Livet

Lite mer än hälften av Sverigebesöket har hunnit gå nu. Det känns som om vi har hunnit med en hel del av sakerna som stod på att-göra-listan inför besöket, men än återstår det en del. Exempelvis konsert för mig och F, och ett familjebesök på Liseberg.

Nu har vi lånat ut Ettan till farmor och farfar under några dagar. Då har jag, F och Tvåan lekt enbarnsfamilj. Och ojojoj så mycket tid vi har haft känns det som! Bröderna har pratat med varann på Skype på kvällarna, och det har varit roligt att se att de blir så glada av det båda två.

Dagarna har flutit på med arbete, en hel del promenader, lite löpning och rätt mycket gå-träning. Vädret har varit lite blandat. Idag var det fint, och så ska det tydligen fortsätta imorgon också. Vi har grillat nästan varje dag, och så även idag. Vi fick beställning på grillade revben imorgon, så det blir alltså grill då med.

Idag testade jag att baka med den gamla jästen jag hittade i kylen. Det gick fint, och det var härligt att baka igen. Äckligt blev det inte heller. Så jag fick göra ett bröd till, så det räcker till imorgon. Inget ont om vetekaka, det har jag inte ätit på Malta, men det är ändå ruggigt gott med hembakat bröd, fortfarande lite ljummet från ugnen.

Tvåan hade dock nattshow inatt, med högljudd klagosång runt midnatt, för att sedan vakna som vanligt lite innan fem. De vuxna i familjen är alltså en aning trötta idag, så det kan hända att det blir en tidig kväll. Och imorgon kommer Ettan hit igen, hurra!

…eller ja, så mycket semester det nu blir när vi arbetar under tiden. Så är det när man har ett nystartat eget företag, man får ta jobben när de finns. Men eftersom vi kan jobba varsomhelst så känns det inte superbetungande. Vi hinner allt med en hel del semesteraktiviteter också.

En stor del av dagarna ägnas åt cykling. Det var något Ettan längtade efter på Malta, och nu får han lystmätet stillat. Dock var han lite ringrostig när han skulle prova den större cykeln så an kom inte riktigt överens med den. Sedan dess har han vägrat den (som egentligen är mer passande i storlek) och kör istället på sin lilla röda som vi lämnade kvar när vi flyttade.

Tvåan äter mellis, pillar på gräset och övar sig på att gå. Han får också åka en del vagn runt i området. Kanske vänjer han sig vid natur nu?

Jag läser en massa skönlitteratur, nu när den finns lätt tillgänglig hos svärmor och svägerska. Det mesta slinker ner, så ni kan förvänta er en hel drös med boktips framöver. Jag har också hunnit med att sticka några varv på min kofta, och så har jakten på löparbenen tagits upp igen efter uppehåll för flytt och sjukstuga. Ja, och så får jag ju köra Tvåans vagn eller hålla i hans händer när han ska ut på upptäcktsfärd.

F är nog den av oss som jobbar mest. Men även han hinner med att promenera en del, och leka med barnen förstås. Och så får han ägna sig åt grillning nästan varje kväll.

Nu har vi skickat iväg Ettan med farmor och farfar för att både han och vi ska få en välbehövlig paus från varann. Det är inte lätt att vara sex år och behöva bo tätt ihop med sina två föräldrar i en liten sommarstuga.

Så vad gör då föräldrarna en varm och solig lördagseftermiddag när Ettan är bortrest och Tvåan sover? Jo, de sitter mittemot varann, tysta och djupt försjunkna i jobb. Håhåjaja, det glamourösa livet som egenföretagare. Nåja, det är både egenvalt och mycket bättre än att sitta på kontor hela dagarna.

När Tvåan väl vaknade blev det en tur till affären för att inhandla middagsmat. Det vankades nämligen grillat kött och sallad. Vi funderade på att fixa något avancerat nu när det bara var ett barn att hålla ordning på, men det stöp på att vi inte hade någon inspiration. Men det gjorde inget, för det blev gott ändå. Alla tre åt med god aptit.

