Varde ljus…

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Eller well. Ljus har vi kanske, men inte riktigt några snygga lampor. Vi tog med oss de flesta lamporna från Sverige, men eftersom det fanns taklampor i huset när vi flyttade in så har vi inte ägnat tid åt att hänga upp våra egna än. Det betyder att vi har en del lampor som jag skulle vilja slänga och byta mot något snyggt. Några har vi i packningen, som till exempel ph-lampan som ska hängas upp över köksbordet, och en klassisk MASKROS från IKEA som har utgått ur sortimentet. Den vet jag inte riktigt var vi ska ha, men jag är glad att Fredrik bestämde sig för att montera ner och ta med den när vi flyttade.

Just nu funderar jag mest på belysning i köket. Vi kommer antagligen ha lysrör över arbetsbänken som sticker ut i rummen, och LEDbelysning under skåpen längs väggen. Diskbänken kommer vara vid fönstret, och där vill jag också ha bra belysning. Fredrik tänker lysrör i taket där med, men jag funderar på om det kanske vore snyggt med ett par vägglampor riktade neråt ovanför fönstret istället. Jag är svag för Tolomeo Micro från Artemide.

Snygglampa.

Tolomeo skulle också passa fint som sänglampor till barnen. Just nu har båda barnen NÄVLINGE från IKEA som läslampor, och de är förstås både snygga och praktiska. I taket i sina rum har både Ettan och Tvåan taklampor som kom med huset, så dem ska vi försöka byta, gärna snart. Till Ettan har jag funderat på en IKEA PS 2014-lampa, kanske omgjord till en death star. Det vore nog ett roligt skapande om jag fick tid till det tror jag. Och Ettan skulle tycka det var SÅ COOLT!

Lite DIY krävs.

Till Tvåan tror jag att något slags flygande grej vore bra. Som till exempel en helikopter eller ett flygplan, för han pratar mycket om båda delarna just nu. Om jag hade riktigt mycket tid kanske jag skulle försökt norpa ett av Fredriks modellplan och gjort om det till lampa, men där är vi nog inte riktigt än. Möjligen skulle jag inte heller få lov att ta något av hans plan heller.

Flygplanslampa kanske vore kul.

Vi har också myslampor till dem båda, Ettan har en måne och Tvåan ett par ballonger. Båda delarna är från IKEA, men verkar ha utgått ur sortimentet. I flera år har jag funderat på att skaffa happy lights-bollar som dekoration, och det är kanske nu det blir av? Tvåans rum är än så länge ganska oinrett, så där behövs det verkligen en del fixning för att det ska bli ombonat och mysigt.

Lite framgångar, lite bakslag

Jag hade en fantastiskt förmiddag idag! Förutom att jag sprang innan frukost så sov Tvåan förmiddag ordentligt så jag hann göra i ordning efter frukosten, träna klart och duscha i fred. Sen såsade jag lite till med en kopp kaffe innan jag faktiskt suckade och tog tag i en surdeg som legat i ett år eller så.

Bland det värsta jag vet är att vara tvungen att ha att göra med myndigheter och banker. Det är alltid tusentals papper som ska skickas in och helt irrelevanta frågor som ska besvaras och ja… jobbigt, helt enkelt. I det här fallet handlade det om att jag behövde skaffa mig ett nytt lösenord till en onlinebank. Det har hittills varit ganska trassligt, så jag har verkligen dragit mig för att ta tag i det. Men idag var det alltså dags. Och lo and behold, det tog mig hela två minuter. WHAT!? Så lätt? Ja, tydligen. Hurra, säger vi på det. Trots att det tog ett år att ta sig dit.

Jag följde upp det hela med att skriva ett brev till en annan myndighet. För varför inte passa på när jag har flow, liksom. Sen tyckte Tvåan att det fick räcka, för han vaknade och klagade över att mamma inte låg bredvid honom.

Bakslaget kom på IKEA sen. Vi tänkte beställa en soffa på IKEA Limassol. Vi vill ha en KIVIK, men vi behövde kolla på vilka klädslar som finns. Det kunde man göra i Limassol, trots att det är en ”planning studio” och inte ett riktigt varuhus. Fast sen när jag pratade med en tjej där för att faktiskt beställa soffan informerade hon mig att om att den inte finns i lager och jag får återkomma i mitten av augusti för att beställa. Jaha. Dessutom var jag och Fredrik inte helt nöjda med klädslarna som finns.

