Månad: mars 2020

När vi köpte hus kom det ju med en uppvuxen trädgård. Jag är van vid att ha växter och så, men här på Cypern är det helt andra växter än de jag har haft tidigare. En del har jag lyckats identifiera, men det är fortfarande massor som jag inte har en aning om vad det är. Och eftersom den tidigare ägaren inte hade gjort någon förteckning så har jag ingenting att gå på.

Vi flyttade in i januari, och då är det vinter så det var en hel del växter som ägnade sig åt vintervila. Nu är det vår och det märks tydligt på växterna. Det växer och blommar och kommer löv och är allmänt livligt. En del träd och buskar som verkligen såg döda ut när vi flyttade in har nu fått en massa blad och är bevisligen inte döda alls. Det skjuter också upp blommor både här och där. En del identifierar jag som ogräs och rycker bort, men annat är lite mer svårdefinierat.

Det jag har lyckats identifiera hittills är apelsin-, citron- och olivträd. Massor av pelargoner, rosor och lavendel. Kaktusar av lite olika sorter och aloe. Rosmarin, salvia och mynta har jag också hittat. Jag vet att det finns vindruvor och granatäpple också, och kanske har jag även lyckats identifiera var de växer (båda tappar sina blad på vintern).

Det jag visar här nedanför är förstås bara en bråkdel av det som finns, så jag kommer få fortsätta mina expeditioner och försöka gissa vad som är vad. Om vi slipper utegångsförbudet någon gång kanske jag till och med försöker leta upp någon trädgårdsmästare som kan gå ett varv i trädgården med mig och identifiera växterna och berätta hur man sköter/ansar dem.

Häromdagen tog jag med mig kameran ut, så nu har jag bilder på en del blommor och buskar. Jag vill jättegärna ha hjälp att identifiera vad det är, så om någon har koll så får ni jättegärna kommentera!

Det här skulle kanske kunna vara mimosa, har jag listat ut. Dock ser inte bladen riktigt ut som de bilder jag har sett av mimosa. De gula bollarna blir fluffiga när de slår ut.

Det här trodde jag var något slags klöver, men blommorna ser ju ut att vara av fel typ för det. Eventuellt är det ogräs, för det växer nästan överallt.

Det här är en flera meter hög buske som visade sig ha småsmå mörkrosa droppformiga knoppar som verkar vara på väg att slå ut. Knopparna är några centimeter långa, och ungefär 0,5 centimeter breda.

Ytterligare en flera meter hög buske, men den här gången med lila blommor. Blommorna är 3-4 centimeter.

Det här är också en buske, som är helt översållad av små vit-rosa blommor. Blommorna är kanske 0,5 centimeter stora.

Nu kommer vi in på lite blommor. Det här är gula klockor, som blommar i grupp. De är kanske 5 centimeter tvärs över, och har alltså långsmala blad. Något slags narcisser?

Alldeles i närheten finns det vita klockor, som kanske skulle kunna vara samma som de gula här ovan, fast i en annan färg.

Även en rosa variant finns. Jag tror också att jag har en mörkröd som kan vara samma.

De här blommorna ser ut som gerbera, men det är det nog inte. Det ser ut som om de kan skifta färg, men det kan också vara att det växer både vita och lila på samma ställe.

Nu åter till buskarna. Det här är en buske som hittills inte visar några tecken på att blomma.

Det här är en blomma på en ganska ful buske som växer i markhöjd och är kanske en meter hög och ett par meter bred. Busken har liksom lite luddiga blad, ungefär som salvia, fast bladen är mindre. Jag trodde först att det är något slags kryddväxt, men den luktar inget när jag tar på bladen.

Sist ut den här gången är en buske som är många meter hög, och som just nu täcks av de här minimala blommorna. Varje blomma är några millimeter, men de sitter i grupper som är kanske 5 centimeter.

Jag fick ju en sminkleverans häromdagen. Det var ett paket med nagellack och ett med diverse läppstift. När jag jobbade på kontor använde jag mascara varje dag, men det slutade jag med när vi flyttade till Malta. Så häromveckan när jag skulle använda den insåg jag att den hade torkat ihop, och då triggades hela sminkinköpet.

