Ettans skola

Ettan går i en privatskola, Newark School Malta. Det finns flera anledningar till att vi valde som vi gjorde, och jag tänkte berätta lite om dem här.

Vi läste på en hel del om skolsystemet på Malta när vi förberedde vår flytt, så vi hade ganska bra koll på vad som gällde, rent teoretiskt. Däremot visste vi inte var vi skulle bo, så det var svårt att bestämma sig till 100%. Vi ville gärna bo nära skolan, eftersom vi visste att trafiken på Malta är… ganska ogenomtränglig, för att uttrycka det milt. Vi ville inte heller att Ettan skulle undervisas i katolicism, vilket gjorde att de kyrkliga skolorna gick bort direkt.

Eftersom Ettan inte pratade engelska när vi flyttade, och varken jag eller F pratar maltesiska så insåg vi att undervisning på engelska skulle göra att vi skulle kunna hjälpa till mer med skolan än om undervisningen och skolböckerna var på maltesiska.

Vi ställde Ettan i kö hos en av privatskolorna ett tag innan vi flyttade, och trodde att det var lugnt. Det är ju en privat skola, klart de är intresserade av betalande elever, tänkte vi. Eeeehh… nej, tydligen inte. Så när juli närmade sig, och vi stod utan skolplats för hösten var det dags att kolla upp andra alternativ. Nu hade vi också en bostad, så vi undersökte både statliga och privata alternativ i närheten.

Sliema Primary School visade sig ha över 400 elever, och enligt en artikel i en av tidningarna som skickades hem till oss så var lokalerna i behov av renovering enligt rektorn på skolan. Dessutom hävdade de att undervisningen var på maltesiska när jag frågade (från svenskar som har sina barn där har jag förstått att det inte stämmer, utan undervisningen är på engelska utom i ämnet maltesiska). Så när det då visade sig att det fanns plats på Newark School Malta, som dessutom låg närmare vårt hus än den privata skolan som vi redan stod i kö till, så bokade vi ett besök. Det som avgjorde saken för oss var främst att Newark är en liten skola, med max 15 elever per klass. En så liten skola gör att det är lättare att hålla ordning i klassrummen och att upptäcka eventuella problem, tror vi.

Ettan i skoluniform med extra slips, och med tappad tand.

Efter att jag och F hade funderat en del konstaterade vi att vi trodde att Ettan borde börja i Junior 2, det vill säga andra klass. Det skulle stämma med hans ålder enligt det maltesiska skolsystemet, men eftersom han då skulle hoppa över första klass, och inte hade gått i skolan tidigare, skulle det eventuellt bli lite svårt med vissa saker som han inte hade tränat så mycket på.

De första veckorna i skolan var mycket riktigt ganska tuffa. Ettan pratade inte engelska, även om han förstod mycket. Det gjorde honom frustrerad och arg att inte kunna uttrycka sig eller interagera som han var van vid från svenskan. Vi hade tät mejlkontakt med hans fröken under den här tiden, och kände verkligen att hon ansträngde sig för att hjälpa honom till rätta. Vi hjälpte till så mycket som möjligt hemifrån också, med stöd och pepp och engelskaprat och lite morötter i form av restaurangbesök vid uppnådda mål och sådär, och efter 2,5 jobbiga veckor så lossnade det plötsligt. En dag pratade han helt enkelt engelska. Inte korrekt, men han pratade och gjorde sig någorlunda förstådd. En sån oerhörd lättnad för honom, oss och hans fröken.

Gympauniformen.

Nu, efter en avklarad termin, känner vi att det var helt rätt nivå för Ettan att börja Jr 2. Han behöver fortfarande träna lite extra på att skriva, men kunskapsmässigt är det klockrent. Till och med engelskan som i början var väldigt jobbig när läxorna skulle läsas klarar han utan större svårigheter.