Såhär ser den ut, soffan. Bilden är givetvis lånad på internetz.

Så slutsatsen av det är att vi kommer kolla på ett lokalt möbelvaruhus och se om de har något som passar oss, samt har avtagbar klädsel. Om inte beställer vi en KIVIK, helst utan klädsel, och köper en klädsel vi gillar på Bemz.com.

Namnsdagsfirande och Viktors gryta

Idag firade vi Fredrik, som ju har namnsdag. Det blev ett väldigt modest firande, som mest var att huvudpersonen själv fick vara uppe på vinden och borra diverse hål i huset. Det var nämligen äntligen dags att få alla rör kopplade till köksfläkten så vi kan använda den. Efter en hel del krypande på den stekheta vinden, svärande, bankande och lite extraarbete så verkar det faktiskt som om det finns en fungerande fläkt i köket. Själva utearbetet är dock inte klart, det ska tätas runt ett rör som går genom taket och byggas någon stötta och så. Men det går att använda fläkten nu.

Hantverkaren tyckte tydligen att det var lite varmt på vinden.

Så antagligen fortsätter firandet imorgon med att med en rejäl invigning i form av ägg- och bäjkonfrukost. Även om hon som har namnsdag imorgon kanske skulle valt något annat om hon hade fått välja fritt. Nåja. Det är ju inte det värsta ödet.

Min dag har mest bestått av att hindra diverse barn från att klättra upp på stegar eller från att bli galna av tristess. Bland annat pussel, Uno och Ticket to Ride har använts i dessa båda sysslor.

För att överraska namnsdagsbarnet så smygjorde jag chokladbollar till fikat, och det gick hem hos hela familjen. Även om vissa (ja, jag pratar om dig nu, Tvåan!) hade väldigt svårt att hålla det hela hemligt eftersom de gick runt och tjatade om ”bollar” när de stod i kylen för att stelna.

När hela dagen gick åt till hantverkeri så fick jag byta middagsplanen eftersom den ordinarie skulle krävt ett besök på mataffären. Istället tog jag sånt som fanns hemma och gjorde vad som i den här familjen kallas Viktors gryta, eftersom vi fick receptet från en Viktor. Det är en kålpudding, fast i grytform istället. Oväntat nog blev det en omedelbar favorit hos de tre herrarna första gången jag gjorde den. Så varje gång jag lagar Viktors gryta blir det jubel och alla äter upp såsen med sked. Och det är ju tacksamt. Både gott och enkelt, plus att alla äter av det. Jag förvånas varje gång över lovorden, och tänker för mig själv ”att de är så förtjusta i kålpudding!?”. Fast det är klart, det är ju jag också. Och det är ju gott!

Mitt i stöket

Såhär ser det ut i mitt kök just precis nu. Det som inte framgår av bilden är att det alldeles strax kommer att låta en massa från en bilningshammare. Förhoppningsvis sover barnen vidare trots det. Ikväll ska vattenrören (de svarta i bilden) fästas och gjutas in i en massa betong i väggen.

Ögonblicksbild. Eller om det är ”No filter”.

De senaste dagarna har vi ägnat åt att bila bort kakel, göra hål i väggar för el och vatten, och bila bort en betongsockel och istället gjuta ett jämnt golv. Eller ja, vi och vi. Mest Fredrik. Jag har renoverat genom att ägna mig åt barnen, se till så att vi får mat och bada i poolen. Vilket ju är jobbigt på ett annat vis. Nu är vi på sluttampen med förberedelserna, och kan istället fokusera på att skruva ihop och montera det nya köket. Hoppas jag i alla fall.

Såhär kan man också bila bort en betongsockel.

För jag ska villigt erkänna att jag inte är jättebra på att vara mitt i förändring. Jag tycker att det är jättejobbigt att diska i duschen, och äta alla måltider utomhus. Trots att vi bara har gjort det i ett par dagar, och att det inte alls är speciellt långt kvar tills allt det nya är på plats. Själva monteringen av köket kommer ju gå fort, bara alla förberedelserna är klara.

Frukost ute i morgonsolen.

