Hemmet

Jag hade en fantastiskt förmiddag idag! Förutom att jag sprang innan frukost så sov Tvåan förmiddag ordentligt så jag hann göra i ordning efter frukosten, träna klart och duscha i fred. Sen såsade jag lite till med en kopp kaffe innan jag faktiskt suckade och tog tag i en surdeg som legat i ett år eller så.

Bland det värsta jag vet är att vara tvungen att ha att göra med myndigheter och banker. Det är alltid tusentals papper som ska skickas in och helt irrelevanta frågor som ska besvaras och ja… jobbigt, helt enkelt. I det här fallet handlade det om att jag behövde skaffa mig ett nytt lösenord till en onlinebank. Det har hittills varit ganska trassligt, så jag har verkligen dragit mig för att ta tag i det. Men idag var det alltså dags. Och lo and behold, det tog mig hela två minuter. WHAT!? Så lätt? Ja, tydligen. Hurra, säger vi på det. Trots att det tog ett år att ta sig dit.

Jag följde upp det hela med att skriva ett brev till en annan myndighet. För varför inte passa på när jag har flow, liksom. Sen tyckte Tvåan att det fick räcka, för han vaknade och klagade över att mamma inte låg bredvid honom.

Bakslaget kom på IKEA sen. Vi tänkte beställa en soffa på IKEA Limassol. Vi vill ha en KIVIK, men vi behövde kolla på vilka klädslar som finns. Det kunde man göra i Limassol, trots att det är en ”planning studio” och inte ett riktigt varuhus. Fast sen när jag pratade med en tjej där för att faktiskt beställa soffan informerade hon mig att om att den inte finns i lager och jag får återkomma i mitten av augusti för att beställa. Jaha. Dessutom var jag och Fredrik inte helt nöjda med klädslarna som finns.

Så slutsatsen av det är att vi kommer kolla på ett lokalt möbelvaruhus och se om de har något som passar oss, samt har avtagbar klädsel. Om inte beställer vi en KIVIK, helst utan klädsel, och köper en klädsel vi gillar på Bemz.com.

Idag firade vi Fredrik, som ju har namnsdag. Det blev ett väldigt modest firande, som mest var att huvudpersonen själv fick vara uppe på vinden och borra diverse hål i huset. Det var nämligen äntligen dags att få alla rör kopplade till köksfläkten så vi kan använda den. Efter en hel del krypande på den stekheta vinden, svärande, bankande och lite extraarbete så verkar det faktiskt som om det finns en fungerande fläkt i köket. Själva utearbetet är dock inte klart, det ska tätas runt ett rör som går genom taket och byggas någon stötta och så. Men det går att använda fläkten nu.

Så antagligen fortsätter firandet imorgon med att med en rejäl invigning i form av ägg- och bäjkonfrukost. Även om hon som har namnsdag imorgon kanske skulle valt något annat om hon hade fått välja fritt. Nåja. Det är ju inte det värsta ödet.

Min dag har mest bestått av att hindra diverse barn från att klättra upp på stegar eller från att bli galna av tristess. Bland annat pussel, Uno och Ticket to Ride har använts i dessa båda sysslor.

För att överraska namnsdagsbarnet så smygjorde jag chokladbollar till fikat, och det gick hem hos hela familjen. Även om vissa (ja, jag pratar om dig nu, Tvåan!) hade väldigt svårt att hålla det hela hemligt eftersom de gick runt och tjatade om ”bollar” när de stod i kylen för att stelna.

När hela dagen gick åt till hantverkeri så fick jag byta middagsplanen eftersom den ordinarie skulle krävt ett besök på mataffären. Istället tog jag sånt som fanns hemma och gjorde vad som i den här familjen kallas Viktors gryta, eftersom vi fick receptet från en Viktor. Det är en kålpudding, fast i grytform istället. Oväntat nog blev det en omedelbar favorit hos de tre herrarna första gången jag gjorde den. Så varje gång jag lagar Viktors gryta blir det jubel och alla äter upp såsen med sked. Och det är ju tacksamt. Både gott och enkelt, plus att alla äter av det. Jag förvånas varje gång över lovorden, och tänker för mig själv ”att de är så förtjusta i kålpudding!?”. Fast det är klart, det är ju jag också. Och det är ju gott!

Såhär ser det ut i mitt kök just precis nu. Det som inte framgår av bilden är att det alldeles strax kommer att låta en massa från en bilningshammare. Förhoppningsvis sover barnen vidare trots det. Ikväll ska vattenrören (de svarta i bilden) fästas och gjutas in i en massa betong i väggen.

