Nya överdrag till dynorna

När vi köpte huset ingick det en del möbler. Det mesta har vi kastat ut, men några kommer faktiskt få stanna kvar ett tag. Till exempel två soffor och två fåtöljer i rotting. De stod i vardagsrummet när vi flyttade in, men vi har ställt dem ute på balkongen och vid poolen istället.

De är någorlunda bekväma, men tyget på dynorna är dels helt olika och dels i ganska dåligt skick. De har fungerat någorlunda under sommaren, men jag har verkligen stört mig på både blandningen av tyg och skicket sedan vi flyttade in. Så i senaste Sverige-paketet såg jag till att det fanns tyg. Jag hade såklart kunnat köpa tyg här, men då ska jag hitta en tygaffär och gå dit och stå där och leta. Jag tog den enkla vägen istället och beställde från Stoff och Stil.

Nu ska de få nya, och likadana, överdrag! Det här är ju ett relativt stort projekt, det är 12 dynor vi pratar om. Jag har inget mönster, utan får köra lite på känn och improvisera. Men jag har funderat lite nu, och kommit fram till hur jag tror att jag vill ha det.

Så en dag uppstod tiden att faktiskt börja. Det första var att rita av själva dynorna. De är ju rätt stora, så det fick bli tejpat bakpapper. Tejp håller inte jättebra på smörpapper, vet jag nu. Packtejp funkade bättre. Det var den dagens projektarbete, för sedan var det barn överallt.

Nästa steg var att ta det förtvättade tyget och nåla ut mönsterbitar på det.

Mönsterbitar på tyg.

Jag hade stor publik under detta moment. En del av den var lite mer var delvis koncentrerad på annat, medan den andra var tyst och stillsam.

Mammas lilla hjälpreda.
Den tystare delen av publiken.

När mönsterbitarna låg på plats var jag tvungen att ta en paus innan jag vågade sätta saxen i tyget. Fast när jag väl hade gjort första klippet var det bara att köra på.

Klipp, klipp. Ny tygsax!

Och det var den dagens tygjobb, det. Det blev utklippta bitar till två dynor+rygg.

Den här helgen fick jag tid igen, så då meckade jag ihop en sittdyna. Jag tror att jag fick kläm på dragkedjan och hur man får ihop allt på bästa sätt, så jag hoppas att det ska gå lite fortare framöver. Nästa steg blir att få ihop en ryggdyna. Men det blir en annan dag.

Mattor jag drömmer om

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

När jag satt och dräglade över fantastiska lampor häromdagen så blev fortsättningen helt naturlig. Mattor. I Sverige har jag nästan alltid bott med snygga parkettgolv, så jag har liksom inte varit så intresserad av mattor. Här på Cypern har vi stället stengolv, och med det kommer ett helt annat behov av mattor. Dels behövs de för att dämpa ljud, och dels behövs de verkligen på vintern när det är riktigt kallt på golvet.

I vardagsrummet har vi två mattor, en vid varje soffa. De är från IKEA, och jag tycker de fyller sitt syfte. Men nu när jag satt och surfade insåg jag att jag faktiskt drömmer om att ha fantastiska mattor, som inte bara är funktionella utan lyfter hela rummet! Fast även här märker jag att jag dras åt de riktigt dyra varianterna. En Story of Strength från Layered hade ju suttit fint, liksom en no.04 från Cappelen Dimyr.

Fast just för tillfället har jag inte riktigt de pengarna att lägga på golvet (pun intended). Hos Ciqola Carpets (reklamlänk) hittade jag några alternativ som passar en inte riktigt lika tjock plånbok. Däremot hittade jag inte några bra bilder att låna, så ni får vackert klicka på länkarna om ni är nyfikna. Det kan ju inte bara vara jag som letar efter mattor. Eller, det kanske bara är jag som lägger tid på att fundera på mattor? Ser ni andra mattor som ”en del av golvet” eller som en helt egen detalj?