Nagellack på fingernaglarna började jag med för ungefär ett år sedan, men där är jag lite försiktig och vill helst ha åtminstone halvgenomskinligt lack. På tånaglarna har jag däremot gärna mycket färg. Inköpen den här gången blev en blandning av färger till fingrar och tår, och jag valde ett par färger som ligger lite utanför min vanliga komfortzon. Just nu testar jag Baghdad på tårna och Nicosia på fingrarna. Baghdad är en ganska transparent persikofärg som antagligen skulle funka även på fingrarna. Nicosia är en väldigt diskret beige (eller som det heter nu: ”nude”) med pärlemo-effekt. Helt perfekt för den som är lite försiktig.

Läppstift har jag egentligen aldrig använt till vardags. Fast jag har letat ett tag efter en färg som skulle kunna vara ett vardagsläppstift, utan att hitta det. När det nu gick att köpa läppstift för €2 per styck tänkte jag att det var dags. Som en bonus slapp jag dessutom gå i någon affär och bli stressad. Alltså använde jag mig av ”en av varje”-principen. Jag tror att jag egentligen är ute efter något ljust rosa-brunt, men jag tog det som fanns och lade till lite rött dessutom.

Efter att ha testat mig genom det som kom hem så kan jag konstatera att jag överraskande nog kan ha rött läppstift. Även om det kanske skulle bli snäppet bättre om jag dessutom hade mascara. De bruna läppstiften drar åt rött på mig, så det mesta blir olika toner av rött när jag använder det. Utom det knallrosa, som verkligen är just knallrosa och ser väldigt… festligt ut på. Ettan har skrattat och samtidigt sett förfärad ut när jag har testa, medan Fredrik sa ”Ska du se ut sådär?!” på första testet. Sen verkar han ha vant sig, för nu talar han mer om för mig om jag passar i färgen eller inte. Jag verkar också ha vant mig, och kan nog faktiskt tänka mig att ha läppstift till vardags framöver.

Idag är det helgdag på Cypern, Man firar inledningen av det grekiska upproret mot turkarna 1821. Traditionellt firas detta med parader av skolungdomar och militärer, följt av en gudstjänst. Så inte i år. Idag är det istället första dagen med utegångsförbud för att hindra virusspridning.

Som de svenskar vi är firade vi dock våffeldagen, och intog en ordentlig lunch bestående av desamma. Tvåan har lärt sig att säga ”vispgrädde” klockrent, tillfället till ära. Han är också oerhört uppspelt när det vankas vispning av vispgrädden, som han sedan äter med stor förtjusning.

Eftersom det är helgdag var det ingen skola för Ettan, utan istället ägnade han och Fredrik dagen åt att tillverka en basketkorg. Korgen vi hade tänkt köpa online var nämligen slut, så istället fick det bli lite kreativa lösningar. Armeringsjärn böjdes runt en egentillverkad anordning, och sedan svetsades det. Det blev kanske inte jätterakt, eller enligt ordinarie mått, men det blev en korg i alla fall. Nu ska vi bara komma på var vi kan hänga upp den på något lämpligt ställe. Den är invigd, och fungerade bra. Den temporära upphängningen på en stege gjorde också att till och med Tvåan kunde få i bollen, eftersom han helt enkelt gick fram till korgen och lade i bollen.

Medan metallslöjden pågick passade jag på att rensa ut buskar/skott från ställen i rabatterna där jag inte ville ha dem. Ettan, den lille trädgårdsmästaren, kom och ville hjälpa till, och det fick han såklart. Fast det var inte kul så länge, så jag fick göra klart det själv. Jag blev ganska nöjd, men när jag kollade på ett annat ställe i trädgården var det ungefär samma sak där, så jag kanske sabbade tillväxten på ett av träden nu. Nåja. Det var inte så snyggt, så det blir bättre såhär. Blir det för tomt kan jag tänka mig att sätta något slags bärbuskar där.