De senaste dagarna har vi ägnat åt att bila bort kakel, göra hål i väggar för el och vatten, och bila bort en betongsockel och istället gjuta ett jämnt golv. Eller ja, vi och vi. Mest Fredrik. Jag har renoverat genom att ägna mig åt barnen, se till så att vi får mat och bada i poolen. Vilket ju är jobbigt på ett annat vis. Nu är vi på sluttampen med förberedelserna, och kan istället fokusera på att skruva ihop och montera det nya köket. Hoppas jag i alla fall.

För jag ska villigt erkänna att jag inte är jättebra på att vara mitt i förändring. Jag tycker att det är jättejobbigt att diska i duschen, och äta alla måltider utomhus. Trots att vi bara har gjort det i ett par dagar, och att det inte alls är speciellt långt kvar tills allt det nya är på plats. Själva monteringen av köket kommer ju gå fort, bara alla förberedelserna är klara.

Barnen verkar tycka att det går ganska bra, trots att utrymmet att röra sig på är väldigt begränsat. Tvåan tycker att det är fantastiskt att få äta ute hela tiden, medan Ettan blir frustrerad med jämna mellanrum. Fast det beror nog mest på att han inte känner att han kan hjälpa till så mycket som han skulle vilja. Mellan utbrotten bygger han ihop skåpstommar.

Idag var det tydligen dags.

Vi tog ner det första köksskåpet idag. Mest för att vi skulle kolla hur köket känns utan något skåp på den platsen, men också lite för att komma igång. När skåpet var nere passade jag på att ta ner lite kakel också. Njutningen i att förstöra kombinerat med njutningen i att ta bort det fula, fula kaklet…

Tillfredsställelsen i att börja byttes dock nu ikväll ut mot känslan av att det är så överväldigande mycket som ska göras. Jag började packa ur resten av skåpen, och återigen slås jag av hur mycket grejer vi har. Och då tror jag inte ens att vi har speciellt mycket jämfört med många andra. Min beundran för Fredrik som har flyttpackat ALLA våra saker två gånger på ett drygt år växer sig större och större.

Jag vet förstås, rent logiskt, att det här inte är ett stort projekt. Det kommer gå fort när vi väl sätter igång, både att ta ner och sätta upp. Det är bara det att det nu, precis innan vi börjar, känns det jobbigt. Jag känner igen den här känslan från när jag pluggade, att precis i början när jag började med nya ämnen så hade jag panik och stressade över att jag inte kunde något och att det var så himla mycket att lära sig till tentan. När själva tentan närmade sig kändes det lättare, även om det förstås fortfarande var lite nervöst. Så är det nu också, tror jag. Bara vi sätter igång så kommer jag må bättre. Men just nu ikväll är det mest tankar på hur mycket vi måste bila i golvet, hur smutsigt och dammigt det kommer bli, hur vi ska hantera maten under tiden, hur löser vi vattenfrågan under tiden, var ska allt skräpet ta vägen, bredspackling och målning av en vägg, kommer vi hitta någon bänkskiva, och måste vi nu måla om hela köket? Och köksfönstret, måste det bytas i det här också, eller kan det vänta?

Ja, ni hör ju. Men det är bara att ta några djupa andetag, konstatera att både jag och Fredrik är händiga, och förstås inse att hela Cypern är full av hämtmat. Till och med här i byn går det att få sig ett mål mat om det skulle behövas. Och det kommer bli så bra när det är klart!

Jag tycker att de senaste dagarna har varit ganska jobbiga. När jag funderar över varför inser jag att jag helt enkelt är en avslutare. Det här visste jag förstås redan, men jag tenderar att glömma det. Jag vill se projekt gå framåt, och det allra bästa är när jag kan avsluta dem.

Omdragningen av vattensystemet är ett projekt jag inte kan påverka speciellt mycket, men som jag lever mitt i. Det gör att det är dubbelt så jobbigt – jag blir utsatt för det, men kan inte driva det mot ett avslut. Men nu börjar det faktiskt gå att ana ett avslut, åtminstone för stunden. Vi har vatten i köket, och det sägs att toaletten kommer fungera under natten eller tidigt imorgon bitti.

För att driva renoveringen framåt ser jag istället till att dra i köksrenoveringen. Jag har planerat layouten och gjort en inköpslista till IKEA-besöket, och beställt vitvaror. Som om det inte var nog med köks- och badrumsrenovering så har jag också sett till att det ska komma ett par poolfirmor och titta på vår pool så vi kan få lite offerter på jobbet. Den första var här idag, och hummade och skakade på huvudet och undrade hur länge poolen hade stått utan liner. Han skulle återkomma med en offert.

Utöver att göra av med pengar ägnar jag mig åt markservice, och försöker lägga till lite bonusar för att hålla humöret uppe på både mig och de andra. Häromdagen blev det hallongrottor, och det var inte äckligt alls, kan jag meddela. Hela familjen åt med stor förtjusning.