Anyways, en Kelimmatta (reklamlänk) som finns i ett enda exemplar är ju coolt. Jag gillar det klassiska geometriska mönstret. Här hos mig skulle det ändå vara ganska vågat, eftersom jag inte har så mycket mönstrat i övrigt i vardagsrummet. Handgjorda mattor har också en hantverkskänsla som tilltalar mig.

En liknande variant fast i bambusilke och fler exemplar är Jamina (reklamlänk), Den finns både i flera färger och storlekar. Kanske en större vid soffan och en lite mindre i sovrummet? Också den här är handgjord, och det är ju bra, trots att det innebär att det kan finnas storleksvariationer.

Aha! Leah (reklamlänk) är en rolig ryamatta som påminner om Story of Strength. Fast jag vet inte ändå, det kanske inte är just nu, med en åttaåring och en tvååring som jag skaffar en ljus ryamatta? Även om den är rolig och jag blir glad av den.

Lördag på Cypern

Ja, det är förstås lördag i resten av världen också. Men någon rubrik ska man ju ha.

Idag har det mesta handlat om bänkskivorna i köket för Fredrik. För mig med, förstås, fast min roll är att hålla undan barnen så Fredrik kan göra det som ska göras.

Inspektionen i morse visade att fogarna hade blivit väldigt bra, så det var bara att fortsätta med resten av jobbet. Morgonen och förmiddagen ägnade Fredrik åt att förbereda diskbänken för montering, och jag fick kalka av våra blandare. Efter en snabb lunch i pergolan började Fredrik så betsa bänkskivorna. Äntligen, sa jag på det. Det blev verkligen superstor skillnad redan efter första lagret.

Betsning pågår.

Efter middagen hade första lagret bets torkat, och det blev en andra strykning redan nu ikväll. Det betyder att imorgon ska vi vaxa och sedan är det slutmontering och inkoppling av diskbänken. Jag längtar så! För även om det bara var tre dagar utan diskho den här gången så är det ändå stökigt att använda duschen för diskning och sköljning och handtvätt och… Ja, så.

Under tiden Fredrik förberedde sig i förmiddags passade jag på att ta tag i en trädgårdsgrej som jag har tänkt på ett tag. Jag har oftast lätt att få saker gjorda på morgonen och är väldigt effektiv då, så idag bestämde jag mig för att klippa ner ett vildvuxet träd som agerar stöd i en rabatt. Nu hade det skjutit massor av grenar åt alla håll, så jag behövde ansa det. Ettan fick agera uppsamlare. När det sen var dags att köra skottkärran sen var det tydligen lite krångligt och tungt, så jag fick rycka in som stöd.

Stort lass! Mycket grenar klipptes!

Lite spel hann vi med också på eftermiddagen, jag och barnen. Tvåan fick vara med på sitt första parti Uno, och inledde korthajskarriären med att vinna! Storebror var inte jättenöjd med det. Tvåan, däremot, han var nog egentligen gladast för att få vara med, själva vinsten kan ha gått honom förbi.

Framsteg och utflykt

Idag har det varit fullt fokus på bänkskivor till köket. Vi tog nämligen steget att koppla ur diskhon igår, så idag gällde det för snickarmästare Fredrik att jobba på raskt och rätt. Eftersom vi tydligen tycker om att göra saker lite svåra för oss har vi valt att försöka foga träbänkskivor så osynligt som möjligt. Efter lite diskussioner minimerade vi antalet fogar, och efter idag kan jag konstatera att det var ett bra och korrekt val. Det är inte snutet ur näsan att få till fogarna så att perfektionisten till snickarmästaren blir nöjd. Och eftersom han kommer se dem varenda dag är det ganska viktigt att de är passabla.

Ursågat för diskbänk.
Millimeterinpassning.

Anledningen till urkopplingen av diskhon är att vi måste foga skivorna på plats, och vi fogar dem innan vi betsar och vaxar dem. Alltså kan vi inte ha vatten på dem förrän de är fogade och behandlade. Så idag skulle det göras två fogar.