Vid besöket på IKEA tidigare i år köpte jag ju tyg till diverse syprojekt. Resultatet av ett av dem syns förresten i bakgrunden på bilden nedan. När nu skenan i taket hade kommit upp så var det dags att färdigställa gardinen som ska dölja en del av hyllorna i hallen. När jag stod och nålade så dök Ettan upp och ville ha syslöjd. Och visst, varför inte. Sy raksöm på en gardin är ju ett bra nybörjarprojekt. Så när jag hade nålat klart fick han köra symaskin. Koncentrationen var stor, men det var också väldigt svårt att sy rakt och hålla sig på själva fållen. Till sist blev det dock färdigt, och alla var glada och nöjda. Ettan kanske mest för att han slapp sy mer, förstås. Efter nattningen fick jag roa mig med att sy på krokar för hand, för att kunna hänga upp den i skenan.

Fredrik i sin tur bevisade återigen sin händighet vid en lektion i metallslöjd häromdagen. Tvåans vagn har gett sig efter att ha hanterats av flygplatspersonal, och plötsligt kom tillfället när det blev dags att laga den. Det sågades, borrades, böjdes och skruvades. Tydligen var det dock lite svårt, så Ettan blev arg på att han inte kunde böja stålet och att det var jobbigt att såga det. Men till slut så satt det där, det nya staget. Dock har vi inte hunnit provköra vagnen med det än.

Nu när det är utegångsförbud här på ön så letar vi material till ytterligare slöjdlektioner. Det finns ett träslöjdsprojekt, och ett metallslöjdsprojekt. Metallslöjdsprojektet innehåller en del svetsning, och det ska bli intressant att se hur Ettan tar sig an den uppgiften. Båda projekten kräver dock att vi kan få material levererat hit. Men det verkar finnas ställen som säljer och levererar, så det kanske ska gå. Dessutom verkar de flesta företag vara väldigt tacksamma över att få sälja saker just nu, så det känns ju lite fint att stötta lokala firmor.

Idag fick jag ett ryck, och ställde in en massa saker i badrumsskåpet som blev färdigmonterat häromdagen. Jag passade också på att stuva in en massa kuddar och skidgrejer i de stora garderoberna vi har, så plötsligt var det liksom nästan tomt på en del av sovrumsgolvet. Det såg riktigt prydligt ut. Jag fick blodad tand och flyttade ett litet bord som har stått och varit i vägen i hallen ett bra tag. Det får stå i sovrummet ett tag istället, så kan jag se om det kanske blir en arbetsplats till mig.

Jag var ute och kollade lite på omgivningarna nu, så länge vi får det. Från och med imorgon och tre veckor framåt är det nämligen utegångsförbud för ärenden som inte är nödvändiga. Jag passade på att plocka med mig en bukett in också.

Ett annat av alla tips som sprids på livsstilsbloggarna är att det är bra att göra saker med händerna, som till exempel baka. De sista trötta bananerna fick alltså bli en banankaka idag. Fast det heter kanske banana bread, jag skriver ju trots allt en blogg. Anyways. Jag använde mig av ett recept av Sofia Wood, och lade till mandlar, lite kanel och en hel del hackad choklad. Ettan har gått och kastat lystna blickar på kakan, men som vanligt blev det sent innan den var klar. Jag tyckte inte heller riktigt att det fick bli efterrätt efter en middag bestående av pannkakor. Men kanske kan det få bli lyxfrukost med en bit kaka imorrn.

Mellan varven är det lek i trädgården med barnen. Tvåan är mycket förtjust i hattar, så nu provas det mesta på huvudet. Idag kom han fram till mig och sa bestämt ”hatt. mamma.”, och satte konen på huvudet på mig. Han blev mycket nöjd med sin skapelse, och satte sedan en på sig själv också.

För någon dag sedan lagade jag soppa till lunch. När jag stod och hackade grönsakerna till minestronen såg jag vår fruktskål. Där låg en massa äpplen och bananer som jag köpte för en tid sedan. Vi äter inte alls lika mycket frukt som jag tror, så det är lätt att den bara blir liggande. Men då talade jag om för familjen att det minsann skulle bli kaka till eftermiddagsfika.