Och vad tycker Ettan då? Tja, som med de flesta 6-åringar så är det inte så lätt att få reda på det. Men från vad vi lyckas förstå så trivs han i skolan, och tycker det är roligt att både träffa andra barn och att lära sig saker. Han är nog ganska ordentlig i klassrummet, och är intresserad av vad lärarna säger. Vi vet sedan tidigare att han kommer ihåg det mesta som sägs, och det gäller troligen även för undervisningen. Jag och F förvånas flera gånger i veckan av nya kunskaper som visas upp.

Boktips: Bara ett barn

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag började läsa Bara ett barn av Malin Persson Giolito. Efter att ha läst sida efter sida i drygt hundra sidor utan att kunna lägga boken ifrån mig under en hel kväll, var jag tvungen att be F hjälpa mig att ta bort den. Jag klarade inte av att fortsätta läsa den.

Bara ett barn.

Bara ett barn handlar om Alex. Han är ett argt barn, som svär, somnar på lektioner och hamnar i slagsmål. En dag upptäcker hans lärare något som får henne att till slut slå larm, och Alex blir tvångsomhändertagen av socialen.

I boken varvas berättelsen om Alex och människorna runt honom med hans mammas återblickar på ett mycket effektfullt sätt. Stilistiskt är det snyggt och välgjort, med en historia som snabbt griper tag i läsaren och går framåt i ett bra tempo.

…men nej, jag orkar inte läsa mer, psykiskt. Jag kan inte hantera barn som far illa. Inte ens i påhittade böcker. Så F har lagt undan boken åt mig, för som sagt, den är skriven så att det är svårt att lägga den ifrån sig av egen kraft.

Vill du ändå läsa boken kan du köpa den i pocket här eller i storpocket här.
Köp boken på Amazon.se (pocket).

”Sån gröt jag gillar”

Inför jul var det lite ont om julstämning här på Malta, eftersom det var soligt och nästan 20 grader varmt på dagarna. Så i ett försök att få lite julkänsla gjorde jag risgrynsgröt. Jag hittade inget grötris, utan fick ta arborioris som också är rundkornigt.

Lite överraskande visade det sig morgonen efter när jag åt gröt till frukost att Ettan vill prova. Troligen var det möjligheten att äta sylt som lockade, om jag ska våga mig på en gissning. Oavsett anledning så gillade han risgrynsgröten, och nu frågar han titt som tätt om vi har ”sån gröt som jag gillar” när jag frågar vad han vill ha till frukost.

Bakgrunden till namnet är att det även finns gröt han inte gillar, vilket vi kom på en morgon när jag sa att jag skulle äta gröt till frukost, vilket såklart Ettan också ville ha då. När havregrynsgröten kom fram på bordet blev det stor besvikelse när det konstaterades att han inte gillar sån gröt, utan trodde att det handlade om risgrynsgröt även den här gången. Så här kommer istället mitt recept på ”Sån gröt jag gillar”.

  • 2 dl rundkornigt ris
  • 4 dl vatten
  • lite salt
  • 7 dl mjölk
  • 1 kanelstång
  • 1 msk socker, eller mer beroende på hur söt du vill ha din gröt

Koka upp ris, vatten och salt. Låt koka i 10 minuter, då vattnet bör ha kokat in i riset.
Häll på mjölken, lägg i kanelstången och rör i sockret.
Blanda och låt koka upp. Låt sedan gröten st och svälla på låg värme tills den blir lagom tjock och grötig i konsistensen. Rör i den ibland för att undvika att den bränner i botten.
Här på Malta brukar jag få låta den stå i flera timmar, och bara ha den på plattan ibland, eftersom vår gasspis inte kan ge tillräckligt svag värme.
När den är klar tar du upp kanelstången.

Ett sätt att få äta sylt till frukost?

Servera med jordgubbssylt och mjölk. Pudra med kanel för den som så önskar.

