…
Den absolut vanligaste frågan jag fick när jag berättade att vi skulle flytta till Malta var ”Varför Malta?”. Jag kan förstå frågan, och tänkte att jag skulle försöka mig på att svara här också. Det kan ju hända att någon mer undrar.
När vi hade bestämt oss för att flytta från Sverige så funderade vi en del över vart vi skulle styra kosan. Malta kom som alternativ väldigt tidigt, och höll sig envist kvar i toppen. Fördelarna som vi såg var bland andra:
Inom EU – att Malta är ett EU-land gör att det är relativt enkelt att flytta hit för andra EU-medborgare, eftersom vi har fri rörlighet inom unionen.
Engelska – Malta har två officiella språk, maltesiska och engelska. Både jag och F talar och skriver flytande engelska, vilket gjorde att språkbarriären för flytt och det dagliga livet blev minimal.
Medelhavsklimat – ja, vad ska man säga? Inga fler gråregniga dagar med runt 0 grader.
Bostadsmarknaden – hyresmarknaden på Malta är väl utvecklad, och det är lätt och går fort att få tag i ett boende. Det är förstås marknadshyror som gäller, så det är inte billigt att hyra bostad.
Arbetsmarknaden – Malta är ett igaming-centrum i Europa, och det gör att det finns massor med arbetsmöjligheter, mer eller mindre kvalificerade. Malta siktar också på att kapa åt sig en del av fintech-kakan genom att lagstifta för att skapa möjligheter för virtuella valutor bland annat.
Skatterna – företagsskatten på Malta är förmånlig, och det gör att det blir lättare att försörja sig genom eget företagande.
Nu när vi har bott här ett tag har vi upptäckt fler saker som talar till Maltas fördel:
Den privata sjukvården och tandvården är både billig och bra.
Malta är väldigt katolskt. Det visar sig inte i att ateister blir utfrysta, utan istället genom att Tvåan ofta får höra ”God bless” av tanter vi möter på stan.
Familjen är viktig för malteser, och det innebär att det är lätt att ha med sig barn överallt här, och att främlingar vi möter gärna pratar med både Ettan och Tvåan.
De båda punkterna ovan gör att det är en självklarhet att erbjuda sin sittplats på bussen eller i ett väntrum om det kommer in en gravid kvinna eller en äldre person.
Malteser är mycket vänliga och hjälpsamma om man visar att man försöker lära sig maltesiska, och det är inget konstigt att få maltesiska-lektioner när man köper bröd i den lokala lilla mataffären.
En av alla saker jag kollade upp innan vi flyttade till Malta var hur vaccinationsprogrammet för spädbarn och barn ser ut. Det visade sig att det statliga programmet, som är obligatoriskt för alla barn på Malta, är nästan detsamma som i Sverige, fast med pneumocock-vaccinet utbytt mot vaccin mot Hepatit B.
5-in-1 i det statliga vaccinationsprogrammet är ett vaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio och Haemophilus influenzae typ b. Ibland ges det som ett 6-in-1, med Hepatit B tillagt. Hepatit B ges som ett separat vaccin om inte 6-in-1 ges.
Tuberkulos är inte en allmän vaccination på Malta, men alla invandrare screenas för det och vaccineras vid behov. Sverige anses vara ett lågriskland för just TBC, och då behöver varken svenskar eller bäbisar som har svenska föräldrar vaccineras mot TBC.
Privata vaccinationer
Utöver det statliga programmet finns det några vaccinationer som rekommenderas till spädbarn på Malta, vilka då får bekostas och bokas privat. De vanligaste är vaccin mot pneumococker, som ingår i det svenska vaccinationsprogrammet och kan ge lunginflammation, meningococker som orsakar hjärnhinneinflammation och Rota-virus som är ett magsjukevirus. Efter ett års ålder kan man även vacccinera mot vattkoppor. Här finns en utförlig lista över vilka vaccin som rekommenderas på Malta.
Det svåra med meningokocker är att det finns olika typer; A, B, C, W, Y, och det vanligaste vaccinet motverkar inte den vanligaste typen som är B. Det finns ett separat vaccin mot typ B, och det ingår i det nationella vaccinationsprogrammet i bland annat England.