Sommarstugan ligger utanför Falkenberg, precis bredvid Glommen där vi bodde innan. Havet här är vackert på ett stillsamt sätt, inte alls lika dramatiskt som Medelhavet. Jag har hunnit med att bada, eller ialla fall doppa mig. Det var inte varmt. Kanske blir det fler, det får man se.

Tvåan kan stå själv nu, men han har nog inte förstått det riktigt än. När han kommer på att han står själv sätter han sig nämligen ner. Han utforskar också gärna trånga ställen.

Häromdagen var det en stor dag i vår familjesaga – Tvåan fyllde ett år! I familjen har vi en tradition som säger att på ettårsdagen får man ägg och bäjkon till frukost, och så blev det även för den yngste familjemedlemmen. Han gjorde pappa stolt och åt bäjkon så det stod härliga till. Ägget var han lite mindre intresserad av, men när bäjkonbrist till slut uppstod gick det till nöds att få i sig det också.

Dagen fortsatte sedan med kalas för släkten. Det serverades tårta, med ljus på, och presenter delades ut. F hjälpte till med att blåsa ut ljuset, eftersom huvudpersonen själv var alldeles för fascinerad av lågan för att ens komma på tanken att blåsa ut det. Själva ätningen klarade han däremot själv. Efter att ha sorterat de olika beståndsdelarna så petade han i sig nästan en hel bit tårta.

Presentöppningen gick det lite si och så med. Ettåringar är verkligen inte speciellt snabba på att öppna paket. Eller för den delen speciellt intresserade av dem. Men efter en hel del stickspår till snygga snören och prasslande papper så blev faktiskt alla presenterna öppnade, med viss assistans från äldre familjemedlemmar.

Efter att ha proppat i oss godsaker hela dagen var vi varken superinspirerade eller så väldigt hungriga när det blev middagsdags, så vi satsade på ett säkert kort – ost- och charkbricka. Det föll alla på läppen, och som tur var hade vi alla olika favoriter så vi kunde proppa i oss av hjärtans lust. För märkligt nog var vi alla rätt sugna när vi väl började äta.

Vi har haft sjukstuga här. Tvåan inledde det hela i måndags, när han fick feber som en reaktion på MPR-vaccinationen förra veckan. Några dagar senare fick Ettan ont i halsen, och dagen efter det var det min tur. Jag låg nedbäddad en dag för att kurera bort feber, ont i halsen och i öronen. Tvåan har förresten också fortsatt med biverkningar genom att utveckla en mässling-light. Han är helt prickig på stora delar av kroppen, men verkar inte må speciellt dåligt av det.

Nåväl, slut på gnäll. Vi har hunnit med en hel massa utflykter trots måendet. Eftersom vi har begåvats med tvenne morgonpigga telningar har vi stora delar av dagen till vårt förfogande. Att vara i svärföräldrarnas sommarstuga har varit härligt, trots att den påminde lite om den maltesiska vintern. Stugan har ingen värme och det blåste ordentligt, så det var inte jättevarmt. Inget badväder var det heller, så vi ägnade alltså dagarna åt utflykter istället.

Vi var till exempel i Halmstad och köpte bullar på Feldts Bröd och Konfekt. Och HERRE-MIN-GUD! Brownien där var nog det bästa jag har ätit i sitt slag. Den var så mäktig att jag bara klarade halva och fick spara resten till frukosten dagen efter, men ändå så god att ja… jag vet inte vad! Testa den! Sockerbullen var också finfin.

Vi passade också på att ta en sväng till mormor och morfar en dag, till deras stora förtjusning. Vägen hem blev en timme i bil med vrålande bäbis, eftersom vi missade hans sovfönster, inte lika stor förtjusning. Gnnngh! Jag hade glömt hur det är att försöka åka bil med bäbisar ibland.