Vi går på café: Partit Laburista

Eller ja, café och café… Mer som en bar. Men i alla fall. Partit Laburista är alltså Labour Party Malta, det vill säga socialistpartet här på ön (det andra partiet heter Partit Nazzjonalista och är konservativt). Båda partierna har lokala ”klubbar” som alltså är barer, med skyltar utanför som meddelar att ”Tourists welcome”. Partit Laburistas pub i Sliema ligger mitt i solen på triq Ix-Xatt (the Strand) och har en balkong ut mot vattnet. Kombinationen balkong+solsken lockar kanske mer än politiken, även om det för en svensk är lite oväntat, knasigt och något förbjudet lockande med partipubar.

Vi har kollat på balkongen flera gånger, och en dag i mitten av januari när solen sken vid lunchtid så bestämde vi oss för att det var dags. Balkongen skulle testas!

Det hela började med en lång och smal trappa som knappt tillät F att bära upp vagnen. Efter lite trixande gick det dock vägen och i salen steg vi in (läses alltså till tonerna av Fritiof och Carmencita). Efter att ha frågat om det serverades mat och fått ett jakande svar bad vi om menyn. ”Sandwich” var svaret på det. När vi undrade över detaljer som till exempel pålägg och sådant ovidkommande berättade barägaren att det fanns toast, ost och skinka. Man kunde också få toasten utan själva rostningen. Ah, well, det var ju ändå balkongen vi ville åt, och de serverade vin på glas. Vi beställde och intog balkongen.

Jag och Tvåan i solen på balkongen.

Vinglasen kom på bordet nästan genast, och sandwicharna dröjde inte så mycket längre de heller. När vi smakade konstaterade vi att det bara var brödet som hade rostats, inte påläggen. Men det smakade finfint med en lunch i solen med ett glas vitt till.

Sosse-sandwich. Rostat bröd med ost och skinka.

Det visade sig också att det var en billig lunch. Vinet kostade €2.50, och sandwicharna €2. Barägaren var trevlig, och pratade gärna med oss, och vinet var gott. Vi kommer att komma tillbaka.

Mathandel på Malta

Den lokala lilla mataffären, ja… Någon beskrev Malta som ”Sverige, fast för 50 år sedan”, och det är nog delvis träffande. Det finns lokala små convenience stores i nästan varje gathörn, med mycket generösa öppettider. För de flesta affärer gäller dessutom att de har mer att erbjuda än det som syns, så hittar du inte vad du letar efter är det bara att fråga så plockar innehavaren oftare än inte fram det du söker från lagret.

Vårt gathörn.

Till många kvarter kommer det regelbundet frukt- och grönsaksbilar, som parkerar på samma ställe varje gång och blir en naturlig del av inköpsrundan. På samma sätt kan man också köpa fisk från en annan bil.

Charlies grönsaksbil. Charlie med ryggen mot kameran.
Frukt och grönt, mycket lokalproducerat.

Motsatsen till det småskaliga finns såklart även det, annars vore det väl inte Malta… Förvånande nog håller de stora supermarket-mathandlarna inte nödvändigtvis lägre priser än din lokala lilla affär. Värt att notera om du handlar i den stora affären är också att stora förpackningar inte alltid blir billigare än de små.

Jag har märkt att det oftast är billigare att köpa kött, fisk och delikatesser/ost över disk än färdigförpackat på stormarknaderna. Lite komiskt blir det när kilopriset på färska kycklingbröst ökar nästan €1 om du väljer det färdigförpackade som ligger precis till höger om den manuella disken.

Hos de flesta stormarknader kan du få inköpen som du gjorde själv hemkörda under dagen, så du slipper släpa tunga kassar.

Flera stormarknads-mataffärer erbjuder även online-shopping med hemkörning. Priserna online är inte märkbart högre än i de fysiska butikerna, och om du handlar för över en specificerad summa ingår hemkörningen i priset.