På senare tid finns det även de som förespråkar att vaccinera bäbisar mot Hepatit A, eftersom det kommer en del gästarbetare till Malta från länder som har högre frekvenser av just Hepatit A. Ofta jobbar dessa gästarbetare också med mat – tillredning, servering eller catering.
Hur går det då till att vaccinera bäbisar på Malta?
För det statliga programmet är det precis som i Sverige – du får en kallelse hem i brevlådan till den första, som ofta kombineras med en läkarkoll, och infinner dig på en wellbaby clinic, där bäbisen kollas upp och sprutan administreras. Glöm inte baby’s book, där alla vaccinationer ska föras in.
För de följande tillfällena kommer ingen kallelse, utan vid varje besök bestäms nästa datum, som skrivs upp i baby’s book. Du får alltså se till att hålla reda på tiderna själv. Efter den första vaccinationen behöver du inte heller ta dig till någon wellbaby clinic, utan du får komma till ditt närmaste health center.
De privata vaccinationerna är lika lätta – antingen kontaktar du bäbisens barnläkare, eller din familjeläkare, och säger att du vill vaccinera bäbisen. Om du inte har någon familjeläkare, så finns det läkare tillgängliga på de flesta apotek, där också vaccinen säljs så du kan vaccinera bäbisen på drop-in.
Här på Malta är yoghurt dyrt och det är svårt att hitta en naturell yoghurt som är osötad och tillräckligt sur för vår smak. Så efter några månaders letande efter ett märke som passade oss tänkte jag att jag skulle testa att göra min egen yoghurt, för att se hur det blev. Sagt och gjort. Efter att ha kollat upp så att det fanns naturell yoghurt med levande yoghurtkultur att köpa så skred jag till verket.
Jag värmde mjölk, lät den svalna och blandade med den köpta yoghurten. Ställde in grytan i den avstängda ugnen, och lät den stå i 12 timmar. Döm om min förvåning när jag då lyfte på locket till grytan, och det luktade syrligt! Jag hade gjort min egen yoghurt, för första gången. Nu var frågan om det skulle smaka yoghurt, och om det skulle falla yoghurtkännarna F och Ettan i smaken…
Yoghurt?
Det var med stor spänning som de sniffade i grytan, utrustade sig med varsin sked, och testade den rumsvarma yoghurten.
Slutsatsen var att Ettan tyckte den var för varm, ”men den nog var god om den var kall”, medan F sken upp och sa ”det här var nästan tillräckligt surt!”. Jag fick alltså förnyat förtroende, och nu gör vi yoghurt här hemma åtminstone en gång i veckan.
Yoghurt, 3 liter
3 liter mjölk
100-150 g yoghurt, med levande bakteriekultur
Värm mjölken till 94 grader i en gryta. Rör i botten, framför allt när mjölken börjar bli varm, för att undvika att den bränner fast. När mjölken är varm, drag grytan från värmen och låt stå och svalna till omkring 44 grader. Blanda då ut yoghurten med någon deciliter eller två av mjölken i en skål, innan du häller det i den stora grytan och blandar alltihop. Lägg på locket på grytan, och ställ in i ugnen. Sätt igång ugnen på 50 grader, och låt den bli varm innan du stänger av den. Nu är det bara att vänta. Ju längre du väntar, desto surare blir yoghurten. Jag brukar ge den mellan 9 och 18 timmar, men det är inte petnoga. Syrningen fortsätter även i kylen.
När jag har väntat länge nog så vispar jag yoghurten med elvisp på lägsta hastighet för att få den slät och klumpfri, innan jag häller upp den på burkar och ställer i kylen.
För mig, för idag är det min födelsedag! Den här veckan börjar bra, tycker jag.
Jag blev, som familjetraditionen bjuder, uppvaktad med kaffe på sängen och levande ljus på brickan, samt skönsång från övriga familjen. Sedan vi flyttade till Medelhavet innehåller traditionen också jordgubbar på frukostbrickan. Klimatet här har mer än en fördel, minsann.
Min svärmor verkar ha läst min önskelista, för i ett paket hittade Ettan, som hjälpte mig att öppna, den här:
Dagen har hittills tillbringats med att promenera till Ta’Xbiex och Msida i solen, och att skriva text för pengar. Förhoppningsvis fortsätter solskenet även under den senare eftermiddagen, så att födelsemiddagen kan intas i strålarna. Jag tänker mig att den kommer bestå av lite olika förrätter, och sedan efterrätter. Dessutom vill jag ha en drink innan maten!
