Livet

Onsdagen inleddes starkt med att jag och Tvåan tog tag i trädgården när Fredrik och Ettan åkte till skolan. Vi rensade ut löv ur rabatterna i flera timmar, packade i trädgårdstunnan och bar ut den till grinden och tömde. Det var ett väldigt sjå. Handskar hade vi på oss också, som riktiga trädgårdsmästare.

Plötsligt kom Fredrik körande hem, trodde jag. Men så var det tydligen inte, utan en liten fripassagerare hade blivit upplockad på trädgårdsgången. Till sin stora förtjusning fick han köra också!

När Tvåan sedan slocknade för sin förmiddagslur passade jag på att lyfta skrot i trädgården. Efteråt var jag som en blöt fläck, och svetten rann om mig. Det fick delvis sin förklaring när jag insåg att det var 37 grader varmt. Fast kanske tog jag i lite också.

Efter lunch ägnade jag och Tvåan oss åt att hacka grönsaker och göra saltlag. Jag ska nämligen testa att syra grönsaker! Jag har lagt in i ättikslag med fantastiskt resultat, så nu hoppas jag på att mjölksyrade grönsaker tas emot lika väl. Jag valde ett enkelt recept, med saltlag direkt och inte någon bankning eller torrsaltning. Nu står det tre burkar blandade grönsaker och en burk vitkål på jäsning i källaren. Om en månad eller så är det dags för provsmakning.

Ettan kom hem och satte sig med sina läxor med Fredrik som stöd. Jag och Tvåan tog oss ett dopp i poolen istället. Där hällde Tvåan vatten på mamma, simmade, blev kastad upp i luften och badade av hjärtans lust.

Ja, det var också en dag. En helt vanlig dag, som livet ser ut just nu.

Pojkbarn behöver få springa, brottas och leka fysiska lekar för att må bra. Åtminstone de flesta pojkbarn. Och specifikt Ettan. Det märks tydligt att de inte kan leka på rasterna i skolan, eftersom de inte får ha någon kroppskontakt. Både jag och Fredrik tror att det påverkar hans humör jättemycket. Att brottas med pappa tar en del av energin, men inte tillräckligt mycket.

Så idag bestämde Fredrik att vi ska testa något annat. Efter ett parti Ticket to Ride som utmynnade i ett vredesutbrott av monumental storlek så packades hela familjen in i bilen. Vi åkte iväg till en stor sportaffär för att köpa en box-säck och handskar till Ettan. Efter diverse olika affärer hittade vi tillslut en säck, och efter ett besök på DIY-varuhuset så hade vi också utrustning för att sätta upp den. Det behövdes bara lite genialitet och ingenjörande för att få konstruktionen att fungera, och nu hänger den på plats i Ettans rum. Hittills har den inte ramlat ner mer än en gång. Den roterade visst lite oväntat så skruvarna skruvade upp sig. Men nu har alla skruvar limmats fast, så nu ska den förhoppningsvis sitta upp ett tag.

Nu ska vi försöka få Ettan att slå av sig lite aggressioner och energi åtminstone några gånger i veckan. Som en bonus kommer han förstås också bli starkare och få bättre kondition hoppas vi. Skidsäsongen är ju inte lika långt borta längre, och då kommer han behöva vartenda uns benstyrka och uthållighet han kan skrapa ihop. Fredrik ska försöka coacha lite så att tekniken kommer på plats.

Jag passade på att köpa utrustning till mig också när vi ändå var i rätt affärer. Jag hittade vikter till min skivstång, och lite mer träningskläder. Jag invigde faktiskt både några av vikterna och kläderna redan idag, när jag lyfte skrot för första gången på… evigheter? Antagligen kommer jag inte kunna röra mig imorgon, men just nu känns det fantastiskt bra. Även om det är trist med själva lyftningen.

Igår slogs det nytt värmerekord här på Cypern. I Nicosia uppmättes 46,2 grader. Det är varmt. Skolstarten för alla statliga skolor har skjutits upp en vecka, och nu börjar skolåret officiellt den 14 september. Anledningen är att barnen ska slippa sitta med mask hela dagarna i hettan. Här hemma har vi inte riktigt samma temperaturer, men det har varit drygt 40 grader nu några dagar. Ettan fick inte gå ut på sista rasten i skolan igår, för det var för varmt.

Vi tar det ganska lugnt i värmen. Fredrik har ägnat sig åt att flytta från Sverige, det vill säga byta stickpropp på diverse apparater. Ettan har läst nästan hela förmiddagen. Tvåan har försökt sluta sova på dagen, så han har vägrat alla förslag om ”vila” och ”säng” hela dagen. Det gör livet ganska gnälligt, både för honom och för resten av familjen. . Jag läste och vilade lite på balkongen på förmiddagen.

Vi har förstås badat i poolen, som en riktigt Medelhavsfamilj. Det blir man väldigt trött av, så Fredrik tog en siesta och Tvåan slocknade på soffan när jag läste för honom. Ettan höll dock ut och läste sig igenom siestan. Från Jorden till Månen är tydligen väldigt spännande.

Vi har kommit igång med spelandet igen efter ett kort uppehåll. Idag blev det Uno och Sjuan eftersom vi var tre som spelade. Uppenbarligen kan man bli jättearg av att inte vinna i kortspel också.

Jag passade på att somna när jag nattade Tvåan, lite sådär plötsligt. Det tog inte ens speciellt lång tid, men ändå BAM sömn! Det här med att vakna lite i fem är inte ett framgångsrecept för nattsudd, verkar det som. Men jag håller tummarna för att det kommer en natt med bra sömn snart igen. De brukar ju ändå dyka upp någon gång ibland, och nu var det ett tag sedan senast.