Utöver matlagning så ägnar jag dagarna åt att läsa för Tvåan. Han har nämligen upptäckt det där med böcker, och det gör vi såklart vårt bästa för att uppmuntra. I alla fall de första sju gångerna jag får läsa Jamen Benny för honom… Alfons Åberg är också en favorit, och även Gittan kan han tänka sig att lyssna på. Pettson och Findus är lite för långa fortfarande, speciellt eftersom vi bara har packat upp Stackars Pettson hittills.

En sak som jag faktiskt har lyckats avsluta är mitt senaste stickprojekt. Jag gjorde en randig tröja, dels för att jag inte var säker på om jag hade garn till en hel tröja, och dels för att det är lite roligt med ränder. Jag använde en slumpgenerator för att få fram randningen, och jag blev väldigt nöjd. Trots att det kändes som om det var ett oändligt antal trådar att fästa på slutet. Jag stickade på stora stickor för att få ett varmt men inte supertjockt material, och slutresultatet blev precis som jag hade tänkt mig!

Idag ringde en trevlig kvinna och sa att spisen som vi har beställt är klar för leverans, när ville vi ha den. Jag sa att det går bra närsomhelst, vi är hemma. Då visade det sig att de inte bara levererar den, utan de vill också installera den. Och det är vi ju verkligen inte redo för än på några veckor…

Så hux flux var vi tvungna att tänka igenom hur vi ska planera jobben som ska göras. Vi hade en snabb konferens, under tiden jag pratade i telefon, och kom fram till att det alltså blir så att vi får prioritera köksrenoveringen så snart vattenläckan är fixad, och vi åtminstone har ett preliminärt rörsystem som fungerar.

Det betyder att vi kommer preliminärfixa badrummet, så att vi kan använda det igen fram till dess att vi gör den ordentliga renoveringen där vi byter ytskikt och avlopp. Antagligen kommer vi innan dess göra ett badrum i källaren, fast det upptäckte vi idag att vi behöver fundera på layouten för.

Nåja. Dagens arbete har varit bilning av väggar och dragning av rör. Eftersom vi har en familj där ett av barnen går i skolan och det andra sover en stund på dagen försvinner en del tid under dagen, då inga högljudda aktiviteter kan utföras. Den tiden används istället för inköp av saker, eller till koppling av rör.

Förhoppningsvis är vi klara med rörsystemet, åtminstone i något slags preliminär variant, efter helgen. Då ska vi skaffa billigt kakel och ”återställa” duschen, innan det är dags att flytta fokus till köket.

Köksrenoveringen ser jag lite fram emot, trots att det såklart kommer vara rörigt och stökigt. Men det känns ändå som en relativt begränsad insats, och en där jag kommer kunna vara mer delaktig än i det nuvarande rörmokeriet. Och givetvis är det roligare med renoveringar som ger synliga resultat, till skillnad från exempelvis rör och avlopp.

Idag åkte Fredrik iväg för att försöka skaffa rördelarna vi behöver för att dra ett nytt vattensystem i huset. Lite oväntat så hittade han allt han behövde på ett av de stora DIY-varuhusen, och slapp vänta i evigheter på leverans från någon mindre firma som har fått alldeles för mycket att göra nu när byggbranschen har fått dra igång igen. Som en bonus fick han dessutom in allt i bilen, så det var bara att sätta igång när han kom hem.

…fast så går det förstås inte till när man har familj också. Utan istället blev det faktiskt familjepromenad i en av de två byarna vi bor i/vid. För första gången på sex veckor, räknade jag ut. Ettan cyklade, och Tvåan fick äntligen, äntligen åka vagn. Oklart vem av dem som var nöjdast, jag tror de har längtat båda två.

När vi kom hem igen blev det dock några timmar med start av själva rörmokeriet. Nu är det alltså igång. Förhoppningsvis går det relativt fort att göra de delar som kräver att allt vatten är avstängt, så får vi lägga allt på plats efter hand. Givetvis kommer det förstås att krävas fler besök på DIY-varuhuset, för allt som behövdes kom inte med vid första besöket. Såklart. Nåja, nu kan vi ju få tillåtelse att gå ut flera gånger om dagen.

I och med den här senaste läckan så har vi ju hamnat mitt i en renovering av både kök och badrum. Innan vi blev tvungna att sätta igång funderade jag en del på hur jag skulle vilja ha det. Jag har kollat på inspirationsbilder online, men landar ändå i ungefär samma stil. Och det är ju samma stil som vi har haft i de senaste husen där vi har kunnat bestämma själv. Vitt, grått, trä, enkelt och ganska diskret i grunden.

Jag kan inte låta bli att känna mig lite tråkig, som inte gör något nyskapande och annorlunda nu när jag har chansen att göra om allt helt, från början. Trots att jag kanske istället borde tänka att jag tydligen har haft min stil någorlunda klar för mig i rätt många år nu. Det borde ju vara ett tecken på att jag kommer bli nöjd med våra nya rum?