Eventuellt svänger jag ikväll ihop en citronglass med lemoncurden jag gjorde igår också, men det är lite överkurs.
Igår blev det en dag med tillverkning på schemat. Lite oväntat hade F nämligen under natten blivit eld och lågor över att ta hand om citronskörden, och när vi summerade mina planer konstaterade vi att vi behövde köpa burkar. Därför drog vi till Tal-lira, vilket premiär för mig. Det är en stor hushållsaffär, och de hade allt som man kan tänkas behöva i ett hem, inklusive glasburkar. Känslan är väldigt maltesisk, tänk dig en kombination av Ullared med rea och Clas Ohlson. På hemvägen passade vi även på att kolla in lite natur, och upptäckte att det faktiskt går att bo med trädgård på Malta, om man inte ska bo precis vid havet. Oklart vad det kostar, dock.
Glasburkar. Tomma för tillfället.
Eftermiddagen tillbringade jag sedan med att göra två olika saltinläggningar av citroner, med lite lagom bistånd från resten av familjen. Det blir spännande att testa dem om en månad eller så.
Tillverkning pågår.
Inlagda citroner. Med kanel och chili till vänster, bara salt till höger.
Tvåan hade lite dålig hållbarhet på humöret framåt kvällen, så matlagningen föll på Fs lott. Han muttrade något om ”kändiskock” och ”var är maten”, men resultatet blev superbra, tyckte de vuxna. Barnen var lite avvaktande, dock.
På kvällskvisten passade jag på att dra igång ett marmeladkok, så hela huset doftade friskt av citron vid sängdags.
Glasburkar. Nu med citronmarmelad.
Förresten, kan vi prata lite om ”sängdags”…? Jag längtar tills när sängdags inte är mellan 19 och 20 för att hålla Tvåan sällskap och för att hinna få ihop sömn så jag inte faller ihop om dagarna. Jag vet att det kommer bli bättre, men de senaste nätterna har varit osedvanligt dåliga. Det känns lite fjantigt att gå och lägga sig innan 20, och tycka att det är sent att somna 22. Nåja, Tvåan kommer inte fortsätta nattamma hela livet, det är jag säker på.
Jag helammar Tvåan, och precis som med Ettan så är det ju heeeeelt omöjligt att hålla reda på brösten! Eller, alltså, inte att hålla reda på själva brösten, de sitter ju fast på kroppen och är större än vanligt, så det är ju inte så att jag tappar bort dem, men vilket som står på tur i matkön.
Jag har lite svårt att hålla ordning på höger och vänster i normala fall, och kombinerat med amning+sömnbrist så blir det etter värre. Dessutom är det ju ofta panik inför matningarna, med hög ljudnivå på bäbisen, så det är inte riktigt läge att tveka, fundera och känna efter, utan maten ska fram nu!
Men, nu kommer vi till livshacket, hörni! Stickmarkör, meet amningsbehå. Tadaaa! När en av mina kompisar såg det här kände hon att hon nästan måste skaffa en fyra för att få amma och använda det supersmarta knepet.
Den lilla bakgårdsträdgården vi har domineras av ett citronträd. När vi flyttade in konstaterade vi att det var en hel del gröna citroner på det. Jag undrade hela sommaren när citroner egentligen mognar, och nu har jag svaret – i december/januari. Nu har vi ett träd som är helt fullt av mogna citroner!
Citronträdet och citronerna. Och spindelliljorna som håller på att ta över hela trädgården.
Vad ska jag göra med all frukten? Jag kan ju inte dricka hur mycket grogg som helst, utan istället kör vi länkbonanza! Jag har tänkt göra en sats citronmarmelad, och en citronmarängpaj, men sen då? Lemonad dricker vi inte till någon reda, så det tror jag att jag hoppar över. Inlagda citroner, däremot, det har jag ju tänkt göra hur långe som helst. Citronglass borde jag förstås testa. Och Elsa Billgrens citronkaka, såklart! Grillade citroner låter spännande, och en sats lemon curd kanske är bra att ha på lut i kylen?