Första fogen på plats.

Det kan låta som ett kort dagsverke, men det visade sig (förstås) ta längre tid än vi trodde. Till slut blev dock båda fogarna gjorda, och nu ligger den andra i press med tvingar och lim.

Tvenne fogar, och en bänkskiva på plats.

Jag och Tvåan ägnade dagen åt att försöka hålla oss ur vägen. För som de flesta vet finns det inte mycket som är intressantare för en tvåårig pojke än en pappa som snickrar med stora, farliga verktyg och som inte vill bli störd.

Som tur var föreslog Tvåan själv att vi skulle göra en utflykt på morgonen. Vi tog med oss vagnen och gick mot lekplatsen. Jag lyckades övertyga Tvåan om att gå själv, fast vagnen var med. Min tanke om att det var lekplatsen som var huvudnumret kom dock på skam redan från början, såklart. Givetvis var det att vara utanför tomten som var det viktiga. Och att vi bor vid en grusväg är förstås fantastiskt, det finns ju hur mycket grus som helst som måste bäras, flyttas och hällas på saker. Och då får man också ta av och tömma sandalerna tusen gånger. Tråkigt nog för mamman kan han ta av dem själv, men inte sätta på dem igen.

Grus som måste flyttas. Och sittas i.

Efter en timmes promenad, under vilken vi förflyttade oss kanske… 1,5 kilometer var vi framme vid lekplatsen. Då vidtog ett frenetiskt gungande på och i olika gungor i en halvtimme, innan vi styrde kosan hemåt igen.

Odling och snickeri

Jag har en ganska lång och skuggig rabatt i min trädgård. Den ligger på framsidan, så jag ser den varenda dag. Det verkar inte som om den har fått så mycket kärlek tidigare, utan det är mest en uppsamlingsplats för diverse nedblåsta löv. Den är ganska smal, men ändå markerad, så jag funderar på vad som skulle kunna trivas där. Den har knappt någon sol, bara lite, lite på sommareftermiddagar på vissa ställen, resten av tiden är det skugga. Å andra sidan är det ju väldigt ljust här rent allmän, och förstås varmt.

Det växer Iris på ett ställe i den, och lite olika murgrönor. Men jag tänker att det vore fint med lite mer växter, så att det inte bara ser… tomt ut. Häromdagen hällde jag ut lite mer jord på ett ställe med ett litet stenröse, och så strödde jag ut lejongapsfrön som har flyttat med från Sverige. Vi får väl se om det kan fungera och ta sig, trots att vi är på Cypern.

Förhoppningsvis blir det Lejongap här framöver.

När jag ändå hade fröna och jorden framme passade jag på att så palettblad. De trivs i det här klimatet, och på Malta fanns de nästan överallt utomhus. Här har jag inte sett några plantor på ställen där jag har kunnat få sticklingar, så jag köpte en påse frön. Med tanke på hur de växer som ogräs i kruka i Sverige borde det gå att driva upp ett gäng plantor.

Kruksådd och sticklingsklipp.

Fast alltför säker på framgång ska man ju inte vara. Såhär gick det med mina tidigare odlingsförsök. Tydligen ska inte tomatplantor stå i solen i det här landet. En ynka liten tomat på den enda plantan som ville komma upp av de 6 jag försökte med i flera omgångar. Resten blev det inget av alls. *mutter*

Visset, och tomt.

Jag klippte också en stickling från en fikushäck. Jag tänker ju försöka med växter inomhus nu också, så varför inte gräva där man står? Kommer det rötter sätter jag den i en kruka och så får den bo inne och förgylla min tillvaro där.