Barnen verkar tycka att det går ganska bra, trots att utrymmet att röra sig på är väldigt begränsat. Tvåan tycker att det är fantastiskt att få äta ute hela tiden, medan Ettan blir frustrerad med jämna mellanrum. Fast det beror nog mest på att han inte känner att han kan hjälpa till så mycket som han skulle vilja. Mellan utbrotten bygger han ihop skåpstommar.

Han kan bila, Ettan. Fast det är jobbigt.

Spisen!

Den är här nu! Jag är så glad att vi bestämde att vi skulle få den levererad redan i fredags istället för att vänta tills vi hade kommit längre. Dels för att det är ett stressmoment mindre, och dels för att den är så stor att det kommer bli bättre att bygga köket runt den än försöka knö in den sist. Att den står mitt i köket än så länge är helt ok, vi kan åtminstone koka och steka mat på den. Om jag nu vågar använda den, för den är ju så ny. Och blank. Och oanvänd. Och SHINY! Och stor.

Så ny och fin. Klart man vill klappa på den.

Installationen som företaget som sålde spisen insisterade på att utföra visade sig för övrigt vara att byta munstycken för gasen här på ön, koppla in slangen och kolla så att brännarna fungerar. Någon el tänkte de inte hantera, installatörerna. Så det får väl elektrikern ta hand om. Tur att han bor här med mig.

Tjuvinvigning av spisen.

Jaha. Det visade sig att jag inte ens behövde fundera på om jag vågade använda spisen. När jag var med Ettan på onlinelektion i fredags eftermiddag så poppades det tydligen popcorn på min nya spis. Fredrik hävdade dock att det inte lämnade några spår efter sig.

Tvåan äter popcorn på ett korrekt sätt.

Jaha, men då har vi väl satt igång, då…

Idag var det tydligen dags.

Ett skåp nere, many to go…

Vi tog ner det första köksskåpet idag. Mest för att vi skulle kolla hur köket känns utan något skåp på den platsen, men också lite för att komma igång. När skåpet var nere passade jag på att ta ner lite kakel också. Njutningen i att förstöra kombinerat med njutningen i att ta bort det fula, fula kaklet…

Det här plattan finns nu inte mer.

Tillfredsställelsen i att börja byttes dock nu ikväll ut mot känslan av att det är så överväldigande mycket som ska göras. Jag började packa ur resten av skåpen, och återigen slås jag av hur mycket grejer vi har. Och då tror jag inte ens att vi har speciellt mycket jämfört med många andra. Min beundran för Fredrik som har flyttpackat ALLA våra saker två gånger på ett drygt år växer sig större och större.

Jag vet förstås, rent logiskt, att det här inte är ett stort projekt. Det kommer gå fort när vi väl sätter igång, både att ta ner och sätta upp. Det är bara det att det nu, precis innan vi börjar, känns det jobbigt. Jag känner igen den här känslan från när jag pluggade, att precis i början när jag började med nya ämnen så hade jag panik och stressade över att jag inte kunde något och att det var så himla mycket att lära sig till tentan. När själva tentan närmade sig kändes det lättare, även om det förstås fortfarande var lite nervöst. Så är det nu också, tror jag. Bara vi sätter igång så kommer jag må bättre. Men just nu ikväll är det mest tankar på hur mycket vi måste bila i golvet, hur smutsigt och dammigt det kommer bli, hur vi ska hantera maten under tiden, hur löser vi vattenfrågan under tiden, var ska allt skräpet ta vägen, bredspackling och målning av en vägg, kommer vi hitta någon bänkskiva, och måste vi nu måla om hela köket? Och köksfönstret, måste det bytas i det här också, eller kan det vänta?

Ja, ni hör ju. Men det är bara att ta några djupa andetag, konstatera att både jag och Fredrik är händiga, och förstås inse att hela Cypern är full av hämtmat. Till och med här i byn går det att få sig ett mål mat om det skulle behövas. Och det kommer bli så bra när det är klart!

Arbetet går framåt

Idag har Fredrik ägnat delar av dagen åt att gjuta in rören till duschen. Så eventuellt kan vi faktiskt duscha om ett par dagar eller så. Ja, innan dess om vi fuskar med plast istället för kakel skulle jag tro. Det går inte superfort nu, men så är det ju ingen panik längre heller. Och det går ju framåt, och det är det viktigaste.