Efter lunch gick jag och Tvåan och lade oss, precis som vanligt. Eftersom jag hade haft svårt att somna natten innan somnade jag med honom. När jag vaknade till efter en dryg timme hörde jag Ettan gå runt och säga ”cookie, cookie, cookie”. Tvåan vaknade snart därefter och då kom Ettan in och undrade om det fanns någon kaka. Det fanns det ju inte, eftersom jag hade somnat istället för att baka.

Men då passade jag på att smyga in en hemkunskapslektion för Ettan! Han fick nämligen baka kakan som jag hade hittat recept på, och så använde vi både äpplen och mandelmassan som var kvar efter semlorna. Jag hjälpte till med lite tips om arbetsordning och sådär, men det var verkligen Ettan som bakade.

Som alla som har bakat med barn vet så går det inte på en kvart, så istället för eftermiddagsfika blev det efterrätt efter middagen. Vid avsmakning konstaterade Ettan att det inte var någon favoritkaka. Trots det verkade han oerhört nöjd med att ha gjort den själv, och att vi tyckte om den. Tvåan smaskade glatt i sig av den också, så jag skulle kalla hela aktiviteten lyckad.

Som en bonus så räckte ju kakan till fika ett par dagar till. Och när den serverades med grädde så tyckte till och med Ettan att den var jättegod. Jag tror han kan tänka sig att baka fler gånger. Om än inte just den här kakan.

…och det känns inte ens speciellt annorlunda. Förutom att vi använder oss av bilen ganska mycket mindre. Jag kollade kalendern häromdagen, och insåg då att de fyra veckorna med stänga skolor kommer följas av två veckors påsklov. Hurra. Eller så. Nåja, det får ju gå det här också.

I min familj är det lite blandat vem som har mest kontrollbehov, beroende på vilka aktiviteter det gäller. Just nu, när hela världen skakar, är det jag som tycker det är jobbigast. Så jag tillämpar helt enkelt strutsmetodiken så långt det går. Jag har slutat läsa världs- och ekonominyheter och tar bara till mig läget här på ön. Och vet ni, det fungerar faktiskt ganska bra! Många livsstilsbloggare skriver just nu om att de lagar mycket mat från grunden och ser till att göra hemmet så vackert och vilsamt som möjligt. Hur banalt det än låter så hjälper ju det faktiskt också till för att få i alla fall mig att må bättre, eftersom det flyttar fokus till något som jag kan påverka.

Ettans distanslektioner har börjat, och det kommer väl antagligen få in honom i lite mer rutiner där han studerar saker på egen hand. Förhoppningsvis, för resten av familjens skull. För det är inte lätt att vara sju år och inte få träffa och rasa med en massa andra barn i samma ålder. Att vara ute och cykla ett par gånger om dagen räcker liksom inte riktigt för att få ur sig all energi. Och att kombinera det med två föräldrar som har lika mycket jobb som innan är en bra grogrund för oenighet.

Tvåan är sig själv igen, fast lite snorigare och hostigare än vanligt. Han vill gärna ha sällskap hela nätterna nu när han inte är helt frisk. Och tydligen av mamma. Häromnatten, när Fredrik hade nattjänstgöringen, vaknade jag av att Tvåan kom inrantande till mig i sovrummet och krävde sällskap. Så jag fick snällt kravla mig ur sängen under mycket stånk och stön, och väcka Fredrik som sov i Tvåans säng och byta plats med honom. På dagarna är det dock pappa som gäller, eftersom han kan lyfta upp Tvåan. Fast bäst, när man är pigg, är förstås att få leka med storebrorsan.

Mitt ryggskott blir bättre och bättre, och jag kan nästan röra mig som vanligt igen. Lättnaden! Gissa om jag ska börja styrketräna och löpa så snart förkylningen ger med sig. Herregud vad jag inte vill behöva genomlida det där igen! Urs. Min TRX är uppackad och ligger och väntar på mig. Vikterna till skivstången är också hittade, åtminstone en del av dem, medan själva skivstången fortfarande är nedpackad. Så nu blir det till att skriva (och genomföra) träningspass. Starkare Sara, here I come!