Under tiden jag och Tvåan ägnade oss åt trädgårdsmästeri förvandlades Fredrik till snickare. Han jobbade med bänkskivorna till köket. De ska sågas och fräsas och limmas och betsas och monteras och… ja. Sådär. Så nu går det framåt med stora kliv här. Vi har betsat en provbit och konstaterat att det blir två lager, och att träspacklet vi har köpt ser okej ut även med bets. Så nu är det provlimning av fogar och sedan är det bara att göra det…

Nedmontering av diskbänken för att passa in bänkskivan som ska vara där egentligen.

Belysning i sovrummet och kanske världens coolaste lampa

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Den senaste tiden har jag ju haft tid och ork att drömma om skapande. Det har också inneburit att funderingarna över inredning har tagit fart igen. Just nu handlar mycket om köket, men så plötsligt snubblade jag över en drömlampa! Melt, av Tom Dixon, såklart!

Kanske världens coolaste lampa?

Fast den vill jag inte ha i köket, då. Men jag skulle verkligen inte tacka nej till att ha den i sovrummet. Fredrik sa bestämt nej till det dock, redan innan han såg vad den kostade. När han sedan såg prislappen blev han mycket fundersam över vad det egentligen är som betingar det priset (designen och designern, såklart).

Jag funderade faktiskt på att skaffa en Tom Dixon-lampa till sovrummet redan för många år sedan. Fast då tänkte jag mer på en Etch. Den fick också nej från han som jag delar sovrum med, fast den gången mer baserat på priset. Och tydligen var jag inte sugen nog för att slå till ändå.

Etch. Också en snygg lampa.

Som vanligt när jag funderar över inredning och hittar saker jag verkligen gillar så är det dyra grejer. Jag har tydligen en näsa för dyra lampor, och samma sak gäller för stolar. Är stolen snygg kostar den minst 3500 kronor, och det verkar som om lampan kostar minst 6000 om den är snygg.

Nåja. Jag får väl fortsätta kolla efter en lampa som funkar för både mig och Fredrik, och som vi inte kostar skjortan. Lamp24.se har ju faktiskt en del lampor som är snygga och som inte kostar all världens pengar. Så länge får sovrummet se ut som det har gjort sedan vi flyttade in, med en naken glödlampa i taket. Fast vi har åtminstone fått upp våra fantastiska sänglampor, Tolomeo (våra är den vanliga storleken i svart, även om länken är till mini-lamporna som har kortare armar). Förutom att de är snygga är de perfekta eftersom de ger mycket ljus och kan riktas precis som man vill.

Sovrumslampor. Två bra, en mindre bra.

Ommöblering och soffan

Häromdagen fick vi en stund över precis efter lunch, Tvåan och jag. Vi passade på att tömma bokhyllan bredvid den nya soffan. Bokhyllan skulle ju nämligen flyttas till andra sidan, och soffan skulle närmare fönstret.

Tvåan var mycket intresserad av att ta ut böcker ur bokhyllan och jobbade på ordentligt med de nedre hyllorna. Jag var lite snabbare och tömde mina hyllor på bara några minuter. Sen hjälpte jag till med de lägre hyllorna. Vi rekvirerade hjälp från Fredrik med att skruva loss bokhyllan från väggen och flytta den till andra sidan. Han fick också hjälpa till med att flytta själva soffan.

Under tiden jag och Fredrik flyttade möbler flyttade Tvåan böcker från en hög till en annan. Ett par gånger fick vi också hindra honom från att försöka välta bokhyllan som stod mitt på golvet.

Men när flytten var klar var det dags att torka av bokhyllan och ställa in böckerna igen. Märkligt nog blev det inte mer plats för böcker när vi satte in dem igen. Fast å andra sidan kanske vi ska ha en 40-bokhylla mellan fönstret och soffan sen, så då blir det lite mer plats.

Soffan, där den ska stå.