Precis som vanligt. Fredagar har blivit min värsta dag i veckan. En del av problemet är nog att jag tänker mig att fredagen ska vara det där härliga startskottet för helgen som vi ska njuta så av. Och så är det inte i den här familjen. Fredagen är nämligen Ettans tevedag, så han är helt uppslukad i skärmen från det att han kommer hem tills han går och lägger sig. Barnen får också oftast fredagschips, vilket gör att behovet av kvällsmat minskar drastiskt. Alltså blir det inte ens någon lyxig och extra god mat, utan oftast står det ”gröt och popcorn” på veckomenyn. Det är förstås inte helt sant alltid, men även när vi lagar kvällsmat på fredagar är det snabbt och lätt som gäller, absolut inte något slags lyxmat.

Just idag är det dessutom en ännu tristare fredag eftersom jag och Fredrik tillbringade större delen av dagen med att leta efter en ny soffa till oss. Vi har skjutit upp det här rätt länge, men nu har jag tröttnat lite för mycket på den fula soffan som kom med huset och som ingen någonsin sitter i, så nu är det dags. Efter att ha hittat en snygg men för stor (och jättedyr) soffa i den första butiken testade vi nästa. Där hade de inga soffor alls som vi var intresserade av, så vi bestämde oss för IKEA-soffan vi har funderat på ändå. När vi kom till IKEA visade sig dock att just den modellen är populär på Cypern, så den finns inte i lager och det finns en kundkö på den. Kön är också stängd, så vi blev ombedda att försöka beställa soffan igen om några veckor. Men suck, liksom.

Fast jag tror inte jag har det värst ikväll. Fredrik fick nämligen den stora äran att gå på föräldramöte i Ettans skola. Ettans fröken ska gå igenom vad de ska lära sig under året och reglerna som gäller. Det är ju lite nya regler i år, för att hantera den pågående pandemin. Förra året var det jag som gick, men då var det åtminstone cocktailparty efteråt. Det blir det inte i år, utan det är bara information som ska delges. Antagligen vet vi det mesta redan också, eftersom vi är rediga och läser papperna som skolan skickar med barnen hem.

Tvåan har blivit så stor, plötsligt! Han kan nästan allt själv, och nu kan han faktiskt mycket av det han försöker sig på. De senaste veckorna har han vaknat med torr blöja. Fast han har kommit på att vi har ”glömt” att ta på blöja när han ska sova, och är nu noga med att påminna om det. Inget blöjavslut här, inte!

Däremot är han för stor för att sova på förmiddagen, tycker han. Alltså vägrar han gå till sängen och sova i vanlig tid. Det har fått till följd att han har toksomnat på diverse golv och mattor vid helt andra tider än vanligt. Så helt färdig med dagsovning är han nog inte, ändå.

Ettan är ju också stor, fast på andra sätt. Han har storlek 34 i skor nu, så snart är han ikapp mig. Tonårshumöret har börjat visa sig också, så det är stora känslor som tar mycket plats. När han dessutom blir utsatt för saker som han inte förstår eller kan med en gång blir det extra svårt. Just nu är det grekiskan som han ”ALDRIG kommer att förstå!”. Men både jag och Fredrik tror att det kommer lugna ner sig när han väl kommer igång med lite grekiska och franska. Det gäller bara att ta sig dit utan att någon av oss blir vansinnig och säger upp oss.

Jag har också gjort en av sakerna som får mig att känna mig otillräcklig idag. Jag har ringt vår frisörska och försökt boka tid. Hon pratar grekiska och det gör inte jag, så kan vi sammanfatta situationen. Trots att jag ändå kan tillräckligt mycket grekiska för att våga ringa och påbörja samtalet. Det brukar dock få avslutas mitt i, och så ringer hennes man upp när han har kommit hem och så får jag boka tider via honom. Den här gången skrattade vi dock alla tre åt situationen, och Maria, frisörskan, vet vem jag är. Klipptider fick jag förstås, så imorgon blir det lite svalare för de två pälsiga herrarna i familjen. Jag ska försöka lära mig klockan på grekiska till nästa gång, jag. Och kanske veckodagarna, också. Även om jag kommer långt med ”idag” och ”imorgon”. Aha! Här fanns precis klockinformationen jag behöver! Nu blir det övning!

Vi har haft några nätter när Tvåan har sovit väldigt bra och större delen av natten (även om han vaknar någon gång mellan 5 och 6 oftast). Igår bestämde jag mig för att testa att låta honom sova själv, och för att återta min egen säng (som jag ju delar med Fredrik, förstås). Jag har längtat så!

Alltså gick jag och lade mig i min egen säng, och läste tills ögonen gick i kors. Då släckte jag lampan och lade mig tillrätta för att somna. själv. Utan en tvååring alldeles intill. Antagligen utlöste det ”mamma har somnat”-radarn i rummet bredvid, för nästan genast började Tvåan hojta efter mig. Det var bara att ge upp drömmen om den egna sängen. Till råga på allt så tog det nästan en timme för Tvåan att somna om, vilket gjorde att jag missade mitt sömntåg. Istället för att sova låg jag då och lyssnade på poddar fram till 02.30 eller så när jag faktiskt somnade till.

Hela dagen har jag varit så trött och besviken för att jag inte fick sova i min egen säng inatt! Just nu känns det som om jag aldrig kommer få sova själv igen, även om jag ju logiskt vet att det inte är så. Men Tvåan verkar ju inte vara redo att sova själv än, så jag sover väl hos honom ett tag till, helt enkelt.