Mina standardbröd

Jag bakar det mesta av vårt bröd. Och eftersom jag lever ihop med åtminstone två smörgåsnissar (eventuellt också en tredje, men det har inte riktigt visat sig fullt ut än) så bakar jag ganska ofta, ungefär varannan dag. Jag har två standardrecept, båda baserade på ett recept från pain de Martin, men lite omgjorda för att passa oss.

Färdiggräddat bröd med mycket skorpa.

Ljust bröd, 1 st
Fördeg:

  • 120g vetemjöl
  • 100g vatten, varmt
  • 25-30g vetesurdeg

Deg:

  • Fördegen
  • 390g vetemjöl
  • 10g salt
  • 250g vatten, varmt

Lite grövre bröd, 1 st
Fördeg:

  • 120g vetemjöl
  • 100g vatten, varmt
  • 25-30g rågsurdeg

Deg:

  • 90g rågmjöl
  • 300g vetemjöl
  • 10g salt
  • 250g vatten, varmt
  • Eventuellt tillsatser: 15g linfrön, eller ungefär 1dl hasselnötter & 75g torkade aprikoser, eller 1,5dl valnötter

Börja med att röra ihop fördegen. Låt den jäsa på ett varmt ställe i 6-8 timmar. Jag brukar göra fördegen på morgonen, vid 6-tiden, och låta den stå till eftermiddagen.

När du är nöjd med fördegens jäsning, så blandar du ihop resterande ingredienser med fördegen. Det här steget gjorde jag vid 16-tiden när jag jobbade på kontor, och nu gör jag det vid 13 eller 14-tiden. Ställ på ett varmt ställe, och låt jäsa i 3-5 timmar till. Drag i degen när du kommer ihåg det.

När degen har jäst till kanske dubbel storlek sätter du igång ugnen på maxtemperatur, med en plåt inne. Drag en gång i degen. När ugnen har blivit varm välter du upp degen på ett mjölat bakbord, viker den till en snygg form, lägger den på ett bakplåtspapper, och skjutsar in den i ugnen på den varma plåten. Spraya lite vatten in i den varma ugnen.

Baka av brödet i 15 minuter på maxvärme, sänk därefter värmen till ungefär 200 grader, och låt stå ytterligare 35 minuter.

Ugnstemperaturer och tider beror av just din ugn, så ta mina mått och tider som ett riktmärke och anpassa efter dina förhållanden.

Bröd som har delvis förädlats.

Boktips: Tjockdrottningen

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Härom veckan läste jag Tjockdrottningen av Moa Herngren.

Tjockdrottningen.

Boken handlar om Annie, som är fet. En dag hittar ett teve-produktionsbolag henne, och rekryterar henne till en dokusåpa om bantning. Annie är motvillig först, men övertygas av produktionsassistenten att vara med. När inspelningen drar igång börjar bokens egentliga drama, som innehåller ångest, kärlek, vänskap, svek och fusk i lite olika proportioner.

Tjockdrottningen ligger nog väldigt rätt i tiden – den har en kvinna, som inte har en normativ kropp, i huvudrollen, och handlar om det tidstypiska fenomenen dokusåpor och kändishysteri.

Tyvärr är personporträtten stereotypa, relativt endimensionella och rinner delvis ut i sanden. Storyn i sig är banal, och försöken att göra den samtidsanpassad blir väldigt uppenbara samtidigt som den misslyckas med att analysera fenomenen den tar upp.

Jag tror nog att rollbeskrivningarna av programledare, producent, produktionsassistent och hur tongångarna går på ett produktionsbolag som jobbar med dokusåpor stämmer ganska bra med hur det är i verkligheten (fast i verkligheten förutsätter jag att det är ännu mer cyniskt), men jag blir varken förfasad, förvånad eller förfärad över det, utan tänker mest ”tja, jo, så är det väl. Fast värre.”.

Och lite så blir totalomdömet om boken – ”tja-a…”. Det här är inte en bok som överraskar, utan du kan troligen räkna ut vad som händer. Det är lättläst och lämnar inget bestående minne. Jag ångrar inte att jag lade tid på att läsa den, men jag blir inte heller berörd av varken ämnena eller karaktärerna. Och om det finns samtidskritik i den går det mig helt förbi.

