Månad: oktober 2020

Ja, det är förstås lördag i resten av världen också. Men någon rubrik ska man ju ha.

Idag har det mesta handlat om bänkskivorna i köket för Fredrik. För mig med, förstås, fast min roll är att hålla undan barnen så Fredrik kan göra det som ska göras.

Inspektionen i morse visade att fogarna hade blivit väldigt bra, så det var bara att fortsätta med resten av jobbet. Morgonen och förmiddagen ägnade Fredrik åt att förbereda diskbänken för montering, och jag fick kalka av våra blandare. Efter en snabb lunch i pergolan började Fredrik så betsa bänkskivorna. Äntligen, sa jag på det. Det blev verkligen superstor skillnad redan efter första lagret.

Efter middagen hade första lagret bets torkat, och det blev en andra strykning redan nu ikväll. Det betyder att imorgon ska vi vaxa och sedan är det slutmontering och inkoppling av diskbänken. Jag längtar så! För även om det bara var tre dagar utan diskho den här gången så är det ändå stökigt att använda duschen för diskning och sköljning och handtvätt och… Ja, så.

Under tiden Fredrik förberedde sig i förmiddags passade jag på att ta tag i en trädgårdsgrej som jag har tänkt på ett tag. Jag har oftast lätt att få saker gjorda på morgonen och är väldigt effektiv då, så idag bestämde jag mig för att klippa ner ett vildvuxet träd som agerar stöd i en rabatt. Nu hade det skjutit massor av grenar åt alla håll, så jag behövde ansa det. Ettan fick agera uppsamlare. När det sen var dags att köra skottkärran sen var det tydligen lite krångligt och tungt, så jag fick rycka in som stöd.

Lite spel hann vi med också på eftermiddagen, jag och barnen. Tvåan fick vara med på sitt första parti Uno, och inledde korthajskarriären med att vinna! Storebror var inte jättenöjd med det. Tvåan, däremot, han var nog egentligen gladast för att få vara med, själva vinsten kan ha gått honom förbi.

Idag har det varit fullt fokus på bänkskivor till köket. Vi tog nämligen steget att koppla ur diskhon igår, så idag gällde det för snickarmästare Fredrik att jobba på raskt och rätt. Eftersom vi tydligen tycker om att göra saker lite svåra för oss har vi valt att försöka foga träbänkskivor så osynligt som möjligt. Efter lite diskussioner minimerade vi antalet fogar, och efter idag kan jag konstatera att det var ett bra och korrekt val. Det är inte snutet ur näsan att få till fogarna så att perfektionisten till snickarmästaren blir nöjd. Och eftersom han kommer se dem varenda dag är det ganska viktigt att de är passabla.

Anledningen till urkopplingen av diskhon är att vi måste foga skivorna på plats, och vi fogar dem innan vi betsar och vaxar dem. Alltså kan vi inte ha vatten på dem förrän de är fogade och behandlade. Så idag skulle det göras två fogar.

Det kan låta som ett kort dagsverke, men det visade sig (förstås) ta längre tid än vi trodde. Till slut blev dock båda fogarna gjorda, och nu ligger den andra i press med tvingar och lim.

Jag och Tvåan ägnade dagen åt att försöka hålla oss ur vägen. För som de flesta vet finns det inte mycket som är intressantare för en tvåårig pojke än en pappa som snickrar med stora, farliga verktyg och som inte vill bli störd.

Som tur var föreslog Tvåan själv att vi skulle göra en utflykt på morgonen. Vi tog med oss vagnen och gick mot lekplatsen. Jag lyckades övertyga Tvåan om att gå själv, fast vagnen var med. Min tanke om att det var lekplatsen som var huvudnumret kom dock på skam redan från början, såklart. Givetvis var det att vara utanför tomten som var det viktiga. Och att vi bor vid en grusväg är förstås fantastiskt, det finns ju hur mycket grus som helst som måste bäras, flyttas och hällas på saker. Och då får man också ta av och tömma sandalerna tusen gånger. Tråkigt nog för mamman kan han ta av dem själv, men inte sätta på dem igen.

Efter en timmes promenad, under vilken vi förflyttade oss kanske… 1,5 kilometer var vi framme vid lekplatsen. Då vidtog ett frenetiskt gungande på och i olika gungor i en halvtimme, innan vi styrde kosan hemåt igen.