Eftersom jag inte kan hjälpa till med badrummet och rören så har jag istället ägnat mig åt att beställa vitvaror till köket. Själva köksmöblemanget kommer Fredrik åka och köpa när badrummet är klart. Just nu kan man inte se något lagersaldo på IKEA, så det inköpet hade ändå fått vänta eftersom det ju är 80 km till Nicosia. Vi vill inte behöva köra dit i onödan, utan tänkte faktiskt kolla så att åtminstone det mesta vi vill ha finns när vi har tänkt åka dit. Jag kommer vara huvudansvarig för att montera möblerna, och för att riva det gamla köket. Det ska bli roligt att göra något och känna att jag deltar i renoveringen.

Jag kommer inte sakna det nuvarande kökskaklet…

Dessutom har vi haft den andra poolkillen här för att bedöma vad som behöver göras åt vår pool och vad det kommer kosta. Efter hans besök konstaterade vi båda två att vi kommer låta den första killen göra jobbet, så jag tvingade Fredrik att ringa honom för att vi ska kunna välja liner, och sedan förhoppningsvis komma igång med renoveringen så snart som möjligt. Vädret här är ju badvänligt redan nu, och vi har blivit lovade en värmebölja med upp mot 40 grader i helgen som kommer. Den får vi dock hantera utan pool.

Jag verkar ha funnit mig lite tillrätta i vår vardag med pågående renovering också. Det känns inte längre lika jobbigt att se framåt mot månader med renovering och allt stök som hör till det. Istället känns det som om det kommer bli bra när det blir klart. Och ibland känns det inte ens som om det kommer ta evigheter att komma igenom det heller. Så det finns allt hopp om livet!

Pågående projekt och avslutare

Jag tycker att de senaste dagarna har varit ganska jobbiga. När jag funderar över varför inser jag att jag helt enkelt är en avslutare. Det här visste jag förstås redan, men jag tenderar att glömma det. Jag vill se projekt gå framåt, och det allra bästa är när jag kan avsluta dem.

Nattarbete, med sällskap.

Omdragningen av vattensystemet är ett projekt jag inte kan påverka speciellt mycket, men som jag lever mitt i. Det gör att det är dubbelt så jobbigt – jag blir utsatt för det, men kan inte driva det mot ett avslut. Men nu börjar det faktiskt gå att ana ett avslut, åtminstone för stunden. Vi har vatten i köket, och det sägs att toaletten kommer fungera under natten eller tidigt imorgon bitti.

Rörmokaren in action.

För att driva renoveringen framåt ser jag istället till att dra i köksrenoveringen. Jag har planerat layouten och gjort en inköpslista till IKEA-besöket, och beställt vitvaror. Som om det inte var nog med köks- och badrumsrenovering så har jag också sett till att det ska komma ett par poolfirmor och titta på vår pool så vi kan få lite offerter på jobbet. Den första var här idag, och hummade och skakade på huvudet och undrade hur länge poolen hade stått utan liner. Han skulle återkomma med en offert.

Utöver att göra av med pengar ägnar jag mig åt markservice, och försöker lägga till lite bonusar för att hålla humöret uppe på både mig och de andra. Häromdagen blev det hallongrottor, och det var inte äckligt alls, kan jag meddela. Hela familjen åt med stor förtjusning.

Hallongrottor, med allmänt köksstök och hela Tvåans nappsamling.

Utöver matlagning så ägnar jag dagarna åt att läsa för Tvåan. Han har nämligen upptäckt det där med böcker, och det gör vi såklart vårt bästa för att uppmuntra. I alla fall de första sju gångerna jag får läsa Jamen Benny för honom… Alfons Åberg är också en favorit, och även Gittan kan han tänka sig att lyssna på. Pettson och Findus är lite för långa fortfarande, speciellt eftersom vi bara har packat upp Stackars Pettson hittills.

En sak som jag faktiskt har lyckats avsluta är mitt senaste stickprojekt. Jag gjorde en randig tröja, dels för att jag inte var säker på om jag hade garn till en hel tröja, och dels för att det är lite roligt med ränder. Jag använde en slumpgenerator för att få fram randningen, och jag blev väldigt nöjd. Trots att det kändes som om det var ett oändligt antal trådar att fästa på slutet. Jag stickade på stora stickor för att få ett varmt men inte supertjockt material, och slutresultatet blev precis som jag hade tänkt mig!