Förutom en eventuell bokhylla ska jag ta och skaffa mig lite gröna växter att ha inne. Jag lämnade alla våra växter på Malta, till vår snälla takgranne Dolly. Men jag tänker mig en lagom stor monstera i hörnet. Förutom den tror jag att ska skaffa skelettblad och doftpelargon. Och så ska jag köpa en påse palettbladsfrön. Inte för att det har gått så bra med mina odlingar här hittills, men palettblad borde jag ju klara. Och det bästa med krukväxterna här är ju att det bara är att flytta ut dem i trädgården om det skulle visa sig att det blir en massa flugor i krukorna, för det blev det på Malta.

En dag ska jag ta ner alla tavlor och dra ut alla spikar. Hålen ska fyllas igen och så ska jag sätta upp tavelkrokar där vi vill ha dem istället. Som det är nu hänger tavlorna på existerande spikar, vilket inte alltid passar med våra möbler och tankar om hur vi vill ha det. Det syns till exempel på tavlan i bilden ovan.

Framsteg i köket

I veckan som gick gjorde vi ett stort ryck. Ettan fick vara med och prova att sätta kakel. Han visade sig ha viss fallenhet för det. Det kan nog bli en rejäl hantverkare av den gossen! Bra också att vi har en hel del kakling framför oss, så han kan träna ordentligt. Fredrik ser redan nu fram emot att kakla badrummet genom att sitta med en öl i handen och titta på när Ettan sliter.

Den noggranne plattsättaren.

De trixigare ställena som krävde delade plattor och rätt mycket pill för att få snyggt sparade Fredrik dock till sig själv. Dagen efter fogade han alltihop, så nu är det faktiskt färdigkaklat! Det gjorde (förstås) jättestor skillnad på hur köket uppfattas.

Färdigkaklat!

I samma sekund som kaklet var fogat så ställde vi tillbaka spisen och köksskåpen och satte in lådorna igen. De hade nämligen legat utspridda på golvet under ett par dagar till Tvåans stora nöje och vår stora fasa. Att det är så roligt för en tvååring att plocka med kryddburkar, det borde jag kanske ha listat ut i förväg, men ändå överraskade det mig. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt ”Nej, låt kryddburkarna vara. Lägg tillbaka buljongtärningarna. Låt bli vispen!” de senaste dagarna.

Nåväl. I eftermiddags, när jag satt och tittade på köket så fick jag feeling och gick och hämtade symaskinen. En stund senare hade jag förvandlat den sista lilla biten tyg till en gardin som matchade resten av köket. Det var lite tur att det räckte, för det verkar som om tyget har utgått ur Ikeas sortiment nu. Och eftersom jag inte hade så mycket mer än den här stuven så fanns det inte så mycket att välja på när det gällde utförande. Men jag är nöjd, ändå.

Köksgardinen och tandborstkillen.

Nästa steg i köket är att få bänkskivorna på plats. Vi ska ha limträ, som den till vänster i bilden ovan. De ska sågas till och betsas lite mörkare innan de ska skarvas på något snyggt sätt, så det är en hel del tänkande och väldigt rak sågning som kommer krävas innan det blir klart.

En överraskande tisdag

Ja, inte att det blev tisdag, det var ju inte så överraskande. Den brukar ju komma efter måndag. Den här tisdagen kom dock lite för tidigt, tyckte jag. Tvåan började sparka på mig vid lite i fem, och kvart över gick vi upp.

Dagen fortlöpte sen som vilken tisdag som helst fram till halv tre-tiden, då min telefon ringde. Det var transportföretaget som meddelade att de skulle vara hos oss en timme senare och leverera en soffa. En STOR soffa. Väldigt oväntat, och flera dagar för tidigt. Så istället för läxläsning utbröt panikflyttning av fulsoffan och städning under densamma.

Hejdå fulsoffan. Du var dyr, men nu ska du ut.

När soffan var ute var Tvåan oerhört nöjd med att ha så mycket utrymme att snurra runt på.

Helt tomt. Märkligt.

Fredrik utbrast ”Äntligen har vi en trädgårdssoffa!” när vi ställde ut den gamla soffan, så nu vet jag inte om han tänker behålla den som just det. Fast jag tror kanske ändå inte det.