Det blev inte så mycket luft över som jag hade önskat och hoppats, men vi (jajaja, F egentligen) hann tömma huset och komma med planet till Sverige! Så nu ska vi spendera några veckor som hemlösa och förundras över att alla pratar svenska.

Sista dagen innan vi åkte från Malta blev det ett strålande eftermiddagsbad med en av Ettans klasskompisar. Hon fick låna Ettans simkorv och vågade då helt plötsligt, till mammans ”förtjusning”, bada där hon inte bottnade. Ettan tränade istället på att simma för egen maskin och även det gick finfint. Tvåan njöt i fulla drag av att få bada, han med. Till och med så att han hade vattenkrig med sin bror och lade sig i simposition och guppade lite när jag höll honom under armarna.

Vi har inte gjort några planer för tiden i Sverige. Delvis beroende på att packningen tog all tillgänglig tid, och delvis på att vi ska försöka ta dagarna som de kommer. Vi började med att träffa barnens gammelmormor och äta upp hennes kakor. Tvåan gjorde stor succé, eftersom han glatt stoppade i sig en bulle och en liten muffin.

Vi hade en vag plan om att försöka njuta av den svenska sommaren, så vi migrerade oss till svärföräldrarnas sommarstuga vid havet lagom till det svenska sommarvädret visade sitt sanna jag – 17 grader, storm och regnskurar. Nåja, vi får göra utflykter och tagga ner lite. Det tror jag hela familjen behöver, för det har verkligen varit hektiskt de sista två veckorna. Sol och bad kommer vi ägna oss åt på Malta i början av augusti, så det är ju inte direkt så att det går någon nöd på oss i det avseendet. Nu blir det bokläsning, promenader, kortspel, löpning, stickning och hjälpa Tvåan att börja gå för hela slanten.

Fastän vi inte har varit i Sverige så länge har vi hunnit titta till våra två tidigare hus. Det ena godkändes, men det senaste hade tydligen fått byta färg, från rött till vitt. Nytt tak hade det fått också. Nåja. Det är ju bra att de har fått nya ägare som bryr sig om dem och tar hand om dem.

I veckan som gick hade Ettan sin sista skoldag. Sommarlovet firades med tårta och restaurangbesök. Och bad, förstås. Vi passar på att verkligen utnyttja att vi bor så nära havet nu, och badar massor. Vi hade playdate på stranden med några av Ettans klasskompisar och då badade de tre timmar på raken. Tvåan tyckte det var för varmt, så han sov hela tiden.

Midsommar firade vi tillsammans med en annan svensk familj. Det blev inte så traditionellt, men väldigt bra ändå. Vi hade picknick på klipporna vid vattnet, och sen blev det bad. Förstås. Ettan och dottern i den andra familjen visade sig vara riktiga blötdjur och det hoppades bomber och spikhopp för glatta livet. Ettan var så uppe i badandet att han inte tänkte på att det var djupt, utan han simmade det som behövdes, till och med utan att ens ha med simkorven. Tvåan verkar gilla att bada också, han säger ”Mmmmmmmm!” på ett mycket uppfordrande sätt när vi inte byter om och kommer i vattnet snabbt nog. När det kommer vågor guppar han med dem och ler med hela ansiktet och plaskar med händerna.

Packningen fortskrider, mestadels under förmiddagarna när jag och barnen går ut och badar och drar runt på stan. Vi tror att vi kommer hinna flytta ut alla våra saker ur huset innan vi flyger till Sverige. Däremot är frågan om vi får med oss alla möbler till Cypern, eftersom transportutrymmet är begränsat. Just nu tror jag att både jag och F kan tänka oss att lämna bokhyllor och skrivbord här om vi inte har plats för dem. Cypern är ju ett riktigt land, där det finns IKEA. Och vi vet ju för all del inte vad som kommer finnas i våra nästa boenden. Nåja. Vi får se vad som händer, och först ska vi se till att tömma det här huset på våra grejer.