Randig tröja och beigerosa läppstift.

I vilken ordning saker ska göras…

Idag ringde en trevlig kvinna och sa att spisen som vi har beställt är klar för leverans, när ville vi ha den. Jag sa att det går bra närsomhelst, vi är hemma. Då visade det sig att de inte bara levererar den, utan de vill också installera den. Och det är vi ju verkligen inte redo för än på några veckor…

Så hux flux var vi tvungna att tänka igenom hur vi ska planera jobben som ska göras. Vi hade en snabb konferens, under tiden jag pratade i telefon, och kom fram till att det alltså blir så att vi får prioritera köksrenoveringen så snart vattenläckan är fixad, och vi åtminstone har ett preliminärt rörsystem som fungerar.

Det betyder att vi kommer preliminärfixa badrummet, så att vi kan använda det igen fram till dess att vi gör den ordentliga renoveringen där vi byter ytskikt och avlopp. Antagligen kommer vi innan dess göra ett badrum i källaren, fast det upptäckte vi idag att vi behöver fundera på layouten för.

Nåja. Dagens arbete har varit bilning av väggar och dragning av rör. Eftersom vi har en familj där ett av barnen går i skolan och det andra sover en stund på dagen försvinner en del tid under dagen, då inga högljudda aktiviteter kan utföras. Den tiden används istället för inköp av saker, eller till koppling av rör.

Rörkoppling pågår.

Förhoppningsvis är vi klara med rörsystemet, åtminstone i något slags preliminär variant, efter helgen. Då ska vi skaffa billigt kakel och ”återställa” duschen, innan det är dags att flytta fokus till köket.

Köksrenoveringen ser jag lite fram emot, trots att det såklart kommer vara rörigt och stökigt. Men det känns ändå som en relativt begränsad insats, och en där jag kommer kunna vara mer delaktig än i det nuvarande rörmokeriet. Och givetvis är det roligare med renoveringar som ger synliga resultat, till skillnad från exempelvis rör och avlopp.

Renoveringsstart och promenad

Idag åkte Fredrik iväg för att försöka skaffa rördelarna vi behöver för att dra ett nytt vattensystem i huset. Lite oväntat så hittade han allt han behövde på ett av de stora DIY-varuhusen, och slapp vänta i evigheter på leverans från någon mindre firma som har fått alldeles för mycket att göra nu när byggbranschen har fått dra igång igen. Som en bonus fick han dessutom in allt i bilen, så det var bara att sätta igång när han kom hem.

150 meter rör.
Massor med kopplingar. Och Viky-plast, som ju låter oerhört förtroendeingivande. Men det är ”the best”, enligt uppgift.

…fast så går det förstås inte till när man har familj också. Utan istället blev det faktiskt familjepromenad i en av de två byarna vi bor i/vid. För första gången på sex veckor, räknade jag ut. Ettan cyklade, och Tvåan fick äntligen, äntligen åka vagn. Oklart vem av dem som var nöjdast, jag tror de har längtat båda två.

På väg ut genom grinden! På cykel och på väg till vagnen!

När vi kom hem igen blev det dock några timmar med start av själva rörmokeriet. Nu är det alltså igång. Förhoppningsvis går det relativt fort att göra de delar som kräver att allt vatten är avstängt, så får vi lägga allt på plats efter hand. Givetvis kommer det förstås att krävas fler besök på DIY-varuhuset, för allt som behövdes kom inte med vid första besöket. Såklart. Nåja, nu kan vi ju få tillåtelse att gå ut flera gånger om dagen.

I och med den här senaste läckan så har vi ju hamnat mitt i en renovering av både kök och badrum. Innan vi blev tvungna att sätta igång funderade jag en del på hur jag skulle vilja ha det. Jag har kollat på inspirationsbilder online, men landar ändå i ungefär samma stil. Och det är ju samma stil som vi har haft i de senaste husen där vi har kunnat bestämma själv. Vitt, grått, trä, enkelt och ganska diskret i grunden.

Jag kan inte låta bli att känna mig lite tråkig, som inte gör något nyskapande och annorlunda nu när jag har chansen att göra om allt helt, från början. Trots att jag kanske istället borde tänka att jag tydligen har haft min stil någorlunda klar för mig i rätt många år nu. Det borde ju vara ett tecken på att jag kommer bli nöjd med våra nya rum?