Trädgårdssoffan. Ettan testade den.

När soffan var ute fick Ettan göra lite läxa innan soffan faktiskt levererades. Stort ståhej utbröt såklart, och båda barnen var mycket intresserade när de enorma paketen bars in.

Jättestora paket. Som vanligt i framtiden.

Sen fick Ettan göra klart sin läxa, och därefter var det monteringsdax. Ettan och Fredrik monterade ihop soffan. Tvåan ville också ”hjälpa till”, så en stor del av Fredriks montagearbete var att hålla ordning på honom. I monteringspauserna lekte barnen med jättekartongerna.

Barnlek.
Montering. Tvåan är i den stående kartongen till höger.

Jag fick se till så att alla fick mat mitt i bygget. Fredrik och Ettan monterade klart soffan efter middagen, och innan kvällens tevespel.

Ta-daaa! Här är den.

Jag har provsuttit och den är mycket väl godkänd. Det här kommer bli så bra! Den ska flyttas lite, och så ska bokhyllan till vänster om den få stå till höger istället, men det är mindre detaljer. Ja, och så ska den enligt Fredrik ”fyllas med kuddar så den inte går att sitta i”. Vi får väl se hur mycket kuddar det blir till slut.

Kakel och IKEA

En sådan dag det blev i lördags! Den började redan vid 4-tiden med att Tvåan tyckte att det var dags att vakna. Jag höll emot fram till ungefär halv fem, men sedan var det tydligen dags att gå upp. När vi kom upp var Fredrik redan uppe, så det var en lång dag för oss båda. Fördelen med att gå upp så tidigt är förstås att det hinner hända mycket innan klockan blir speciellt mycket. I den här familjen är det viktigt att komma igång i tid, annars rinner dagen lite ut i sanden.

Men eftersom vi var uppe och igång kom Fredrik igång med förberedelser för att kunna kakla. Vi testade att lägga på bänkskivor och fattade beslut om hur breda de ska vara. Efter lite shopping började Fredrik kakla i köket, och det kommer bli så himla, himla bra när det blir klart. Nu, när kaklet sitter där (delvis) så känns det som om det alltid varit så. Konstigt att vi funderade så länge på vad vi skulle ha för kakel, det här är ju självklart nu.

Första plattorna sätts på plats.
Kolla! Ena väggen blev nästan klar.

Jag passade på att smygmäta och data lite i hemlighet igår på morgonen, och kom fram till att det fanns alternativ till soffan som inte finns. Jag presenterade min idé för Fredrik, och vår vana trogen så fattade vi ett snabbt beslut. Alltså beställde vi en soffa. Den levereras om någon vecka eller så. Jag ser så himla mycket fram emot att få slänga soffan som kom med huset.

Inte så fager. Visst, ”stylingen” gör det ju inte bättre, men ändå. Men snart ett minne blott!

Idag fortsatte kaklingen, om än i långsammare takt än jag hade hoppats. Å andra sidan hann vi med att spela spel parallellt med lite underlagsfixande, och det är ju bra det med.

Efter lunchbad och läxläsning fanns det inte tid för Ettan att kakla, så vi har sparat en del till honom. Det betyder förstås att det inte blir klart så fort som jag hade hoppats, men å andra sidan finns det fördelar med att låta Ettan vara med. Jag biter ihop helt enkelt, och andas genom stöket som är nu. Det är ju bara temporärt.

Jag tog mig i alla fall en 40 minuter eller så till att lyfta skrot i trädgården. Det var jobbigt. Både för huvudet och kroppen. Jag tycker ju inte att det är så roligt att lyfta skrot, så det är lite extra pannbensträning att tvinga sig själv att fortsätta när det är jobbigt. Fast efteråt är det ju skönt, förstås. Jag hoppas också på att det ska ge effekt i form av att jag får bättre hållning och att kroppen känns lättare att använda till sånt jag gillar.