Vi ska ju flytta igen. Men det är mer än så – vi lämnar Malta. Istället tänker vi slå oss ner på Cypern.

Jag är glad att vi flyttade till Malta, trots att det inte blev som vi hade hoppats. För det är som någon sade – första flytten är jobbigast. Åtminstone i huvudet. Nu vet vi ju att vi kan, även om det är påfrestande för alla.

Jag har inte berättat om det här, utan bara hintat. Det är kanske för att det känns lite jobbigt. Jag hade önskat att vi hade hittat rätt med första flytten, men så blev det alltså inte. Under året som har gått har vi mer och mer förstått att vi behöver något annat än det Malta kan ge. Vi vill bo i ett hus med trädgård, till exempel. Och vi vill att barnen ska kunna gå ut och leka och cykla. Dessutom är det väldigt dålig luft på den här ön. Så nej, det blev inte så bra som vi hade hoppats. Och då får vi ta konsekvenserna av det och flytta någonstans som passar oss bättre.

Så om mindre än två veckor sätter vi oss på planet till Sverige för att ha några veckors semester. Vi åker sedan tillbaka till Malta. Efter en kort sejour på här för att skeppa iväg våra grejer bordar vi ett riktigt flygplan och flyttar till ett nytt land. Igen. Fast för sista gången på väldigt länge, hoppas vi. Det är ju inte så att vi tänker kuska världen runt och vara rotlösa nomader. Vi vill ha en fast plats som är hemma, och som är vår. Vi tror att den kommer finnas på Cypern.

Ettan har plats på en skola som vi tror kommer bli bra, och vi har ett par veckors Airbnb-boende fixat. Resten får vi lösa på plats. Troligen blir det några månader i ett hyrt boende innan vi köper ett hus, men allt kan hända. Vi tänker bo i Limassol-området på den södra delen av ön.

Nu gäller det bara att ta sig igenom de kommande två veckorna på Malta utan alltför stora kriser och sammanbrott. Alla våra saker ska packas ihop, Sverigepackningen ska ner i resväskorna, Cypernpackningen ska ner i andra resväskor, barn ska vaccineras, adressändring ska göras, kylskåp och skafferi ska tömmas, kläder ska tvättas, och vi ska hinna i tid till flygplatsen… Nu kör vi!

I fredags var det Achievement Day på Ettans skola. Ettans klass sjöng Yellow Submarine, kompade av gitarr och synt. Inga öron ramlade av, och kazooer tutades. Därefter fick alla diplom för att ha avslutat skolåret. Alldeles på slutet kallades Ettan upp på scen igen, och det visade sig att hans fröken hade valt ut honom som klassens special achievement med motiveringen ”hard working, most dedicated and personal growth.”. Och så fick han en bok, som han ville gå hem och läsa direkt! Tänk ändå – att gå från ingen engelska till att ha klarat av andra klass galant på ett år! En sån fantastisk 6-åring vi har.

Vi har gjort en hel del besök på stranden den senaste tiden. Till och med F hävdar att det är ok temperatur nu. Tvåan plaskar med händerna och godkänner att bada på egen hand med stöd under armhålorna bara. Ettan har börjat simma för egen maskin.

När vi inte badar så har F dragit igång packningen på allvar. Han och Ettan packar ihop Ettans leksaker och planerar Ettans semestergarderob. Jag ägnar mig mest åt att arbeta och göra slut på matvaror. Det är verkligen en märklig form av tillfredsställelse när ännu en burk från kylen töms, med orden ”nu blir det ingen mer xx på Malta”. det känns helt bisarrt att det bara är två veckor kvar här. Den kommande veckan ska F fokusera på packningen, och jag ska planera mat och vad jag ska ha med till Sverige på semestern.