Du kan köpa boken i pocket här, eller inbunden här.

Bäbis på Malta – föda barn på Malta

”Men… du är ju gravid!?” var en reaktion jag fick vid flera tillfällen när jag berättade att vi skulle flytta till Malta. Jo, men det föds barn där med… På Mater Dei, det statliga sjukhuset i Msida, föds det omkring 4000 barn per år.

Mater Dei.

Eftersom det fanns en möjlighet för att bäbisen skulle komma på Malta så gjorde jag en del efterforskningar inför en eventuell förlossning.

Först och främst för den som är orolig: förlossning räknas som akutvård, och du kan alltså inte bli nekad vård. Du behöver inte heller betala för den om du är ansluten till svenska försäkringskassan, alternativt har uppehållstillstånd på Malta. Ta med dig ditt maltesiska id-kort eller ditt sjukvårdsförsäkringskort.

Innan förlossningen

Precis som i Sverige så diskuteras din kommande förlossning med gynekologen du träffar vid dina kontroller under graviditetens gång.

Värt att notera kan vara att Malta har en hög andel kejsarsnitt, runt 30% av alla förlossningar sker med kejsarsnitt. När man läser på lite om förlossningar på Malta så är det påfallande många källor som uppger att det är väldigt många förlossningar som är planerade, inräknat både igångsättningar innan fullgången graviditet och planerade kejsarsnitt.

Min slutsats av det är att det nog är klokt att ha funderat igenom hur du vill ha din förlossning, om du är helt fri att välja (självklart kan medicinska skäl göra att du ändrar dig), så att du inte känner dig pressad till något som du inte vill egentligen av din läkare.

Skulle du gå över tiden så sätts förlossningen igång senast efter v41+0.

Komplicerade förlossningar

Alla komplicerade förlossningar på Malta sker på, eller flyttas till, Mater Dei. Det finns förlossningsavdelningar även på andra sjukhus, till exempel privata, men skulle det visa sig att det behövs extra insatser flyttas patienten ändå till Mater Dei vid behov.
Kejsarsnitt utförs även på andra sjukhus än Mater Dei, och ett kejsarsnitt räknas alltså inte i sig själv som en komplikation.

Skulle det behövas så finns det en kompetent neonatalavdelning på Mater Dei.

BB

När du väl har tagit dig genom förlossningen och kommer till BB så ingår inte något till bäbisen på sjukhuset, utan du får ta med allt själv. Handduk, filt, kläder, blöjor, kräm, tvål, tvättlappar och en liten balja för tvättning rekommenderas som ett bas-kit.

Mamman ska också ta med sig egna saker till BB – kläder (tänk på att det ska vara lätt att komma åt brösten i dem om du ska amma), amningsbehå, stora trosor och bindor (maternity pads finns i affärerna). Det kan även vara bra med en extra filt eller en kudde. Ja, och så mobiltelefon och laddare, förstås. Om du dricker flaskvatten så behöver du ta med det också.
Här hittar du en lista.

Bäbis. Inte min.

På Malta får du normalt stanna på BB två dygn vid vaginal förlossning och tre dygn efter ett kejsarsnitt.

De flesta rummen på BB är flerbäddsrum. Det kan också vara bra att känna till att malteser är väldigt familjeorienterade, och det är väldigt vanligt att stora delar av släkten hälsar på mamman och den nya bäbisen på BB. Du kan alltså inte räkna med enbart lugn och ro.

Tankar om 2018

Jag missade av olika anledningar nyårsafton, så jag satte mig ner nu istället och funderade igenom året, och vad som hände då. 2018 var ett stort och händelserikt år, kan jag konstatera i efterhand. Kanske det mest händelserika hittills, faktiskt.

  • Jag sa upp mig från mitt fasta jobb
  • Vi sålde huset i Sverige
  • Vi flyttade till Malta
  • Vi startade företag
  • Familjen begåvades med en lillebror, Tvåan
  • Ettan började skolan, på engelska

När jag tänker tillbaka på det så verkar det nästan orimligt mycket. Fast samtidigt så hänger de flesta punkterna ihop, och allt var förberett och inget kom som en direkt överraskning, så det känns inte som så mycket ändå.

Tvåan och Ettan.

Så, hur blev det då? Jag tycker att det blev bra. Visst, vår bostad är inte ett långsiktigt alternativ, att hitta en bank för företaget verkar kräva något slags magi, Ettan är väldigt mycket 6 år och Tvåan verkar ha överlappande faser ganska kontinuerligt, men ändå… att se solskenet glittra i Medelhavet på väg till skolan på morgonen, att hänga tvätt på taket i solskenet i januari och att få vara med på Ettans utveckling i engelskan och alla skolämnena… Ja, och så att få de där leendena från Tvåan, mellan gråtattackerna, då. Det är så himla värt, faktiskt. Jag är glad att vi valde bort gråa, fuktiga och kalla vintrar, och Sveriges klimat.

Inte så grått.

Med allt inräknat tycker jag att 2018 kan sammanfattas ganska väl i ett enda ord – frihet. Nu ska det bli spännande att se om vi kan förvalta den friheten på ett bra sätt under 2019.

En dag i december.

Min egen Granola

Jag gör ju yoghurt med jämna mellanrum, men mestadels till Ettan och F. Själv äter jag yoghurt rätt sällan, eftersom jag oftast tycker att det är lite jobbigt att äta så kallt på morgonen. Men nu har jag varit så himla sugen på yoghurt med granola ett bra tag, utan att tillfället att faktiskt göra granolan har uppenbarat sig. Ettan och F äter sin yoghurt med havregryn och torkade tranbär respektive corn flakes, så jag fjäskar inte med att fixa granola till dem.

Granola-suget på väg att stillas.

I Sverige hade jag flera olika gryner när jag gjorde granola, men här på Malta blir det havregryn som bas. Jag flyttade med mig vår egen Glommen-honung hit, och den kommer väl till pass.

Granola, en stor burk

  • 5 dl havregryn,
  • 0,75 dl linfrön
  • 1 dl solroskärnor
  • 1 dl pumpafrön
  • 1 dl riven kokos
  • 5 dl nötter (jag tog mandel, hasselnötter och valnötter)
  • 1,5 msk kryddor (jag blandade kanel, kardemumma och ingefära)
  • 1 dl neutral olja
  • ½ dl vatten
  • ½ dl honung
  • 4 dl torkad frukt (jag tog aprikoser som jag skar i bitar, tranbär, vinbär och sultanrussin)

Sätt ugnen på 200 grader.
Lägg alla de torra ingredienserna utom den torkade frukten i en långpanna. Krydda.
Blanda olja, honung och vatten i en skål, innan du blandar ner det i långpannan och rör runt ordentligt.
Rosta granolan i ugnen tills den är gyllene och frasig. Tag ut och rör i granolan var 8:e minut i början, och oftare än så efter de första 16 minuterna, så håller du koll på hur det går, och kolla noga på den efter 16 minuter i ugnen. För mig brukar det ta mellan 20 och 24 minuter att få den perfekt knaprig, och jag brukar titta noga på hasselnötterna för att avgöra när det är klart.

Tag ut långpannan ur ugnen och rör i granolan igen. Låt den svalna så du kan hantera den med händerna, och rör i den då och då. När den är ljummen blandar du i den torkade frukten och låter den svalna helt innan du häller upp en i en stor burk. Förvara granolan lufttätt så håller den sig krispig länge. Ät tillsammans med yoghurt eller mjölk. Eller gör overnight oats av den, för all del.

Stor burk granola, med lite nallat redan.